Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn.

En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär.. 

Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl och canvas, som jag i vanliga fall brukar skapa med/på.. Men så härligt med alla glada barn och tacksamma föräldrar!

- Helt klart något jag skulle kunna tänka mig att göra igen!

Kärlek & Ärtor! / Jenny

Den 8 maj skrev jag ett inlägg om min oro inför möte med läkare..

Nu, drygt tre månader senare, gör jag en återkoppling och kan berätta att jag för andra gången i mitt liv mött en läkare som inte bara hör mig, men som också tar min psykiska ohälsa på största allvar.. (Den första var en kvinlig läkare som fightades för mig 2018)

Känslan det ger mig är obeskrivlig.. och jag har sagt det till honom vid flera av mina besök.. 

- Jag är så otroligt tacksam!

Går jag in i mig själv, så blir jag rörd till tårar.. Att han som egentligen inte känner mig mer än till mina bekymmer fightas för min sak.. är för mig allt annat än självklart.. Han menar det motsatta..

Nåväl.. Det var bara det jag ville säga i detta inlägg..

Kärlek & Ärtor!

Utställningen i Göteborg är slut efter en extra helg i strålkastarljuset.. och jag är så innerligt tacksam för att jag har en av mina kusiner i staden, som kunde hämta upp mitt utställda verk. Nästan lite pinsamt att erkänna, men det tillhör inte vanligheterna att någon tar sig tid för att hjälpa mig.. Så när detta blev gjort av min fina kusin idag.. Ja, jag saknar ord för hur tacksam jag är. 

Nästa utställning är redan bokad och jag är i full gång med alla förberedelser.. Ska bli riktigt roligt då det är en utställning tillsammans med en annan släkting.. Om jag kommer ihåg det kanske jag lägger ut några bilder senare.. OM jag kommer ihåg. *smile*

Nåväl.. Livet knallar på. Sommarvärmen gör livet lättare och som sagt finns det en del planer inför framtiden. 

Hoppas allt är bra med dig. Och att livet vill dig väl.. Om inte.. ge igen. Res dig upp och slå tillbaka. Du är guld. Glöm aldrig det!

Kärlek & Ärtor!

Det är som att leva i två olika världar.. även om jag vet att det egentligen "bara" handlar om olika sinnesstämningar.. När jag tänker efter är det nog i brist på balans mellan de båda, som gör kontrasten så stor.. Höga toppar och galet djupa dalar..?! 

För när jag gör det som jag mår bra av.. som igår, när jag var på vernissage och träffade likasinnade.. känner jag mig ostoppbar.. Jag äger marken jag står och går på.. Energin fylls på och jag blir full av framtidstro.. Till skillnad från min "andra värld" där jag dagligen dräneras på energi av olika anledningar. Nära kanten till hopplöshet med dragningskraft till att ge upp..

I torsdags deltog jag i ett webbinarium gällande energibrist. Fick en massa bra tips på hur man kan göra för att spara, men framför allt hur man fyller på sin energi. Tipsen rörde ljus, mat, prioritering och övningar för att sk. nollställa kroppen från stress.. Ser man till mitt läge just nu, så visade det sig att jag redan är en bit på väg till ett mer balanserat liv. Vilket var inspirerande att inse, då det länge känts som om jag tar ett steg fram, följt av tre steg bak.. Jag och mitt dåliga tålamod i ett nötskal..?!

Och det är just det.. mitt tålamod.. För jag inser ju att bara för att jag har fått en massa bra tips upplästa för mig, innebär ju inte detta en direkt förändring.. Jag behöver jobba för att nå resultat.. och det kommer ta tid. Tid som jag själv måste ge mig! 

Det har gått en mindre evighet sedan jag bloggade sist.. Skönt för den som inte bryr sig.. Frustrerande för den som "behövt" informationen.. Ledsamt för den som bryr sig.. 

Anledningen till att jag inte har skrivit på ett tag är egentligen många, men främst för att jag inte har vetat var jag ska börja.. När jag slutade skriva hade jag nästan precis tagit klivet ut i det okända.. Papperna för skilsmässan var påskrivna och jag led av ångest för hur jag genom mitt beslut påverkat andra..

Det känns ganska ruttet att stå upp för sig själv, när man har en själ som jag och tänker mer på andra än sig själv.. 

Många pusselbitar har fallit på plats under tiden som jag varit borta och bilden som tagit form är allt annat än vacker.. Det ena ledde till det andra och till slut kunde jag helt enkelt inte hålla ihop längre.. Jenny ni kände dog. 

