När jag tittar in i andra trädgårdar, kan jag se hur luktärtorna på sina ställen, nästan svämmar över.. Stora grönskande växter som lyser med sina starka färger.. Själv har jag än så länge bara fyra blommor som har slagit ut.. (med en femte på väg..) Och alla har de olika nyanser där de står..

I år satte jag tre stycken i anslutning till uterummet.. Och även om det känns aningen klent i jämförelse med hur det annars kan se ut, tänker jag att det kommer att bli bättre med tiden.. (Som allt annat nysatt grönt här hemma..) Bilderna ovan visar händelseförloppet från ingenting till blommande växter..

Den fjärde Luktärtsblomman växer här.. Försådd inomhus i våras..

Knappt synlig i röran av min Fjärilskrasse, som självått sig från förra året.

Här har jag tidigare haft en vägg av Blomma för dagen, men de likt Luktärtorna trivs inte lika bra som Fjärilskrassen.. (som man tydligt kan se, då den lyser med sin frånvaro..)

För dig som inte känner till Fjärilskrassen, kan jag berätta att det är en typ av klätterväxt som ger vackra, små gula blommor..

Kärlek & Ärtor!

..och en massa grönska!

.

.

.

.

.

.

.

#blommor #luktärtor #trädgård #växter #grönska #utomhus #sommar

Det är förvisso "bara" torsdag idag.. så veckan är ännu inte riktigt slut.. Men oj vilken vecka det har varit..

Efter en bra dag som denna, skulle jag kunna säga att det har varit många positiva saker som hänt.. Men om jag går in på djupet, hade jag varit ärligare om jag hade sagt att veckan har varit mer känslomässigt jobbig än positiv. Och för att vara ännu mer precis, så har sorg varit den övergripande känslan.

I måndags, hade jag mitt sista samtal med min psykolog.. (i alla fall för den här gången..) Det känns som om jag har gjort det här tusen gånger, så jag borde vara van.. Men förstå att även om jag har varit i kontakt med psykolog till och från under många år nu, så har det varit många olika personer som jag har träffat..

Prosessen har varit att få tid. Att träffat någon. Pratat med denne typ ett tio tal gånger och sedan har vi aldrig träffats igen. Prykologen som jag sa hej då till i måndags, har jag varit i kontakt med sedan jag fick tid efter att jag totalkraschade sommaren 2018. Jag vet att hon alltid finns där, om jag skulle behöva komma i kontakt med henne igen.. och vi har redan bokat in en tid för ett återkopplingssamtal.. Men det är ändå sorgligt. 

Sorgligt på så många sätt egentligen.. Mest för att hon, som har varit min stöttepelare näst intill varje vecka sedan hösten 2020, (senaste rundan) nu försvinner ur mitt liv.. igen.. Men även sorgligt att min faktiska stöttepelare är en psykolog och inte någon annan..

- Oavsett är avskedet sorgligt och ensamheten, mm som hon har hjälpt mig att hantera, känns aningen skrämmande i framtiden.. Jag har många människor omkring mig, som jag vet skulle ta min hand om jag sträckte ut den, men det är ändå inte riktigt samma sak.. Men jag känner tillit till mig själv.. och har hopp om att allt ska gå bra..

Nästa stora sorg.. och det förvånar mig en aning över att den har lyckats växa sig så stor inombords.. är "mina" barn på jobb.. Mina tio, fantastiska, helt underbara ungar, som jag har haft ensam i grupp och som jag har spenderat vardagsförmiddagarna med, under hela läsåret 20/21.. Det har blivit dags för dem att lämnar mig (oss) ..alla nu redo för skolan. Flertalet av barnen har varit under mina vingar sedan ett års ålder och jag har fått se hur de har vuxit upp till att bli till de kloka, omtänksamma och roliga individer som de är idag. 

