Det är ett tag sedan jag kom underfund med att jag är i ständigt behov av att aktivera mitt huvud med.. "Huvudbry" som man också kan kalla det för. Typ som som små pussel i hjärnan, som jag behöver för att inte bli understimulerad och totalt uttråkad av tristess. I klartext behöver jag alltså "nötter att knäcka" (för jag fullständigt avskyr riktiga pussel.)

Förr var det mitt målande som höll mig i schack, men när det försvann (på grund av olika anledningar) har jag känt mig rastlös och frustrerad.. och någonstans på vägen har jag sökt efter det som kan få mig att må bra igen..

Folk säger till mig att jag inte är riktigt klok, när jag vet att jag lider av stress, men ändå tar mig för en massa nya utmaningar hela tiden.. Och ja, jag kan också se motsägelserna i det. MEN! Samtidigt har jag kommit på just varför jag gör som jag gör..
- Jag behöver "knäcka nötter"!

Som tillexempel att adoptera en bitglad hund ifrån Spanien.. (om det nu är där i tiden vi ska börja analysera..?!) En sådan sak kräver galet mycket tid, engagemang och dessutom en massa tålamod.. som jag egentligen annars har väldigt lite av.. Men när den egenvalda utmaningen läggs på bordet, finns det ingenting som stimulerar bättre, eller är mer intressant.. Och jag fullständigt njuter, när jag lyckas knäcka "nötterna" en efter en och jag får se resultat av att jag faktiskt klarade det.

(Känner att jag behöver tillägga att jag dock fullständigt avskyr så kallade utmaningar som får mig att känna mig värdelös.. Utmaningar som jag vet med mig själv redan ha klarar av, men som blir som hinder i min väg då omgivningen upplevs motarbeta mig..)

Nåväl.. Nu har jag i alla fall gått och skaffat mig ännu en ny utmaning och jag ser verkligen fram emot allt som behöver göras..

- Jag har gått och blivit två-hunds-matte?!

Cloe kom till oss i måndags (13/11-17) och om allt fungerar bra, kommer hon att stanna.

Kärlek & Ärtor!