Alla inlägg under september 2013

Av Jenny-Blue - 30 september 2013 12:32


Ikväll är det föräldramöte på dagis, på Jasmine's avdelning och eftersom Tomas har pojkarna denna veckan och dessutom fotbollsträning ikväll, så ska "Mina Jasmine" få träffa Tomas faster ikväll..

Helgen har varit okej, trots Jasmine's förkylning.. Fredagen var kanske inte den bästa..?! Då jag känt "väggen" komma allt närmare, den senaste tiden, men efter att ha fått sova ut.. lite mer än vanligt.. så känns det rätt bra nu när det är måndag igen.

Önskar er en bra måndag!
Nu fortsätter jobb..?!!

ANNONS
Av Jenny-Blue - 26 september 2013 10:48


Jaha.. Det blev varken tid, eller ork över igår, för varken blogg eller färgning av håret..?! Det blev knappt att jag kunde gå ut sista rundan med hunden.. då stackars lilla "Mina Jasmine" hade mer än svårt för att komma till ro, för att kunna somna.. Snoret det rann och hennes hosta fick henne att nästan kräkas flera gånger.. Tack vare att Tomas kom, runt 23-tiden, kunde jag lämna henne en liten stund i pappas famn, medan jag gick en runda med doggy.. En stund efter att jag och hunden kommit hem igen, kunde jag lägga henne i sin säng.. men bara tjugo minuter senare, strax efter Tomas hade åkt hem till sig igen, vaknade hon och kunde inte somna om..


Här kommer baksidan av att ha tre ungar i samma rum.. Jasmine's gråt höll på att väcka pojkarna, gång på gång.. så till slut tog jag hennes madrass och lade på golvet, sidan om min säng.. Under tiden jag höll på att fixa och dona, hade jag lagt Jasmine i min säng, där hon somnade.. Jag lät henne ligga kvar, vilket hon gjorde en stund innan hon trillade ner på madrassen..?!! Hon måste ha varit jättetrött, då hon bara gnällde till lite av fallet och fortsatte sedan att sova..?!! Jag gjorde mig klar för sängen och precis när jag skulle krypa ner under täcket, vaknade Jasmine igen.. och eftersom jag, vid det tillfället, var lika jättetrött som lillstumpan.. lade jag mig ner på madrassen bredvid henne och så somnade vi båda två..?!


Jag kände redan igår, när jag var tillbaka på dagis, en tredje gång, för att hämta hem Charlie.. att vi förmodligen skulle stanna hemma idag också, vilket jag sa till personalen.. Och efter en natt som denna, kändes det som ett klokt beslut..


Idag har vi varit och lämnat Charlie på dagis och hunnit med att handla mat inför kvällen.. men nu är vi hemma igen och Jasmine har somnat.. och sover fortfarande som en liten pigglet..

- Mammas lilla tulla!! Helt slut i kolan..


Eftersom jag missar ännu en givande dag på jobbet, får jag väl se till att göra något givande här hemma..?! Skulle kunna putsa fönster eller något..?! Det är underbart väder ute, så varför inte passa på, menar jag..?!


Ikväll kommer Tomas.. och jag hade tänkt att laga någonting gott för hela familjen att äta.. Har till och med köpt en massa grönsaker, för att kunna göra en komplett middag.. Pannbiff, sås, potatis, lingon.. och sallad.. Mmmmh, det blir nog bra..?!


Nej, nu ska jag inte sitta här längre.. Får ta tag i det där "givande görat"..

- Ha det gott mina vänner.. Vi ses..


En något tagen "Mina Jasmine".. Första bilden från när jag hämtade henne på dagis igår..

De andra tre från idag, innan vi kom fram till affären.. Tulle Lille.. :/


ANNONS
Av Jenny-Blue - 25 september 2013 14:23


När jag gick hos psykolog, för några år sedan, frågade hon mig om jag ofta "stämplade" mina

dagar.. Exempel: Jag kunde tappa något på golvet och tänka: "Åh, det är en SÅNN DAG..?!"

