Det finns stunder i livet.. perioder som vi går igenom, som får oss att "växa" som människa.. Somliga drabbas hårdare än andra..?! Vissa hanterar det kanske bättre..?! Alla är vi olika, men oavsett, så händer det.. förr eller senare..?!

Jag kan inte påstå att jag har varit hårt drabbad i mitt liv.. Hade en väldigt trygg och kärleksfull uppväxt.. Några större tonårtproblem hade jag inte heller, mer än de fullt normala kärleksbekymmer vi alla drabbas av..?!

Jag minns inte hur gammal jag var när mina farföräldrar dog.. Men jag minns att jag var gammal nog till att få lov att vara med på begravningarna.. Jag minns alla släktingar utanför och i kyrkan.. och att alla var ledsna, men jag har inget minne av att jag själv kunde känna någon sorg.. Det var inte förrän jag var 26 år och nybliven mamma till Jonathan (då tre månader gammal) som jag fick känna sorg "på riktigt", då min älskade mormor gick bort, efter en tids sjukdom..

När min älskade morfar dog, några år senare, var det samma sorg, men samtidigt någon konstig känsla av ett dämpat lugn..?! Han hade varit sjuk ett tag, men han hade klarat mormors begravning, kommit på fötter igen och lärt sig att leva vidare.. Så det kändes aldrig som om han bara gav upp, när det oundvikliga drabbade honom..?! Han var liksom mer redo, på något konstigt vis..?!

Vi lever alla olika liv.. Alla är vi olika personligheter.. med olika behov.. Vi har olika sätt att se på saker och ting..
Vi hanterar saker och ting olika.. Men faktum är att samma saker drabbar oss alla.. mer eller mindre, menar jag då.. Bortsett från krig och svält, som enligt mig borde vara helt utrotat såhär 2014..?! Jag tänker på saker som att vi har barnen på dagis, eller i någon annan form av barnomsorg.. Jag tänker på att vi alla måste jobba.. betala räkningarna.. uppfostra våra barn.. Vissa gifter sig.. andra skilja sig.. Ja, sådana saker.. Saker som händer i ens liv.. Ibland händer det en själv, ibland en närstående.. Ibland får vi bara höra eller läsa om det.. Men det händer.. Och det händer hela tiden!

Idag, när jag kom till dagis för att hämta mina små, möttes jag av en av pedagogerna i hallen..
Jag kände nästan direkt att det var något som var fel, men det tog ett tag innan jag kunde förstå vad det var, som hon nyss hade berättat..?! Samma underbara, milda, pedagog, som bjöd mig på kaffe igår morse, hade dött plötsligt i sitt hem i morse..?! Pedagogen som gav mig det fruktansvärde beskedet, berättade också att de hade varit krishantering för pedagogerna, under dagen.. och att alla föräldrar blivit, eller skulle bli informerade, innan dagens slut.. Barnen får beskedet först imorgon.. om inte föräldrarna väljer att berätta det för dem under kvällen..

Tusen tankar snurrade runt i mitt huvud.. Hur kommer vår älskade lilla Charlie ta detta..?! Hon var ju lite av en favorit för honom..?! Hur ska jag göra som förälder..?! Hur kan jag tänka på Charlie.. Hennes egna barn då..?! Alla de andra barnen på dagis..?! Och alla pedagoger som ska ta itu med detta, samtidigt som sin egen sorg..?! Vad kan jag göra..?! Kan jag göra något över huvudtaget..?! Jag fick en kopp kaffe av henne igår..!! Vad är det du säger..?! Finns hon inte mer..?!

Jag berättade den hemska nyheten för Tomas, nu ikväll.. och han, precis som jag, blev chockad..
Så overkligt.. Så orättvist..!! Och det är som Tomas tänkte, men som jag hann före med att få ut i ord:
- Man skulle vilja gå rätt ner på dagis, krama om alla pedagogerna och säga hur mycket de betyder för en! För det är ju faktiskt så, att våra pedagoger träffar våra barn mer än vad vi själva gör, under en period i livet.. Och i vårt fall har vi de absolut bästa pedagogerna som finns.. "Charlie favorit", var en av dessa fantastiska människor.. som dag in och dag ut, i fyra år, har hjälpt vår yngsta son med blöjbyten, pott- och toalett-träning.. Att dela maten, tvätta kladdiga händer, knyta skorna, knäppa jackan.. Hon har tröstat, busat, myst.. Spelat spel, lekt lekar, ritat, läst sagor.. Hon har uppmuntrat, rättat, bekräftat, stärkt, engagerat sig i.. och älskat vår son.. I fyra, av hans snart sexåriga liv, har hon varit vid hans sida, mer än vad jag har varit.. och nu är hon bara borta..?!

