Sitter på balkongen, ihopkuren.. insvept i en filt och myser. Jasmine ligger där inne i sin säng och sover.. På bordet bredvid mig brinner ett värmeljus.. och till mitt sällskap har jag en husfluga, som envist försöker ta sig in genom köksfönstret.. in mot taklampans dova ljus. Jag hör hur bilarna kör på motorvägen.. och en och annan fågel ekar långt bort igenom.. men bortsett från det så är det alldeles tyst.. En klar kontrast jämfört med tidigare idag, då dagiset här nedanför kryllade av skrikiga ungar och folk satt på bänkarna och snackade högt, med de som satt och ibland även med de som passerade..

Klockan är snart halv två.. (nattetid) och tanken är väl att dra mig inåt, för att komma i säng.. Men samtidigt är det ganska så behagligt att sitta här.. och bara lyssna på tystnaden..

Det har varit en bra dag! Fick en stund för mig själv i solen, på balkongen, när Jasmine, efter mycket om och men, äntligen kom till ro och kunde sova lite middag.. Under eftermiddagen var vi och handlade.. och runt klockan sju (kvällstid) kom mamma, moster och kusin, för "säsongsavslutning" av våra "sticketräffar".. Vanligtvis brukar det vara en enkel fika, med bullar eller bröd, pålägg, någon frukt eller grönsak.. och te.. Men eftersom det varit så varmt idag, blev jag sugen på att bjuda på en enkel sallad istället.. Salladsmix (färdigfusk..) tomater, gurka, fetaost och majs. Solrosfrön vid sidan om för den som ville.. Vitlöksbröd (mer färdigfusk) och hemmagjort bubbelvatten.. Köpte en sådan där salladsdressing i påse.. pulver som man blandar ut med vatten och olja.. och hällde i det över salladen.. Och jag tror att det gick hem, då det bara blev en liten portion sallad över, när vi väl lämnade bordet..?! - Kul! *smile*

Mina gäster åkte hem runt halv elva - elva snåret.. Och sen blev det att jag hamnade här, på balkongen, efter att ha plockat undan. Ser på klockan, att hon närmar sig två.. och jag känner att jag borde avsluta.. Jag kom inte i säng förrän halv fyra i morse.. och jag var uppe som vanligt med Jasmine klockan 07.. (?!) så jag borde nog sova lite nu..?! Dessutom börjar det faktiskt kännas rätt ruggigt nu.. trots filt och värmeljus.. Såååå.. Jag ska gååå.. Tar mitt pick och pack.. och säger tack.. för idag!!

Ps. En bild på Charlie's tomatplanta, tagen tidigare idag, får avsluta dagens inlägg..

I slutet av feberuari (som jag lite lustigt vill kalla årets andra månad för..) fick jag hem papper från försäkringskassan ang. förnyelse av mitt bostadsbidrag.. Sista utbetalningen skulle ske den sista april och om jag önskade fortsatt bidrag (som om jag skulle klara mig utan?!) så skulle jag fylla i en ny ansökan..

Det tog nog två eller tre veckor innan jag kom mig för att fylla i dessa papper, men skickade iväg dem dagen efter de var ifyllda.. (Räkna krasst med att det var i mitten på april.) Idag är det den 30 maj, alltså mer än en månad efter jag skickat in ansökan.. och jag har fortfarande inte fått något svar.. än mindre några pengar..?! I ren desperation, ringde jag till försäkringskassan i måndags för att höra vad det är som har hänt.. eller ja, INTE HÄNT?! Och efter 36 minuters väntan i telefon, fick jag till svar att handläggaren jag talade med skulle "flagga" ärendet.. och att de skulle höra av sig inom två arbetsdagar..?!

- Nu vet jag ju inte hur de arbetar på försäkringskassan.. men enligt min klocka, så har det gått två arbetsdagar.. snart tre..?! Men fortfarande är det ingen som hört av sig..?! Blir lite smått SKITFÖRBANNAD.. faktiskt..!! Och samtidigt tjatar en inspelad röst, under tiden man "står i kö" om någon jädra undersökning de gärna vill att man deltar i för att deras service ska bli bättre..?!!

- Helt ärligt..?! Behövs det verkligen en undersökning för att komma på vad som inte fungerar?!

Och hur fasiken tänker de, när de ber om "bara två minuter", när man får sitta och vänta i 36?!!

