För några dagar sedan, tror till och med att det har hunnit gå en vecka.. så skrev jag att jag varit i kontakt med vårdcentralen och fått bokat en telefontid, gällande min nära gräns till depression. Något som jag såg som väldigt positivt, då det tidigare alternativet var mer krävande, både pappersmässigt och tidsmässigt, men framför allt energimässigt..

Igår kom dagen jag sett fram mot och jag hade telefonen i högsta beredskap, fortfarande väldigt positiv inför det nya, snabbare systemet..

Och det hade varit superbra.. OM det hade varit någon som hade ringt under den avsatta tiden..?! För döm om min förvåning och stora besvikelse.. telefontiden kom och den tickade förbi.. och kvar blev jag, hängandes mellan min egen vilja, kamp för förbättring och vården som inte kunde hålla sin del av det avtalade..?!

Jag vill inte smutskasta någon! Det finns säkert en väldigt bra förklaring till det som har hänt.. (läs INTE har hänt) .. men jag måste erkänna att det känns rätt sumpigt att bli lämnad åt mitt öde..?! Det kunde ju ha blivit så bra.. men istället blev det nu helt knasigt och jag får börja om från början igen..

(Tur nu att jag inte är den typen som tänker hoppa, för då hade detta varit en alldeles utmärkt anledning till att göra det..)

Kärlek & Ärtor