Inlägg publicerade under kategorin På Jobb - Fsk

Av Jenny-Blue - Tisdag 5 nov 13:20


Efter tre veckors kämpande mot mörker i olika former, inne på min fjärde vecka.. Kände jag igår att det f*n får räcka..

Jag var så urholkad och fullständigt dränerad på energi igår, att jag trodde jag skulle krackelera.
- Jag kommer att falla och där kommer inte finnas något som kan stoppa det.. Sa den inre känslan igår..

Men så hände något imorse.
Mot all förmodan lyckades jag på 35 minuter göra mig iordning, få upp och med mig den äldsta sonen och komma i tid till utvecklingssamtalet på skolan inne i stan, som jag fasar över.. Inte rädd för vad som skulle sägas, utan för tiden som var bokad 07:30..
Omg?! 07:30??!! Hur f*n tänkte jag där..?!

- MEN jag klarade det!!
07:27 stod vi utanför dörren och fick vänta på att få komma in..

Väl på väg till jobb senare, kände jag mig fortfarande trött, men ändå galet fylld av kärlek och tacksamhet.. Helt utan vetskap om egentligen varför..
(Jag sa till barnen under vår samling, att om man behöver en kram någon gång under dagen, har jag extra mycket kärlek att ge idag, trots att jag fortfarande känner mig dränerad på energi. Tre barn har redan nappat på förslaget och fått/gett kramar..
- Jag älskar mitt jobb *smile)

Så vad var nu poängen jag ville komma till..?!
- Jo.. att jag trots utan energi, fortfarande står på båda fötterna. Jag ger av det jag har och hoppas få tillbaka det jag ger.. och kanske lite till.. så att jag någonstans får tillbaka min energi.

Kärlek & Ärtor!


ANNONS
Av Jenny-Blue - Tisdag 15 okt 09:12


Den enda anledningen till att jag kan anse mig själv vara bättre än andra, är min självinsikt.. Jag må ha fel och brister, men jag är i alla fall medveten..

Dagen började kanske inget vidare.. men jag har fortfarande en hel dag på mig till att föra den till den bästa.

På en arbetsplats som jag älskar, med personer jag känner mig trygg hos.. Med utmaningar som får mig att växa och med alldeles egna GLITTERBYXOR!


Så..
- Bajs på allt skit! Idag rockar jag fett!

Kärlek & Ärtor!

ANNONS
Av Jenny-Blue - Fredag 11 okt 08:58


Hade fotografering med barnen på jobb härom dagen och reflekterade över följande:

Alla har vi olika sätt att hantera obekvämligheter.. Och det gäller redan från det lilla barnet, alltså inte bara oss vuxna..

Dagens stora utmaning, för varje barn, var att stå ensam framför kameran, med all fokus riktad mot sig.

Dessutom ställda inför en lång, skäggig, vilt främmande man som försökte pocka på uppmärksamhet och som (enligt min personliga upplevelse) få fram ett smile (på ett mindre pedagogiskt sätt..)
Vilket naturligtvis inte gjorde upplevelsen mindre dramatisk..

För oss som känner barnen, blev det väldigt tydligt i vem som känner vad. Och framför allt hur press och stress visar sig i de olika individerna och i deras personligheter..

Någon brast ut i gråt direkt och kunde hejdlöst inte sluta.. En annan började att skratta hysteriskt, när det bads om ett smile. Någon stod och svängde med hela kroppen, för att hålla känslorna i schack. Ett fungerande sätt, fram tills det att vi bad barnet att stå still. Två sekunder senare i total stillastående, svallade känslorna över och gråten bröt ut. Ett annat barn blev påtagligt rädd för blixten som gång på gång slog i ögonen.. och fick barnet att reagera med att blunda och ducka inför varje bild.

Somliga barn hade inga som helst problem.. Trygga i sig själv och i det som krävdes av de i stunden. Andra höjde på ögonbrynen, men valde (klarade av) att spela med för att få det överstökat..

???

Det var sista gången vi hade fotografering med barnen på förskolan.. något som känns som en befrielse, inte bara för oss pedagoger, som nu slipper behöva få barnen till att göra något som så många av de tycker är obehagligt. Men också en lättnad för barnen som inte längre kommer ställas inför ett framtvingat agerande som i värsta fall kan pressa fram det allra innersta..

???