- Inte fasiken är jag sugen på att göra någon jädra undersökning för något så självklart, när jag sitter med kramp i både händer och öron, efter att redan ha "gett" dem 36 minuter av mitt liv..

Fruktansvärt irriterande! Och ännu störigare är det när man, som i mitt läge, passar på att ringa när lillan ligger och sover, men att man kommer fram lagom tills det att hon vaknar och vill ha min uppmärksamhet..?! Och inte nog med det.. för när jag väl kom fram.. så var det till en handläggare som jag näst intill inte kunde förstå, då hennes svenska var så dålig, att inte ens mina grannar skulle förstå vad hon sa..?! (Inget illa ment, för jag tvivlar inte en sekund på att hon inte var duktig på sitt jobb, men för bövelen.. Det är svårt nog, tycker i alla fall jag, att fatta vad de menar när det gäller anledningen till att man ringer..?!!)

- Usch.. och så måste jag ringa dem igen.. Spännande att se hur lång tid jag får vänta då.. NOT!

Hur som helst.. Det ska bli så härligt, underbart, gött.. att få slippa pressen.. inför allt som har med försäkringskassan att göra i framtiden, när man börjar jobba igen.. Bortsett från bostadsbidraget, som ska förnyas en gång om året.. Och ja, så klart om man är hemma med sjuka barn.. men det är inte så väldans krävande, så det går att överleva..?! Bara det faktum att slippa räkna mammadagar.. Om man vill ha sjukpenningnivå.. eller lägsta nivå.. hela dagar.. halva dagar.. fjärdedelar.. vardagar.. helger.. *suck* Ja det ska bli så skönt att slippa skiten!! 

När jag skriver i min blogg.. är det först och främst för att "tömma från mitt huvud"..

Samtidigt tycker jag om att kunna gå tillbaka.. och se vad jag "tyckte då"..

Sen att jag har ett bekräftelsebehov, som stillas i tanken på att det faktiskt är andra som

läser.. förstår.. håller med.. känner igen sig själv.. och tycker till.. är en krydda som förgyller

mitt liv.

Anledningen till att jag började blogga.. Den allra första och största anledningen.. var för att

jag var nyfiken på hur det fungerade.. Jag ville lära mig helt enkelt..! Och det bästa sättet för

mig att lära.. är genom att göra.. och så blev det att jag googlade "gratis blogg".. På den tiden

var det inte så vanligt att man kunde blogga gratis, utan som allt annat, var det något man

försökte tjäna pengar på.. Idag är det väl mer känt att man vill tjäna pengar på att blogga, än

att tjäna pengar på att erbjuda bloggar..?! (Jag vet faktiskt inte.. Jag bara höftar nu.. *smile*)

Det är snart fem år sedan jag startade min blogg..

Om man läser inläggen från då.. ser man en klar skillnad, med de inläggen som jag skriver idag..

Idag har jag liksom funnit "min grej".. I början hade jag inget speciellt tema eller ämne, utan skrev mer sådant som jag trodde läsaren, kunde tycka vara kul..?! Småsaker.. som egentligen inte hade någon betydelse..?! Visserligen var det MINA tankar och funderingar, men det var inte alls så "ärligt" som det är idag.. Det var nog så långt ifrån "Blondin Bella" man kunde komma.. *smile* Och så är det nog faktiskt fortfarande.. Men om man jämför antalet besökare då, som kunde vara tre till fyra stycken per dag.. med antalet besökare idag.. som kan vara upp mot 70 besökare på en dag, känns det ändå som om jag "hittat min grej"..?!

Jag skriver som sagt för att "tömma".. men naturligtvis vill jag ju också påverka..

Hjärlpa andra, med inre tankar och funderingar, för att visa att man inte är ensam..

Dela med mig av erfarenheter, som kanske kan få läsaren att se saker och ting från

ett annat perspektiv.. Visa att man kan vara stark och sårbar på samma gång..

Jag har med åren, fått kommentarer.. som har stärkt min självkänsla.. Och jag har ibland fått äran till att få sträcka ut en hand, till den enskilda läsaren (kommentar-skivaren) äldre som yngre.. Många gånger har jag fått "höra" att jag skriver på ett sätt, som är lättläst, eller tänkvärt.. och jag vill tro att min svensklärare hade varit stolt över mig om hon hört alla uppskattade kommentarer om att jag borde skriva en bok.. även om jag inte är ett ess gällande gramatik.. Och även om jag inte alltid skriver som "man ska"..?! *smile*

Det pratas ju en hel del om det här med att dagens teknik, skapar stress för många..

