Dagens första kopp kaffe, stå på köksbordet, tillsammans med datorn.. och jag gör mig redo för att blogga.. Klockan är oförskämt, inte mer än, halv sex på morgonen, när jag börjar skriva..?! Det finns dock inga garantier, att det skrivna inlägget kommer att publiceras lika tidigt, då jag känner att orden bråkar.. Men jag är vaken.. Kaffet är färdigt.. Radion står på.. och datorn är som sagt igång..

- Så.. Vad är det då för tankar som snurrar.. denna fruktansvärt, tidiga lördagsmorgon..?!

Nja, det är nog mer känslor än tankar just nu, verkar det som..?! Kommer på mig själv med att stirra tomt på reklamrutan här bredvid.. Helt blank vad gällande tankar, med känslan i kroppen säger att jag är ledsen.. Eller nej..?! Det är nog mer som om jag har drabbats av saknad..?!

Tidigare relationer som, för mig, var odödliga, som ändå har dött..

Även om jag kan känna mig färdig i mitt "sorgarbete".. med illska, tårar, uppgivenhet, "begravning", acceptans och lugn.. så händer det ibland att saknaden kommer över mig.. och det känns tomt inuti.

Under hela livet träffar vi människor, som gör olika typer av avtryck på våra liv..

- Allt från ett ögonblick:

Som när killen i kassakön, sjöng "en snabbköps-

kassörska" för mig, när jag jobbade i affär..

- Till fyra veckor:

Som ett sommarjobb, med världens snällaste, trevligaste och 

mest omhändertagande personal, som fick mig att växa inombords..

- Till tre år:

Som tiden på gymnasiet.. och allt vad det innebar..

Allt från personlig utveckling till inre bekräftelse med

och av underbara klasskamrater..

- Till femton år:

Att ha en syster, som jag aldrig trodde att jag skulle få, men som

jag fick.. med gemenskap och skratt.. Hjärtligt nära i vått och tort..

- Till oändlighet..?!

Finns en del "kandidater".. Men som livet har lärt mig så kan man

aldrig vara säker. Oavsett hur mycket man än önskar..

De flesta relationer (i alla fall, i mitt liv).. som inte finns längre, har väl mer runnit ut i sanden.. än att försvinna i ett direkt avslut.. Dessa har då, ändå på något konstigt vis funnits kvar, i alla fall i minnet, som något gott.. Men de som faktiskt verkligen har dött.. De som en dag plötsligt inte fanns kvar.. är de som skapar denna saknad..

- Så nu fick jag gråta lite också.. Tillhör inte vanligheterna numera, att jag gråter.. Då det händer förvånansvärt sällan, sedan jag kunnat acceptera, att relationer faktiskt kan dö tvärt.. Men sorgen finns där, precis som saknaden..

- - - - - - -

Klockan är nu 07:18..

- Sa jag ju, att det skulle ta tid, för mig att skriva..?!

Charlie har vaknat och det är snart dags för att sätta datorn på laddning..

Jag önskar dig därför en bra lördag.. och avslutar morgonens inlägg..

-Må väl. Var rädd om dig och ta hand om varandra.. imorgon kan det vara försent..

Så var det dags för ännu en vecka.. med start idag..
Det är min vecka med barnen.. och det känns nice!
Härligt att ha dem hemma igen!!

- Nu off to work..!!

Ha en bra måndag! Och håll i hatten för dig som ska vara ute, för det blåser en del..?!
Ärtor & Kärlek !!

Jag vill inte kalla denna dag för en "skitdag".. för det har den fått bot på tack vare jobbet.. Men om jag ska beskriva den rätt, så måste jag nog ändå säga att det har varit en av de svåra dagarna idag.. *suck*

Mötet som var bokat, blev för andra gången avbokat.. Och dagen blev inte alls som jag hade hoppats på..?! MEN!! Efter sol kommer solsken.. och jag är alldeles strax på väg ut genom dörren.. Ska åka hem till en av arbetskamraterna, då jag känner att jag behöver vara allt annat än ensam ikväll..?! Skojsigt, med lite spontanträff!!

