.. och jag ger er några bilder på mina två pälsklingar..

- Spira & Siggi -

Bilderna är tagna speciellt för dagen.. men aktiviteten med att hoppa upp, alternativ gå ner, tillhör mer vardag än fest.. Spira har lättare att fokusera, medan Siggi har fullt sjå med att hålla öronen i styr.. (Om man tittar lite extra på Siggi´s päls ser man hur mycket det blåser.. Spiras päls däremot rör sig nästan ingenting.. *smile*)

Kärlek & Ärtor! 

.. med päls i ansiktet!

Inte för att det tillhör ovanligheterna, men för att det är en sådan där rutin, som bara gör en glad.

Min minsting-hund.. min lilla bebis Siggi.. 

Det varierar, vem av hundarna som sover i sängen.. Ibland är det båda.. ibland är det ingen.. Men det är alltid Siggi som väcker mig på morgnarna.. 

Med mindre än två dagar kvar av min ledighet och med vädrets mörkare nyanser, känns det som att hösten smyger runt hörnet.. Jag känner mig inte lika mörk i sinnet som i torsdags när paniken envist försökte få mig i sitt grepp.. vilket är skönt naturligtvis.. Men listorna på vad som behöver göras har börjat ta form i mitt huvud. 

Tvättberget behöver bestigas.. Nödvändigheter inför barnens skolstart behöver köpas in.. Och jag behöver ställa in mig mentalt på vad som kommer krävas av mig på måndag när jag kommer till jobb..

Tillbaka på jobb..?!

Jag hoppas att ni förstår hur mycket jag egentligen älskar mitt jobb, för det gör jag! Men det är alltid lite jobbigt för mig, när kraven i vardagen kommer tillbaka.. Jag är nämligen grym på att ställa aldeles för höga krav på mig själv. Jag vet om detta.. Och jag försöker verkligen.. Men jag känner också mig själv.. och oron inför allt kan få min värld att mörkna..

Men som sagt.. Jag älskar mitt jobb. Det dystra, hårda, kalla är egentligen mest bara i mitt huvud.. Mitt liv utanför är betydligt mycket ljusare!

Jag sitter vid matbordet i uterummmet och skriver.. Mina flickor ligger i vars en hörna av soffan och sover.. och regnet smattrar lätt mot taket.. Lugnet råder och det känns faktiskt riktigt mysigt med den mörkare himlen.. Hösten må innebära krav och kyla.. men det innebär även tända ljus, inneskor och sköna tv-kvällar..

Regnet tilltar och jag är helt överrens med mig själv i att jag inte kommer göra något i trädgården idag.. Igår rensade jag bort mitt förgiftade ogräs och lade ut nytt stenmjöl, för att täcka springorna som blivit mellan stenarna.. Doften av höst har nu nått in genom den öppna glasdörren och jag njuter av stunden.. Blir nästan lite sugen på att måla..?!

Nåja.. Vi får väl se vad jag hittar på..?! Kanske sitter jag bara här en stund till.. och tittar på mina sovande hundar till ljudet av regnet som nu härjar fritt..?!

Kärlek & Ärtor!

.

.

.

#höst #imitthuvud #hundar #regn 

När Siggi, för drygt ett år sedan, kom hit från Irland, hade jag inte möjlighet att ta emot henne direkt.. Så de första dagarna i Sverige bodde Siggi i jourhem.. I onsdags fick vi äntligen besök av dessa två härliga människor och deras två hundar.

En man och en kvinna, båda pensionärer, med hundarna Axel, och den vackra springaren som jag tyvärr tappat namnet på.. kom till oss vid halv ett tiden, för att få träffa Siggi igen.. Det var inte jättemånga dagar som Siggi bodde under deras tak, men de räckte för att främst mannen i huset skulle bli kär i vårt lilla yrväder.. "Kärlek vid första ögonkastet.." som han själv uttryckte sig, när vi satt i uterummet och pratade.

Samtidigt som vi satt och drack kaffe och åt kakor sprang hundarna runt och busade i trädgården.. Något senare kom våra två äldsta hundar in och lade sig i uterummet hos oss.. medan Siggi gick runt hörnan tillsammans med Axel, för att visa honom hur man gräver upp en Rhodedendronbuske.. (Något som vi upptäckte först efter en stunds tystnad från gräsmattan.. *smile*)

Tyvärr blev det inga bilder från onsdagens lilla återträff, så ni får hålla tillgodo med bilden som togs innan gästerna kom.. där Siggi och Spira poserar i trädgården..