Att alltid vara uppkopplad.. och att jämföra sitt personliga värde i hur många "likes" man får på facebook.. Det jag har reagerat över är alla dessa ursäkter, som ofta skrivs i bloggar.. då det inte "uppdaterats" på länge.. Lite synd att man känner att man måste be om ursäkt, då jag anser att en blogg är något för den som skriver.. och inte i första hand, för den som läser..?! Kanske är jag för gammal (?!) för att försöka "passa in", anpassa mig till andra.. eller nej.. Jag har nog aldrig försökt vara något jag inte är.. eller jo, det har jag nog ändå..?! Men det är aldrig något som har fått mig att må bra, vilket har slutat med att jag ändå tänkt tanken. "passar det inte, så låt bli".. Samma sak vill jag tänka om min blogg.. Jag är jätteglad för alla mina "besökare".. men jag vill ju att ni ska komma spontant.. För att ni själv vill.. För att mina ord ger er något.. vilket det gör när jag skriver.. så om det går fyra månader mellan inläggen, eller bara några timmar..?!

- Jag har sagt det förr.. och jag säger det igen.. Jag tänker inte be om ursäkt, för att jag inte bloggar varje dag.. och jag önskade att det fanns fler som tyckte så.. Men det är ju klart.. Alla har vi våra olika mål..?!

Så.. Vad är det då jag vill ha sagt med detta inlägg..?! Ja.. Jag vet inte..?! Att jag älskar min blogg..?! Att jag är tacksam för "mina" läsare..?! Att jag uppskattar kommentarer..?! Ja.. Jag vet inte..?! Men jo, så är det ju!! *smile*

.

.

.

Här är två bilder på statistiken.. dygnsvis/månadsvis

Eftersom jag kanske verkade lite gnällig tidigare idag, när jag berättade att jag varken fått frukost på sängen, eller blommor på morsdag.. kände jag nu, att jag var tvungen att berätta.. att jag faktiskt blivit firad, även jag..*smile*
Fick en underbar bukett med stora rosor, i olika färger.. och en handmixer, som jag länge önskat mig!

Idag är det på dagen, ett år sedan jag flyttade in i min lägenhet..

Helt ofattbart att det redan har gått ett helt år..?!

Och om man ser till hur jag mådde då.. är det ett mirakel att jag mår så bra idag..

- Miraklet heter Jasmine.. *smile* Är ganska så övertygad om att jag hade mått,

om jag hade mått över huvudtaget, väldigt mycket sämre.. om jag inte hade haft

min älskade dotter!

Jag vet att det är morsdag idag, men jag skulle nog ändå vilja hylla min dotter!! 

För utan min dotter, hade jag inte varit någon bra mamma.. Sen att jag inte har

blivit firad med varken frukost på sängen.. eller med några blommor.. eller ens fått

ett "grattis", kan ju kännas lite sådär..?! MEN jag väljer att se det som att jag är

mamma även idag.. medan flertalet andra mammor, idag kanske slipper/missar allt

sitt "mammagöra", så som laga mat och passa upp på sina barn..?!

- Misstolka mig rätt.. Jag missunnar ingen mamma denna dag! All heder åt er!!

Men jag tänker som jag gör, för att inte tycka synd om mig själv.. och dessutom,

så vet jag ju faktiskt inte vad kvällen har att erbjuda, då klockan bara är "lunch"..

Sedan jag flyttade "hemifrån" har jag lärt mig sååååå mycket! Och jag kan ärligt säga att jag är

mäkta stolt över mig själv, som har fixat min och Tomas separation, så bra som jag faktiskt har

gjort!! En av de första grejerna, jag lärde mig, var att alla dessa "bilder" vi har.. av hur vi vill se

vårt liv.. kan vara farligare, än vad vi tror.. Och att om vi "släpper" taget om dessa bilder.. så blir

allt mycket lättare!

Exempel: Jag hade en bild av mig själv, mina tre barn, min hund och min sambo i ett hus.. Med trädgård för barnen och hunden att röra sig fritt i.. En plats där vi skulle leva våra liv och skapa en massa minnen tillsammans.. med allt från en lugn och solig frukost på altanen, till trevliga fester och kalas.. både ute och inne. Barnen med vars ett rum, inrett passandes till deras personlighet och plats för i alla fall en kompis var.. Och en hörna någonstans för hunden, att kunna dra sig tillbaka till om hon så önskade.. Jag skulle alltid ha något att göra i huset, eller i trädgården.. och mitt stora intresse för blommor skulle smitta av sig på mina barn..

