Inlägg publicerade under kategorin Depression

Av Jenny-Blue - Söndag 20 okt 20:42


Strax efter förra inlägget, som publicerades typ 14:40.. lade jag ner mina försök till att kanske göra en bättre dag.. Med en filt över mig lade jag mig tillrätta i soffan i uterummet och somnade. Blev väckt två gånger av dotera, som vid olika tillfällen kom för att fråga, alternativ visa mig något.. men somnade ganska så snart om igen.

Det var inte förrän cirkus klockan 19, som Tomas kom ut och väckte mig i samband med att han skulle åka och hämta pizza.. och en stund senare satt vi hela familjen samlade runt matbordet och smaskade pizza i övrig tystnad.

Tanken slog mig så dystert allting blir när jag inte skiner som en sol. Inte bara för mig, men för hela familjen. Ingen frågar om hur dagen har varit, eller om det finns några planer inför dagen som kommer.. bara dyster tystnad..

Ett tag tänkte jag förbli tyst.. (för vad spelar det för roll när man ändå bara blir missförstådd..?! Och jag pallade inte berika familjen med mina kända förmaningstal om hur vi måste hjälpas åt osv, osv.. jadda jadda jadda.. *suck*) Men så ville jag ändå veta hur det hade gått för min äldsta under dagens fotbollsmatch, så det blev att jag bröt tystnaden i alla fall..

Barnen blev som i vanlig ordning, beordrade om att ta hand om det som stod på diskbänken.. Tomas gick ut för att som vanligt röka efter maten och jag hjälpte som vanligt barnen i köket..

Och nu är dagen slut.
Ska bli riktigt skönt att få komma till jobb imorgon, för en stunds rofylld ordning i samarbete med varandra.. Att få komma till en plats som faktiskt ger mer energi än vad den tar, behövs i höstens mörker.. För även om yrket i sig kräver en hel del energi, finns det så otroligt många saker, personer och händelser som fyller på energikontot ändå. Vilket innebär att även om omsättningen är stor, så brukar den vid den här tiden på året sluta på plus.

- Jag älskar mitt jobb. Och är så tacksam för att jag har det, för att jag kan det och för att jag gör det bra. För att det omger mig av personer som ger mer än vad de tar och för att jag känner hur viktigt min roll är på plats.

Vilket är mer än vad jag känner här hemma just nu.. Men så brukar det vara under höstens mörka månader.. Något som jag förr lade på mig själv.. Min så kallade höstdepression, som då färgade allting hemma i svart, är idag utredd och insedd att inte vara min längre. Jag är bara mer känslig under höst och vinter. Vilket får mig att bli mer drabbad av mannen, som faktiskt är den som verkar må som sämst dessa månader..

Den ena pusselbiten efter den andra faller på plats och det är ganska så skönt att inse att det faktiskt inte är mitt fel.. Jag tvivlar på att det någonsin egentligen har varit mitt fel.. mer än att jag låtit mig påverkas, men det lär jag nog aldrig få reda på. Och det finns inget behov av den vetskapen heller, så.. (Ledsamt dock är att mannen fortfarande försöker skylla ifrån sig på allt och alla runtomkring.. Men jag tänker att han kanske lär sig så småningom..?!)

Nåväl..
Nu ska jag natta barn.. kanske titta en stund på tv, om det vill sig väl i tv-tablån.. och sen ska jag gå och nanna kudden, fast i sängen den här gången..

God natt. Sov gott.
Kärlek & Ärtor

ANNONS
Av Jenny-Blue - Måndag 19 aug 12:38


.. men det går ändå bara sådär..

Måndag igen och det känns tyngre än vanligt.. Kommer på mig själv med att irritera mig över bagateller. Bagateller som tar både min fokus och energi.. Försöker stoppa mig själv, bryter mitt i en handling. Säger nej till mig själv. Släpp det och gå vidare, tänker jag högt och försöker hitta tillbaka till det som stunden egentligen kräver..

Tappar som sagt fokus.. Kommer av mig när hinder uppstår på vägen.. och trots att klockan inte är mer än typ halv ett, är jag totalt slut i huvudet.

Försöker tänka rationellt, men det går inte så bra, då jag tycks tappa tråden i vart och varannat steg jag tar..

Försöker se det utifrån. Lägga känslorna som bubblar inom mig och som tar över titt som tätt, åt sidan.. och leva som jag lär istället..

Jag är ju en fantastisk pedagog..
- Hur i hel*ete, kan det då bli så fel, när det kommer till mig själv??!! Jag kan ju det här! Jag vet ju vad som krävs.. Hur tankarna ska vändas.. Att bara ta det lugnt.. Att inse mitt eget värde.. Att ta EN sak i taget.. osv.. osv..

Tiden. Stressen. Känslorna. Irritationen. Kraven. Tempot..

