För att skriva om något helt annat än dystra känslor och tragiska händelser, tänkte jag idag bara berätta att trädgårdsbelysningen i vår trädgård blev klar idag..

Lite trist med bristen av de annars så vackra bladen som andra årstider än denna, gör trädgården mysig.. Men att få ljus i en tidigare, annars näst intill svart trädgård känns fantastiskt bra och upplyftande.

Kärlek & Ärtor!

Efter ett väntat breakdown igår eftermiddag, känns dagen lite lättare. 

I mitt försök i att hålla ihop under de senaste två veckorna, har trycket stigit.. och igår gick det helt enkelt inte längre. Det var en bagatell som blev den utlösande faktorn och jag tror att jag hade kunnat häva den om jag verkligen velat..?! Men jag minns att jag tänkte tanken om att bara låta det komma. Med andra ord var det jag själv som lät allting få komma ut.. (Och med allt menar jag floder av tårar, ord i frustration och en och annan hjälplöshetskänsla..)

Men som man brukar säga.. Efter regn kommer solsken..?!

Även om solen lyser med sin frånvaro idag, så känns det ändå lite bättre..

Kärlek & Ärtor!

Vaknade i morse med en känsla av att egentligen inte vilja göra något annat än bara ligga i soffan och glo på dumburken.. Men med lite tvång, lyckades jag vända tankarna till att ta mig i kragen och kämpa på en dag till..

Jag slutar tidigare idag och hade från början tänkt följa planen som gjorts tidigare.. Att utnyttja tiden för egen vinning, till att så kallat försöka läka mig själv.. (helt utan krav på allt som jag vanligtvis brukar göra, för att hinna med alla måsten i hemmet) fram tills dess att en sk. vanlig arbetsdag är slut..
Men i samma stund som tanken vände orkeslöshet till jävlar anamma, bestämde jag mig för att ge denna stund till mig själv imorgon istället, då jag också har en så kallad tidigare dag, men har kvällsmöte på jobb, att återgå till.

Jag vill verkligen inte verka dyster, men jag har svårt för att glädjas.. och jag vet med mig själv, att jag faktiskt gör mitt bästa.

Kärlek & Ärtor!

Ps. En bild på en av anledningarna till varför jag hellre hade stannat kvar hemma i soffan.. *smile* En mysig hund vid sin sida är svårslaget i en mörk vardag som denna..

Skrattretande, jag vet..

- Vaddå jag skulle vara bäst på att göra ingenting..?!

- Jag avskyr att göra ingenting. Eller nej.. avskyr är ett starkt ord.. Men jag gör det så sällan.. är så dålig på att ta mig tiden, att jag har feta problem när jag väl försöker..

Idag har jag medvetet gett mig tiden..

Tvingat den på mig själv, helt enkelt för att jag inte orkar något annat..

Egoistiskt. Lat. Kanske till och med orättvist och dumt.. men det struntar jag i..

Vill världen se det som så, so be it. Jag är alldeles för trött för att orka bry mig.. 

(Och dessutom alldles för gammal och för nykter.. om man nu får skämta mellan raderna..?!)

Vi ska ha kvällsmöte på jobb.. och med en kortare arbetsdag, visste jag att jag skulle få några timmars dötid mellan de båda.. Dötid, som jag egentligen skule kunna fylla med både det ena och andra, men som jag redan i början på veckan bokade till att göra ingenting..

Och jag klarade det nästan..

Blev en timme extra på jobb, innan jag satte mig i bilen för att köra och köpa mig en kaffe.. (Vanilj latte) Det blev en liten extra runda i en av butikerna intill, där jag blev med cardigan och en ny tröja.. Tittar i påsen och inser att färgen på de båda plaggen är olika nyanser av grå.. och jag suckar för mig själv när jag inser att jag har köpt kläder i en viss sinnesstämning..?!

Nåväl.. Sköna plagg.. och grå är ändå ljusare än svart, så jag väljer att se det som en vinst i alla fall. 

Jag sitter i bilen och skriver.. Har typ en timme kvar innan jag behöver vara tillbaka på jobb och jag funderar på om jag ska gå in och köpa en påse minilussebullar..?! En (jag tror) nyhet från Pågen.. Skulle passa bra till kvällens möte, då det kan hungra till i magen framåt kvällen.. Attans goda minibullar! Fast jag skulle vilja ha russin i, då avsaknaden av dessa känns som en miss.. Men som sagt.. Attans goda ändå. (Och ja, jag vet att jag borde köpa något mer hälsosamt, som typ mat.. men var ligger det roliga i det..?! Kan ju inte kallas kakmonster förgäves tänker jag..?!)

Happ..?! Det var mycket om ingenting.. Mission compleated, kan man kanske säga då..?! Och med det säger jag..

- Kärlek & Ärtor!

- Ett redigerat foto (taget av mig) från mitt senaste besök hemma hos mina föräldrar i skogen..

#höst #ingenting #tidsfördriv #tankar #onsdag 

Så var jag då tillbaka till stresspunkten, där jag lyckats samla på mig alldeles för många saker att göra.. Allt samlat i en kaotisk hög med måsten, som skriker på mig..?!

Får helt enkelt ta en kväll och bara beta av sakerna en efter en.. utan att tänka på allt annat dagligt som tror sig vara viktigare..

- Får inte drabbas av panik!!

Kärlek & Ärtor!

Det är en sak att man själv går in i mörkret lite då och då.. det är okej att hamna där. Men när människor runt omkring en faller pladask och inte verkar vilja ta sig upp, känns det motigt.