Hon menade på, att.. Hur kan det bli något annat, om man redan har bestämt sig..?!

- Och det är ju sant!!


Jag har sedan dess försökt att INTE tänka tanken på att just tisdagar är skit..?! Men ändå verkar det som om det är mitt öde att varje tisdag, så gott som, få en skitdag..?!! Det börjar ALLTID med att jag försover mig.. (Jag försover mig ganska ofta, men om det "bara" händer en gång i veckan, så är det garanterat en tisdag"..?!) Morgonstressen, som sedan följer, här hemma.. med ungar, hund och mig själv, slutar oftast med att jag kommer genomsvettig till jobb, med andan i halsen och med hjärtklappningen arne i bröstet.. Och jag har garanterat glömt något viktigt där hemma.. allt från den tänkta lunchen, till det viktiga pappret som skulle fyllas i..?!


Och det händer ALLTID på tisdagar.. och så även igår..?!

- Kan få magsår för mindre, även om jag är ganska så säker på 

att det kommer att komma pga. dessa förbannade tisdagar..?! 


Idag är det inte tisdag.. längre.. och det är ju bra.. men det blev ändå lite skit i kanten, då de ringde från dagis och sa att lilla "Mina Jasmine" inte mådde bra och behövde få komma hem och vila.. Inget konstigt alls, att behöva "vabba".. Herre gud! Barnen kommer före allt annat, så är det ju..!! Men så jädra tradigt, då det skulle ha blivit en givande dag på jobbet..?!


Jasmine mår under omständigheterna bra.. Hon är genomförkyld, men har ingen feber.. så.. Det är ju bra..?! Att det inte är något allvarligt, det vill säga..!! Hon gråter och gnäller mer än vanligt, men hon är fortfarande mil ifrån pojkarnas uppträdande, när de är dåliga..?!


Nu är klockan "dags att hämta storebror nummer två" så nu hinner jag inte skriva mer, just nu..

- Kanske tittar jag in igen, senare idag.. när vi kommer hem från "farmor" som ska bjuda på middag idag..?! Vi får väl se om jag orkar, eller om jag väljer att göra något annat..?! Som att färga håret till exempel..?!


- Tah taah..!!

Av Jenny-Blue - 23 september 2013 21:40


Kylan och mörkret kommer allt närmare inpå kroppen.. och det känns både i form av värk i leder och "depp" i huvudet.. Försöker blicka framåt.. men vetskapen om att halvåret av kyla, just har börjat, gör det inte så lätt..?! Det mörka höstrusket, som fortfarande är ganska mildt dock, får hela mitt inre väsen att klättra på väggarna.. Suget efter inomhusmys, med en massa nya inredningside'er, sätter fart på drömmarna om "mitt efterlängtade hus".. och jag känner mig instängd, samtidigt som jag inte vill gå ut..?!


- Hej och välkommen till mitt liv..?!


Men allt är inte pest och pina! Jag har tre underbara ungar, som trots alla sina behov.. och ibland även omöjliga krav.. är min absolut största tröst, mot mörkrets hårda vindar.. De håller mig, mer eller mindre, alltid sysselsatt, så tiden för "jobbiga" tankar blir mindre.. Barnens närvaro, med sina tankar och funderingar, upplevelser och önskemål, får mig att känna mig hel. Att få den stora äran.. för det är precis vad det är.. en ära.. att få ta del av deras inre, på deras initiativ.. är en lyckokälla, som skapar skydd mot de hårda vindarna.. och tänder ljuset, som driver bort det hotfulla mörkret..


- Choklad, rödvin och levande ljus fungerar också bra.. fast inte riktigt på samma sätt.. *smile*


Det här med höstdepression, är ingenting nytt för mig.. då jag haft det så länge jag kan minnas..?! Däremot, vill jag ändå påstå, att den har blivit mildare med åren.. Eller så är det för att jag har lärt mig att hantera den bättre..?! Kanske är det människorna runt omkring mig, som lärt sig att hantera "mig" bättre, vilket gör det lättare för mig..?! (Och så även, lättare för dem..?) Oavsett, så försöker jag.. innerligt.. att tänka i andra banor.. helst inte tänka alls.. men det är inte så lätt.. eftersom det ligger i min natur att tänka på ALLT..?! *skrattar lite åt mig själv*


- Jo, jag sa.. Hej och välkommen till mitt liv..?!