Fortsätt kämpa. Inte ge upp. Sakta ner. Andas. Låt saker passera.

- Bah!
Jag vill ju så gärna säga att jag har koll på läget.. För jag HAR koll på läget.. Men VARFÖR kan jag inte hålla läget under kontroll?!

I så många år nu.. Psykologer, utbildningar, erfarenhet.. *suck* Blir så trött på mig själv!

- Hur svårt kan det vara liksom??!!

Kärlek & Ärtor!

ANNONS
Av Jenny-Blue - Onsdag 17 april 13:10


.. och jag är så trött!
- Känns som om jag skalle kunna sova en vecka i streck..?!

Var jag än är.. hemma eller på jobb.. finns där inget håll jag kan vända blicken mot och koppla av.. Överallt finns där alltid något som stressar mig. Något som pockar min uppmärksamhet. Något som kräver någonting.. Och det är så sjukt utmattande!

Den enda stunden av sinnesro jag kan förmå mig själv, är de 45 minuter i veckan som jag sitter hos psykologen..

Vaken tid ca 18 timmar/dag varav
8,5 timmar på jobb, fem dagar i veckan.
Blir.. 126 timmar, vaken tid i runda slänger. 126 timmar - 7560 minuter (om jag räknat rätt..?!) med fullt ös medvetslös.. för en rast på 45 minuter..?!

Tro fan att man är trött..?!

- Men. Jag får väl sova när jag dör, som jag brukar säga..?! Vilket om inget annat kan ta udden av ev. dödsångest, tänker jag.. f*king positivt som vanligt.. *suck!*

Påsklovsveckan gör varken mer eller mindre på sig. Förvisso har vi en paus från vardagens annars planerade aktiviteter på jobb, men med samma upplevda kaos som annars ändå känns det som det kan kvitta.. Jag är ändå totalt slut i huvudet.
Och hemma är det alltid kaos, på något vis..?! Bara det att vetskapen om att resten av familjen åker och äter frukost, eller lunchar tillsammans, som gör livet ännu tyngre..?!

Annars.. bortsett från allt det, är det väl som vanligt..?! Ok..?!

Kärlek & Ärtor

Av Jenny-Blue - Torsdag 21 mars 12:38


För en vecka sedan, satt jag en väldigt tidig morgon och skrev ett inlägg.. men när det skulle publiceras blev det knas och allt bara försvann.. Texten, bilderna och min ork gick förlorat och sedan dess har det inte blivit av att jag skrivit något alls.. Förrän nu..

Just nu är livet lite tufft.. igen.. *suck*
Kämpar med att försöka se mitt egenvärde, att prioritera rätt saker.. (vilket spontant känns som om det borde att sätta mig själv först, men just nu är det alla måsten som behöver komma först..?!)

Upptäckte härom dagen att jag redan har gått typ åtta eller nio, av tänkta tio besök hos psykologen.. Vilket fick mig att få lite panik, då vi bara precis börjat skrapa på ytan..?!

Ska dit igen idag, tror det är mitt nionde besök, så vi får väl se vad som händer..

Oavsett.. Nu har jag i alla fall gjort en liten uppdatering, även om den inte är speciellt munter..?!

Kärlek & Ärtor.

Av Jenny-Blue - Torsdag 21 mars 12:37


För en vecka sedan, satt jag en väldigt tidig morgon och skrev ett inlägg.. men när det skulle publiceras blev det knas och allt bara försvann.. Texten, bilderna och min ork gick förlorat och sedan dess har det inte blivit av att jag skrivit något alls.. Förrän nu..

Just nu är livet lite tufft.. igen.. *suck*
Kämpar med att försöka se mitt egenvärde, att prioritera rätt saker.. (vilket spontant känns som om det borde att sätta mig själv först, men just nu är det alla måsten som behöver komma först..?!)

Upptäckte härom dagen att jag redan har gått typ åtta eller nio, av tänkta tio besök hos psykologen.. Vilket fick mig att få lite panik, då vi bara precis börjat skrapa på ytan..?!

Ska dit igen idag, tror det är mitt nionde besök, så vi får väl se vad som händer..

Oavsett.. Nu har jag i alla fall gjort en liten uppdatering, även om den inte är speciellt munter..?!

Kärlek & Ärtor.

Av Jenny-Blue - Söndag 10 mars 20:48


Jag började denna veckan med en måndag, som jag förmodar funkade, eftersom jag inte har något anmärkningsvärt minne av dagen..?!

Tisdag:

.. var en riktigt skitdag, som innebar krasch på jobb.. Stressen vann och jag var tvungen att bryta ihop, innan jag kunde ta tillbaka kontrollen och fortsätta.. Eftermiddagen bestod av utvecklingssamtal under cirka 1,5 timmes tid, då vi lyckat få ihop det till att klara av båda pojkarna på samma dag. Inte jätteroligt, men nyttigt och ett naturligt krav som mamma. Kvällen däremot blev väldigt trevlig! Tomas hade bokat bord och vi var samlad hela familjen!!

