Idag har vi, jag och min kära svägerska, julbakat med barnen.. och det gick förhållande vis bra.. Eller egentligen.. så gick det faktiskt jättebra, med tanke på att vi inte brände några pepparkakor i år.. Det är första gången på åtta år.. Lite sorgligt att det behövde ta åtta år, men fantastiskt att vi äntligen lyckades.. men sen å andra sidan så kanske det har med barnens ålder att göra.. Dennis är åtta, Elin är fem och Jonathan fyller fem om bara några dagar.. så de sitter still (periodvis) och gör vad de ska.. om man bara håller aktiviteterna lagom korta, eller långa.. (vilket man vill) så fixar dem det!

De har varit jätteduktiga idag.. Först gjorde dem pepparkakor..en del blev tjocka och en del jättemjöliga.. Dock inte brända!!

Sedan gjorde dem figurer i mandelmassa.. Dennis gjorde en massa roliga figurer.. ett grodhuvud och ett fågelhuvud var bara två av hans många, fina alster.. Elin gjorde gubbar som tappade benen titt som tätt, men storebror ryckte in och räddade upp situationen.. Jonathan gjorde fyra stora figurer.. tre snögubbar och en bil på en väg.. Det var en fröjd för ögat att se deras verk!

Vi hann även med att dekorera några av pepparkakorna, med glasyr och silverkulor, som barnen kletade på plats.. Här måste jag säga att deras fantasi flödade fritt.. Mycket kreativt!

Innan fikan, med mina tidigare hembakta kanelbullar, fick barnen dekorera vars en apelsin med kryddnejlikor.. Alla tre tyckte att det luktade illa, men apelsinerna blev fina..

Under tiden som barnen gjorde sitt, gjorde jag och svägerskan marsipan och chokladgodis och min kära svägerska lyckades med knäcken.. både den traditionella och den gröna.. även om det blev lite kladd utanför.. *garv*

Det har varit en jättemysig dag och jag är så glad över vår lilla julbakstradition.. Det fungerar så himla bra med våra barn och jag och svägerskan har trevligt ihop.. Och med tanke på att vi lyckades med årets pepparkakor, fortsätter traditionen nästa år.. även om det finns goda möjligheter att det kommer att lukta bränt.. åter igen.. med tanke på lilla Charlie, som då är ett år och som lätt kan få oss på andra tankar än pepparkakor i ugnen.. Vi får väl se..

-Den tiden.. den sorgen.. eller vad är det man säger.. ?!

Nu är klockan mycket och det är tid för mig att krypa till korgs.. Vi ses..

-Tjingeling..