Jag ligger kvar och njuter av lugnet som ännu råder inom lägenhetens väggar.. Jag ser mig omkring i rummet och känslan av trygghet och välmående värmer från insidan.. och jag känner mig inte ensam, även om tanken på att jag faktiskt är det slår mig..

Jag tittar på boken, som ligger sidan om sängen.. "the Secret - Kraften" en bok som jag har fått av min mamma och som jag har läst några kapitel ur, de senaste dagarna. Boken är skriven av Rhonda Byrne och är en handbok om den största kraften i universum - kraften att skapa allt det du önskar.

På sidan 42 börjar ett kapitel som jag läste för några dagar sedan: "känslornas skapande kraft".
Ett kapitel som innehåller kraftpunkter som:

- Hur du känner dig i varje ögonblick är viktigare än någonting annat, för dina känslor i nuet skapar ditt liv.

- Dina känslor ger kraft åt dina tankar och ord. Det som är viktigt är vad du känner!

- Alla positiva känslor kommer ur kärlek. Alla negativa känslor kommer ur brist på kärlek.

- Vad du känner inför varje område i ditt liv är en exakt spegling av vad du har sänt ut på varje område.

- Du måste sända ut positiva känslor först. Du måste vara lycklig först och ge av din lycka för att kunna ta emot lycka. Allt det du vill få i livet, måste du först ge..

Till en viss del kan jag tycka att det blir aningen tjatigt i Rhondas förklaringar, men samtidigt blir det väldigt lätt att förstå hennes budskap. Det kan säkert tänkas som flum eller hokus pokus, men med tanke på vad jag själv har känt och faktiskt varit med om, under de senaste dagarna, så väljer jag att tro på det som står skrivet.

Jag blir irriterad på ungarna som nu har gått från stillasittande lugnt till hysteriskt skrikande och hoppande i soffan.. och jag känner mig avbruten hela tiden.. Tappar orken för att försöka fortsätta mitt skrivande, även om jag verkligen skulle vilja skriva.. Jag har ju så mycket att berätta.. Tänker åter igen på boken och gör ett innerligt försök till att hitta det positiva i det som stör mig, men eftersom jag dessutom har så fruktansvärt ont i huvudet och ryggen är det svårt och jag inser att det krävs mer energi och mycket mer övning.. innan jag kan säga att det är lätt att förändra sitt liv..?!

Jag har några dagar semester nu, fram till den 7/1-2016.. Då vi börjar den nya terminen med andra delen av vår utbildning "drömmen om det goda".. något jag ser fram mot! Men som sagt, först några dagars ledighet..

Innan jag avslutar, vill jag tacka alla mina läsare, för ett givande 2015..
- Tack för alla varma kommentarer, fyllda med omtanke, inspiration och bekräftelse..
Jag bloggar för min egen skull, men det är ni som läsare, som får mig att känna meningen med att fortsätta..!! (Att hitta tiden, är dock ibland svårare än lätt..)

Och med detta säger jag:
GOTT SLUT & ETT ÄNNU GODARE NYTT!!


Kärlek & Ärtor!!

"The Secret - Kraften" skriven av Rhonda Byrne.
Originaltitel "The Secret - The Power" översatt av Eva Trägårdh
2011 svensk utgåva Ica Bokförlag, Massolite Förlagsgrupp AB.

Skulle kunna skriva ett väldigt långt inlägg nu, känner jag.. då jag har mycket att berätta.. Men eftersom jag jobbar och bara har rast en liten stund till, får jag hålla mig kort..

Vi går redan mot ljusare tider.. även om kylan biter just nu.. och det känns annorlunda på något vis..?!
Det har inträffat en och annan incident, som jag väljer att kalla det för, då jag tyvärr inte hinner skriva
mer ingående om dem just nu..
Men i det stora hela så känns det annorlunda, i både kropp och själ..
Och även om allt började för bara några dagar sedan.. så har det varit
mycket av det goda, de senaste tre - fyra dygnen..?!

Eftersom jag är en typisk tidsoptimist, vill jag mig tro hinna skriva om allt som inträffat senare ikväll.. Men för säkerhets skull lovar jag ingenting.. (Vet ju hur det kan bli.. och att det sällan blir som jag tänkt mig..?!)

Nu är snart rasten slut och det är dags för mig att gå tillbaka in i barngruppen igen, men som sagt så hoppas jag innerligt på att få återkomma senare ikväll..

Kärlek & Ärtor!!

Jag tittar i kamerarullen, i telefonen, så här dagen efter julafton.. och inser att jag inte har tagit en enda bild under kvällen igår..?!