Kärlek & Ärtor!

Att ha två hundar, är en dröm som har gått i uppfyllelse..

För mig var det en självklarhet att adoptera.. och även om det är något av en chansning, så är det något av det bästa jag har gjort!

Ja.. det har krävts en hel del arbete.. men att ha djur kräver alltid stort engagemang.. oavsett var de kommer ifrån!

Bella, min tidigare hund köpte jag som valp, från en privatperson.. och jag är tacksam för att ha fått erfarenheten av hur stor skillnaden kan vara på hundar som blivit socialt hanterade med kärlek redan som små.. och på de hundar som föds, eller blivit utkastade på gatan..
Det ha gett mig ett större perspektiv att förstå hundarnas behov. Förståelsen har gett mig tålamod och viljan att lyckas har alltid varit starkare än uppgivenheten..

Spira var sju månader när hon kom till Sverige med flyg från Spanien. Hon hade hittats övergiven på en kyrkogård, tillsammans med sin biologiska syster, men utan mamma.. Då var hon cirka två månader gammal.

Traumat med att förlora sin mamma i tidig ålder, ihop med att hamna på ett hund-shelter, med en massa andra hundar, som förmodligen satte henne på plats, gjorde att hon tuggade på allt.
(Pusselbitarna faller på plats allt eftersom man lär känna sin adopterade hund och jag är ganska så övertygad att hon varit med om något ihop med en schäfer, då hon varit rädd för just denna ras sedan dag ett..)

Det tog lång tid innan vår vackra Spira slutade tugga sönder saker.. Lång tid och stora kostnader..
Barnen grät över söndriga leksaker.. Mannen skrek över söndertuggade skor, jackor, plånböcker och betalkort.. Själv såg jag det bara som saker.. och jag tror att jag sa det hundra gånger om dagen:
- Vi måste hjälpa hunden i att göra rätt.. (alltså inte låta sakerna ligga framme, bland annat..)

Visst kunde jag bli lite irriterad när jag stod och spacklade väggen vid dörren för tredje gången.. men vad var det i jämförelse med mitt lilla hjärta?!

När man ser en ung hund, som ännu inte har vuxit i sina öron.. som man längtat efter och som äntligen kommit hem.. vill man ju bara kela med det lilla livet..?! Spira visste inte vad det var.. Kela? Nej varför då? Jag har aldrig legat i en soffa och kelat med människor förr? För mig kändes detta fruktansvärt. Med erfarenhet från min Bella, som älskade att vara nära.

Spira hade aldrig ingått i någon flock.. och hon behövde tid, kärlek och mycket tålamod, för att komma underfund med hur det egentligen ska vara.

Siggi, min andra hund, var strax under året när hon kom till Sverige med bil från Irland. Pusselbitarna i hennes fall, skulle senare visa sig att hon troligtvis bott hos någon, men blivit utslängd, eftersom hon gick fint i koppel redan från början och blev väldigt orolig efter sitt halsband, när jag på kvällarna tog av henne detta..?! (En annan väldigt tydlig pusselbit av Siggi?s historia är hennes dna-test, där man kan se att hon, enligt mig, måste ha blivit avlad efter planering, då raserna i hennes släktträd är väldigt kontrollerade på båda sidor, långt bak i generationerna..?!)

Siggi älskar närhet och har inte behovet av att tugga sönder saker.. Däremot tog det ett bra tag innan vi kunde lämna henne ensam, då hon desperat försökte tugga sig ut.. (Jag är en jäkel på att spackla väggar.. om ni inte visste..?! *smile)

Idag är de flesta bekymmerna förbi..
Efter ett år tillsammans har både Spira och Siggi funnit sin plats i flocken och allt fungerar bra.

Spira är fem år och med tanke på hennes tidigare påhitt, är hon idag en väldigt lugn hund. Siggi har just fyllt två och är allt annat än lugn, men med en precis lika fantastisk och unik personlighet som Spira.

Som tillsammans är som Yin och Yang.. Helan och Halvan.. Kling och Klang.. synkade till att kissa samtidigt när de kommer ut.. men som dag och natt i sina sätt att vara.

Spira är graciös, stolt.. Jag tror hon anser sig själv vara av kungligt blod..?! *smile* Siggi är klumpig och mer som narren som ska göra sig lustig hela tiden..?! Tillsammans är de dock den absolut bästa duon jag känner! Och jag är så tacksam över mina flickor!

Kärlek & Ärtor!

..ger jag er en bild på hur det ser ut där jag sitter och bloggar.. 

