Tänkt dig att du blir förminskad som individ.. Du bli anklagad för att tänka för mycket. Drömma för stort. Känna för dramatiskt. Du är alltid sur. Du är aldrig nöjd. Du gnäller över bagateller och är ett helt projekt att ha och göra med.. 

Tänk dig samtidigt, att du gång, på gång ber om hjälp till att bli en bättre människa.. Desperat blottar du ditt inre, som ett skrik efter förståelse, men faller alltid tillbaka ner i gropen som hela tiden blir djupare. Känslorna du ger används emot dig och istället för hjälp till att må bättre, mår du ännu sämre..

Du gör allt för att förändra ditt beteende. För du vet att du inte kan förändra andra.. bara dig själv.. Och ju mer du gräver desto mer övertygad blir du om att det måste vara ett seriöst fel på dig.. Och hjulet snurrar bara runt, runt, runt..

Du ger ditt allt.. och lite till.. Tills dagen kommer då du inte mäktar med att ens ta på dig skorna.. 

-Du har misslyckats och hopplöshet fyller din kropp som ett tomrum med giftig gas, som bara väntar på att explodera..