Jag vet inte hur det kom sig.. mer än att jag sökte efter något till min julkalender (den 13/12)

men jag snubblade i alla fall in på denna videon.. och nu är jag helt såld..!! Har lagt upp den på

facebook, för att komma åt den lite lättare.. men ville så klart dela med mig av dess fantastiska

toner, även här på bloggen..

Och här är den..

- Lucia med låten Silence..   Klicka på bilden och njut..?!

Det bästa med mitt nya liv, är nog ändå känslan av att kunna känna mig trygg i det jag

tycker..?! Jag menar, trots att jag alltid stått på min egen sida och aldrig haft några större

problem med att ha en egen åsikt, så kan jag idag känna mig aningen oberörd över hur folk

"tolkar mig"..

- Jag har alltid sagt "This is me, tyck om mig eller låt bli.." men innerst inne, har jag nog ändå

tidigare, varit lite nervös inför tanken om att någon skulle tycka illa om mig.. Att någon skulle

tycka att jag gjort fel genom att visa eller säga förmycket..

Samtidigt som jag tycker att det är härligt med personer som bjuder på sig själv.. och samtidigt

som jag vill tro att jag tillhör den kategorien människor, så.. rent känslomässigt har jag varit lite

si så där.. blyg för att go all in, liksom..?! Men nu är det inte så längre..

Om jag gillar något, eller någon, så kunde jag inte bry mig mindre om vad andra tycker om det..

- Visst hade det sårat om någon hade sagt till mig att jag var en jädra skitstövel.. men jag vill

ändå tro, att jag faktiskt inte besitter den typen av personlighet..?!

Att jag skulle kunna beté mig som ett as, hoppas jag att de flesta vet! Samtidigt som jag önskar

att folk är medvetna om att jag faktiskt väljer att INTE vara det! I det stora hela är det ju faktiskt

så att min attityd, alltid grundar sig i hur folk bemöter mig.. men det ska tilläggas att jag alltid ger

denna någon en ärlig chans.. innan jag skulle "gå crazy".. (Vilket sällan behövs, att gå crazy alltså..

om man bara tar det lite lugnt och läser av läget mer än bara en gång..)

Alla kan inte tycka om alla, men jag får nog säga att jag har rätt så lätt med de flesta..?! Och om

de är schysta mot mig.. så är jag schyst mot dem..

- Ja..?! Jag vet inte var detta kom ifrån.. en tanke bara..?! Eller var det kanske två..?!

Hur som helst, så är det underbart att inte behöva oroa sig..

Jag vet, förvisso, att det finns människor runt omkring mig, som snackat skit om mig, bakom

min rygg.. och det gör de kanske fortfarande..?! Men hej.. Vad ska jag göra åt saken..?!

Jag kan inget annat än att tycka synd om dessa människor som dels inte har något annat att

prata om.. och som dels inte vågar stå för vad de tycker och säga det direkt till mig..?! Om de

ens verkligen tycker det de säger..?! Då jag har fått för mig att man snackar skit om någon

annan, mer för att "ställa sig in", än att uttrycka sin egen åsikt..

- Fega människor med andra ord!

Men nog om dessa nu! Jag har inte tid eller energi att lägga på de som inte är värdiga mig..

(Kanske kan vara en tanke till de som blir utsatta och som tar åt sig av det..?!)

Jag har i alla fall rent mjöl i min påse.. så som jag ser det i alla fall..

Men om jag skulle ha trampat någon på tårna, någon gång.. ber jag om ursäkt för detta!

Och med detta säger jag..

- Tjingeling..

.

.

Oj oj oj, vilken dag..!!

Började redan tjugo i sju, då Tomas väckarklocka ringde.. och det var dags att gå upp för att göra oss klar inför födelsedagssång och frukost på sängen för vår älskade lilla (?) Jonathan.. Han fyller förvisso inte år förrän den 20/12.. men för att få lite distans till julafton, brukar vi fira honom helgen innan hans riktiga födelsedag.. Kan inte fatta att min lilla grabb redan fyller NIO år..?! Shit vad tiden går!!