Onsdag:

.. min födelsedag, som började med bland annat att min lillebror kom och hoppade på mig i sängen.. Familjen sjöng och det serverades nylagade pannkakor med lime till frukost innan det var dags att åka till jobb. Min älskade barngrupp sjöng för mig och dagen fungerade trots tråkigt väder.. (solen brukar annars lysa på min födelsedag, men shit happens.. som man säger..)

Torsdag:

.. BAJSDAG!
Väcktes av att en av mina arbetskamrater ringde och väckte mig en kvart efter att jag skulle ha varit på jobb. Efter samtalet tog det några minuter innan jag kunde förmå mig själv till att ringa tillbaka och berätta att jag gjorde bäst i att stanna hemma. Det värker i hela kroppen att behöva svika arbetskamraterna.. men genom mina erfarenheter har jag lovat mig själv att lyssna på mina behov. Att oavsett hur dumt eller taskigt det än känns, sätta mig själv i det främsta rummet och skydda mig själv som om jag var min allra bästa vän..
Hade bokad tid hos psykologen, som nu börjat komma åt kanterna av det som är jobbigt.. Tårarna kommer oftare och hon, liksom jag upplever att vi är på rätt väg.
Bortsett från psykologen gjorde jag inget mer än åt, sov och andades i stort sett..

Fredag:

.. har ett svagt minne av att vi tittade på Talang, men mycket mer än så har jag inte att berätta.. Även denna dag bestod mest av mat, sömn och att andas.

Lördag:

.. Hade en bokad tid att passa, men utan press. Första dagen av två, som jag skulle gå Hanteringskurs med Spira. 3,5 timmar av en massa nya intryck. Hanterbara förväntningar, glädje, spännande nytänk, bekräftelse och kärlek.. Och jag erkänner att jag var lika trött i huvudet som Spira var när vi kom hem igen.

Söndag:

.. idag.
Åter igen 3,5 timmar av intryck i kurs med Spira - Min ÄLSKADE hund!!
Obeskrivligt vilken koppling det blir mellan oss, när vi upplever något nytt tillsammans. Och massan av kärlek, som fyller både kropp och själ, får mig att älska min hund ännu mer.. (hur det ens är möjligt..?! *smile)


Kärlek & Ärtor !!

Av Jenny-Blue - Onsdag 6 feb 08:38


Det är alltid lika pirrigt att träffa en ny psykolog.. Det känns liksom konstigt, i tanken på hur man ska presentera sig..
Samtidigt som man vill göra ett gott intryck, som man brukar i nya möten, ska man prata om hur djävligt allt kan vara..

Jag är säker på att de flesta psykologer är vana vid de olika typer av förstagångsmöten som finns och att de säkert har en mall att utgå ifrån beroende på personligheten de möter.. men för en utåt sett stark personlighet som min egen, känns det alltid jobbigt att blotta sina inre demoner.

Jag är positiv, men jag måste gnälla. Jag är lycklig och tacksam, men samtidigt söndrig och vill ha mer.. Striderna mellan mitt inre och yttre är vardagsmat och bilden som jag ständigt kämpar med att inte visa utåt är vid sådana här möten den bild som ska ha företräde..

Men mötet gick bra. Jag gillade min blivande psykolog (A.) och hennes målinriktade sätt att handskas med min stundtals tystnad. (Jag har träffat några stycken, psykologer alltså, genom livets gång.. somliga bättre än andra.. så jag vet att de finns i många olika styrka.) Den senaste jag hade var mer som en avlastningplats där jag fick kräka av mig, upplevd som lite rädd för min starka personlighet, mer än en uppbyggare som kunde ta tag i mitt inre och banka vett i mina demoner.. något som jag vill tro (och hoppas på) att A. kommer att lyckas med..?!

Hur som helst.. Min psykodynamiska behandling är äntligen igång och jag upplever redan mig själv se livet lite annorlunda för stunden..

Må kraften vara med er!
Kärlek & Ärtor!!


Av Jenny-Blue - Fredag 1 feb 09:50


Fjärilarna svärmar i magen, men det kommer att gå bra.. hoppas jag..

Kärlek & Ärtor!

Lite mer om mig..

Ni vet väl att..

.. ni alltid är välkomna med egna tankar, reflektioner och livserfarenheter..?!

 

-Skriv en kommentar, som jag publicerar efter godkännande.

 

    

SIDOMENYN UPPDATERAD

   

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    

Spira - Min älskade hund

   

Min vardag i bilder..

jenny78blue 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

KATEGORiER

Direktlänkar:

 

 

 

 

ARKiV

Tänkvärt

 

 

 

 

 

 

 

 

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se