Inlägg publicerade under kategorin På Jobb - Fsk

Av Jenny-Blue - Torsdag 10 juni 20:58


Det är förvisso "bara" torsdag idag.. så veckan är ännu inte riktigt slut.. Men oj vilken vecka det har varit..


Efter en bra dag som denna, skulle jag kunna säga att det har varit många positiva saker som hänt.. Men om jag går in på djupet, hade jag varit ärligare om jag hade sagt att veckan har varit mer känslomässigt jobbig än positiv. Och för att vara ännu mer precis, så har sorg varit den övergripande känslan.


I måndags, hade jag mitt sista samtal med min psykolog.. (i alla fall för den här gången..) Det känns som om jag har gjort det här tusen gånger, så jag borde vara van.. Men förstå att även om jag har varit i kontakt med psykolog till och från under många år nu, så har det varit många olika personer som jag har träffat..


Prosessen har varit att få tid. Att träffat någon. Pratat med denne typ ett tio tal gånger och sedan har vi aldrig träffats igen. Prykologen som jag sa hej då till i måndags, har jag varit i kontakt med sedan jag fick tid efter att jag totalkraschade sommaren 2018. Jag vet att hon alltid finns där, om jag skulle behöva komma i kontakt med henne igen.. och vi har redan bokat in en tid för ett återkopplingssamtal.. Men det är ändå sorgligt. 


Sorgligt på så många sätt egentligen.. Mest för att hon, som har varit min stöttepelare näst intill varje vecka sedan hösten 2020, (senaste rundan) nu försvinner ur mitt liv.. igen.. Men även sorgligt att min faktiska stöttepelare är en psykolog och inte någon annan..

- Oavsett är avskedet sorgligt och ensamheten, mm som hon har hjälpt mig att hantera, känns aningen skrämmande i framtiden.. Jag har många människor omkring mig, som jag vet skulle ta min hand om jag sträckte ut den, men det är ändå inte riktigt samma sak.. Men jag känner tillit till mig själv.. och har hopp om att allt ska gå bra..


Nästa stora sorg.. och det förvånar mig en aning över att den har lyckats växa sig så stor inombords.. är "mina" barn på jobb.. Mina tio, fantastiska, helt underbara ungar, som jag har haft ensam i grupp och som jag har spenderat vardagsförmiddagarna med, under hela läsåret 20/21.. Det har blivit dags för dem att lämnar mig (oss) ..alla nu redo för skolan. Flertalet av barnen har varit under mina vingar sedan ett års ålder och jag har fått se hur de har vuxit upp till att bli till de kloka, omtänksamma och roliga individer som de är idag. 


Mitt prio har hela läsåret varit att skapa gemenskap i gruppen. Att stärka tilliten både individuellt och i grupp. Vi har skrattat och gråtit tillsammans. Vi har pratat om enhörningar och glitter och haft många roliga stunder ihop.. Men även haft tyngre diskussioner om olika livsförhållanden, "tröttbaciller", barns rättigheter/skyldigheter, covid-19, mm, mm..

Vi har delat våra tankar, gjort gemensamma planer och framför allt skapat minnen..


- Så egentligen är det en glädjens dag, idag.. när vi höll vårt så kallade "utspark", med uppläsning av personliga dikter, blommor, plakat och utdelning av barnens samlade verk.. För jag är så stolt över alla! Det är så underbart att få dela dessa barns stora dag, som de sett fram emot sedan flera månader tillbaka.. (en del redan sedan deras storasyskon gjorde samma sak, för flera år sedan..) Dagen som vi har strävat efter som mål, för att bli färdiga med alla delar från läroplanen.. och bli redo för skolan. -Äntligen!


Avskedet gör ont och jag vet att det är sorg jag känner.. men samtidigt är jag tacksam.. och faktiskt stolt över mig själv..