Efter sången.. som pga. utebliven uppsjungning, kanske inte var världens bästa.. och frukosten på sängen.. som trots sin enkelhet, var mycket uppskattad.. satte jag och Tomas oss på balkongen, med vars en kopp kaffe, för att planera timmarna innan kalaset.. Ganska så mysigt faktiskt att kravlöst (i känslan) bara sitta där, i morgonmörkret, med rykande varm kaffe.. i ett relativt milt väder..

Vi åt en snabb frukost, sen satte dagen fart på riktigt..

Jag kastade mig in i storstädningen av Jonathans rum, samtidigt som Tomas gjorde sig klar

för att åka iväg och hämta hem den speciella presenten.. Ett terrarium.. och två stycken ödlor..!!

Cirkus fem timmar senare, ansåg jag mig vara klar med städningen.. som jag måste erkänna, fick

mig att må väldigt bra.. Hade det varit en dålig dag, hade jag ALDRIG städat så grundligt.. om

ens alls..?! eftersom det var hemma hos Tomas.. Kan ju tycka att han får ta hand om sin egen

röra..?! Men idag blev jag som uppslukad av städningen i Jonathans rum (som jag, sedan tidigare, har

lovat honom att hjälpa till med) att det liksom bara fortsatte i bara farten..?! Och ska ärligheten fram, så

tror jag att jag faktiskt tycker om att städa..!? Speciellt, när man kan se klar skillnad mellan före

och efter.. resultat..!!

Gästerna kom klockan 14.. och det blev precis så trevligt som det brukar vara, om inte lite mer

idag faktiskt..?! Det har varit en väldigt positiv dag för mig idag.. *ha ha ha* .. men så är det!

När de sista gästerna hade åkt hem och Tomas hade fått undan allt, som hette kalas.. ringde

jag och beställde pizza.. Pojkarna packade ihop sina saker, inför veckan som kommer.. och när

alla var klara med sitt.. tog Tomas lilla Jasmine och åkte hem till mig, medan jag och grabbarna

åkte till pizzerian, för att hämta vår mat.. Vi åt.. Jonathan och Charlie lekte en stund på rummet..

(Fullt upp med sina julkalendrar, Lego och Playmobil, med en hel veckas oöppnade luckor..)

Jasmine nattades.. Tomas tittade på tv.. Pojkarna kom i säng.. Jag läste saga.. och sen var jag

"totto over and out"!! Alltså helt slut i planeten..

Jag och Tomas satt en stund i soffan, innan Tomas tackade för sig.. och helgen som varit.. och

åkte hem till sitt.. Jag satt kvar i soffan en stund, innan jag kom "hit" och nu, när klockan är en

liten bit över.. "Oh my God.. FÖR mycket..!!" Ska jag näst intill omedelbart, gå och kissa och gå

och lägga mig.. *smile* (Ber om ursäkt, för ev. intressepilar i ögonen.. ang. mina toalett planer..)

Ja.. så är det i alla fall..!!

Jag har haft en mycket trevlig helg.. men nu är den slut! Veckan som kommer är jag trebarns

mamma igen.. vilket betyder att det är skola imorgon.. Och då gäller det ju att komma upp, upp

och iväg.. i tid.. och allt sånt.. Tråkigt, men det blir nog bra! Bara några dagar till, sedan är det

jullov och då behöver vi inte längre ställa klockan, utan bara precis vakna när vi vill..?!

Nu måste jag göra mig klar för loppelådan!

- Var rädda om er själva och ta hand om varandra!!

Och glöm inte att blåsa ut ljusen!

Natti natti! Puss och Kram..

- Aaah!!

Jag trodde att jag skulle bli av med detta snart..?!

Men så börjar det om från början igen..  *suck*

- Inget roligt.. med en näsa som rinner..!!

Jag anser mig själv vara en relativt stark individ.. med hopp om framtiden..

När jag tittar tillbaka på min barndom och uppväxt, har jag inget direkt att klaga på.. Jag

var väl som de flesta andra.. fast ändå inte..?! Jag har alltid trott på mig själv.. eller ja..

oftast, i alla fall! Visst hade jag mina svåra stunder under tonåren.. med tankar, känslor och kärleksbekymmer, som de flesta.. Däremot har jag aldrig blivit mobbad för den jag är..