- Ja, jag skulle kunna måla bilden hur stor som helst.. men jag tror att ni fattar vad jag menar..?!

Men så kom verkligheten!

Familjen splittrades.. Vi hamnade i en liten trea.. där de två äldsta barnen får dela rum och den minsta får dela rum med sin mamma.. Hunden fick förvisso en egen plats att dra sig undan till, men trädgården blev ett "minne blott".. Det är här.. just HÄR.. i detta skede som det är som allra lättast att bli bitter!

Man tycker att det är orättvist att man inte får det man så gärna önskat. Det är hjärtskärande att inte kunna ge sina barn, det man tycker att de allra minst förtjänar.. och allt är pga. att en annan människa säger "stopp".. "Jag älskar inte dig längre"..

Fråga mig inte hur jag gjorde det.. men jag lyckades göra mig av med mina drömmars bild.. Utan att bli bitter eller sörja över det jag inte fick, suddade jag ut min "fantasi" och helt enkelt ersatte den med verkligheten.. För hur jag än vred och vände på det, finns det ju faktiskt de som har det hundra gånger värre!! En tanke som ofta fick mig att hålla mig över ytan..

Sen att jag hade en liten kris på andra hållet, får jag väl

motvilligt erkänna.. då jag ofta, i början, ställde mig frågan "varför?"

- Varför ska jag tjata på ungarna om att till exempel inte rapa högt vid matbordet?

Vad spelar det för roll? De vet ju att man inte ska göra det och de kommer ändå göra

som de vill senare i livet..?! Min bild av att mina barn, sitter ordentligt vid matbordet,

utan att rapa högt, kanske ändå spricker imorgon..?!

Ja.. svårt att förklara, men så var det i alla fall..

På något sätt känns det ganska så skönt att årsdagen är här..?! Jag vet inte varför, men jag har faktiskt haft lite ångest över den.. HELT I ONÖDAN..?! Då det idag känns ganska bra..?! Eller så är det kanske just pga. alla dessa ångestfulla tankar som jag kan må bra idag..?! Jag har redan gått igenom det, liksom..?! Hur som helst, så kan jag säga att hoppet är tillbaka! Som jag skrev, så har jag lärt mig väldigt mycket.. om mig själv, under året som gått.. och jag har gång på gång bevisat för mig själv, hur stark en människa kan vara, när det väl gäller.. Visst har jag haft mina "dippar".. SÅ KLART! Jag är ju inte övernaturlig!! Men jag måste ändå ge mig själv en klapp på axeln för allt jag har åstadkommit!

För ett år sedan rasade min värld.. och som alla andra som blir "utsatta" för en sådan livskris, hade jag väldigt svårt för att se ljuset på andra sidan tunneln.. Idag kan jag inte bara SE ljuset, utan även känna dess närhet.. Och min fantasi.. mina drömmar.. har redan börjat måla nya "bilder".. som en dragningskraft framåt i livet, som jag alltid har varit beroende av.. och som äntligen vågar visa sig igen..

Det är morsdag, men jag hyllar min dotter! För hade jag inte burit henne i min mage, när det stora beslutet om min och Tomas separation togs, hade jag nog slutat äta helt.. Om jag inte hade väntat hennes födsel, hade mitt hem fortfarande varit fyllt med kartonger.. Hade jag inte behövt amma henne, hade spritflaskan kunnat vara min bästa vän.. Hade jag inte haft min dotter, hade jag inte behövt att ta mig ut bland folk på gatorna, för att gå på bvc kontroller.. Utan min dotter, hade jag inte haft någon som fått mig att börja dagen med ett leende..

Ja, jag har två barn till.. och jag älskar mina pojkar mer än livet själv.. Men eftersom de redan var så stora.. och "bubblan" var så nära, så hade jag nog inte orkat att stå emot mina "inre demoner".. om jag inte hade haft "Mina Jasmine"..

- Så.. Ett stort Grattis, till alla underbara.. fantastiska.. oersättliga.. mammor, där ute!!

Ni gör ett sjutusan till jobb! Och ett ännu större GRATTIS till "Mina Jasmine" för att du fick

din mamma att klara sig igenom, den största krisen, hon någonsin gått igenom!

- Jag älskar dig!

