Alla inlägg under december 2014

Av Jenny-Blue - 29 december 2014 14:33


- Var tog nu sladden vägen?!!
Jag höll i den, då jag skulle fixa med boxar och DVD-spelare i vardagsrummet.. Ingång.. utgång.. HDMI1.. Nej.. HDMI2.. Ja.. och så ringde telefonen.. och nu saknar jag en sladd??!!

- Hur är det ens möjligt..?!
(Ibland skrämmer jag mig själv..!)

Jaha.. Förmodar att jag ska leta upp en strömkabel nu då..? Barn.. Ni får vänta på filmen.. mamma måste bara hitta sladden, som jag höll i handen..?!! *suck*

ANNONS
Av Jenny-Blue - 29 december 2014 07:00


Det är lätt att glömma bort, hur ledsen och hur dåligt man har mått.. när man helt plötsligt mår mycket bättre.. Jag förmodar att det är ett av livets goda..?! Det där med att man minns det som varit bra, hellre än det som varit dåligt.. Men ändå är det ju ändå det som formar oss till stor del, i resten av våra liv.. Man får en helt annan inblick.. förhoppningsvis.. om hur illa det kan vara för andra.. och hur de egentligen mår, innerst inne.. även om det kanske inte syns tydligt på utsidan..?! Kalla det för ett sjätte sinne.. som faktiskt är en förmåga, att kunna hantera vissa situationer "smidigare" än vad man kanske hade gjort tidigare.. innan sin egen erfarenhet..?!


Sen är det ju långt ifrån alla som vill minnas, vad de faktiskt har varit med om.. Var de kommer ifrån.. Ta bara den lilla gråa musen, som var ingenting.. Tills han gjorde karriär.. och helt plötsligt började att trycka ner sina gråa små mus-kompisar.. (kanske till och med några av de som hjälpt honom att göra karriär..?!) Då han helt plötsligt ansåg sig vara bättre än alla de andra som inte lyckats lika bra som han själv..?! *Långsökt kanske..?! Konstig jämförelse..?! Men jag tror ändå att ni fattar..?!*


Ja ja.. Det jag ville ha sagt med detta inlägg, i alla fall.. är det att det är viktigt att minnas vad man har varit med om. Det är viktigt att förstå vad som har hänt, även om man kanske aldrig kommer att kunna förstå varför det hänt.. Att man vågar minnas.. och tar lärdom av det som hänt.. och att man i bästa fall kan hjälpa andra..!


För är det inte så..? Att vi ska kunna hjälpa varandra..?!


Jag kan villigt erkänna att en av de tydligaste tecken på att någon har blivit utsatt för något tragiskt.. ta mobbing, ensamhet och utanförskap, till exempel.. visar sig kraftigt, i när personen i fråga känner igen sig och vet vad den andra går igenom.. rent känslomässigt.. Ett tecken, som kanse inte kan fås, på samma sätt, från någon som inte vet..


Nu menar jag inte att man inte kan ha empati, för någon som exempelvis blir mobbad.. bara för att man inte själv har blivit det.. men det är betydligt lättare att förstå om man själv har varit "där".. Just i mitt fall, har det inte handlat om mobbing.. utan ren och skär depression.. Men min erfarenhet har visat på att "likasinnade" faktiskt har större förståelse, än vad övriga har..


Sen har vi det här med att kanske inte själv ha vetskapen om vad som faktiskt håller på att hända.. och som den som vet, kanske inte kan förklara.. då den som inte vet vägrar att lyssna, eller förstå allvaret i det hela.. Som när någon, som har gått in i väggen, kan se det ganska så tydligt på någon som är på väg att gå samma väg.. 

(Jag kanske yrar..?! Låter kanske helt galet, det jag skriver..?! Men jag hoppas att ni förstår vad jag menar..)


- Summa sumarum..

Alla har vi våra stenar i fickan, att bära.. En del stenar är tunga, andra skaver.. somliga har många, andra har bara en.. men oavsett, så är det viktigt att vi tar dem med oss.. Inte för att vi ska behöva kämpa med dem i resten av våra liv, men för att vi ska lära oss att hantera dem.. Känna oss starka för att vi faktiskt kan ha de kvar.. och ändå fortsätta leva våra liv.. Att låta dem påminna oss, om vad vi varit med om.. vem vi var.. vem vi blev.. och vem vi kommer att bli.. både för oss själva, men också för andra.. Och ju fler vi är, som hjälper varandra.. desto lättare kommer stenarna bli att bära..