Av Jenny-Blue - 21 september 2013 02:33


- Shit, vad tiden bara rusar iväg..?! Sist jag skrev var den elfte september, alltså mer än en vecka sedan.. och idag fredag 20/9, är enligt klockan redan slut..?! Jasmine har avslutat sin sjätte vecka på dagis och Charlie har bara ett år kvar, innan han börjar i "nollan"..?!!!
Bara det faktum att jag har på mig Jonathans strumpor.. (?!) hittade inte några egna i tvättkorgen, efter duschen, efter jobb idag.. är bevis nog på att klockan borde sakta ner lite..?! Ungen snor mina skor?!! Usch.. Redan så stor att ha samma storlek som mamma.. Eller är det kanske jag som är liten?! *smile*

Tro nu inte att detta får mig att känna mig gammal, för jag stortrivs i min ålder! Men lite skrämmande tycker jag nog att det är när jag tänker efter.. Min äldsta grabb fyller tio om bara några månader och Charlie blir fem månaden innan..?!! Tur att jag har min lilla "Mina Jasmine" så jag kan få njuta av småbarnsåldern ett litet tag till!!

Idag har det dock varit en dag i mina stora pojkars tecken, då jag fick en impuls-idé, i morse, om att vi skulle gå på bio.. Jag, mina pojkar och Tomas.. Charlie's första biobesök.. Smurfarna 2, i 3D på filmstaden i Malmö.. En impuls-idé som visade sig vara väldigt uppskattad!! Eller ja.. JAG älskade det!! Kanske inte så mycket pga filmen, som för övrigt var helt okej, men för att jag fick en guld-stund tillsammans med mina pojkar!! Jonathan gillade filmen, men var lite sådär.. då han hade bestämt med kompisar på eftermiddagen och kvällen, redan i skolan.. Charlie's första reaktion, när förtexterna till filmen startade i 3D var: Wooow! Så han var nöjd!! Ja, det var Jonathan också, men med lite mer tjat om att få komma hem, när filmen var slut.. Eftersom Tomas också ville följa med, vilket pojkarna nog uppskattade lika mycket som jag..?! så fick sötaste Dotera spendera några dyrbara timmar hos Tomas faster.. vilket hon nog var nöjd med, då hon både fick busat med farfar, äta god mat och vara ute och titta på hästar..

Här ett collage från dagens biobesök..

Mina fina barn!! Jag hade inte varit NÅGONTING om jag inte hade haft dem!!

Tänker ibland, eller ja.. Det slår mig ganska så ofta.. att jag är så fruktansvärt lyckligt lottad, som fått ge liv åt tre stycken, så fina och friska barn! Det finns säkert de som tar en sådan gudagåva för givet, men inte jag! Jag är fullt medveten om vilket mirakel det faktiskt är. Visst händer det att de små liven kan reta gallfeber på mig.. Att jag blir så arg att jag skulle kunna ta den ena och slå den andra med.. (Observera att detta är och förblir ett talesätt) .. Men ingen kan älska mina barn, mer än vad jag gör.. inte ens Tomas, deras pappa.

Satt härom kvällen och pratade med min mamma i telefon.. och vi kom in på min stora dröm, om att bo i hus och ha trädgård.. Den började redan innan Jonathan föddes, då jag önskade mig hus bara för min egen skull, med plats för allt mitt skapande.. Men när Jonathan föddes, var det mer pga honom jag ville ha hus och trädgård. Sen när Charlie föddes och blev lite större, önskade jag hus mer än någonsin.. då jag titt som tätt, kände för att "slänga ut" pojkarna i trädgården, när lekarna blev för vilda för en liten lägenhet.. (Ha! Säger liten, men då bodde vi faktiskt i en fyra, storlek större..)