Mitt prio har hela läsåret varit att skapa gemenskap i gruppen. Att stärka tilliten både individuellt och i grupp. Vi har skrattat och gråtit tillsammans. Vi har pratat om enhörningar och glitter och haft många roliga stunder ihop.. Men även haft tyngre diskussioner om olika livsförhållanden, "tröttbaciller", barns rättigheter/skyldigheter, covid-19, mm, mm..

Vi har delat våra tankar, gjort gemensamma planer och framför allt skapat minnen..

- Så egentligen är det en glädjens dag, idag.. när vi höll vårt så kallade "utspark", med uppläsning av personliga dikter, blommor, plakat och utdelning av barnens samlade verk.. För jag är så stolt över alla! Det är så underbart att få dela dessa barns stora dag, som de sett fram emot sedan flera månader tillbaka.. (en del redan sedan deras storasyskon gjorde samma sak, för flera år sedan..) Dagen som vi har strävat efter som mål, för att bli färdiga med alla delar från läroplanen.. och bli redo för skolan. -Äntligen!

Avskedet gör ont och jag vet att det är sorg jag känner.. men samtidigt är jag tacksam.. och faktiskt stolt över mig själv..

Bortsett från mina krävande känslostormar, som slagit mig under veckans gång, har mina egna barn slutat skolan, för att äntligen få njuta av ett långt, välförtjänt sommarlov. Att dottern börjar trean, känns lite skumt.. Att mellangrabben ska börja i högstadiet känns galet.. Och att den äldsta grabben ska börja sista året på gymnasiet känns helt overkligt.. (Hur är det ens möjligt när jag fortfarande bara är 25..?! *smile*)

Nåväl.. Barnens sommarlov invigdes, enligt tradition, med ett gemensamt besök på yogiboost, där vi åt frusen yoghurt, med tillbehör för typ 300 spänn.. Lite skämtsamt är även det en sorg.. i alla fall för plånboken.. *smile* Men är det en tradition, så är det!

Det är som sagt bara torsdag idag.. men jag tänker att det värsta av känslorna är över.. i alla fall för den här veckan..?! Imorgon är det fredag och jag är säker på att solen kommer skina även imorgon.. Och förhoppningsvis då inte bakom molnen..

Avslutar idag, med bilder på pergolan som mannen byggt och som jag har inrett..

Min absoluta favoritplats i trädgården, såhär års, som jag sitter på just nu.. 

Kärlek & Ärtor!

Veckorna susar förbi nu, som en boll i nerförsbacke.. Känns inte länge sedan som vi firade in det nya året och började om från vecka ett..
- Vips så var arbetsvecka nummer 21 slut..?!

Och där var middagen färdig också?!
Äldsta sonen kom precis ut och sa att han var färdig med matlagningen.. Lyx en fredag!

Så nu kan jag inte sitta här längre.. måste gå in och äta ju.

Kärlek & Ärtor!

När jag tittar ut genom fönstret känns det mer som höst än försommar.. och jag kan inte låta bli att gräma mig över skitvädret som jag inte kan göra något åt.. Blött och trist.. Kallt och tråkigt.. 

Men nu var det egentligen inte det jag skulle skriva om.. hur allting är blött och tråkigt, kallt och jobbigt.. Det är ju egentligen bara en liten del av det stora hela. Och i det stora hela är livet egentligen ganska så bra.. Jag menar visst finns det saker som får mina inre demoner att fräta magsår på insidan.. men annars..

Jag tänker på mitt jobb. Så lyckligt lottad jag är för att ha en fantastiskt arbetsplats, med (krävande men ack så) givande arbetsuppgifter.. Kollergier som jag trivs tillsammans med. Och med en chef som är närvarande och lyhörd. 

Jag tänker på min familj.. Min man och mina älskade barn som gör sig värda varje nytt grå hårstrå, som förgyller mitt liv med goda skratt, spännande tankar, smarta lösningar, mm.. Mina hundar som är de sötaste, tokigaste, mest underhållande varelserna som jag känner.. Min trädgård, som egentligen såklart även tillhör min man, men som nog jag håller kärast.. En plats fylld av syrendoft, fågelkvitter och underbar grönska.. (både planerat planterat och oönskat ogräs..)

