Jag gillar verkligen måndagar!

För tredje terminen i rad kör jag öppning på jobb på måndagar och även om det innebär att gå upp okristligt tidigt, så trivs jag med hur dagen spinner igång och rullar på.

Det blir en lugn start, oftast en bra dag och jag kommer lite tidigare ifrån jobb, för att få en lugn stund med barnen innan alla kvällsbestyren sätter igång.

Och med det önskar jag er en bra måndag!
Kärlek & Ärtor!!

Jag vet inte varför, men jag gjorde just ett inlägg på facebook som var totalt hittepå..

Jag mår skit.. och jag känner hur jag förpestar min sambos närvaro. Somliga säger att jag försöker för mycket, i mitt strävande efter vår gemensamma lycka.. Men enligt mig själv måste jag försöka ännu mer.. (även om jag börjar få brist på idéer..)

Det här med min öppenhet, att vilja prata om saker och ting och försöka lösa de knutar som uppstår, kan jag nog avskriva nu efter de tjugotal år jag försökt. Känner att jag egentligen inte borde skriva om detta, men något inom mig ber ändå att få komma ut..?!

Jag har aldrig velat smutskasta någon och det vill jag fortfarande inte.. men sen p andra sidan tycker jag heller inte att jag gör det. OM det nu skulle förekomma någon smutskastning så är det helt och hållet riktat emot mig själv! För jag vet att jag misslyckas gång på gång, på gång, på gång..

Inlägget jag skrev på facebook lät såhär:
[Idag har det varit en softens dag. Bara precis chillat med familj och vänner. Ätit gott och skrattat massor! Tack fina ni som bjuder på er själv!]
Men som jag sa, så var det dagens största lögn. Jag har inte alls softat idag. Jag har dammsugit två av tre våningar. Jag har sorterat tvätt, vikt och lagt i lådor. Jag har tvättat två maskiner tvätt och är inne på nummer tre. Jag har plockat ihop sjutusen tomburkar och lagt de i bilen för att kunna göra mig av med de imorgon efter jobb. Jag har samlat ihop sorteringssopor och placerat även dessa i bilen för att få iväg imorgon. Jag har plockat bort julkrans och julkulor från framsidan. Jag har gått ut med sopor, både äckliga matsopor och vanliga hushållssopor.
Jag har varit iväg med hunden, utan gott resultat då där aldrig dök upp någon annan som Spira kunde springa med. Och så har jag varit och handlat med Tomas.

Så nej. Inget jädra softande eller chillande här inte. I goda vänners lag, nja.. Fick sonen att ringa till svärmor och bjuda in henne på en kopp kaffe.. så snarare det än goda vänner. Och alla skratt jag skrev om.. lyser med sin frånvaro..

Som sagt..
Jag vet inte varför jag skrev som jag gjorde på facebook, men jag funderar på om jag vill komma till någon poäng..?!
Alla jävla glada, underbara liv, med alla sina förbannade gulle-inlägg om kärleksmiddagar och familjemys.. Ärliga helt säkert.. (alla utom mitt idag då) .. men den kärleksbombade fasaden får mig att klökas..

Ja, naturligtvis är det mig det är fel på. Jag är bara avundsjuk. Klart att alla människor har sina upp och sina ner..?! Eller..?! För jag kan väl för fan inte vara så jävla unik att jag är den enda som har facebook och som kan tycka livet är pest..?!

Nåväl. Som vanligt måste jag ursäkta mitt språk och ordval.. skulle ju faktiskt kunna hålla inne med svordomarna..?!

Och som vanligt måste jag be om ursäkt för att jag yttrat mig negativt och varit sådär äckligt öppen och ärlig i mina tankar igen.
- Att jag aldrig lär mig..?!

Och som vanligt ber jag om ursäkt för att jag förmodligen sårat någon som inte förtjänar det..
- Sånn är jag.. förpestaren i egen hög person.

.

Men okej då.. Då tacka jag för idag då..?! Kärlek och ärtor och allt sådan där gulligt fluff med glitter på då.. Vi ses..?!

Klockan är 02:54, i skrivande stund och jag sitter på trappan utanför ytterdörren och njuter av tystnaden. Ett tunt lager med snö ligger över marken och enstaka snöflingor faller över skärmen på telefonen som jag skriver på..

Jag gör hur något knäpper i hundens frusna vattenskål som står runt hörnan på uterummet och jag ler i tanken på att det kan vara husmusen som är ute och jagar mat..

Jag vet att jag borde ligga i sängen och sova, men vaknade just i soffan och känner mig därför inte speciellt trött. Har mer behov av att sitta här just nu faktiskt. Och lyssna på tystnaden.

Det har börjat bli hög tid att planera inför mitt fyrtioårs firande, men känner att jag behöver hjälp med det. Entusiasmen jag hade för några månader sedan känns som bortblåst och jag inser att jag är inne i den årliga dippen, då jag har svårt att se vem som skulle vilja komma och fira mig..?!
- Jag vet att jag har fel när jag tror att ingen bryr sig, men behöver nog ändå höra från någon som kan se "verkligheten" och som kan berätta för mig vem som bör bjudas.

Känner mig lugn i kroppen.. Jag älskar denna tystnad. Det är så obeskrivligt skönt att bara sitta här utan en massa intryck som alltid annars fyller mina tankar med en massa galenskaper. Det är som om demonen inombords sover den med, trots att jag är vaken..?!

Det gnistrar i det tunna snötäcket framför mig och jag mår bra av det jag ser. Tänder en cigg till i viljan av att stanna kvar här ute, trots att mina fingrar skriker av kyla och egentligen önskar att få gå in i värmen.

Kan inte riktigt fatta att jag fyller fyrtio om drygt en månad..?! Bilder med mig på flickrummet i mitt barndomshem flyger förbi näthinnan och jag minns att jag redan då kunde sitta såhär som jag gör just nu, ensam vaken i tysthet och bara njuta.
- Skönt ändå att fortfarande vara jag. Det kanske inte är så lätt alla gånger, med inre demoner och galna tankar kors och tvärs, men känslan av "det vanliga" känns ändå tryggt på något vis. Jag är den jag är helt enkelt.

Jag går in..

Kl 03:39.. Jag tänkte gå och lägga mig, men landade i soffan igen, efter att ha gjort mig "nattklar".. Sambon ligger och snarkar tryggt i sin hörna och med hunden på andra sidan om mig, käns det rätt behagligt att sitta här till ljudet och ljuset från tv:n..

Känner hur jag tappar fokus i mitt skrivande och tv:n tar över.. så jag låter tankarna vila och avslutar därför mitt skrivande här och nu..

Tills nästa gång.. Kärlek & Ärtor!