Idag.. 13 år senare.. (?! Som jag sa, tiden bara rusar iväg..?!!) har jag tre barn, instängda i en liten trea.. (alla tre barnen delar rum hemma hos mig..?!) som jag skulle vilja kunna släppa ut i trädgården.. - Blir nästan gråtfärdig när jag tänker på att Jonathan snart är tio och fortfarande måste åka hem till kompisar, eller kusinerna, för att kunna bada i en pool.. Bara det faktum att han sällan har kompisar hemma, då kompisarnas hem.. de flesta MED trädgård.. och därför, är mer lockande.. gör ont i hela själen..!! Bara några år till, sen kommer Jonathan inte vilja vara hemma alls..?!

Och Charlie, mitt lilla energisprudlande änglatroll, som likt mig, bokstavligen kan klättra på väggarna, hade mått superbra av att få kunna springa av sig i en trädgård.. Och i en skyddad miljö.. med mindre risk för frestelser på andra sidan gatan.. hade jag kunnat ge honom friheten till att få utlopp för sin energi, utan en massa förmaningar och "mammatjat". Även han vill hem till kompisar som har "allt det där roliga" i form av pool, gungor och studsmattor.. och det gör ont!

När jag sa allt det här till mamma, i telefon, kände jag mest viljestyrka, efter att nå mitt mål, min dröm.. men så kom jag in på Jasmine.. och det var som om hjälplösheten föll över mig..?! Alla som följt min blogg, det senaste året, ett och ett halvt, vet att "Mina Jasmine" är mer än "bara" en dotter för mig.. då beskedet om att hon skulle komma till världen kom i samma veva som min och Tomas separation satte fart.. Hon är min glädje, men också en stor anledning till att jag fortfarande är här, då jag inte vet vad jag hade kunnat göra med mig själv, när hela mitt liv rasade samman, dagen då Tomas kom med förslaget om att separera.. Hon har varit min livboj som hållt mitt huvud över vattenytan, redan långt innan hon föddes.. Och tanken på att inte kunna ge henne en trädgård, med en bit gräsmatta, för picknick med sina dockor, eller en gunga att kunna njuta i, med håret fritt fladdrande i vinden, eller träd att klättra i, eller buskar att göra kojor i..?! Ja, shit! (Milt sagt..) Den tanken gör mig helt förtvivlad!! Bara en sådan enkel sak, som att få ha ett eget rum..?! En av de mest självklara sakerna i världen, om du frågar mig.. Ja, det gör mer ont än någonting annat..?!

Nu måste jag nog ändå tillägga, att oavsett hur ont det än gör i mig.. Och oavsett hur förtvivlad jag än är över mina barns "öde".. så försöker jag vara så naturlig som möjligt, vad gäller vårt "läge".. Jag har bara en liten trea.. på sjunde våningen.. med en allmän gård utanför.. med massor av faror och elakheter.. (Har tyvärr redan fått smaka på den bittra verkligheten..) Vi kan inte ha någon pool, eller några fotbollsmål.. Vi kan inte heller ha vars ett rum.. utan får dela på den plats vi har.. Tålamod, ömsesidig respekt och att kunna ta hänsyn, är något vi alla måste lära oss..! Samtidigt är det aldrig fel att drömma!! Skapa mål, som driver oss framåt!!

På biografen idag, ville jag stanna tiden.. bara för en stund.. Och det kändes som om jag lyckades.. (den här gången..) Då känslan av lycka fortfarande sitter kvar i kroppen..?! Huset och trädgården ligger i den okända framtiden.. så där skulle jag vilja spola fram tiden..?! MEN!! Man kan ju inte ha kakan och äta den samtidigt, så.. jag nöjer mig med huset i drömmen, för nu.. Jag lever i nuet och njuter av varje sekund.. och tids nog vet jag att drömmen blir verklighet..

- Jag har tre underbara ungar, de bästa man kan önska sig!! Och det är den störta gåvan man kan få här i livet!!