- Vi ses..

Jaha.. Så var vi då där igen..?!
- Klockan "alldeles-för-mycket"..?! Men det får så vara..!

Dagen på jobb, har varit bra.. Något förvirrad.. Men bra!! Och den avslutades med ett riktigt gott skratt, då jag fick ta hjälp av både barn och personal, i sökandet efter mina glasögon.. som jag lyckats bli av med.. i mitt härliga förvirrade lilla psyke..?! Är det inte min halsduk jag är av med, vilken jag också har varit av med idag.. så är det mina glasögon..?! *hahaha*
- Vi var alla dock rörande överens, om att det är tur att mitt huvud sitter fast.. då jag förmodligen hade lyckats bli av med det också, om det inte hade gjort det..?! *hahahaha*

Nåväl.. Med alla kroppsdelar på rätt plats.. lämnade jag jobb, med både halsduk OCH glasögon.. Och med ett stort smile på mina läppar, fnissande för mig själv, gick jag över gården, ut genom grinden och ut till bilen.

Eftermiddagen har gått i lugnets tecken..
Tog en runda med Bella när jag kom hem, vilket resulterade i en trevlig pratstund nere i hundrastgården. Träffade en kul snubbe, som redan var på plats med sin något större hund.. Och eftersom hundarna verkade komma bra överens, genom staketet, gjorde jag och Bella dem sällskap.. Och som sagt, riktigt trevligt.. Kallt som Sören, men givande att inte stå där ensam!

Det känns nästan lite som en befrielse, att dela ett intresse med någon.. och att kunna samtala om detta.. Att få säga sin mening, som lyssnar engagerat.. och att få ett svar tillbaka.. Givande, oavsett om man håller med varandra eller om åsikterna är olika. Jag gillar människor med åsikter. Människor som aktivt deltar i en diskussion. Stor som liten, viktig som obetydlig.. men just aktivt!
- Trycker gilla på den!! *smile*

Nu, mina vänner.. ska jag dock inte vara mer aktiv för idag! Ska alldeles strax krypa in under täcket, lägga huvudet på två av mina fyra huvudkuddar.. och nanna godis, tills det är dag att gå upp igen.. Imorgon börjar tidigt, så nu är det dags!

- Natti Natti!!

Nej.. Man kan väl inte påstå att jag har varit direkt aktiv med mitt bloggande, på ett tag..?!
(Ett tecken på att det finns annat att göra, än att sitta med näsan i skärmen.. *smile)

Som vanligt.. om man nu kan säga så..?! Så har mitt huvud haft fullt upp med annat.. Inte för att jag inte har haft något att skriva om, men för att de gånger jag fått en "skrivtanke" så har klockan oftast varit alldeles för mycket, eller så har jag inte kunnat få rätt på orden..?!

Psykiskt har jag, i det stora hela, mått bra.. Men det har ju hänt, vid några tillfällen, att jag känt som om jag står och stampar på samma ställe.. utan att riktigt veta var jag ska ta vägen.. Vilken riktning jag ska gå..
- Med andra ord, har jag känt mig fast.. och vilsen i vad jag vill..?! Men nu tror jag att jag är på G igen..?!

Det svåra är.. att jag egentligen vet precis vad jag vill, men att jag innerst inne vet, att jag förmodligen aldrig kommer att komma dit..?! Och den stora frågan, som alltid.. är om det verkligen är värt min tid.. Hur många år till, ska jag ge..?! De så kallade varningsklockorna, har klämtat ett bra tag redan.. och det stör mig lite att mitt huvud inte kan se det som mitt hjärta känner.. Att ständigt kämpa med de inre konflikter, mellan hjärna och hjärta, tar mycket av min energi.. och jag undrar hur länge till jag ska orka..

Har funderat starkt på att lägga upp en tidsram.. För även om jag innerst inne vill vägra vara bunden till en "tid".. så är det kanske det ända sättet, att komma ur detta hamsterhjul som jag fastnat i..?! En deadline, så att säga..?! Men så är jag en hopplös optimist ända ut i fingerspetsarna..?!