Att falla är okej. Helt naturligt, om du frågar mig.. men någonstans måste man ta tag i sig själv och börja jobba för att komma på fötter igen! Ljuset kommer inte av sig själv. Lösningen kommer inte att dimpa ner i brevlådan, eller serveras på silverfat!

Jag vet att det kan vara svårt. Jag vet att ilskan inte handlar om mig.. (även om den riktas mot mitt håll näst intill dagligen..?!) Jag ger allt vad jag har.. även om det kanske uppfattas som ingenting.. Jag är öppen med mig själv och jag försöker ge råd.. (sånt som har funkat för mig) men det räcker inte..

Jag slår undan mina egna känslor, i tankar om att någon måste stå stadigt när båten gungar. Och jag har kommit till punkten där jag inser att jag håller på att bygga en mur runt mig själv för att inte själv falla. En mur som får mig att verka kall och ointresserad. En mur som skapar distans mellan mig själv och de jag har runt omkring mig..
- Hälsosamt..?! Svar nej!

För största gången i mitt liv har jag lyckats få tid hos min psykolog nu såhär i höstmörkret.. och jag tackar gudarna för detta.

Lustigt nog tror jag inte att jag hade behövt det, så som jag gjort tidigare.. eftersom jag egentligen mår bra. Det som tär på mig nu är egentligen andras bekymmer som håller på att färga min värld i de dystraste färger.. Vilket är något helt nytt för mig att handskas med, då jag alltid bara behövt jobba med mig själv.
- Och ja, det är väldigt frustrerande att se på någon i sin närhet, som uppenbarligen mår skit, men som inte verkar vilja göra något åt det..?! Hur gärna jag än hade velat, kan jag inte fixa det åt denna någon. Och nu har jag då mina egna bekymmer att ta hand om.. *suck*

Det ledsamma är att jag vet ett sätt att kunna skydda mig själv.. bortsett från murar och känslomässig tystnad. Men grejen med det är att jag inte vill göra det jag tror jag skulle mått bäst av.. Det är en lösning, men inget alternativ för en envis, blåhårig tant som jag.. Så det ska bli skönt att få gå och prata med min psykolog.. då mitt huvud och mitt hjärta bråkar dagligen om vad som är bäst för mig..

Jag trotsar mitt huvud och går efter hjärta.. blir ledsen och låter huvudet styra ett tag.. om och om och om igen.. Och nu har det gått så långt att jag bara är trött..

Jag känner mig ensam.. även om jag vet att jag har en massa människor omkring mig..*

*Förr i tiden tog jag alltid mina mörka strider i ensamhet. En flaska vin, musik, papper och penna och floder av tårar.. en eller två, ibland tre timmar.. inget ovanligt alls.. Idag är det annorlunda!
När jag känner mig hjälplös, sträcker jag ut en hand och ber om hjälp. Som häromdagen till exempel.. När jag skrev några rader på Facebook om att det var en sådan dag som jag skulle kunna ge upp.. (inte livet, men min situation..) Och i ett jämt flöde under hela förmiddagen kom det peppande kommentarer, både från väntat och oväntat håll..
- Så mycket omtanke..!! Djupt rörd och det fick mig att klara ännu en dag..

Jag säger inte att jag vet eller kan mer.. Jag klandrar ingen för att falla. Men snälla låt dig inte bli ett offer.. Eller jo. Bli ett offer. Tyck synd om dig själv. Men kom ur det! Ta tag i dig själv och i alla fall försök att ta dig upp igen..

Jag har jobbat sååå hårt med mig själv sedan jag totalkraschade 2018.. I min värld ger man inte upp! Kan jag så kan du! Och jag förväntar mig inget annat än att du i alla fall försöker..

Kärlek & Ärtor!
Och du.. jag tror på dig..

Det är så obeskrivligt skönt att se sig själv med insikten om hur prioriteringarna fördelats..

Slutade tidigt igår och hade 45 minuter att fördriva, innan jag kunde hämta dotter på skolan. Vanligtvis hade jag nog bara suttit i bilen, med telefonen och spelat eller något..?! Oförmögen att känna ork till att hinna stressgöra något bara för att..

Igår kändes det dock annorlunda.. Fortfarande ganska trött.. (har sovit dåligt hela veckan..) men helt inställd på att ge mig själv tjugo minuter av fotografering. (Det var tid som blev över efter bilresa från jobb..)

Tjugo minuter är ingenting egentligen, enligt mig.. men i tanken kunde jag nöja mig med att bara ett tiotal bilder blev ok, för att det skulle vara mödan värt..

Solen var inte helt samarbetsvillig, men det blev några bilder.. och jag kände mig ändå nöjd när jag bröt stunden för att hämta dottern som lovat, direkt efter skolan.

Kärlek & Ärtor!

Idag är en sådan dag..
Jag kände igår kväll, hur jag höll på att tappa min sköld och hur det skulle kunnat ha påverkat mig.. Men jag plockade upp den igen och klarade mig ifrån att bryta ihop som ett oskyddat offer.

Det är svårt att gå och bära på den tunga skölden, som distanserar mig från att inte falla offer för vardagens alla faror.. Men jag behöver göra det för att inte bryta ihop.

Samtidigt som jag stänger mig, är alla mina kanaler öppna och det är oerhört svårt att inte ge för mycket.

Så jag ber om ursäkt om jag verkar kall och oberörd, för så är inte fallet.. Jag gör bara det jag måste.. för mig.

Ha en behaglig tisdag.. och skippa antaganden och fördomar..
- Kärlek & Ärtor!

Ps. Ger er en bild från mitt instagram flöde som jag bär med mig under dagen..