Jaha.. Då sitter jag här och reflekterar över dagens redan många intryck..

Sitter överraskande (?!) nog på Espresso House och njuter av en klassisk frukost.. värmd scones, juice och go'-kaffe.. samtidigt som tankarna snurrar, gällande besiktningen av huset tidigare imorse.

Tänker inte gå in på några detaljer, men jo.. visst fanns det en del punkter som är värda att tänka över.. Och tyvärr (får jag nog erkänna) känns en av dessa punkterna liiiite mer krävande än vad vi kanske hade förväntat oss.. för att inte tala om kostnaden som kan bli..?!
Hur son helst så blir det till att kolla upp, då varken jag eller Tomas har en susning om vad "punkten" kan innebära i kostnader..

Annars, gällande besiktningen, förutom det ovannämnda, så kändes det bra.. Det blir mycket information på en och samma gång och kan kännas överväldigande, men mycket av det (som måste noteras) är egentligen bara bagateller..

Går vi in på den egna känslan, min känsla av och i huset (utan att tänka på allt det där fackmannamässiga) så kändes det riktigt nice att sitta och dricka sitt morgonkaffe vid köksbordet, samtidigt som dagen sakta ljusnade utanför..
- Lite grann som att redan vara hemma på något vis..?! *smile* Väldigt avslappnat och odramatiskt, trots den kommande insikten av verkligheten i, mellan, under och över väggarna..

Klockan är 11:00, i skrivande stund och det är faktiskt dags för mig att börja tänka jobb..
- Jäkla lyxlir, tänker du..?! Men eftersom jag ska stänga idag, blev det så här.. Vilket passade utomordentligt bra idag faktiskt, med tanke på morgonens bokade bravader.

- Men jo, jag har det bra! *smile*

Nåväl.. Frukosten slut!
Reflektionerna får vänta, för nu drar det mot jobb!

Kärlek & Ärtor!!

Ps.. Hur många selfies kan en latte ta egentligen..?! *smile*

Jag vet så klart vad jag har gjort, men jag fattar ta mig tusan, inte att det verkligen har hänt..?!!
Det var strax efter klockan 17, i torsdags (22/9) som det hände.. Det som jag har längtat efter att få göra.. i sexton år..?!

Jag har skrivit i gåtor.. Om pusselbitar som håller på att falla på plats, om inre harmoni, osv.. Och somliga har säkert redan listat ut vad som kanske har gått att läsa mellan raderna? Men för dig som inte vet kommer jag nu att skriva i klartext..

- I torsdags eftermiddag, skrev jag och Tomas på ett kontrakt, till det som ska bli vårt hus!
Jag och Tomas flyttar ihop igen och vi gör det i ett HUS!!
- ÄNTLIGEN!!

Resan har varit lång.. och jag vet att de kommande månaderna kommer att bli krävande.. Men va' fasiken?!
- Än så länge har vi överlevt allt som har ansetts vara "pain in di ars".. som har kommit vår väg genom åren.. Vi är ett sjutusan till team, Tomas och jag.. och det finns ingen annan som gör "oss" så bra som vi! *smile*

För dig som inte vet, tog det oss fem år, innan vi blev tillsammans.. Trots att det var kärlek redan vid första ögonkastet..?!

Vi har flyttat ihop.. flyttat tillsammans.. och flyttat isär.. Vi har bott själv, bott sambos, separerat, återförenats.. bott särbos..
.. och nu.. *hahaha* ska vi flytta in i vårt första hus tillsammans..!!

Enligt mig då, borde vi ha gjort detta för länge sedan.. Men nu, med alla erfarenheter snart i flyttlådorna, finns det inget som känns mer rätt än att vi gör det först nu..!

För finns det någon som verkligen har satt sin kärlek på prov, så är det jag och Tomas.. Om och om och om igen..?! Men varje gång.. Efter varje storm.. Hur brutal den än har varit.. Har solen alltid kommit fram igen.. Och varje gång har himlen känts lite klarare..

Någonstans vill jag se detta som "vårt mål", som jag så länge har strävat efter.. Men jag vet att detta, bara precis är början.. på fortsättningen, på vårt gemensamma liv..