En annan reflektion i samband med detta är det faktum att vi vet så mycket mer idag, än vad vi gjorde tidigare..
-Då var det inget snack om saken. Barnen skulle göra och så var det med det! Idag har samhället en helt annan kunskap om hur barn fungerar.. att de faktiskt är lika mycket människor som vi vuxna.. Vilket gör att en självklar sak som skolfoto, inte längre är så självklar..

-Hade varit spännande att höra vad du tycker.. Vad är dina funderingar kring detta..?! Kommentera gärna och dela med dig av dina åsikter.

Kärlek & Ärtor..

Ps. Ha en härlig fredag!!

Av Jenny-Blue - Torsdag 19 sept 13:09


Jag känner mig överraskande taggad inför allt som händer på jobb.. Någonstans har jag funnit balansen mellan allt det som måste göras (och som sker dagligen) bakom kulisserna och att faktiskt kunna närvara i barngruppen.

Att få skoja till det och utmana en liten grupp barn, (som vi matbordet till exempel) med nya uppgifter som ligger lite utanför ramen, skapar ett intresse som förgyller dagarna för oss alla..

Sett från min privata sida, är nedräkningen inför att fly landet i full gång.. Jag och mannen lämnar alla måsten bakom oss för en stund och åker till Rhodos för att bara njuta en vecka.. Logistiken inför denna veckan är ordnad och livet här hemma kommer att fortgå som vanligt med hjälp av min hjälpsamma mamma, som lovat att ställa upp.

Med andra ord leker livet som sig bör!

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - Onsdag 7 aug 12:38


Som pedagog har jag arbetat i en massa olika typer av arbetslag. Allt ifrån grön nykomling tillsammans med bara äldre, till erfaren med jämnåriga, till nu med även yngre kollegor. Och även om den senare konstellationen varat ett tag, var det först igår, som tanken slog mig.

Vi är ett ganska så jämnårigt arbetslag annars, men igår fick vi tacksamt hjälp av två stycken vikarier.. En yngre och en äldre.. Och därav tanken som slog mig.

- Så härligt att få se förskolans barn tillsammans med de olika generationerna samtidigt! Lekfullt, nyfiket och spralligt ihop med erfarenhet, trygghet och inre lugn..
- Helt fantastiskt!! * Tacksamhet*

Ledsamt att det saknas pedagoger inom yrket dock, då det enligt mig är galet värdefullt för våra senare generationer att få träffa, umgås och ta lärdom av alla åldrar.

Och det är även nyttigt för oss pedagoger emellan, att få chansen att få lära oss av varandra.. (och då menar jag inte inspiration till olika typer av aktiviteter eller pyssel via Facebook eller Pinterest..)

Vi är alla olika, men hur man än vrider och vänder på det kan alla delad in i olika grupper, mer eller mindre.
De oroliga som behöver stärkas.. De tysta som behöver synas.. De stökiga som behöver trygghet.. osv.. osv.. (Bara för att ta några exempel.) Och alla dessa olika individer behöver andra olika individer.

Eftersom jag ser mig själv som en känslomänniska, har jag också förmågan att se de olika behoven hos de olika individerna.. och även om mitt register är ganska så brett, är jag trots allt själv bara EN typ av människa, vilket i sin tur innebär att jag gör på mitt vis.. Någon annan hade kanske gjort något annat. Jag menar, att alla behövs. Alla generationer har sin grej, som behövs.
Och det är underbart att få göra en sådan reflektion i realtid.. som jag så tacksamt fick uppleva igår!

- Bara en tanke som slog mig..

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - Torsdag 30 maj 01:58


Jag har fått den stora glädjen att få lov att måla om på jobb..

Allt började med att ett nytt hyllsystem köptes in, för en snyggare och mer organiserad ateljé där det är tänkt att barnen ska få möjlighet till att leva ut sin kreativitet..

- Men man kan ju inte montera en hel vägg med nya hyllor utan att fräscha upp väggen bakom, tyckte jag och fick ett ryck.

Den ena väggen ledde till den andra.. som senare ledde till den tredje. Började i onsdags och blev klar idag.. (Tack vare mina fina arbetskamrater, som gav mig tiden..)

Under tiden som jag gav mig på vägg nummer tre, avslutades monteringen av hyllsystemet på vägg nummer två. (Underbart tacksamma för hjälpen, till den förälder som hjälpte oss att få allting på plats! Det hade tagit säkert en vecka för oss att sätta upp allting samtidigt som att ta hand om barnen..)

