Jaha.. så var denna söndag slut.. så gott som i alla fall..?!

Det blev ingen super-aktivitet, idag..?! Jag hann inte komma på något, förrän

pojkarna kom och ville spela bingospelet, som Jonathan fick när han fyllde år..

- Men "super", eller inte..?! Det blev en trevlig stund tillsammans vid köksbordet!

Efter spelet gjorde vi oss klara för att åka hem till kusinen.. vilket tog en liten stund, då

pojkarna åkte på städning av rummet, innan de fick ta på sig ytterkläderna.. Och jag skulle

packa ihop pojkarnas saker, inför veckan hos deras pappa.. då vi skulle åka direkt dit, efter

besöket hos kusinerna..

Hemma hos kusinerna blev det bus i trädgården, för ungarnas del, medan jag och "svägerskan"

tittade på gamla diabilder, från det att hon och Tomas var små.. Det tillsammans med kaffe, blev

en trevlig stund.. med en del uppenbarelser..?!

Jag har sett bilder på Tomas, från det att han var liten, tidigare.. men jag har alltid trott att det

var Jonathan som var mest lik sin pappa till utseendet.. Det visade sig idag dock.. att Charlie är

grymt mycket mer lik sin pappa än vad Jonathan är..?! Lite roligt faktiskt..!

Ja ja.. Så kan det vara.. *smile*

Det blev pizza, hemma hos Tomas.. och sedan lite softat i soffan.. innan jag tog mod till mig, för att "packa" Jasmine.. och koppla hunden.. för att kunna bege mig hemåt..

En runda med tandborsten också.. sen är jag redo för bingen!!

Jaha.. Så var det söndag igen..

Jag har ingen aning om vad vi ska göra idag, men något får vi ju hitta på. Charlie och Jonathan's kusin är här, sedan igår.. Och jag måste säga, att när Charlie kan hålla sig i skinnet, så fungerar det jättebra, med tre pojkar i hemmet!
Det är när Charlie "blir lite för liten" som det blir liv i luckan..?!
- Det kan inte vara lätt att vara Charlie.. Ena stunden stor, nästa stund liten.. Och det, tillsammans med hans häftiga humör och stora känslor.. slutar ofta med skäll och krokodiltårar..

Lillstumpan har somnat om, hur man nu kan somna till Charlie's toner..?! Men jag förmodar att hon är van, efter snart sju månader.. *smile*

Ja.. Nä.. Får väl ta tag i dagen och hitta på något att sysselsätta oss med..?!

HA EN BRA DAG ALLA!
- Vi ses!

Det där med att sänka volymen, när barnen

ska sova har aldrig varit min melodi.. *hahaha*

- Lite lustigt skrivet, men ändå sant..!

Jag är övertygad om att det är vi vuxna, som har gjort ljudet till något störande.. medan

barnen faktiskt känner trygghet, när det finns ljud omkring dem..?! Men det är ju bara min teori..

Sen finns det väl egentligen ingenting som säger att alla barn måste vara som mina..?!

Nu vet jag inte hur volymen är på er dator.. men jag kan berätta att i detta videoklipp,

som jag kommer att visa.. kan jag säga att volymen är hög.. Alltså.. Jag spelar riktigt högt!!

"På vägen hem från dagis.."

Barnen var vakna när vi satte oss i bilen, men somnade under vägen..

Nä, vet ni vad..?!
- Nu kan denna dagen ta slut..!

Jag har kört fram och tillbaka.. Skola, dagis, skola, dagis.. Varit och handlat, "kissat" hunden.. lagat mat, ätit mat, plockat undan mat..?! Hade från ca kl 16 till kl 19.. tre ungar som avlöste varandra.. och jag kom på mig själv med att säga högt.. "Och nu är det Charlie's tur.. Vad ville du Charlie?"
- Och nu är det Jonathan's tur.. Vad sa du Jonathan?
"Jag kommer Jasmine.. Ska bara lyssna klart på Jonathan." "Bella gå och lägg dig."
- Jag kommer Jasmine! "Nej Charlie, nu är det Jasmine's tur, du får vänta på din.." ??!! Oh my god!

- Tre timmar?!! *Suck* Helt galet..?!!

Och tre bråk senare.. ca en timme, när pojkarna kommit i säng och jag trodde att jag skulle vara "klar för dagen".. kom Jonathan ytterligare två gånger, ut till mig i köket, för att beklaga sig om att han inte kunde sova..?! Jag hade kunnat somna där jag satt, rätt upp och ner!!