Ps. Och ett litet grattis till mig själv.. *smile*

Jag vet inte vad det är som gör det, men ibland får jag en sådan där konstig känsla i kroppen..?! Som en blandning av irriterande rastlöshet och en "orolig klump i magen"..?! Det blir som om fantasi-maskineriet bara står och spinner.. Som sidorna i en bok, som bara bläddrar på, utan att stanna..?! Skulle kunna beskriva det som bilder på mina ideér, som en efter en dyker upp i mitt inre, men innan jag hinner se bilden och uppfatta själva idén, har det kommit flera bilder till..?! Det blir alldeles för mycket och oftast slutar det med att jag skiter i att göra något alls, då jag inte kan välja bland allt som dyker upp.. Rastlösheten sitter kvar, men jag känner mig helt slutkörd i huvudet..?!

Detta virrvarr, som detta skapar i mitt huvud, triggar i sin tur igång känslorna.. och jag känner ett krav efter att få "landa".. Kroppen skriker efter en trygg famn, som kan hålla om mig..

Jag har ingenting emot att "sväva ut", lite då och då.. Att drömma mig bort.. Att försvinna i fantasins värld.. eller spontant och impulsivt bara göra något annorlunda, utanför vardagens trista ramar och rutiner.. Likt min valda ensamhet, som jag älskar.. MEN! Det är just det.. För när jag inte vill vara ensam, eller inte orkar "sväva ut" längre, hamnar jag i ett känslomässig kaos..

Jag har nog alltid haft det så här..?! Men tidigare hade jag ju min sambo.. Och även om han kanske inte alltid kunde förstå mig och mitt inre, så var han i alla fall där.. Hans famn var min att landa i..

Ja ja.. Nu ska vi inte sitta här och gråta över något som jag inte kan påverka.. Och dessutom var det mer jobbigt igår, än idag.. i alla fall än så länge..?! *smile* Kände bara att jag behövde få ut detta, då jag har ältat och ältat hela kvällen igår.. men som sagt, inte fått mig för att göra något/ skriva något.. Idag, när det känns lite bättre, gör jag ett försök i att göra mig av med det, så att jag kan fortsätta framåt..

En dag i taget.. som i känslomässigt tillstånd kan kännas som en hel evighet.. men som i bra läge, nästan skrämmer mig för att det går så fort..?! Idag är det redan fredag igen.. och ännu en vecka lider mot sitt slut.. Jag har en del bokade saker som händer framöver, som jag har att se fram mot.. En tripp till Ullared, med "Bingogänget".. En fest, med goda vänner.. Bingosäsongen på Almåsa drar igång.. Jasmine fyller ett.. Ja, lite lagom sådär.. att planera inför.. Och det känns bra!! Och jag hoppas att det kommer att kännas ännu bättre, när årsdagen av min flytt är förbi..?! Även om det redan har gått ett år sedan vi separerade så har det blivit dagen av flytten "hemifrån" som har satt sig i huvudet.. av olika själ.. För om jag ska vara helt ärlig, är det en tanke som ofta dyker upp och ju närmare dagen vi kommer, desto jobbigare blir känslorna..?!

- Men som sagt.. inte gråta över sådant jag inte kan påverka.. Mer fokus på det jag faktiskt kan göra någonting åt..?! Får väl bläddra lite bland mina bilder..?!

.

.

*Ha ha ha* Jag börjar.. eller fortsätter med att skratta, då jag i mitt förra inlägg skrev att jag snart skulle iväg..?! Blir sällan som jag tänkt..!! Fastnade i mer smågöra.. och nu kan kungen komma hit och bada eller gå på toaletten också.. *Ha ha ha* Har till och med skurat halkskyddet.. som var mer än äckligt undertill.. om nu kungen känner för att sitta säkert i badkaret..?! Tror personligen, att han hade passat väldigt bra där.. på den gröna krokodilmattan i mitt badkar.. *Ha ha ha* Usch, nej.. nu fick jag en massa konstiga bilder.. Vi släpper det!! *Smile*

Jasmine är i alla fall vaken nu.. och håller på att äta just i skrivande stund.. Jag tog en paus.. innan jag gör mig iordning..?! och passar på att tillsammans med mitt kaffe.. skriva några rader till.. *smile*

Ja.. ja.. NU har jag inte tid längre.. för NU har jag druckit upp mitt kaffe.. så NU ska jag gå och göra mig iordning, så att vi kan komma iväg! Puss på er!!