Efter en galen, men rolig och mycket glädjerik förmiddag på jobb, sitter jag nu på min rast och minns lugnet ifrån gårkvällen.

Då satt jag ensam i vår lilla myshörna utomhus, med en kopp kaffe i handen och en nyinköpt bok i knät. Tyst och stilla..

Nu såhär i efterhand, när jag reflekterar, inser jag att kontrasten mellan gårdagens lugna lässtund och förmiddagens hinderbana med elva stycken barn, över stolar, bord, soffor och bänkar är gigantisk.

Tacksam över att få uppleva båda delarna.. Tystheten som får kroppen att slappna av och framför allt då huvudet.. Och sen de höga glädjetjuten, skratten och den intensiva energin som fyller rummet med ett gäng lyckliga barn som får klättra på möblerna.

Det må hända att jag fick några gråa hår till efter förmiddagens planerade rörelsepass, men det var det helt klart värt. Jag tänker.. min bok väntar ju på mig där hemma och kvällen kommer fortare än vad jag tror..

Kärlek & Ärtor!