Hur som helst.. NU sover i alla fall alla mina tre änglatroll.. och det är bara Bella som behöver mig en sista runda, sen är jag TOTTO färdig!! Visst kan det kännas bra att vara behövd, men inte lika roligt när man känner att man själv skulle behöva någon..?!

Alla hjärtans dag i all ära.. Men det ÄR inget roligt att inte ha någon speciell att hålla i handen och krama om..?! Nu när jag tänker efter, var det nästan bättre när ungarna fortfarande var uppe och höll låda..?! Då hade jag i alla fall dem att fokusera på! Nu när jag är färdig med alla mina "måsten" för idag.. känns det helt plötsligt VÄLDIGT tomt.. och ensamt..

- Så nej.. Jag tar och kopplar hunden, går en runda med henne.. sen går jag och lägger mig! Kan kvitta att klockan bara är kvart i tio..?!

Måste ändå tillägga att jag faktiskt fått några söta hälsningar idag.. så jag har inte känt mig helt bortglömd! *smile* Tackar för dessa!!

Sen har jag gett mig själv en present..?! Inget glammigt alls.. men oj så uppiggande! En HELT "blåst" diskbänk, är väl en bra present att ge till sig själv..?! *smile*

- Jag hoppas att ni har haft en bra dag, med mycket kärlek.. och även om jag (just nu) kan känna mig lite avundsjuk, på er som har någon alldeles speciell att hålla i handen.. Så vill jag att ni ska veta att jag faktiskt glädjs åt er lycka!! Ta tillvara på tiden ni har tillsammans och glöm inte bort att SE varandra.. VARJE DAG.. och inte bara dagar som denna!!

Puss & Kram

Jag känner mig lite kluven inför denna dag..?!

Jag tycker att vi ska fira den, men inte pga presenterna eller blommorna..

Det är inte handeln, jag vill gynna.. utan de nära och kära, i min omgivning..

Men för att kunna göra detta.. fira och skämma bort.. så krävs det ju ändå en del inköp?

- Jag säger att "du inte behöver köpa några blommor" till mig, då jag vet att blommorna,

just idag, kostar mer.. Men visst hade jag blivit glad om jag hade fått blommor..?!

Obsevera att jag blir glad om jag får blommor - VILKEN DAG SOM!! *smile*

Förra året, fick jag inga blommor på alla hjärtans dag.. Det måsta ha varit någon annan som

fick dem?! .. För jag såg inte röken av några blommor.. varken på alla hjärtans dag, min födelsedag, eller mors dag.. Men sen å andra sidan var förra året, ett sådant år, som var helt utanför ramarna..?!

Men det var då det.. och nu är det idag..

Jag tänker alltid på min pappa, på alla hjärtans dag..?! Ja, jo.. jag tänker på andra också.. men allra mest på min pappa.. Det har varit så sedan år 2001, eller om det var 2002..? Jag jobbade i butik på den tiden och skulle jobba hela dagen.. och visste att Tomas inte hade några planer på att "uppvakta" mig.. men så stod plötsligt pappa där.. i butiken, med en stor bukett röda rosor.. till mig! *smile* Och på kortet i buketten, stod det:

- Till världens bästa Dotera! (Jag har fortfarande kvar det kortet.. någonstans..) *smile*

Ja ja.. Hur som helst.. Det må hända att jag inte får några blommor i år heller..(?!) Men jag tänker ändå fira Alla Hjärtans Dag! Jag har mina pojkar hemma denna veckan och tiden med dem är kärlek nog.. (Hoppas på så lite bråk som möjligt *smile*)

- Var rädda om er & Ta hand om varandra!

.. inte bara idag, men lite extra, dagen till ära!

Har hittat till Instagram.. och blivit frälst..?!

- Har skapat ett konto, öppet för alla.. där jag delar med mig av mina tips och idéer..

Jenny Blue Design - på Instagram - En "plats" för dig som söker inspiration!

Här hittar du bland annat:

- Hur man piffar upp en ljusknapp

- Olika sätt att förnya gamla, tråkiga krukor

- Bilder på tavlor, som jag målat

- Personlighet på naglarna

- Inredningstips, mm

Här kommer en direktlänk.. så du redan nu kan ta en titt..

http://instagram.com/jennybluedesign?ref=badge

Jag har också lagt in en direktlänk, i sidomenyn..

.. här till vänster, så att du lätt kan hitta dit igen..

(Under min presentation)

Följ och Dela gärna "sidan" med mina tips & idéer, till andra

som behöver inspiration, eller som är intresserade av pyssel..

Som alltid, när jag känner mig nere.. dyster och ledsen.. saknar jag min mormor.

