Det är ett tag sedan jag kom underfund med att jag är i ständigt behov av att aktivera mitt huvud med.. "Huvudbry" som man också kan kalla det för. Typ som som små pussel i hjärnan, som jag behöver för att inte bli understimulerad och totalt uttråkad av tristess. I klartext behöver jag alltså "nötter att knäcka" (för jag fullständigt avskyr riktiga pussel.)

Förr var det mitt målande som höll mig i schack, men när det försvann (på grund av olika anledningar) har jag känt mig rastlös och frustrerad.. och någonstans på vägen har jag sökt efter det som kan få mig att må bra igen..

Folk säger till mig att jag inte är riktigt klok, när jag vet att jag lider av stress, men ändå tar mig för en massa nya utmaningar hela tiden.. Och ja, jag kan också se motsägelserna i det. MEN! Samtidigt har jag kommit på just varför jag gör som jag gör..
- Jag behöver "knäcka nötter"!

Som tillexempel att adoptera en bitglad hund ifrån Spanien.. (om det nu är där i tiden vi ska börja analysera..?!) En sådan sak kräver galet mycket tid, engagemang och dessutom en massa tålamod.. som jag egentligen annars har väldigt lite av.. Men när den egenvalda utmaningen läggs på bordet, finns det ingenting som stimulerar bättre, eller är mer intressant.. Och jag fullständigt njuter, när jag lyckas knäcka "nötterna" en efter en och jag får se resultat av att jag faktiskt klarade det.

(Känner att jag behöver tillägga att jag dock fullständigt avskyr så kallade utmaningar som får mig att känna mig värdelös.. Utmaningar som jag vet med mig själv redan ha klarar av, men som blir som hinder i min väg då omgivningen upplevs motarbeta mig..)

Nåväl.. Nu har jag i alla fall gått och skaffat mig ännu en ny utmaning och jag ser verkligen fram emot allt som behöver göras..

- Jag har gått och blivit två-hunds-matte?!

Cloe kom till oss i måndags (13/11-17) och om allt fungerar bra, kommer hon att stanna.

Kärlek & Ärtor!

Tvära kast mellan inläggen, men jag tänker inte ursäkta mig!

När jag blir förbannad.. är explosionen sällan pga just den lilla saken som händer strax innan.

När jag blir förbannad.. på riktigt.. och exploderar är det pga tusen grejer som byggts upp under en tid. Ibland är tiden längre ibland väldigt mycket kortare..

Jag tänker inte gå in på några detaljer gällande någonting, men jag kan berätta.. i min tillsynes stilla och tysta text.. att jag är as-jävla-skit-pisst-förbannad idag. Och att alla gör sig bäst om de bara håller sig på avstånd.

Och ja.. det är fanimej min jävla rättighet att få lov att vara så här jävla-bajs-apa-skrik-arg som jag är just nu! För jag är en bra människa. Jag är snäll, omtänksam, hjälpsam och gör så gott jag kan när det kommer till att anpassa mig till alla lägen. Jag städar upp och städar upp och städar upp.. efter allt och alla hela tiden och allt jag ber om är lite respekt att bli lyssnad på när jag har något jag vill säga, få jag vet med hela min själ att jag har rätt, tills motsatsen bevisas (vilket jag alltid är öppen för OM man bara vågar att öppna käften och säga något.)

Människor som tycker synd om sig själva retar mig. Människor som inte kan ta tag i sitt liv retar mig. Långsamma människor som står ivägen retar mig. TA TAG I DET SOM ÄR FEL OCH FÅ DET TILL ATT BLI RÄTT ISTÄLLET FÖR ATT PIPA OM DET DAG UT OCH DAG IN LÄGG FÖR FAN INTE ALLT PÅ MIG!

Det må hända att jag kanske inte gör rätt första gången jag försöker. Men jag ger FAN inte upp! Jag reser mig igen och försöker med något annat. DET BEHÖVER INTE VARA SVÅRARE ÄN SÅ!!

Tyvärr ingen kärlek eller ärtor idag..
Men jag önskar er ändå en bättre dag än vad jag har..