Utställningen i Göteborg är slut efter en extra helg i strålkastarljuset.. och jag är så innerligt tacksam för att jag har en av mina kusiner i staden, som kunde hämta upp mitt utställda verk. Nästan lite pinsamt att erkänna, men det tillhör inte vanligheterna att någon tar sig tid för att hjälpa mig.. Så när detta blev gjort av min fina kusin idag.. Ja, jag saknar ord för hur tacksam jag är. 

Nästa utställning är redan bokad och jag är i full gång med alla förberedelser.. Ska bli riktigt roligt då det är en utställning tillsammans med en annan släkting.. Om jag kommer ihåg det kanske jag lägger ut några bilder senare.. OM jag kommer ihåg. *smile*

Nåväl.. Livet knallar på. Sommarvärmen gör livet lättare och som sagt finns det en del planer inför framtiden. 

Hoppas allt är bra med dig. Och att livet vill dig väl.. Om inte.. ge igen. Res dig upp och slå tillbaka. Du är guld. Glöm aldrig det!

Kärlek & Ärtor!

Idag har vi haft planeringsdag på jobb..

Jag blev försenad, som vanligt.. *suck* Vet med mig själv att jag gjorde mitt yttersta, även om det inte räckte för att det skulle bli rätt.. Lovade mig själv, när paniken i kroppen kom smygande och ångesten började bulta i bröstkorgen, att folk får tro och tycka vad de vill.. För är det någonting jag har lärt mig under det senaste halvåret, så är det att just det.. Folk tror och tycker precis vad de vill oavsett min ansträngning. Det räcker med att de har en dålig dag, för att jag ska bli stämplad. Vilket egentligen säger mer om dem än mig..?!

Nåväl.. Nog om det..

Efter en förmiddag med enkäter, givande diskussioner och en väldigt trevlig och god lunch tillsammans, gav vi oss iväg till typ Sjöbo för teambuilding med sjukamp. Vädret var perfekt, grenarna vi tävlade i var roliga och det blev många skratt och vinnande glädjetjut.. Och allt avslutades med en fikatund i solsken, innan vi åkte hemåt. 

Innan jag körde hem, passade jag på att fixa presenter inför helgens kommande fester.. vilket gick relativt fort med tanke på att jag inte var helt säker på vad jag skulle hitta på.. 

Väl hemma satte jag på en kanna kaffe och efter en del tjafsande och gafflande bestämde jag mig för att lösa läget som uppstått, genom att vara den som följde med dotera till fotbollsträningen. 

Träningen tullade på tiden för matlagningen, så det blev en sen middag.. igen.. Men jag har accepterat mitt läge med att inte vara mer människa än att var sak får ta sin tid. Är man ensam så är man.. Har någon problem med det får de väl hjälpa till.. (Jag lovar att inte bli sur på den som vill komma hit och laga mat, eller tömma diskmaskinen, klippa gräsmattan, köra barnen fram och tillbaka, packa utflyktsfika, vattna blommorna, leta badkläder, gå ut med hundarna, tvätta handukar, laga jackan, ta in posten, bädda rent, gå ut med soporna, skura handfat, rensa förråd, städa uterum, dammsuga bottenvåningen, putsa fönster, eller åka och handla mjölk..)

Jag tänker.. att den enda som får lov att ha några krav på mig och vad jag ska göra.. är jag själv.. Jag gör vad jag kan och mäktar med.. Många gånger verkligen mitt yttersta. Med fokus på föräldraansvar i runda slängor nio timmar varje dag.. där jag, bortsett från stunden på morgonen, står till mina barns förfogande mellan kl 15 till 22/23.. blir det inte mycket tid över för mig själv och för sånt som fyller på min energi. 

Mitt skapande tar styk, men jag försöker intala mig själv att jag har tid.. men om ärligheten ska fram, så är det mer ofta än sällan som jag inte orkar sätta igång och måla. De timmar som barnen är hos sin pappa, väljer jag hellre dumburken, sittandes i soffan. Tråkigt att inse att de förbannade 24 timmarna inte ger utrymme till mer än ansvar och vila, när jag vet att energin finns att hämta i skapandet som är steget efter vilan..

Bla bla bla.. nu blev det sådär tjatit-gnatit-mammatråkigt igen.. Ber (inte) om ursäkt..

Stolt över mig själv, trots allt!

Och jag känner ändå att jag har någon form av rättighet till att få vara sådär mammatråkig imellanåt.. Jag rockar för fasiken hela tiden..?! Och som sagt.. Jag vet hur mycket engagemang jag lägger ner på saker och ting för allt och alla.. 

Men IGEN..?! 

Och nu ber jag faktiskt om ursäkt.. Skyller på att jag inte har pratat med min psykolog på länge.. *smile* 

Efter fotbollen var det raka vägen hem. Laga mat.. och sen dags för dagens guldstund - middag tillsammans med barnen. Det är verkligen dagens höjdpunkt, då vi sitter tillsammans och jag får höra vad barnen har gjort under dagen. Diskussioner - roliga, allvarliga, långa, högljudda, ja allt kan hända.. och jag får en inblick i barnens värld. Vad de tycker, känner, upplever, minns.. och det är alltid lika trevligt.

Efter maten tar jag ett tag i köket och barnen hjälper oftast till, mer eller mindre.. ibland med ibland utan att jag behöver säga något. Sen går någon av oss ut med soporna och jag avslutar mina krav med att göra en kopp kaffe som jag tar med mig ut och som jag dricker i trädgården medans hundarna får rocka några varv på gräsmattan. 

Barnen går och lägger sig och kvar blir jag i två minuter innan jag måste gå och nanna kudden.. Vilket jag ska göra nu. 

Det har varit en lång dag.. men en bra dag.. och nu säger jag god natt.

Kärlek & Ärtor! 

.

.

.