Jag har ända sedan hon gick bort, för snart nio år sedan, känt ett behov av att ringa henne och fråga henne om råd.. Det konstiga är att jag näst intill aldrig ringde henne, för att fråga något, under tiden som hon fortfarande levde..?! Kanske var jag inte tillräckligt "mogen" då..?

Jonathan var ju bara några månader när hon dog.. och innan dess (Jonathans födsel) hade jag kanske inte så mycket gemensamt med min mormor..? Nu så här nio år.. och tre barn senare, kan det kännas mer befogat liksom..?!

Jag skulle vilja fråga henne hur man gör..?!

Min mormor var en järnlady.. en riktig Lady..!! Men oavsett hur lite känslor hon

än visade, så måste hon ju ha känt dem?! De måste ju ha funnits där.. under ytan..?!

- Känner bara just nu, att den där jä*la ytan håller på att krackelera på mig.. Och jag skulle vilja fråga henne hur man gör, för att hålla den hel.. Skulle vilja veta om hon någonsin kände som jag..

Jag är ingen Lady.. Jag har inte hennes glamorösa stil och jag håller definitivt inte hennes "klass".. utan ser mig själv, mer som "trailertrash" i hennes jämförelse.. Med ett sprucket förhållande, tre ungar, hyreslägenhet och ett skitigt fabriksjobb..?! (Är dock tacksam över att jag har mitt jobb.. som jag faktiskt trivs på) Men jag vill nog ändå tro att jag har lite av min älskade mormors "hårda" och "tuffa" utsida..?!

Fast just nu.. är jag inte så speciellt tuff.. och jag känner mig långt ifrån "hård"..!!

Allt jag varit med om.. Allt jag har stått ut med.. Allt jag har "överlevt".. och allt jag har "svalt" pga. att inte trilla ner under isen och fastna där.. Mestadels, har det ju varit för ungarnas skull, men även för mig egen.. Och nu så här i efterhand, kan det kännas som ett spel.. Ett spel, som jag börjar tröttna på att spela..?!

- När vet man att man inte vill vara med längre..?! När är man helt säker på att man vill ge upp och bara dra sig ur.. oavsett vad spelreglerna säger..?! Jag är så trött på allt "fuskande" runt omkring mig.. och jag pallar snart inte att lådsas längre.. De jä*la spelreglerna bryts ju hela tiden.. och jag är fullt medveten om det, men jag väljer, som sagt, för mina barns och min egen skull.. att inte se det.. att inte göra något väsen av det..?! och det tär på mitt inre..

I tankarna på min mormor.. kommer jag sedan in på tidigare frågor..

Minns hur jag satt på balkongen en kväll, för några år sedan.. och min stora fråga då, till moromor, var: "Hur gör man för att hålla kärleken vid liv?" Hur lyckas man att hålla ihop.. och fortfarande älska den man "valt" till sin livs partner..?! År ut och år in.. med samma berg-och-dal bana, genom livets och förhållandets alla prövningar..?!

- Jag fick aldrig något svar på den frågan.. och det vet vi ju hur det gick med det.. min sk. stora kärlek..?! Hoppas bara det inte slutar lika illa, med mitt yttre.. eftersom jag aldrig kommer att få svar på den frågan heller..?!

Här är en "bild" på en fantastisk historia, som jag råkade snubbla över, på facebook..

- En historia, som fick ögonen att fyllas av tårar..

Kanske är det inte "spelet" jag spelar.. som får mig att känna mig nere..?!

Kanske är det bristen på den sanna kärleken, som gör mig så nedstämd..?!

Oavsett vilket, så vill jag ändå säga att jag glädjs åt de som faktiskt har, funnit den

äkta kärleken.. och som får/kan spela livet stora spel, med ömsesidiga regler.. och utan fusk..!!

Jaha..?!

- Vi ska alla den vägen vandra..
För visst är det så, att oavsett om man har körkort eller inte.. så går man väl förr eller senare, ner till bilen..?!

Just nu sitter jag med kaffekoppen, som hänger med efter frukosten.. Jasmine ligger och sover i sin resesäng.. och så fort hon vaknar.. och fått mat, ska vi vandra den där vägen.. ner till bilen, för att sedan åka hem.

"Nyhetsmorgon" på Tv:n står på och pojkarna sitter i soffan.. alla tre.. och spelar spel på "paddan"..
Bella ligger i fåtöljen vid datorn och jag halvligger i soffa nummer två.. och bloggar *smile*

Här är bildbevis på att mina pojkar faktiskt kan vara sams.. om än bara för en liten stund..