Samtidigt som jag får lite dåligt samvete, känner jag mig ändå tillfreds, då jag faktiskt har varit närvarande i mitt sällskap.. och inte suttit med telefonen i högsta beredskap.. Minnesbilderna sitter fortfarande under näthinnan och jag skulle kunna rita ner dem vid ett senare tillfälle..?! Dock inte idag, då vi är i full gång med alla förberedelser inför kvällens gäster, som kommer om några timmar.. (Tar bara en kort paus just nu, med ett bloss och några rader ute på terassen, innan jag går in och fortsätter att hjälpa min kära mamma..)

Är så stolt över min mamma, som har tagit sig ann årets julmiddag, med nästan hela tjocka släkten. Något som vanligtvis brukar vara min mosters stora grej.. Trots oro och stress, fixar min mamma detta galant! Och jag är säker på att kvällen kommer bli mer än väl jättebra, trevlig och uppskattad!!

Själv mår jag ganska så bra, just nu.. Även om jag är sönderstressad sedan tidigare, så känner jag ett visst lugn med att vara här hemma hos mamma i skogen.

Tomas har dragit sitt strå till stacken och dukat borden.. Här ett av dem. Och så fort jag är färdig här, ska jag göra lite dekorationer och "sätta pricken över i:et".. *smile*

Nåväl.. Fler bilder ikväll..!!
- Lovar mig själv att försöka ta några stycken under kvällen.. Men nu, först, ska jag göra dekorationer till borden.

Sen ska jag "piffa" mig (har fortfarande pyjamas på mig) och sen kan kvällens trevligheter börja..

[Bild]

Kärlek & Ärtor!!

Jag tittar i kamerarullen, i telefonen, så här dagen efter julafton.. och inser att jag inte har tagit en enda bild under kvällen igår..?!

Samtidigt som jag får lite dåligt samvete, känner jag mig ändå tillfreds, då jag faktiskt har varit närvarande i mitt sällskap.. och inte suttit med telefonen i högsta beredskap.. Minnesbilderna sitter fortfarande under näthinnan och jag skulle kunna rita ner dem vid ett senare tillfälle..?! Dock inte idag, då vi är i full gång med alla förberedelser inför kvällens gäster, som kommer om några timmar.. (Tar bara en kort paus just nu, med ett bloss och några rader ute på terassen, innan jag går in och fortsätter att hjälpa min kära mamma..)

Är så stolt över min mamma, som har tagit sig ann årets julmiddag, med nästan hela tjocka släkten. Något som vanligtvis brukar vara min mosters stora grej.. Trots oro och stress, fixar min mamma detta galant! Och jag är säker på att kvällen kommer bli mer än väl jättebra, trevlig och uppskattad!!

Själv mår jag ganska så bra, just nu.. Även om jag är sönderstressad sedan tidigare, så känner jag ett visst lugn med att vara här hemma hos mamma i skogen.

[Bild]

Tomas har dragit sitt strå till stacken och dukat borden.. Här ett av dem. Och så fort jag är färdig här, ska jag göra lite dekorationer och "sätta pricken över i:et".. *smile*

Nåväl.. Fler bilder ikväll..!!
- Lovar mig själv att försöka ta några stycken under kvällen.. Men nu, först, ska jag göra dekorationer till borden.

Sen ska jag "piffa" mig (har fortfarande pyjamas på mig) och sen kan kvällens trevligheter börja..

[Bild]

Kärlek & Ärtor!!

Ja, jag vet att jag inte har klarat min uppgift.. Något så enkelt som att lägga ut en egobild om dagen.. Och det känns beklagligt, men jag kommer att göra det i efterhand.. Även om jag inte kommer att göra det just nu..

Det är fortfarande stress, då det snart är julfrukost hemma hos svärmor.. och vi måste komma iväg!
Tänker att det är viktigare att önska alla en god jul..?! Och jag vill tacka för året som har gått!

- Tack!
Och En Riktigt God Jul!!

Kärlek & Ärtor

När man bloggar, som jag gör.. med blandade inlägg..
Ibland om ingenting och ibland djupare än vad någon egentligen orkar läsa..?! Så är det lätt hänt att man fastnar, som idag..?! Eller ja.. Egentligen är det nog inte bristen på något direkt inriktat tema, för min blogg, som gör att jag fastnar.. Utan snarare mer min inre strid mellan tanke och hjärta, som gör det så svårt..

Vill inte beklaga mig, även om jag känner mig ömklig.. men kan inte heller sopa känslorna under mattan och skriva om hur bra livet kan tänkas vara..?! För det är just det.. Jag har det jä*ligt bra.. Men just nu känns allt bara skit.. Jag är lyckligt lottad med tre underbara barn.. Som retar gallfeber på mig.. Jag har världens sötaste hund, som alltid står vid min sida och älskar mig ovilkorslöst.. Men som kan tyckas vara i ständigt behov av uppmärksamhet, som jag känner att jag inte alltid orkar ge..