Jag tänker på vårt hus.. Att vi har tak över huvudet, med vars ett rum.. och alla finesser vi har och kan bruka om och när vi behöver.. Min ateljé som jag kan fly till när världen känns för stor, mörk, eller bara plågsam.. Platsen där mitt skapande får svälla över och ställa till den enda kaos jag klarar av..

En mulen dag som denna är det lätt att glömma bort allt det där som egentligen gör solsken.

Så jag visar min tacksamhet genom att bekräfta den här.. och hoppas på att den riktigta solen vill visa sig imorgon istället..

Kärlek & Ärtor!

#trädgård #växter #blommor #ogräs

     
#hundar

Jag fick ett ryck och bestämde mig för att ta tag i min atelje..

Det som egentligen är ett garage, som i vintras var fullproppat med saker från golv till tak, har sakta men säkert förvandlats till "mitt".. Det har varit slitigt.. mycket med sortering och organisering. Inte bara med mina pysselgrejer, utan även med allt som legat i flyttlådor.. Ni vet sånt som man bara flyttar med sig från ett ställe till ett annat.. Saker som man inte orkar sortera, eller förmår sig att slänga, som bara ligger där.. år efter år i sina sunkiga kartonger..?!

Men så i vintras hände det. Jag bestämde mig helt enkelt.

Det tog ett tag innan jag kom igång. Kallt som graven, fick jag skjuta på tiden för att kunna jobba relativt smidigt med både kropp och själ.. Tror att det var någon gång i början på mars som jag trotsade kylan och lyckades sortera den första kartongen..

När man gör sådana här stora ingrepp.. Krävs det en hel del planering.. Det ena bygger på det andra och vissa saker har helt enkelt fått ta den tid som har behövts. 

Den sista delen av det som jag räknat till de lite större bitarna, skedde igår.. Med hjälp av min äldsta son, lyckades vi tömma ut den sista "skräpmöbeln" från det som fortfarande är sk. garagedelen och vi kunde på så sätt även få iordning i uterummet. (Vi har hållt en del möbler i förvar åt en säkting sedan en tid tillbaka. Dessa hämtades igår.. och därav fick vi äntligen utrymme och möjlighet för att verkställa mina planer..)

Vi började strax efter klockan 11 och höll på fram till 17:02 då vi ansåg oss vara klara med uterum och garagedelen. Taggad ut i tårna fortsatte jag inne på ateljén, med plock och städ av småsaker.. och när jag var klar insåg jag att grovgörat äntligen är färdigt! 

Nu är det bara finlir kvar.. (Det som är det absolut roligaste.. att "flytta in"..)

Något som jag längtat efter sedan jag startade hela det här massiva projektet..

Här får ni lite bilder på lite av det som gjorts.. (klicka på bilderna för större format)

Processen med väggen innanför dörren:

En dassig tråk-grå färg på väggen innanför dörren, med färgstänk sedan vi flyttade in för fyra år sedan.. Färgstänket på väggen gick inte att slipa. Färgen var alldeles för tjock och seg. Så jag löste problemet med spackel istället. Så här har jag alltså spacklat och slipat två gånger och målat i två omgångar.. 

Processen med fondväggen, som man möts av när man öppnar dörren:

Denna väggen har jag målat en gång innan, i mitt första försök till en fungerande ateljé.. Men nytt kräver nytt och med nya ideér bara måste man få lov att gå lite "wild and crazy".. Projektet med att köpa, sätta ihop och sätta på plats hyllorna från IKEA blev mer än ett besök i butik och ett flertal timmar för att med frusna fingrar skruva ihop de kalla metallhyllorna..

- Men det gick tillslut! Och allt kom på plats.. nästan helt enligt planerna..