- Är sjukt taggad inför att få lov att organisera in allt material nu.. Kan knappt berga mig!! Men nu är det långhelg, så jobbet får helt enkelt vänta.. Men herre gusse-ness vad det kliar i fingrarna!

Och det är egentligen därför jag skriver nu.. För visst är det underligt..?! Att så fort jag får lov att vara lite kreativ.. och får lov att göra det jag tycker allra bäst om.. att måla.. får jag så galet mycket energi, att jag inte märker att klockan har passerat 01.. Trots att jag varit uppe och studsat sedan 07:15 imorse.

Inte så svårt att inse vad jag behöver göra oftare, för att jag ska må bättre i själen..?! Jag säger bara färg, färg, färg.. *smile*

Att få snygga till en sönderhäftad vägg, med spår av häftmassa (barnomsorgens förbannelse, enligt mig) är för mig en egoboost utan dess like! Jag älskar det jag gör. Jag älskar det som blir! Jag älskar att få ordning och reda. Jag älskar att få bort allt det där som vi kallar för visuellt buller och att istället fylla rummet med lugn. Att få förvandla ett stökigt rum, som suger musten ur en, till ett harmoniskt rum som istället fyller en med energi, är för mig en välsignelse. Och jag är så tacksam!!

- Ja.. Jag är bara så galet tacksam!! *smile*

Kärlek & Ärtor!


Av Jenny-Blue - Fredag 10 maj 10:50


Öppnade på jobb idag.. Första gången på ett halvår. Och jag måste säga att det gick förvånansvärt bra faktiskt.

Magiskt att se moder jord vakna! Det var länge sedan sist..

Oron i kroppen, som jag så länge har fightats med, har börjat att avta.. och även om det var lite nervöst inför den tidiga timmen idag, kunde jag somna igår kväll och sova gott.

- Upptäckte just att jag gått med gylfen öppen.. *hahahaha* Men det är sånt som min omgivning får leva med, helt enkelt.. Jag skyller på för lite kaffe i förhållande till antalet vakna timmar.. knäpper gylfen och fortsätter min dag.

Har i skrivande stund förmiddagsrast och sitter och njuter till fullo av solens varma strålar, fågelkvitter och barnrop i bakgrunden.

Önskar dig en fantastisk fredag!
På återseende.

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 21 mars 2018 16:14


Idag har vi rockat sockorna på jobb.. Skulle vara mer konstigt om vi inte gjorde det eftersom jag jobbar som pedagog.. (Vill tro att de flesta pedagoger känner till detta, men kan bara hoppas att alla tycker att det är viktigt..?!)


För mig personligen, är det inte lika viktigt, som i min yrkesroll.. Men jag tycker att det är en dag som är klart värd sin uppmärksamhet! Anledningen till att jag, på det personliga planet, inte känner mig överdrivet engagerad, är pga att jag anser att vi borde rocka sockorna alla dagar om året och inte bara en.. något vi också (indirekt) gör i min familj, då det sällan hittas två likadana strumpor på morgonen.. Budskapet om allas lika värde är för mig en självklarhet oavsett.. och därav kan jag inte känna speciellt annorlunda en dag som denna.. Bra dock att den uppmärksammas, då jag vet att inte alla tänker som jag..


Hur som helst.. Väldigt många olika strumpor under dagen. Vi har sjungit sången, pratat om anledning och innebörd och lärt oss ett och annat nytt tecken, så dagen har varit givande för oss alla..


Nu håller jag paus ifrån jobb ett tag, även om jag fortfarande är kvar på plats.. Vi ska ha möte efter stängning och jag känner inte för att stressa.. så jag håller mig cool och bloggar en stund.. *smile*


Kärlek och Ärtor! Och naturligtvis udda strumpor..



Lite mer om mig..

Ni vet väl att..

.. ni alltid är välkomna med egna tankar, reflektioner och livserfarenheter..?!

 

-Skriv en kommentar, som jag publicerar efter godkännande.

 

    

SIDOMENYN UPPDATERAD

   

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    

Spira - Min älskade hund

   

Min vardag i bilder..

jenny78blue 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

KATEGORiER

Direktlänkar:

 

 

 

 

ARKiV

Tänkvärt

 

 

 

 

 

 

 

 

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se