Det är lite stökigt, med gardiner som blåst åt sidan och grejer som står på golvet.. men jag har det ändå ganska så mysigt där jag sitter i min ensamhet.. Eller ja.. Egentligen är jag inte helt ensam då båda mina flickor Spira och Siggi håller mig sällskap. Det är dock bara Siggi som är med på bilden, eftersom Spira ligger sidan om mig i soffan mittemot. 

Denna bilden är tagen för några dagar sedan, när lamporna i träden fortfarande lyste..

- Ganska mysigt det med..

Men nu får det vara bra med mys för idag.. 

Jag är trött och ska därför gå och lägga mig.

Imorgon är det lördag, vilket innebär att jag inte behöver gå upp för att släppa in trädgårdshjälpen klockan nio.. Så jag har höga förväntningar om att få sova länge imorgon. eller i alla fall längre än till klockan 08:30..

Natti Natti..

Kärlek & Ärtor!

.

.

.

#uterum #interiör #upplyst #nattetid #mysigt #tyst #fredag #godnatt

I morse kom Tomas ner och väckte mig.. Han berättade att det var snö ute och ville ge mig chansen till att vara med när han släppte ut hundarna.. Det är första gången vi har snö, sedan vi fick Siggi.. och vi har båda längtat efter denna stund.

- Att få se hennes reaktion.

(Det är lite som att höra sitt barns första ord, eller som att se sitt barn gå för första gången..)

Och vilken härlig reaktion sen!

Finns det någon som kan glädja ens sinne, är det nämligen Siggi i sin lek på gräsmattan..

Filmen visar när Siggi har fångat en snöboll, som hon kastar runt med och rycker loss små tuggor av.  

Jag tror att den orörda snön låg vacker på vår gräsmatta i ungefär 2,5 sekunder, efter det att hundarna väl kom ut genom dörren.. Jag hann inte själv se den än mindre hinna fotografera dess skönhet.. Men det gör egentligen ingenting, eftersom båda hundarna hade så roligt. 

Vid 15-tiden tog jag med mig hundarna till hundrastgården för mer snölek, med bättre chans för både snabbare och längre steg.. Där var naturligtvis inte så mycket snö kvar så sent på dagen.. men hundarna hade det roligt ändå.. 

Så pass roligt att vi var tvugna att duscha Siggi när vi kom hem igen. 

Siggis päls kräver ganska många duschar under "lermånaderna".. Spira å andra sidan har en helt annan typ av päls, inte alls lika fina hår som Siggi (som drar till sig allt och fastnar) utan mycket mer smutsavstötande.. så hon duschar inte alls lika ofta.. Men idag fick även hon sig en stund av egentid med matte.. Och hon verkade njuta av varje sekund.

Så..

Nu har jag, i skrivande stund, två stycken väldigt trötta hundar, som sover gott.. Spira alldeles intill mig i soffan där jag sitter.. och Siggi på sin favoritplats i hallen.. Alla barnen är på ovanvåningen.. (vet inte riktigt vad de gör..) och mannen ligger i soffan och tupplurar likt hundarna.. och jag..?! Ja, jag sitter här och bloggar i tystnad.. Det enda som hörs, bortsett från ljuden på ovanvåningen, är min mage som säger att den vill ha något att äta.. Vilket jag också kommer göra så snart jag avslutat här..

Kärlek & Ärtor!

Vaknade i morse med en känsla av att egentligen inte vilja göra något annat än bara ligga i soffan och glo på dumburken.. Men med lite tvång, lyckades jag vända tankarna till att ta mig i kragen och kämpa på en dag till..

Jag slutar tidigare idag och hade från början tänkt följa planen som gjorts tidigare.. Att utnyttja tiden för egen vinning, till att så kallat försöka läka mig själv.. (helt utan krav på allt som jag vanligtvis brukar göra, för att hinna med alla måsten i hemmet) fram tills dess att en sk. vanlig arbetsdag är slut..
Men i samma stund som tanken vände orkeslöshet till jävlar anamma, bestämde jag mig för att ge denna stund till mig själv imorgon istället, då jag också har en så kallad tidigare dag, men har kvällsmöte på jobb, att återgå till.

Jag vill verkligen inte verka dyster, men jag har svårt för att glädjas.. och jag vet med mig själv, att jag faktiskt gör mitt bästa.

Kärlek & Ärtor!

Ps. En bild på en av anledningarna till varför jag hellre hade stannat kvar hemma i soffan.. *smile* En mysig hund vid sin sida är svårslaget i en mörk vardag som denna..