Jag anser mig själv vara en relativt stark individ.. med hopp om framtiden..

När jag tittar tillbaka på min barndom och uppväxt, har jag inget direkt att klaga på.. Jag

var väl som de flesta andra.. fast ändå inte..?! Jag har alltid trott på mig själv.. eller ja..

oftast, i alla fall! Visst hade jag mina svåra stunder under tonåren.. med tankar, känslor och kärleksbekymmer, som de flesta.. Däremot har jag aldrig blivit mobbad för den jag är..

- Tvärtom! Mina starkaste minnen från gymnasiet, grundar sig i meningen som jag ofta fick

höra: "Du är så skön Jenny.. du är dig själv" Och ja.. det har jag ju faktiskt alltd varit!

I lågstadiet gick jag i mina gröna tights och min ljusoranga tröja, med håret uppsatt med

gummiband i olika färger.. Inte för att jag ville sticka ut, men för att det var mina favoritkläder..

Sen vad andra tyckte.. kunde jag skita i..

Eftersom jag hatade jeans som barn.. gick jag i stort sett klädd i mjukisbyxor under hela min skoltid..

Medan mina klasskamrater (som jag beundrar var och en på sitt lilla vis) växte upp och klädde sig därefter.. kom jag fortfarande i mjukisbrallor och femton lager tröjor.. Och när det var fest.. (nu är vi alltså inne på gymnasietiden..) hade jag oftast på mig ett par alldeles förstora snickarbyxor, med ett vitt linne under.. "Mina fina flickor" hade kjolar och blusar.. högklackat och strumpbyxor..

Då tänkte jag väl inte så värst mycket på det.. även om vi skojade om det ibland.. Men nu såhär

i vuxen ålder, känner jag mig bara så tacksam för att jag alltid blev accepterad för den jag var..

I dagens samhälle, är det som om allting kretsar runt de som har det senaste, finaste, dyraste, eller mesta.. Har du inte den senaste jackan, den specialdesignade väskan, eller de där superdyra märkesskorna.. så är du inte värdig..?!

Och ve och fasa om du skulle färga håret blått..?!

- Fan! Jag blev hyllad, när jag kom till en fest, med blått hår! (Därav faktiskt.. namnet Jenny Blue)

Det är lätt för mig att sitta här.. idag, med min barndom i bagaget.. och säga att man inte ska låta sig påverkas av vad andra tycker.. då det måste vara fruktansvärt för alla dem, som inte blir accepterade för de dem är.. Men jag tror.. trots hur galet det än må låta.. att man vinner på det i längden..?!

Jag menar.. Man måste vara ärlig mot sig själv!

Eftersom jag inte har blivit mobbad själv.. kan jag inte uttala mig om hur hemskt det är.. mer än att jag i tanken, kan tänka mig hur ensamt och förkrossande det måste vara..?! Jag tycker att alla borde ha rätt till att få en lika bra uppväxt som jag.. med vänner.. om så bara en.. som verkligen tror på och som accepterar en för ens personlighet.. oavsett!

Jag vet inte vad det är som har gjort att jag har haft en sådan tur..?! Eller varför jag har fått, eller gjort, för att kunna tro på mig själv..?! Har alltid skämtat om att jag är född sådan.. och så kanske det är..?! Men samtidigt är jag ganska så övertygat om att min trygga uppväxt, med stärkande föräldrar och accepterande vänner, har varit en avgörande del av att jag fortsatt att tro på mig själv..

Ett tips till de som vill stärka sin självkänsla, är faktiskt att tala gott till sig själv i spegeln..

- Jag vet att spegeln kan var förödande för många, då det tyvärr finns alldeles för många av dem som tycker illa om sin spegelbild.. men det är ju just det.. Man ska kunna se sig i spegeln och tycka att man är den snyggaste i hela världen.. om kanske inte hela sin spegelbild.. så i alla fall en del av.. Man måste fokusera på det som är bra!! Är man lite rund om magen.. kanske man har världens vackraste ögon..?! Då är det ögonen man ska titta på och inte magen.. Ja, ni fattar!

Jag är medveten om att det säkerligen kommer finnas de som har egna tankar och erfarenheter av detta.. såväl bra som dåliga..?! Jag är ingen expert..! Jag bara skriver vad jag känner och tycker.. och det jag har varit med om.. Om du känner att du har något av betydelse att tillägga.. så kommentera gärna.. Hur som helst så tycker jag att det är skrämmande, att det finns så många barn och ungdomar som går runt och mår dåligt!! Alla är unika på sitt sätt och borde ha all rätt i världen till att få må bra!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...