- Tvärtom! Mina starkaste minnen från gymnasiet, grundar sig i meningen som jag ofta fick

höra: "Du är så skön Jenny.. du är dig själv" Och ja.. det har jag ju faktiskt alltd varit!

I lågstadiet gick jag i mina gröna tights och min ljusoranga tröja, med håret uppsatt med

gummiband i olika färger.. Inte för att jag ville sticka ut, men för att det var mina favoritkläder..

Sen vad andra tyckte.. kunde jag skita i..

Eftersom jag hatade jeans som barn.. gick jag i stort sett klädd i mjukisbyxor under hela min skoltid..

Medan mina klasskamrater (som jag beundrar var och en på sitt lilla vis) växte upp och klädde sig därefter.. kom jag fortfarande i mjukisbrallor och femton lager tröjor.. Och när det var fest.. (nu är vi alltså inne på gymnasietiden..) hade jag oftast på mig ett par alldeles förstora snickarbyxor, med ett vitt linne under.. "Mina fina flickor" hade kjolar och blusar.. högklackat och strumpbyxor..

Då tänkte jag väl inte så värst mycket på det.. även om vi skojade om det ibland.. Men nu såhär

i vuxen ålder, känner jag mig bara så tacksam för att jag alltid blev accepterad för den jag var..

I dagens samhälle, är det som om allting kretsar runt de som har det senaste, finaste, dyraste, eller mesta.. Har du inte den senaste jackan, den specialdesignade väskan, eller de där superdyra märkesskorna.. så är du inte värdig..?!

Och ve och fasa om du skulle färga håret blått..?!

- Fan! Jag blev hyllad, när jag kom till en fest, med blått hår! (Därav faktiskt.. namnet Jenny Blue)

Det är lätt för mig att sitta här.. idag, med min barndom i bagaget.. och säga att man inte ska låta sig påverkas av vad andra tycker.. då det måste vara fruktansvärt för alla dem, som inte blir accepterade för de dem är.. Men jag tror.. trots hur galet det än må låta.. att man vinner på det i längden..?!

Jag menar.. Man måste vara ärlig mot sig själv!

Eftersom jag inte har blivit mobbad själv.. kan jag inte uttala mig om hur hemskt det är.. mer än att jag i tanken, kan tänka mig hur ensamt och förkrossande det måste vara..?! Jag tycker att alla borde ha rätt till att få en lika bra uppväxt som jag.. med vänner.. om så bara en.. som verkligen tror på och som accepterar en för ens personlighet.. oavsett!

Jag vet inte vad det är som har gjort att jag har haft en sådan tur..?! Eller varför jag har fått, eller gjort, för att kunna tro på mig själv..?! Har alltid skämtat om att jag är född sådan.. och så kanske det är..?! Men samtidigt är jag ganska så övertygat om att min trygga uppväxt, med stärkande föräldrar och accepterande vänner, har varit en avgörande del av att jag fortsatt att tro på mig själv..

Ett tips till de som vill stärka sin självkänsla, är faktiskt att tala gott till sig själv i spegeln..

- Jag vet att spegeln kan var förödande för många, då det tyvärr finns alldeles för många av dem som tycker illa om sin spegelbild.. men det är ju just det.. Man ska kunna se sig i spegeln och tycka att man är den snyggaste i hela världen.. om kanske inte hela sin spegelbild.. så i alla fall en del av.. Man måste fokusera på det som är bra!! Är man lite rund om magen.. kanske man har världens vackraste ögon..?! Då är det ögonen man ska titta på och inte magen.. Ja, ni fattar!

Jag är medveten om att det säkerligen kommer finnas de som har egna tankar och erfarenheter av detta.. såväl bra som dåliga..?! Jag är ingen expert..! Jag bara skriver vad jag känner och tycker.. och det jag har varit med om.. Om du känner att du har något av betydelse att tillägga.. så kommentera gärna.. Hur som helst så tycker jag att det är skrämmande, att det finns så många barn och ungdomar som går runt och mår dåligt!! Alla är unika på sitt sätt och borde ha all rätt i världen till att få må bra!!

"Morgonstund har guld i mun.."

.

.

.