(Samma gäller ju såklart för alla vackra blommor, som vi bär med oss.. men det är ett helt annat kapitel.. som vi tar en annan vacker dag.. *smile*)


Må Gott Vackra Människa!

Ta hand om dig, var rädd om andra.. och glöm inte bort att kramas!

ANNONS
Av Jenny-Blue - 28 december 2014 23:22


Dagen är snart slut och jag är ute på sista rundan med hunden..

- Snö så långt ögat kan se.. och tyst.. bortsett från enstaka smällare som ekar, lite då och då, långt bort igenom..

Imorgon är det måndag.. jobbdag för somliga, men ledighet för andra..?! Kändes lite konstigt, när äldsta sonen, vid middagsbordet, frågade om jag skulle jobba imorgon.. och jag svarade att jag inte har något jobb förrän den 7/1-2015..?! Men samtidigt skönt, att kunna skämma bort ungarna med ett lite längre, sammanhängande jullov!


     *Passerade just en bänk..*

Krispigt, friskt i luften..! Något kallt om tassarna, men ändå skönt på något vis..?! Jag tycker egentligen inte om varken snö eller kyla.. men vad annat kan man göra, än att gilla läget..?!

*Och lite mysigt är det ju faktiskt.. när man stöter på "guld" som detta..?!*

Jaja.. Nog om detta.. Nu förfryser jag snart fingrarna.. och jag är snart hemma igen.. Så..
- Toodelooh mina vänner.. Och sov så gott!! Så ses vi när vi ses..!!


Av Jenny-Blue - 28 december 2014 00:59


Så.. Efter mycket om och men, är jag äntligen här.. i min blogg.. skrivandes..


Filmen som jag och Tomas skulle se, blev försenad, då vi inte riktigt kunde bestämma oss för vilken av de cirka trettiotusen filmer som finns på Netflix..?! Valet blev tillslut (helt oplanerat) en av de längre filmerna.. som vi dessutom fick pausa, för att gå ut i köket och rota i kyl och skafferi.. då vi fick ett starkt kall efter "ost-mums", i form av lite olika ostar, kex och rödvin..


Klyddet fortsatte sedan för Tomas, som efter filmen skulle försöka

spela X-box med polarna, men som fick kämpa på ett bra tag innan

han fick rätt på alla omständigheter, som slog till just ikväll..

(Vi snackar tålamod, utan dess like..?!!! Jag hade inte hållt i fem

minuter.. men nu var det ju Tomas.. så det gick ju bra tillslut..)



Jag hoppas att er jul har varit till belåtenhet..!

Själv är jag faktiskt ganska så nöjd.. tro det eller ej.. *smile* Jag fick ett par nya inneskor av Tomas och barnen.. Öppna tofflor, med riktig fårull på insidan.. och jag fullständigt ÄLSKAR DEM!! Jag har fått liknande tidigare, men efter flera års av flitigt användande, så är de väldigt slitna..


 Stort hål i den ena

och nästan helt ull-lösa, båda två, inuti..?!

En välbehövlig och väldigt uppskattad julklapp!

- Tack så mycket!!


Av mamma, fick jag en väldigt intressant bok.. med titeln "Kraften"..

Jag började att läsa lite smått, precis när jag fått den.. men fick hejda mig, för att inte verka osocial och ointresserad av sällskapet.. Tanken var att jag skulle råläsa den när jag kom hem istället, men förargligt nog.. så glömde jag boken sidan om min säng, hemma hos mamma.. så nu får jag allt vackert vänta på att mamma har den med sig in till stan, nästa gång hon kommer.. *suck* Så typiskt mig liksom..?!


Nåväl.. Fler julklappar än så bidde det inte för min del.. men som jag sa redan innan jul.. så är det ju inte antalet julklappar som räknas.. Och dessutom fick ungarna paket så det räckte och blev över..?! Jasmine's favorit blev det lilla "Hello Kitty" paraplyet, som hon fick av mig och Tomas.. Pojkarna gillade nog allt, då det låg leksaker och spel utspritt över hela huset, när det väl var dags för oss att packa ihop och dra vidare dagen efter..


 


På juldagen åkte vi hem till min moster, som jag redan berättat, i tidigae inlägg..