Skönt för den som inte bryr sig. Frustrerande för den som "behövde" henne.. Ledsamt för de som älskade henne på riktigt. 

Dänerad 

Kärlek &

uppätna Ärtor

Ena stunden starkast på jorden, nästa sekund som sönderslagen.. Känslan jag känner är sorg.

Det är inte min situation.. även om det kanske är just den som lockar känslorna till ytan.. Jag tänker.. hade det BARA varit min situation hade jag fixat det relativt lätt..?!

Det som är jobbigast är sorgen jag känner för allt och alla.. Från det närmaste: min man som kommer att bli lämnad, till främmande barn som far illa, till djur på andra sidan jorden som blir plågade och skogar som skövlas..?!

Det är som om jag är en magnet som tar åt mig av hela världens all ondska..?!

Jag är inte arg.. inte irriterad.. Jag är inte rädd eller
ångestfylld.. Jag sörjer.. Jag är innerligt ledsen och jag gråter.. För det lilla barnet som inte har något val.. För ramen som håller oss fast i det som anses vara rätt.. För djuret som följer sin ledare oavsett hur många slag det får.. För moder jord som i en ändlös kamp försöker att återhämta sig från människans vansinne..

Jag står fast i min sak, men tvivlar på mitt förstånd.. Jag tror jag håller på att bli galen..?! Känner mig större än många runt omkring mig, samtidigt som jag vet hur liten jag är på jorden..


Kärlek & Ärtor..

Så sitter jag här, på Burlöv Center, i soffan på Espresso House och äter saffransbulle och dricker laktosfri vaniljlatte.

Det har gått lite mer än två månader, sedan min senaste uppdateringen.. och jag har sedan dess lyckats vända upp och ner på livet omkring mig. Eller är det kanske tvärt om..?! Att jag helt enkelt har lyckats vända det rätt igen..?!

Egentligen spelar det ingen roll vilket som är vad.. Jag vet bara att det jag hade inte skulle hålla i längden.. och därför har jag rört runt ordentligt i grytan.

Det är långt ifrån smärtfritt, men jag tror det blir bäst såhär..

?

Vet inte varför jag känner en viss skam inför att berätta vad jag gjort.. och det i sin tur gör mig nästan lite förbannad.

- Jag har inget att skämmas för! Jag vet att jag har gjort precis allt som stått i min makt.. Mitt allra yttersta, alldeles för många gånger egentligen..?! Är det något jag borde skämmas över, skulle det i så fall vara det.. Min enorma envishet för att inte ge upp, trots insikten av att redan ha förlorat.

Papperna är påskrivna och inskickade. Avgiften är betald och prövotiden har börjat..
- Jag har ansökt om skilsmässa.

2022 är här och det hänger höga förväntningar i luften..

Jag har, sedan mitt senaste inlägg.. (för en evighet sedan, den sjunde november 2021) haft fullt upp med mina tavlor.. Utställningar, möten, vernissage, skapande, mm.. så bloggen har fått ligga på vänt.. (precis som så mycket annat..!)

Det kom en våg och jag har helt enkelt varit tvungen att hänga på..! Krävande, men oj så roligt!! Familjen har haft överseende med mitt konstnärliga engagemang och har accepterat min stora frånvaro.. Och jag tänker att min blogg håller med..?!

Kanske trist för er som hellre läser orden än ser på bilderna, men tyvärr är det så det måste vara.. Och det kommer att fortsätta så ännu ett tag till..

? Utställningen på Entré i Malmö fortsätter..
? Mitt konstkonto på Instagram (@jenny78blue_art) behöver kontinuerlig uppdatering.
? En sida på Facebook håller på att utvecklas.
? Jag har skaffat WhatsApp som också är nytt och kopplat till Facebook-sidan och som jag behöver lära mig.
? Och nu med det nya året, har jag bestämt mig för att jaga nya platser, som jag kan visa upp mina alster.

- Ja jag vet vad jag sagt tidigare.. Att jag inte ska skriva om min konst här.. men det är svårt, med tanke på att det är konsten som ligger i fokus fortfarande. Work hard play hard.. heter det ju..?!

Nåväl.. Jag ville egentligen bara titta inom och säga gott nytt. Tro inte att jag har glömt, eller att jag har slutat att blogga helt.. Se det hellre som en paus från mina inte demoner, ersatt av ett härligt flow av skapande i sprakande färger!

Kärlek & Ärtor!!