Jag skulle vilja gå in på detaljer, men det känns ändå inte riktigt rättvist, då det inte bara är mig det rör.. Och även om det är jag som står och stampar, vill jag inte trampa någon på tårna..!! Så jag håller det till att vara osagt (oskrivet).. och fortsätter att skriva "luddigt" om mina inre demoner..

För att lämna det mest energikrävande, för en stund.. kan jag berätta att jag mår som fisken i vattnet, vad gällande jobb!! Det har redan gått lite mer än en månad, på min nya arbetsplats.. och jag känner att jag har börjat göra mig "hemmastadd".. - En underbar känsla!

Att varje morgon, oavsett hur det har sett ut hemma, komma in genom dörren.. och mötas av en massa små ÄnglaTroll, som bokstavligen skriker "Hej Jenny".. får mig att le minst en gång om dagen.. Varje dag, måndag till fredag..!! Och som om detta inte skulle vara nog, har jag arbetskollegor som värnar om mitt välmående.. Allt ifrån roligt snack, till välbehövliga kramar!

Ett villigt erkännande: Det är tur att jag tog steget.. och tog mig ut ur fabrikens hårda betongväggar! För jag kan med all säkerhet säga, att om jag inte hade haft mina underbara dagar på jobb, som jag så lyckligtvis har idag.. så hade jag aldrig pallat med "energifällan" under fritiden! Mina dagar på jobb, ger mig sååååå mycket mer än "bara" lönen på bankkontot.. och jag känner mig sannerligen välsignad..!! (Om man får lov att säga så, trots att man inte går i kyrkan varje söndag..?! *smile*)

Nu har det blivit dags att göra ännu en härlig dag på jobb.. och jag måste därför avsluta detta tidiga inlägg.. Näsan ur skärmen och ut i verkligheten!!

Jag hoppas att du får en riktigt bra onsdag!
Ärtor och Kärlek till er alla!!

Det är sportlovsvecka, tisdag.. och jag har äldsta grabben med mig på jobb.. (Äntligen, efter en lång väntan..)

Insåg nog inte riktigt vad jag hade gjort, förrän det var försent..?! Att ha Jonathan med mig hit..
- Fsk-barnen är som förbytta i honom!! Jonathan kan inte gå en meter, utan att ha minst fem barn runt sig, pockande på hans uppmärksamhet.. Tror dock att han gillar det, mer än vad han vill erkänna, då det lyser i både hans och barnens ögon.. *smile*

Kul, både för honom och för dem.. Men oj vad jag kommer att bli utfrågad imorgon, om var han är, när han inte är med igen..?!

- Men! Den tiden, den sorgen..
Idag kör vi en "Joker".. och njuter av glädjen i huset!!

Att man snubblar in på dagis, kan ju hända vilken dag som helst.. Men att man blir av med bensinkortet, när man står med nästan tom tank och ska tanka, känns ändå lite som en "fredagen-den-trettonde-varning"..?!

Jag brukar inte ha någon större otur, denna dag.. Kanske för att jag har otur hela tiden..? Eller för att jag väljer att se det som något annat..?! Oavsett, så kan det ju vara så, att 2015 kommer att vara ett bra år, med undantag för just de fredagar, som slår in den trettonde..?! 2014 känns mer som om det var kaos hela tiden, så där spelade det ingen större roll..?!

Jaja.. Vi får väl se hur det artar sig.. Har en månad på mig, för tur.. innan nästa fredag den trettonde inträffar.. (13/3) Blir spännande att se om jag har rätt, inte bara i teorin, utan även i praktiken..?!

Simma lugn! Och se upp för eventuella faror.. *smile*

Där vi kan visa vår viljestyrka.. För oj, vilken vilja man måste ha för att lyckas ta sig igenom en hinderbana.. ninja warrior, just i tanke..

Men helt ärligt.. Jag kan se det som vilken jädra tisdagsmorgon som helst..?!

Ninja warrior..?! *humpfh
Prova en av mina morgnar och säg att det inte skulle vara viljestyrka..?!