Det har snart gått ett år sedan (sånär på en månad..) som jag skrev till dig sist..

Jag vet inte vem som har saknat min blogg mest, du eller jag..?! Däremot vet jag att min saknad har varit stor, men min rädsla har varit större.. Vi kan kalla det för socialfobi.. Totalt krossad av min psykiska ohälsa i samband med mitt uppvaknande efter min skilsmässa. Utan att gå tillbaka för långt i tiden och riva upp en massa skit till ytan, kan jag kort och gott beskriva det med orden: "Det är inte främlingar som du blir sårad av.." och sen lämnar vi det där.

Anledningen till att jag öppnade bloggen idag är enkel.

Jag vet vem jag är nu. Och jag vet vem människorna runtomkring mig är.. Jag behöver inte vara rädd längre. Mina verktyg är slipade och jag vet hur jag ska hantera dem. 

Som avslutning vill jag tacka dig, kära läsare, för ditt tålamod.. Du som av olika anledningar fortsatt logga in för att läsa, något jag inte har skrivit.. Idag kom dagen när jag faktiskt hade uppdaterat. *smile* Ärligt orolig, bara nyfiken, på jakt efter mina svagheter..?! Anlednigen till ditt besök spelar ingen roll.. Jag är tacksam oavsett, så tack.

Kärlek & Ärtor / Jenny Blue