En trevlig kväll, med många goa kramar, skratt och livliga ungar.. Och ja.. SNÖN hade ju kommit! Lite lustigt när jag tog ut en yrvaken Jasmine ur bilen, som med stora ögon tittade sig omkring.. på alla snöklädda buskar och träd.. och som frågade lite osäkert: "Var är vi mamma..?" Vi hade nämligen inte haft någon snö hemma hos mormor och morfar.. så jag förstår att det måste ha känts underligt för Jasmine, att vakna upp, efter en timme i bilen och helt plötsligt befinna sig i ett snö-vinter-land.. *smile*


 

Ett kollage på mig och barnen.. hemma hos moster.. runt klockan 01..?! Med en sovandes Jasmine i soffan, något utslagen..?! Och två nattugglor till pojkar.. En snygging som Jonathan.. och en galenpanna som Charlie.. Mina älskade ÄnglaTroll i sina esse.. *smile*


Dagarna mellan då och nu har varit "Bara slappa dagar".. Att göra så lite som möjligt på så lång tid som möjligt.. precis som sagt i reklamen.. (vilken kommer jag inte ihåg, men bra har det varit..!) Imorgon är det fotboll som gäller, för Tomas och Jonathan.. Själv tänker jag "köra soffa" en dag till.. *smile* Jasmine, som sover hos faster inatt, kommer väl hem.. om inte jag och Charlie tar oss ut och hämtar henne..?! Men mer planer än så har jag inte.. och det känns skönt!


Nej mina vänner.. Klockan har passerat 02.. och även om jag har tänkt att ta det lugnt imorgon, behöver jag kanske inte sova bort hela dagen..?! Så jag avslutar.. och säger härmed God Natt!!


 

- Ja.. och så lite snö på det.. så klart..!!



Av Jenny-Blue - 25 december 2014 17:39


Sitter i bilen, på väg hem till moster, för julmiddag, enligt tradition..

Gårdagen blev jättebra! Och vi hade det riktigt trevligt tillsammans!! God mat, dricka och gottgott.. Fina julklappar och ljuvliga toner från ljudet av pappas gamla LP-skivor, med "nostalgi-knaster".. *smile*
- Mycket trevligt!!

Härligt att mormor hade fixat med en utomstående tomte.. och på så sätt kunde överraska en något kaxig, icke-tomte-troende, snart tonåring.. *Mohahahaha!*
- Snopet värre för grabben, när han såg att det INTE var mormor.. (som precis åkt för att köpa mjölk..) ..utan istället en okänd man, bakom tomteskägget..

Charlie var i extas och körde sitt race, med tusen frågor.. Ett helhjärtat försök i att hålla kvar tomten så länge som möjligt..! *smile*

Jasmine var glad.. Tackade så mycket.. Och vinkade av tomten med ungefär femtioåtta "Hej då Tomten."

- Verkligen jättebra gjort mamma!! En klar hit!! Tack snälla för allt, men mest för en jättebra "tomtekupp"..!! *smile*


Nu är vi snart framme (med bilen) och vi säger god fortsättning..!! Tills vi ses igen.. Puss & Kram

Av Jenny-Blue - 24 december 2014 08:30


Klockan har precis passerat 07.. Jag är ledig.. och VAKEN OCH UPPE..?!
Sitter i min ensamhet, ute på Tomas balkong.. med en kopp kaffe.. och njuter av det dova ljudet av regnet som faller ner, på buskar och gräs.. Termometern visar sex grader.. och fåglarna är i full gång med sina julsånger..?! Resten av familjen ligger fortfarande i sina sköna sängar, inbäddade i varma täcken och mjuka kuddar..

- Så underbart härligt..!
En känsla av lugn och fullständig harmoni råder i kroppen och jag verkligen njuter i vetskapen om att vi alldeles snart går mot ljusare tider.. Även om stormen snart sätter igång, med otåliga och förväntansfulla barn, som kommer att vakna med frågan om när det är dags att öppna paket.. känner jag att dagen kommer att bli precis så glädjefull.. som en dag som denna, ska vara..

Tänker på året som har varit.. på allt jag har gått igenom.. och på allt gott som jag faktiskt fått ut av det hela.. Precis som man säger, så är ens "misstag" även lärdom.. och jag känner mig nog aningen klokare faktiskt.. *smile* Att våga känna det som har varit.. men framför allt.. också att våga släppa taget och blicka framåt.. Jag har, under året som gått, legat och krälat på botten.. Totalt värdelös, helt utan mening och fullständigt vilje- och orkeslös.. med endast svart runt omkring mig.. Men jag har också lyckats att ta mig igenom det.. Upp från det djupa hålet, ut i ljuset.. och frihetskänslan har gett mig luft under mina vingar..