Jag är något speedad och upprymd, naturligtvis.. Med tanke på att min otroliga längtan och inre skavande drivkraft, som har plågat mig i nästan sjutton år, äntligen verkar vara över.. (Vilket ni borde förstå själva, utan mina lama försök till att försöka förklara, hur fantastiskt skönt det ska bli..) Och det låter kanske dumt, men jag känner mig redan lugnare i själen..
---

Det kommer att bli en kämpig tid framöver.. De närmast kommande månaderna kommer att kantas av kartonger och sortering, diskussioner om inredning, adressändring, flyttstädning, uppsägningar av hyreskontrakt och tv-abonnemang, telefonsamtal till elbolag, försäkringsbolag och bokförlag. Skolor ska informeras, vänner och bekanta ska informeras, familjen ska involveras.. Flytthjälp ska bokas, tippen ska besökas, mm, mm, mm..

-Ja, alla älska flyttkaos..?! Eller vad är det man säger..?!
Men hur som helst.. Jag är där nu..
Jag har haft perioder av att inte känna mig redo, inre panik, separationsångest av min lägenhet till fasa inför att bli sambo igen.. Men jag är där nu..!!

Jag vet att det kommer att bli tufft ett tag, men jag är redo! Jag ska bli husägare och sambo.. Det bästa av allt är att jag kommer att få hela min galna, men underbara familj under samma tak igen.. Det näst bästa är att jag äntligen kommer att finna ro i själen, då jag äntligen ska få komma till min rätta plats att vara på!

Kärlek & Ärtor!!
-Med dränering och nytt tak..

Jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på det! Alla dessa fantastiska människor, som finns i vår närhet.. Och alla kära återseenden som blev, mellan personer som inte har träffats på flera år, fick mig att må så underbart bra.. trots att det inte var mig de kommit för att fira.. Bäst av allt var att Tomas var så glad. Det lyste i ögonen på honom, hela kvällen och det var riktigt skönt att få se honom må så bra!

Till en början handlade upplägget med att ha festen på en resturang, om att göra det så smidigt som möjligt.. Att inte själv behöva stå för en massa inköp, att slippa leta lokal för att få plats.. Att inte behöva tänka på maten som skulle lagas, alternativ serveras med catering.. Och att slippa allting efteråt, så som disk och städning.. Att spara tid helt enkelt, men även att hålla kostnaderna inom budgeten.

Och ja, visst var det smidigt. Men i slutänden var det ändå resultatet som räknades.. Och resultatet blev ju helt fantastiskt!
Varm mat som serverades till 65 personer, så gott som allt samtidigt.. Tallrikar som plockades undan, allt efterhand som gästerna ätit färdigt. Jag är imponerad över att efterrätten serverades så bra, trots att folket hade börjat röra på sig.. 65 personer är ändå många att hålla koll på, tänker jag.. Och så hade vi det här med baren.. öppen för de som önskade sig mer än det som ingick till maten, med ett garanterat större utbud än vad som hade varit möjligt att köpa in till en fest hemma..

- Det blev en kväll att minnas, med andra ord! Med god mat, bra service och ett fantastiskt sällskap!

Presenterna som Tomas fick var en skön bekräftelse, på hur bra människorna i hans närhet känner honom.. och jag vet att han blev innerligt glad för varenda en! *smile*

Blommorna (som på bilden ovan) fyller hans lägenhet med en ljuv doft, vilket vi båda har kommenterat mer än en gång.. båda helt överens om att de även är fantastiskt vackra att titta på..

Nåväl.. Presenter och blommor i all ära..
Ett stort TACK till alla er som var med och förgyllde Tomas dag/kväll igår..!!
Ni fick honom att känna sig precis så speciell som han faktiskt är och för det vill jag tacka er!

Kärlek & Ärtor!

Jag sitter på min balkong, alldeles strax redo för resan till jobb och känner mig aningen frusen i fötter och händer.

Men det ser ut att bli en lovande dag, då solen strålar trots allt..

Ha en underbar onsdag!
Kärlek & Ärtor

Ps. Glöm inte bort att le.. *smile*

Jaha.. Så var det redan tisdag.. och jag sitter här, på min rast och lyssnar till kråksången som pågår på gräsmattan intill mig..

Idag lyser solen, lite skönare än vanligt.. Himlen är lite vackrare än vad den brukar och fågelsången är lite klarare än vanligt..