Jag gråter för min son skull.. och han vet inte ens om det ännu.. Och det vrider sig i magen, när jag tänker på att jag ska lämna honom på dagis imorgon, som om ingenting hänt.. trots vetskapen om beskedet som ska berättas, för barnen under dagen..
Jag gråter för hennes barns skull.. för hennes familjs skull.. för pedagogernas och alla de andra barnens skull.. Jag bara gråter och jag tycks inte kunna sluta.. Är orolig för hur Charlie kommer att reagera imorgon.. Hade det varit Jonathan hade jag inte varit lika orolig. Hade förmodligen berättat det själv, då jag kan prata med Jonathan på ett helt annat sätt.. Charlie är mer sluten.. Känslomässigt inåtvänd.. Mer fysiskt agerande utåt.. Jag klarar helt enkelt inte av att berätta det själv.. Anser, då jag känner fullt förtroende för pedagogerna på dagis, att det nog är bäst att gå via "utbildning och krishantering".. och låta honom få beskedet tillsammans med de andra, imorgon.. under kontrollerade former.. snarare än att jag ska köra "känslosnack" här hemma..?!

Helst av allt (bortsett från att ha henne tillbaka i livet) skulle jag bara vilja hålla Charlie hemma.. i all evighet, så att han slapp att få reda på detta överhuvudtaget.. Men det går ju inte.. För hur gärna vi än vill, kan vi föräldrar inte skydda våra barn från det oundvikliga..

Med stor sorg i hjärtat, går tankarna till hennes familj, framför allt hennes barn.. Det är först och främst dem det handlar om.. Jag väljer i detta inlägg, att skriva om min egen sorg och sorgen som kommer drabba min son.. Men det är ingenting emot vad de känner.. Jag kan inte ens tänka mig.. Helt ofattbart.. Jag kan bara hylla henne.. genom att berätta vilken underbart fin människa hon var.. *önskar att jag kunde berätta det för henne också, men det är som Tomas säger.. "lätt att vara efterklok"..*

Så du.. var du än befinner dig i livet just nu.. vilken period, du än genomgår.. Stanna upp i två sekunder.. Reflektera över människorna i din omgivning/närhet.. Och berätta hur mycket de betyder..!! Imorgon kan det vara försent..

Dagen började något tidigare än vanligt.. klockan 05:34, då jag vaknade hemma hos mig, i soffan.. Härligt att vinna lite tid.. men KATASTROF när man upptäcker att kaffet är slut..?!! Så mycket tid.. och så lite kaffe.. (läs INGET!!) Men hej.. Jag överlevde det med..

Morgonen hemma, gick bra.. Lämningen av Jasmine, gick bra..

Och lämningen av Charlie, på hans avdelning, gick extremt bra..!!

Doften av nybryggt kaffe, mötte mig i dörren när jag kom in.. och jag beklagade mig något över min kaffelösa morgon.. Två sekunder senare höll jag en kopp i handen, med rykande, färskt kaffe.. TACKAR för detta!! Det gjorde min dag!!

Dagen på jobb har varit helt okej.. inget att anmärka på..

En av mina arbetskamrater fyllde år idag.. Grattis Henrik!!

Men bortsett från det, så har det, i stort sätt, varit som vanligt..?!

Regnet öste ner när det var dags för mig att lämna jobb.. Egentligen trist.. men det luktar ju så gott på sommaren, när det regnar.. Och dessutom så behövde min bil verkligen en dusch, vilket den också fick på vägen till dagis.. Så ja.. Nej..?! Det var väl ok det med..?!

Väl hemma från dagis, med mina två minsta.. var det som det brukar.. Trötta små barn, som vill ha en massa.. glass, film, mm.. som de inte får.. Som gör att de börjar gråta, eller bråka, eller trotsa.. (listan kan göras längre, men jag besparar er detta.. *suck*)

Jonathan kom hem.. Jättevåt efter att ha cyklat hem i regnet, från sin pappa.. Maten blev klar.. Vi åt.. Barnen fick glass, som de tjatat om sedan i morse.. (?!) Lite Tv-tid.. Tandborstning.. Och slutligen sängen för mina tre.. Själv sprang jag runt som en galning och letade efter fjärrkontrollen till Tv:n, i säkert tio minuter, innan jag gav upp och satte på radion istället..