(Älskar att jag hittade den hemmastickade filten, som vi fått från Tomas farmor! Den gör sig perfekt här!!)

Väggen med plats för IKEA-hyllorna jag nämnde.. Också spacklad, slipad, målad och klar..

Min hållar för presentpapper och snören, som jag har visat tidigare..

Krävde en del planering.. (och en uppgradering) men det var det helt klart värt!

- Jag är så sjukt nöjd med denna.. både till utseende och funktion.

Hörnan där färgstänket var.. har också fått sig en uppgradering, då jag fick tre stycken hyllor i samband med att släktingen kom och hämtade sina andra saker.. Byteshandel is da shit.. *smile* Så nu har jag fler hyllor än vad jag egentligen behöver..  

Här tänkte jag dock ha alla mina papper, från mina block som jag sparat på genom åren.. (Dessa behöver dock också sorteras och sättas i pärmar.. *suck* så det kommer ta ett tag till innan de kommer på plats..)

Och så har vi hörnan som jag gillar allra mest.. Skaparhörnan:

Det är här jag sitter just nu.. (som ni kanske redan förstått..?!)

Lite finlir kvar, som sagt.. En ny, större duk som täcker bordet, ska köpas in och lite så.. men ni fattar.. Hur som helst så är jag så nöjd och jag är stolt över mig själv, för att äntligen vara i mål!

Kärlek & Ärtor!

.. precis som jag skrev i förmiddags, att jag tänkte göra under dagen:

Min ställning för presentpapper gjordes klar!

Och efter att ha fikat en stund med min mamma ute i trädgården fick jag flyttat några lass med sten, från den ena sidan trädgården till den andra.. (Många vändor kvar dock, men det får ta den tid det tar..)

Och så lyckades jag att klä om min stol, som stått sliten sedan jag hittade och hämtade hem den från en sopsorteringsstation. Gjordes med enda kravet att den skulle bli hel, vilket blev lyckat. (Det där med mönsterpassning behöver vi ju inte prata högt om..?!) *smile*

Kärlek & Ärtor!

Jag sitter ner med min dator för att blogga för första gången på länge.. Datorn blir mer använd i digitala möten numera och jag kan villigt erkänna att jag har saknat ljudet av knapparna samtidigt som orden flyter fram på skärmen. 

Att det har hänt massor sedan sist, är det väl inga tvivel om..?! 

Det har blivit en del trädgårdsarbete mellan regnskurar och stormiga dagar.. och en hel del arbete med min aelje, som jag fick för mig att jag skulle, en gång för alla, att uppgradera till det ultimata. Rensning av gamla flyttlådor som stått och tagit plats i det glömde sedan vi flyttade in för fyra år sedan.. Nymålade väggar.. Inköp av nya förvaringshyllor och lådor i mängder för att få ordning på allt pyssel.. Jag har möblerat om, kastat gamla färgburkar, testat ett hundratal torkade pennor av olika slag för att kasta de som torkat.. Jag har köpt lampor, dragit förlängningssladdar, möblerat om igen, lagt ut och skurit matta.. mm, mm. 

Det bästa, eller ska jag kanske säga det jag är mest stolt över, är ställningen jag gjort för presentpapper och presentsnöre, som jag snickrat ihop och satt upp på väggen. Inte det allra svåraste jag har gjort, men det är något jag gjort från tanke och skiss, genom inköp och snickeri, til ett färdigt resultat på väggen:

När jag var klar, insåg jag att där finns plats för dubbelt så många rullar, så jag har faktiskt köpt in mer material, för att få maximal användning för min kreation.. (Ni ser alla rullar jag har ståendes i hörnan längst ner på bilden..?!)

Nåväl..

Under tiden som detta arbete har pågått har livet utanför tuffat på.. Och dag efter dag har jag byggt mörker inombords.. I min ensamhet har jag tappat greppet om mig själv och jag har gömt mig istället för att konfrontera mina inre bekymmer..

