Det skulle vara väldigt gott med en stor bakelse nu..

-Eller en clementin till..

Nä, har redan satt i mig fem clementiner idag

så jag får nog hålla där, annars får jag magsår..

Och den där bakelsen.. den får nog också vänta,

men mest för att jag inte har någon här, just nu.

Och dessutom är det hög tid att gå och lägga mig..

mest pga att jag somnade i soffan igår, men även

för att en sådan enkel anledning som att

jag verkligen är trött!!

Så..

-Natti natti.. 

Genom alla tider har det funnits femåringar och alla föräldrar som har haft femåringar har väl mer eller mindre klarat av detta.. Min fråga är bara just nu: HUR?!

Jag älskar min son och jag vet allt det där med trotsåldern och alla hyss man kan hitta på.. Jag minns till o med vissa saker från när jag själv var fem.. Men hur får man (som förälder) STYRKA?!

När Jonathan lekte tarzan på lekgruppen och drog ner gardinen, blev jag lite chockad.. men kunde ändå av någon konstig anledning se det komiska i det.. Igår kväll låg han i våra sängar och tittade på tecknat.. Allt var ok när jag var inne och tittade till honom, men när Tomas kom in för att säga till honom om tandborstning och läggdags, satt Jonathan med en sax i handen.. och ett håligt lakan.. *Suck*

-Ah ja men vad gör man..?!

Jag vet att jag kommer att skratta åt detta.. men det tar nog några år..

Hur som helst.. Att vara mamma, eller pappa, till en femåring, kräver mer tålamod än vad man har ibland och alla ni som klarat av det och som fortfarande är mitt uppe i det, har min fulla respekt!!