Av Jenny-Blue - 11 september 2013 22:45


Dagen började med, bortsett från allt det där "vanliga" där hemma innan jobb.. med en bit

(läs fyra rutor..) choklad till morgonkaffet på jobb, sådär en tio minuter i åtta.. *smile*

- Vi snackar full njutning på den!!


Sen blev det en till.. och då var det faktiskt bara EN.. bit till, till eftermiddagskaffet strax efter

klockan 14. Sista biten, intogs strax innan den sista maskinen tvätt skulle hämtas nere i tvättstugan, strax efter klockan 22..?!

- Visst ska man njuta av det goda, men inom vissa gränser liksom..?! Man kan ju inte äta

choklad hur sent som helst ju..?! Eller jo.. Jag kan, men gjorde inte idag..*ha ha ha ha*


Här en bild på min morgonchoklad..

  


Av Jenny-Blue - 9 september 2013 21:43


- Jag gratulerar.. Jag gratulerar.. Jag gratulerar bästa bloggen idag..!

  

Nja, den är kanske inte den absolut bästa bloggen..?!

- MEN den är min..! Och idag fyller den 5 år!!



Det hela började egentligen pga. ren nyfikenhet..

Jag hade hört talas om "dagböckerna" via nätet.. de så kallade "bloggarna",

men jag hade inte en susning om hur det fungerade.. Och eftersom jag är en

sådan person som lär mig bäst genom att göra, var jag ju bara tvungen till

att skaffa mig en alldeles egen blogg..


jenny-blue.bloggagratis.se var adressen.. när jag först startade upp den, men

något/några (?!) år senare, byttes "bloggagratis" till bloggplatsen.. och det gäller än!

(Länken mellan adresserna finns dock fortfarande kvar.. *smile*)


Då fanns det heller inte så många funktioner, som idag.. och det var rena laburinten

med klipp och klistra, för att få in en sådan enkel sak som en bild, i sidomenyn..?!

- Ja, tro det eller ej, men så var det..!! *smile*


Hur som helst, så är jag väldigt glad över att jag, för fem år sedan, fick för mig att

skaffa blogg.. då den idag har blivit en ganska så stor del av mig, mitt och mina..

Visst har jag haft perioder då jag inte skrivit några inlägg på flera månader..

Och visst var det sparsamt med besökare under de första tre till fyra åren..

(Drömmen om att då bli nästa "Blondin Bella" har liksom aldrig riktigt funnits där..?) 


Men inget av det där har spelat någon roll..!!

Bloggen har, trots bristen på min närvaro, ändå funnits där under

tiden.. Och med den också möjligheten till att kunna försvinna bort ifrån

verkligheten en stund. Skärma av. Släppa allt annat och få vara ensam en stund.. 

- Men ändå med en känsla av gemenskap och samhörighet.. 


Under åren som har gått, har jag delat med mig av mina tankar och känslor, mina

upplevelser och erfarenheter.. stora som små.. och jag kan fortfarande tycka att

min titel: "Jenny Blue - i Vardagens Alla Färger" är skitbra..?!! *smile*

- För det är precis så min blogg är.. i olika färger.. Som jag! Olika från dag till dag..


Ta en runda i arkivet..?!

Eller bara skumma igenom kategorierna..?!

Det har hänt en del, under fem år..



Var rädd om er själv! Ta hand om varandra!

Vi ses.. Puss & Kram


Ps. Innerst inne är grodan egentligen jätteglad..

.

.

Av Jenny-Blue - 7 september 2013 22:06

Hinner inte blogga nu.. Det är dags för film..!!

Lite mer om mig..

Ni vet väl att..

.. ni alltid är välkomna med egna tankar, reflektioner och livserfarenheter..?!

 

-Skriv en kommentar, som jag publicerar efter godkännande.

 

    

SIDOMENYN UPPDATERAD

   

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    

Spira - Min älskade hund

   

Min vardag i bilder..

jenny78blue 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

KATEGORiER

Direktlänkar:

 

 

 

 

ARKiV

Tänkvärt

 

 

 

 

 

 

 

 

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se