Men så i förrgår gick det inte längre.. Totalt drenerad inombords av alla måsten, min dåliga självkänsla, en massa antaganden och framför allt den upplevda ensamheten, brast allting och det kändes som om jag trillat ner på botten igen..?! Jag försökte att göra det som jag vet ger mig energi, att måla.. men eftersom det inte är en eller två, utan snarare ett hundratal olika faktorer som fått mig på fall, räckte det inte med att måla.. Jag bröt ihop.

Jag blir arg på mig själv för att jag låtit det gå så långt, men försöker samtidigt intala mig själv att jag faktiskt gjort det jag velat under tiden.. Att verkställa mina planer med att få iordning på ateljen.. Och kanske är det arbetet med denna som faktiskt hållt mig uppe så länge det nu varade..?!

- Jag vet inte.. Jag vet bara att jag känt mig mer än otillräcklig alldeles för länge.. och jag vet att det tär på mitt inre.

(Att vara född med en positiv syn på livet brukar jag se som en tillgång.. men under den senaste månaden har jag lyckats vända allt mot mig själv och sett det som en dålig sak att vara..?! Hur det ens är möjligt..?!)

Idag har jag dock landat i insikten.. Jag har sovit elva timmar sedan jag kom hem från jobb igår.. Fortfarande trött, lite som dagen efter.. och jag håller mig passiv till känslor som annars upprör.. En fullproppad diskbänk, med locket till micron i center.. (Varje dag plockar jag undan detta förbannade lock.. som någon annan använt..) Min pinsett, som jag bett om att få ha själv tusen miljoner gånger, som ligger och skriker på handfatet varje gång jag går in på toaletten.. Att hundarna lämnas ensamma på bottenvåningen, som jag om och om och om igen ber om att inte hända, då de båda hittar på bus i brist på uppmärksamhet.. Bus som jag sedan får ta hand om..

- Ja.. du förstår ju själv vilken nivå jag ligger på, när det är petitesser som dessa som får mig på fall..?!

Idag har jag lovat mig själv att ligga lågt. Att bortse från allt som inte vill, eller gör mig väl.. Jag ska göra det där jag tänkt med mitt presentpappers-ställ och bara precis känna mig värdig att bara vara jag för en dag.. 

Kärlek & Ärtor!

Jag ligger i skrivande stund på golvet i mitt (och Tomas rum), raklång på mage med fötterna i luften och skriver.. Känner mig som jag gjorde när jag gjorde samma sak som tonåring.. Fast då hade jag varken hundar i min säng, eller en dotter i rummet bredvid som höll på att flytta sina möbler.. För det är just det som händer just nu..

Om jag skulle vara tvungen att gissa ett blivande yrke för dotera, hade jag utan att tveka sagt inredningsarkitekt.. Hon har haft samma stora intresse för inredning sedan hon var liten, typ de senaste tre åren.. Jag minns att det tog ett tag innan hon vågade flytta runt möblerna själv, men nu finns det inget som hindrar henne.. Oftast börjar hon med att göra en skiss på hur hon tänker, på sin lilla whitboard-tavla, innan hon verkställer sin planering.. Men idag tror jag dock att det hela gick ganska spontant till..?!

- Oavsett, så är det en kul grej.. (tycker jag som gjorde precis likadant med mina möbler som yngre.. och egentligen gör jag så fortfarande i den mån jag kan flytta runt familjens möbler.. *smile*)

Nåväl.. Mina tonår är förbi sedan länge och tyvärr kan jag inte ligga kvar här på golvet i mitt rum och göra bara det jag vill.. Jag behöver ta tag i mina mamma-sysslor.. och gå ner i köket och laga lite mat till mina barn.. Men det var mysigt att få känna sig som egen för en stund.. och jag är tacksam för allt jag har, kan och behövs till..

Kärlek & Ärtor!