Jag är inte ensam..! Fler än många går igenom det som jag har fått uppleva.. och jag ser det som ett kall.. att få dela med mig av det som så många känner, men som få kan beskriva med ord.. Jag ser mina egenskaper som förmågor.. inte längre som förbannelser.. och det känns så fantastiskt skönt att åter igen kunna tro på sig själv.. Att acceptera den jag är.. och att se det fina i att jag är jag..

Som barn älskade jag julen.. och precis som dagens barn, tog jag kanske allting runt omkring den för givet.. Idag, själv som förälder, är jag dock fullt medveten om att det finns INGENTING som är "givet" med julen.. Precis allting ska fixas och det är en av de större uppgifterna man har som förälder.. att göra julen så "julig" som möjligt, för barnen.. För det är ju faktiskt så, att det är vi föräldrar som skapar stämningen.. Pepparkaksbak, lussefirande, julpyssel.. och pynt med julgran, tomtar och mysigt värmande ljusstakar i fönsterkarmen..

Samtidigt som julen egentligen inte handlar om pengar och saker, utan gemenskap, glädje och kärlek.. är det svårare att lyckas om det tryter i kassan, eftersom ingenting är gratis.. Men om man som förälder "bara" lär sina barn att uppskatta.. så räcker det med det lilla.. Medvetenheten om att andra har det sämre ställt, är något man kanske inte tänker på, förrän man själv står där och vänder på kronorna.. och även om ingen förälder vill tynga sina barn med verklighetens vuxenvärld.. så skadar det ingen att få lära sig vad som egentligen spelar någon roll..

Mina julaftnar som barn, var gemenskap.. värme.. och glädje.. Och jag kan säga att glädjen kom inte ur antalet paket man fick av tomten.. utan just ifrån gemenskapen.. som i mitt fall kom ifrån min mormor, som alltid, alltid.. var så oerhört envis med att samla hela familjen. Det var först, året efter min mormor hade gått bort, som jag förstod vad min mormor hade gjort under alla mina barndomsår.. Och samma år tappade jag lusten inför julen.. Traditionen var död och så även mitt intresse i julfirandet..

Men så för två år sedan, hände något..?!
För första gången på många år, kändes det som om vi skulle fira jul, på traditionsenligt vis, enligt mig.. Med hela familjen samlad (även om det inte var med min egen familj, utan med Tomas..) i ett och samma hus.. tre dagar och två nätter.. bara jul.. Inget farande och flängande, hit och dit.. Ingen stress, ingen press.. utan allt på ett och samma ställe.. Lugnt och sansat.. med värme, gemenskap och glädje..!!

Förra året var det samma fantastiska jul.. Alla samlade, med hela Tomas familj.. i samma stuga som året tidigare.. Med samma värme, gemenskap och glädje.. I år blir det dock inte riktigt så.. Det blir lite mera fläng, men samtidigt så känns det okej, med tanke på allt annat som har hänt under året.. som har format mina tankar och känslor.. och framför allt värderingar.. Det blir ju jul.. oavsett var man är.. för det blir ju vad man gör det till..
- Och vet ni vad..? Jag tänker "göra" en fantastisk jul i år!

Nu är det hög tid för mig att väcka mina snarkande, små troll.. Då det är julfrukorst hemma hos svärmor om 45 minuter..

Jag hoppas att ni får en fantastiskt god julafton.. med era nära och kära..!! Räkna skratt, inte paket.. Se tanken bakom och inte prislappen.. Känn värmen.. och KRAMAS! Det finns ingenting som är för givet.. Våga vara.. Våga känna.. Och njut av varje sekund!!

- God Jul!!
Puss och Kram

Lite mer om mig..

Ni vet väl att..

.. ni alltid är välkomna med egna tankar, reflektioner och livserfarenheter..?!

 

-Skriv en kommentar, som jag publicerar efter godkännande.

 

    

SIDOMENYN UPPDATERAD

   

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    

Spira - Min älskade hund

   

Min vardag i bilder..

jenny78blue 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

KATEGORiER

Direktlänkar:

 

 

 

 

ARKiV

Tänkvärt

 

 

 

 

 

 

 

 

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se