Allt det där fina, varma, positiva.. ligger som en last över mig, då jag känner mig så fruktansvärt ovärdig allt detta fantastiska.. Jag ser mig i spegeln och vill tro att jag är den sämsta människan på jorden.. Att alla som hela tiden ger, förtjänar mer än en looser som jag.. Övertygelsen om att någon annan, så mycket finare på insidan än mig, skulle få allt det där som jag får istället, är stark och även om jag är fullt medveten om mina goda sidor, så känner jag att de inte är tillräckligt för allt jag får..

Möjligen mitt dåliga samvete, är befogat mitt trasiga inre..?!
Sönderstressad, irriterad, otrevlig, vass.. Jag är en hemsk människa!
Samtidigt som jag gråter, för att ingen förstår hur mycket jag kämpar.. avskyr jag mig själv. Eller nej.. Det finns visst människor som förstår.. men inte de som verkligen skulle behöva det.. De som blir utsatta för mig dagligen och som kanske inte har något val, så som mina barn till exempel..

Jag vet att jag har fina barn. Och jag vet att jag anses vara en bra mamma, då fina barn inte kommer, eller blir så av sig själv, men samtidigt så gråter jag för att jag inte kan vara den där fantastiska föräldern, med det himmelska tålamodet.. som jag själv hade som barn..

Jag är så trött.. Trött på att kämpa.. Trött på att försvara mig själv.. Trött på att inte orka med allt det där som jag borde.. Jag är trött på att gråta.. Trött på att tycka synd om mig själv.. Trött på att visa mig stark, när jag egentligen är så liten och svag.. Men ändå..?! Ändå är det något i mig som får mig att tuffa på..?! Som om någon eller någonting knuffar mig i ryggen hela tiden och manar på mig att gå framåt..

- Framåt till vad?! Jag är ju inte värd någonting..?! Ännu mer skit..?! Ännu mer krig med mina inre demoner..?!

Det fanns en tid, då jag fortfarande hade hopp... En tid då jag kunde drömma och önska.. och faktiskt hoppas på att saker och ting skulle komma min väg.. Men nu vet jag inte längre..?! Inte mer än att jag är fullt medveten om att jag kan gå miste om allt det jag har..?!

- Otacksam jä*el.. Aldrig nöjd.

Jag provade att vara "nöjd" en gång.. och det var inget bra, det heller.. Tappade lusten totalt och blev liksom nollställd inför allt.. Kunde inte för mitt liv, hitta något intresse för framtiden, då jag redan hade mer än väl med saker och relationer att vara nöjd med..?! Lite så känns det faktiskt nu också, även om jag har svårt att kalla det för att vara nöjd.. Jag orkar helt enkelt inte att hoppas längre.

Jag skriver detta inlägg, för att försöka börja om ännu en gång.. 30-tusende gången gillt..?! Och för att jag så innerligt vill låta alla i min närhet få den jul de förtjänar.. Svårt att sudda ut tanken på att det hade varit bättre om jag hade låst in mig någonstans och hållet mig borta från alla, men så klart blir ju det också fel..

Hur jag än vrider och vänder på mig, kan jag aldrig göra rätt, så kanske är det acceptans jag behöver..?! (En Ale som slår mig i skrivande stund..) Kanske är det så lätt (?!) som att jag helt enkelt bara måste acceptera mitt pissiga jag, för att kunna komma ur bubblan..?!
- Nej.. Jag känner mig själv.. och jag tror inte att det hade hjälp det heller..?! Det hade ju bara betytt att jag kört mitt race, utan att bry mig om hur andra upplever mig.. och det är jag ganska säker på, att det hade gett mig dåligt samvete, för det är precis så det är när jag tuffar till mig..

Känner att jag ältar.. Tycker lite synd om er som läser..
Kan liksom höra kommentarerna.. "Trötta mig, med ditt tycka-synd-om-dig-själv"..
Besparar er därför, här och nu..

Kärlek & Ärtor (oavsett betydelse för er)

Dagens egobild:

Tillfreds med att snart vara hemma i min trygga borg, efter en krävande dag på jobbet.. I tankar på julledigt fram tills mellandagarna, då det är jobb igen..

Kärlek & Ärtor

Dagens egobild:

Jag kikar in i kameran (läs telefonen).. samtidigt som jag sitter på Tomas balkong och funderar på eftermiddagens aktiviteter..

Under förmiddagen höll vi kalas för Jonathan, vår äldsta grabb som fyllde tolv idag.. Och på eftermiddagen/kvällen var jag och Jasmine på gospel-konsert i Håslöv kyrka, under tiden som pojkarna var på fotboll..

Det blev en magisk stund i kyrkan, med underbar stämning, värme och vacker musik!

Det var med nöd och näppe som vi fick lov att delta, då kyrkan var fullsatt, men vi kom in och upplevelsen var som sagt magisk..

Kärlek & Ärtor