Bortsett från mina krävande känslostormar, som slagit mig under veckans gång, har mina egna barn slutat skolan, för att äntligen få njuta av ett långt, välförtjänt sommarlov. Att dottern börjar trean, känns lite skumt.. Att mellangrabben ska börja i högstadiet känns galet.. Och att den äldsta grabben ska börja sista året på gymnasiet känns helt overkligt.. (Hur är det ens möjligt när jag fortfarande bara är 25..?! *smile*)


Nåväl.. Barnens sommarlov invigdes, enligt tradition, med ett gemensamt besök på yogiboost, där vi åt frusen yoghurt, med tillbehör för typ 300 spänn.. Lite skämtsamt är även det en sorg.. i alla fall för plånboken.. *smile* Men är det en tradition, så är det!


Det är som sagt bara torsdag idag.. men jag tänker att det värsta av känslorna är över.. i alla fall för den här veckan..?! Imorgon är det fredag och jag är säker på att solen kommer skina även imorgon.. Och förhoppningsvis då inte bakom molnen..


   

Avslutar idag, med bilder på pergolan som mannen byggt och som jag har inrett..

Min absoluta favoritplats i trädgården, såhär års, som jag sitter på just nu.. 



Kärlek & Ärtor!


Av Jenny-Blue - Fredag 26 feb 12:55


..den här veckan har varit jobbig.

Trött. Hårda krav på mig själv. Stressad inombords. Irriterad på allt..

Så när helgen kommer.. om tre timmar och fem minuter.. är den mer än välkommen!!

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 17 december 2020 21:27


Idag har vi haft julfest tillsammans med barnen på jobb. Sång och dans. Sagopedagogik, pepparkakor och frukt. En skymt av tomten, lek med julklappar och jullunch vid dukat långbord..

- En supermysig dag, planerad ut i minsta detalj, med en massa kärlek, omtanke, tacksamhet och välmående.

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 3 november 2020 13:41


Så var jag då tillbaka till stresspunkten, där jag lyckats samla på mig alldeles för många saker att göra.. Allt samlat i en kaotisk hög med måsten, som skriker på mig..?!

Får helt enkelt ta en kväll och bara beta av sakerna en efter en.. utan att tänka på allt annat dagligt som tror sig vara viktigare..

- Får inte drabbas av panik!!

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 11 augusti 2020 13:14


.. och längtar hem till dessa två..

Spira..

och Siggi..

Jag hoppas alla har en bra dag där hemma och att de vet att jag tänker på dem..

-Kärlek & Ärtor

Av Jenny-Blue - 5 november 2019 13:20


Efter tre veckors kämpande mot mörker i olika former, inne på min fjärde vecka.. Kände jag igår att det f*n får räcka..

Jag var så urholkad och fullständigt dränerad på energi igår, att jag trodde jag skulle krackelera.
- Jag kommer att falla och där kommer inte finnas något som kan stoppa det.. Sa den inre känslan igår..

Men så hände något imorse.
Mot all förmodan lyckades jag på 35 minuter göra mig iordning, få upp och med mig den äldsta sonen och komma i tid till utvecklingssamtalet på skolan inne i stan, som jag fasar över.. Inte rädd för vad som skulle sägas, utan för tiden som var bokad 07:30..
Omg?! 07:30??!! Hur f*n tänkte jag där..?!

- MEN jag klarade det!!
07:27 stod vi utanför dörren och fick vänta på att få komma in..

Väl på väg till jobb senare, kände jag mig fortfarande trött, men ändå galet fylld av kärlek och tacksamhet.. Helt utan vetskap om egentligen varför..
(Jag sa till barnen under vår samling, att om man behöver en kram någon gång under dagen, har jag extra mycket kärlek att ge idag, trots att jag fortfarande känner mig dränerad på energi. Tre barn har redan nappat på förslaget och fått/gett kramar..
- Jag älskar mitt jobb *smile)

Så vad var nu poängen jag ville komma till..?!
- Jo.. att jag trots utan energi, fortfarande står på båda fötterna. Jag ger av det jag har och hoppas få tillbaka det jag ger.. och kanske lite till.. så att jag någonstans får tillbaka min energi.