(Lustigt nog hade jag läst ett inlägg på facebook, tidigare under dagen, som handlade om just samma dilemma - Försvunnen fjärrkontroll.. Typiskt att det skulle hända mig också, samma dag..?! Skyller på min karma, då inlägget på facebook fick mig att skratta gott..?! Jag har ju varit med om det förr och vet precis hur galet frustrerande det är..) 

Hur som helst.. tio minuter senare, kom Jonathan och sa att han hade hittat fjärrkontrollen.. Och det var ju bra, men jag lät ändå radion stå på..

Här: ett foto på Jasmine, strax innan tandborstningen..

Jag hittade henne i badrummet där hon stod och drack

vatten från kranen, genom ett sugrör, som hon hade,

på eget bevåg, varit och hämtat ute i köket..?!

*Ha ha ha* Påhittiga ÄnglaTroll!!

Ja.. och nu sitter jag här.. på min balkong och bloggar..?!

Grannen ovanför, var precis ute och vattnade blommorna på sin balkong.. hur det nu skulle vara behövligt efter allt det regnet som vi fått idag..?! Men okej.. Hon har någon konstig förkärlek till vatten, verkar det som..?! Rinner det inte från hennes blomsterlåda på balkongen, så rinner det genom väggarna ner till mig..?! Familjen som bodde här innan mig hade haft en vattenskade uppifrån i badrummet.. Och för lite drygt ett år sedan, upptäckte jag att jag hade fullt med vatten i mina dricksglas, i köksskåpet ovanför diskbänken..?! Med andra ord.. Jag är ganska så säker på att hon har både tvättmaskin.. och diskmaskin numera..?! *ha ha ha*

Imorgon är det onsdag.. och det står Student på "att-göra-listan".. Men dessförinnan är det morgontjat.. och jobb, som vanligt, som gäller.. Ja ja, det blir nog bra med det..?! Nu ska jag göra mig redo för min stora, mjuka, härligt sköna, kuddrika säng.. som jag missade helt igår, när jag somnade på min stora, mjuka, härligt sköna, kuddrika soffa.. *smile*

Ta hand om varandra, var rädda om er själv. Må väl!

- Natti natti..!!

Ett foto, taget i söndags, på mina tre ÄnglaTroll..

Jaha.. Så var batterierna laddade igen..?!
Tomas åkte och köpte bullar och frukosten.. (11:55..?!) blev precis så god, som man kan förvänta sig en söndag.. Färska bullar, med frasig yta och alldeles mjuka inuti.. Lite pålägg.. Lite krispiga grönsaker.. (Idag i form av gurka..) Och kaffe!! Mycket mer än så behöver det inte vara, för att det ska bli lyckat runt köksbordet.. Speciellt inte om man sitter tillsammans med sin älskade familj och äter..

Blev bortskämd med sovmorgon, även idag.. Gick inte upp förrän klockan tio, cirkus.. När jag kom upp, utvilad och ruffsig i håret, satt Tomas på balkongen. Jonathan var ute på gården.. och Charlie var (och är) fortfarande hos sin övernattningskompis.. Och Jasmine..?! Ja hon låg fortfarande och sov.. *hihihi* Mammas flicka.. *smile* (Tyck vad ni vill, om detta.. Alltid retar det någon..?! *smile*)

Just nu i skrivande stund, sitter jag på balkongen.. var annars..?! Tomas och Jasmine ligger i vars en soffa i vardagsrummet.. Jonathan är återigen ute på gården.. Och Charlie, ja.. han är ju som sagt fortfarande hos kompisen, men ska hämtas om en stund..

Så vad har då denna söndag, med denna härliga start, att erbjuda..?!
- Ingen aning faktiskt.. Tar den som den kommer.. Kanske hittar vi på något, kanske inte..?!
Oavsett, så är jag ganska så säker på att den blir nice, vilket fall som helst..

Må väl.. och njut av livet! Varje dag är en gåva..
- Speciellt om den börjar med sovmorgon, söndagsfrukost och kaffe..! *smile*