Det här med att be folk om hjälp, har aldrig varit min starka sida.. Men som jag berättat tidigare.. är det något jag har fått lära mig, sedan jag och Tomas separerade..

Idag blev jag påmind om varför jag inte tycker om att be om hjälp.. Det är inte så mycket det här med att få ett "Nej tyvärr".. som tar emot.. För det fattar jag ju att det inte alltid går.. Nej, snarare är det allt pust och stön, från den som villigt hjälper till, som stör mig.. Eller nej..?! Det är nog inte det heller..?! Det är mitt dåliga samvete, som jag får, när jag måste besvära någon annan.. (en bieffekt av suck, pust och stön..)

Jag vet att jag inte ska bry mig..?!
- Har man erbjudit sig att hjälpa, så har man gjort det av egen fri vilja..?! och oavsett hur "jobbigt" det än är, så ska jag inte anklaga mig själv..?!

Ja.. En tanke som slog mig bara.. när jag fick skjuts ut till Almåsa, för att kunna hålla bingokväll ikväll..

Här - En bild, i väntan på att de andra ska komma till Almåsagården..