Kärlek & Ärtor!


Av Jenny-Blue - 15 oktober 2019 09:12


Den enda anledningen till att jag kan anse mig själv vara bättre än andra, är min självinsikt.. Jag må ha fel och brister, men jag är i alla fall medveten..

Dagen började kanske inget vidare.. men jag har fortfarande en hel dag på mig till att föra den till den bästa.

På en arbetsplats som jag älskar, med personer jag känner mig trygg hos.. Med utmaningar som får mig att växa och med alldeles egna GLITTERBYXOR!


Så..
- Bajs på allt skit! Idag rockar jag fett!

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 11 oktober 2019 08:58


Hade fotografering med barnen på jobb härom dagen och reflekterade över följande:

Alla har vi olika sätt att hantera obekvämligheter.. Och det gäller redan från det lilla barnet, alltså inte bara oss vuxna..

Dagens stora utmaning, för varje barn, var att stå ensam framför kameran, med all fokus riktad mot sig.

Dessutom ställda inför en lång, skäggig, vilt främmande man som försökte pocka på uppmärksamhet och som (enligt min personliga upplevelse) få fram ett smile (på ett mindre pedagogiskt sätt..)
Vilket naturligtvis inte gjorde upplevelsen mindre dramatisk..

För oss som känner barnen, blev det väldigt tydligt i vem som känner vad. Och framför allt hur press och stress visar sig i de olika individerna och i deras personligheter..

Någon brast ut i gråt direkt och kunde hejdlöst inte sluta.. En annan började att skratta hysteriskt, när det bads om ett smile. Någon stod och svängde med hela kroppen, för att hålla känslorna i schack. Ett fungerande sätt, fram tills det att vi bad barnet att stå still. Två sekunder senare i total stillastående, svallade känslorna över och gråten bröt ut. Ett annat barn blev påtagligt rädd för blixten som gång på gång slog i ögonen.. och fick barnet att reagera med att blunda och ducka inför varje bild.

Somliga barn hade inga som helst problem.. Trygga i sig själv och i det som krävdes av de i stunden. Andra höjde på ögonbrynen, men valde (klarade av) att spela med för att få det överstökat..

???

Det var sista gången vi hade fotografering med barnen på förskolan.. något som känns som en befrielse, inte bara för oss pedagoger, som nu slipper behöva få barnen till att göra något som så många av de tycker är obehagligt. Men också en lättnad för barnen som inte längre kommer ställas inför ett framtvingat agerande som i värsta fall kan pressa fram det allra innersta..

???

En annan reflektion i samband med detta är det faktum att vi vet så mycket mer idag, än vad vi gjorde tidigare..
-Då var det inget snack om saken. Barnen skulle göra och så var det med det! Idag har samhället en helt annan kunskap om hur barn fungerar.. att de faktiskt är lika mycket människor som vi vuxna.. Vilket gör att en självklar sak som skolfoto, inte längre är så självklar..

-Hade varit spännande att höra vad du tycker.. Vad är dina funderingar kring detta..?! Kommentera gärna och dela med dig av dina åsikter.

Kärlek & Ärtor..

Ps. Ha en härlig fredag!!

LITE MER OM MIG...

KALENDER

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

SIDOMENYN UPPDATERAD

 

    14 juni 2021

 

      

 

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

 

    14 juni 2021   

 

      

MIN VARDAG I BILDER..

     jenny78blue 

     

 

 

KATEGORiER

MINA PÄLSKLINGAR

    SPIRA - Amigos Mios

      

   

    SIGGI - Hundar utan Hem

       

SE MINA TAVLOR

     jenny78blue_art

    

 

     Blogg: 

       

 

SMAKPROV PÅ MINA MÅLADE TAVLOR

             

 

DIREKTLÄNKAR

     

         

     

        

     

 

     

 

     

 

 

ARKiV

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se