Jag sitter här, på min balkong och blir så ledsen..
Och jag kan inte stoppa tårarna från att komma..

Igår råkade jag fastna i ett debattprogram på tv, där de diskuterade mobbing..
Pga. det fruktansvärda som hände, den 13-åriga flickan, som tog sitt liv i fredags..
Idag, nu i morse, läste jag om samma tragik på Aftonbladet.. En kvinna, vid namn Agneta, från Barnens Rättsskydd (BRY) har skrivit "Hur många väckarklockor ska vi behöva?" En artikel som åter igen, fick mina tankar och känslor att svaja..
Eftersom jag blir så fruktansvärt berörd, länkade jag Aftonbladets (Agnetas) artikel till min facebooksida. Det MÅSTE komma ut.. Synas.. Vi kan inte blunda för detta! Det är våra barn, det handlar om! Vår framtid!!

Så går jag in på facebook och bland det första jag ser är ett inlägg om en annan 13-årig flicka, som inte heller hon finns med oss längre.. (Vad jag förstod av det hela, så tog hon sitt liv för drygt ett år sedan?) Och det blev bara för mycket..
Tankarna går till barnens familjer, men också till dessa fantastiska barn.. Så oskyldigt små, som tagit så fruktansvärt stora beslut och sett sin enda utväg, i att ta livet av sig..?!!

- Det är därför jag sitter här på balkongen och är ledsen..