Om allt vill sig väl, då kommer det att fortsätta så.. Allting med lite mer harmoni i kroppen, än vad som brukar vara andra bra dagar..?!

Jag skriver i gåtor, förlåt.. Men jag lovar att jag snart ska berätta om allt som händer i mitt liv just nu..

Men tills dess säger jag fortsatt skön vecka!

Kärlek & Ärtor!

Det får mig att undrar om det är jag som är nonchalant och ointresserad, eller om det är människorna i fråga, som inte är intressanta nog att ge mig det intryck jag anser vara värt att minnas..?! (Tyvärr känns inget av alternativen direkt önskvärda..) Kanske är det så att jag bara flyter med.. och helt enkelt inte lägger dessa första möten på minnet..?! Eller så är det bara så att jag inte minns, då jag är allmänt tankspridd och ofokuserad.. och att det helt enkelt inte fastnar..?!

Det slog mig, när jag satt och pratade med några av föräldrarna, under tiden som Jasmine och hennes kompisar var på kalas, tidigare idag.. när en av mammorna berättade om sitt första minne av mig..

Det händer relativt ofta, att olika personer jag möter, delar med sig av sina första intryck av mig.. vilket oftast sker när det har gått en tid.. Vilket får mig att inse att jag förmodligen är en sådan person som gör stort intryck på människor i min omgivning..?!

Nu när jag tänker efter så finns det en röd tråd i alla dessa berättade minnen..?! Kanske inte det jag är mest stolt över, men jag vill tro, att det är kontrasten från deras första intryck av mig, jämförelsevis med den jag visar mig vara, när de lär känna mig lite bättre, som gör att dessa personer känner behov av att dela med sig..?!

Tråden är att jag går från att vara en person med humör och attityd, en "tuffing", eller "bitch" om du så vill, till att visa mig vara en omtänksam och faktiskt snäll person.. Vill tro att jag överraskar med min livserfarenhet och mitt sunda förnuft..?! Att jag växer i personernas ögon och att det blir en positiv grej av alltihop..?! (Observera nu, att detta är spekulationer, från min sida..! Alltså ingenting som jag vet säkert, då jag faktiskt aldrig frågat varför..?! Vilket jag också kan bli lite fundersam över..?!)

Nåväl.. Hur som helst så är det lite roligt.. Underlig, men roligt..!

- Nog reflekterat för idag.. Dags att tänka middag..

Sköt om er. Ta hand om varandra..
Kärlek & Ärtor

Idag, mina vänner, känner jag mig som en tonåring.. Lycklig och förväntansfull, orädd, crazy och förälskad i livet..!!

Kroppen håller just nu på att explodera, efter dagens alla stora intryck.. Jag har nog aldrig haft så många tankar snurrandes i mitt huvud, gällande så många olika saker, på en och samma gång..?!

Lite tråkigt för er, att jag inte tänker berätta för er vad alla dessa känslor och tankar surrar och snurrar om.. Men så är det och det får ni leva med ett tag till, innan jag kan göra allt "officiellt"..

Ja, men okej då.. Ni kan få EN sak.. Bara precis för att jag känner mig så crazy i själen idag..
- Vi väntar tillökning.

Det har varit känt av oss ett tag nu, men eftersom det funnits en del risker inblandade så har jag valt att inte berätta något, här på bloggen.. förrän just nu, när jag kände att jag bara MÅSTE få berätta något..?!

Och nej.. Det är ingen bebis!! *smile* Gudarna vet att jag/vi har ungar så att det räcker! *hahahaha*

Nej, vi väntar på vår lilla Spira.. En liten blandras-tik, adopterad från Spanien. Jag ska bli hundägare igen.(Tycke om detta är välkommet, men jag kan inte lova att jag kommer att bry mig om vad ni säger, så vida det inte är något positivt. *smile*)

Nu ska jag gå och försöka sortera lite tankar.. och förhoppningsvis ta mig ner på jorden igen, så att jag kan gå och lägga mig och på något sätt lyckas med att somna..
- Önska mig lycka till!

Kärlek & Ärtor!

Solen strålar och värmen med den, kommer garanterat göra om ännu en höstdag till en högsommardag..?!

Att det är mitten på september är näst intill omöjligt att koppla!

Ha en fantastisk dag.
kärlek & Ärtor!