Strax innan jag skulle gå ifrån jobb, började jag gäspa..?!
Alltså, jag brukar inte gäspa, men idag hann jag säkert med fem stycken från det att jag började, fram tills jag satt i bilen 15 minuter senare..?! Dagens i-landsproblem tänker du.. och får en svidande intressepil rakt i ögat.. *hihihi*

Grejen är den.. att när detta händer.. två eller tre gånger om året.. så säger jag alltid till mig själv att jag ska ta det lugnt och att jag ska gå och lägga mig jättetidigt.. Men mönstret säger, att så blir det aldrig..?! Där finns förvisso fortfarande hopp om att komma i säng tidigt, men det där med att ta eget lugnt gick inte så bra..?!

Jag mitt dumma nöt, fick ju för mig att jag skulle mysa till det lite här hemma (hos mig) och ta fram ljusstakarna som jag då ännu inte gjort, eftersom vi varit hemma hos Tomas hela helgen.. Börjar nästan direkt när vi kommer hem, med att röja och torka och sortera i barnens rum.. Allt för att sätta upp en helt vanlig, vit ljusstake i fönsterkarmen.. Tar sedan en paus för att äta något litet tillsammans med de två yngsta av barnen som är hemma.. (Den stora var på fotbollsträning.. som vanligt..)

Och så när vi sitter där i köket, med det första ljuset tänt i adventsljusstaken, kommer jag på den fantastiska idéen att jag ska leta upp den där stora fina ljusstaken, som jag brukar ha i köksfönstret, men som jag vet har hamnat någonstans långt in i garderoben.. Nu stod den ju inte riktigt där jag ville minnas att jag hade sett den senast.. vilket ledde till en full body workout, träningspass Arne, då den kom fram först efter att jag hade tömt precis hela garderoben..?!! Omg!! Säger jag bara.. Inte alltid bra att vara en jäkel på att packa bra, då sakerna jag plockade ut fyllde hela sovrumshallen och en bit in i vardagsrummet..?!

Jag vet att jag har många saker.. Men herre Gud..?! Att jag hade så många baby-saker kvar, trodde jag faktiskt inte.. Nostalgi blandat med svett i pannan och *ut med skiten* tankar.. En helupplevelse som varade i nästan två timmar.. Men jag hittade min fina ljusstake.. till slut.. längst inne.. (Hur den nu har kunnat hamna där..?! *smile) Jag har dock, lustigt nog inte orkat sätta upp den i fönstret ännu.. något jag faktiskt tänker vänta med tills imorgon.. Huvudsaken är att jag hittade vad jag letade efter.. Och att jag hade rätt om att den fanns i garderoben, även om jag blev lite orolig för ett tag, över att jag kanske hade satt ner den i källaren trots allt..

Och med detta fantastiskt intressanta inlägg vill jag säga att "vila kan jag göra när jag dör"..

Kärlek & Ärtor!

Det är måndag.. och det måste nämnas, att det är en väldigt bra sådan!

Något som många kanske tar för givet, likväl som lika många säkert känner till, mer än väl.. så är det så fantastiskt mycket lättare och smidigare.. när man är två föräldrar som kan hjälpas åt med morgonens barn-bestyr.. I morse fick jag hjälp av Tomas, min klippa.. då vi stannat kvar hos honom efter helgen.. Och jag bara måste få hylla detta fantastiska samarbete, som gav den absolut bästa starten på dagen!

Det blåser halv storm, vet inte den korrekta vädertermen, kanske är det mer, eller mindre än storm..?! Men vi kan väl alla vara eniga om att det blåser kraftigt utomhus.. Något som får en att vilja bädda in sig i en varm filt i tv-soffan och bara mysa till levande ljus och kanske någon skön musik i bakgrunden..?! Men allt det där mysiga får vänta några timmar till, då det vankas jobb igen så fort rasten är slut.. (Vilket den är alldeles strax..)

Jag ville nog egentligen bara berätta om den suveräna morgonen och önska er alla en härlig dag! Solen skiner ju trots allt!!

Kärlek & Ärtor!

Eftermiddagen och kvällen blev precis så som jag hade trott.. Bortsett från att barnen inte var hos farmor, där jag parkerade bilen.. De hade redan gjort sig klara och gått hem till mig, så det blev en liten extra promenad för de små.. Och sen blev det impulsiv snabbmat, då Tomas inte hade något att äta hemma.. Och filmen vi såg till maten, varade lite längre än planerat.. Men annars blev det precis som jag hade föreställt mig..?! *smile*

- Älskade ungar!! Många skratt ikväll!!

Kärlek och Ärtor

Idag, började med sovmorgon, eftersom jag börjar sent på torsdagar..
Sen körde jag Jonathan till skolan, eftersom han sovit över från igår och för att han också hade sovit lite längre än vanligt..
När jag kom hem igen tvättade jag håret, gav mig själv en ansiktsmask och sminkade mig lite lätt, för att liva upp stämningen lite.. (Konstigt det där, att man kan lura sig själv med att må bättre, genom att se lite bättre ut..?! Misstolka mig rätt.. *smile*)

Dagen har än så länge varit helt okej på jobb.. Vi har hunnit att skratta tillsammans och kreativiteten har fått sig en sväng om, när vi pysslade en stund med barnen innan vi gick ut på gården för att leka (läs njuta) i solen..

Ikväll är det full fokus på mina barn, då jag ska "hjälpa" Tomas, under tiden som han är iväg på hockey.. Ska hämta dem hos farmor efter jobb och tänkte sedan passa på att köra en omgång tvätt, innan Tomas hinner hem igen..

Men nu, mina söta bloggläsare, är min rast alldeles strax slut och det är dags för mig att avsluta för att återgå till arbetsuppgifterna..

Kärlek & Ärtor

Jag har tänkt på hur svårt det måste vara, att veta hur man ska beté sig i sällskap av en deprimerad person..? Naturligtvis har det stor betydelse av hur nära man står personen i fråga.. men ändå..?!

När jag mår som sämst, vill jag helst bara vara ensam.. Slippa tänka på social kompetens.. Att inte behöva svara på frågor, som man ändå aldrig kan ge begripliga svar på..?! Samtidigt dock.. finns det inget skönare eller mer trygghetsingivande, än när den som står en allra närmast och varmast om hjärtat, tar sig tiden och verkligen visar att de finns där.. Som en klippa att luta sig mot, när stupet gapar alldeles bredvid..!

Jag tror.. att om man som deprimerad kan vara ärlig (både mot sig själv och inför andra) och våga berätta att man inte alltid mår så bra, så hjälper det mycket! Kanske inte det allra lättaste att göra när man är som djupast i hålet.. men klart tänkvärt att kanske göra under de perioder som man mår lite bättre..?!

Kommunikation är A och O i alla förhållanden.. till alla människor.. Det räcker inte att man säger något en gång.. För även om man vet, innerst inne, så behöver man höra det igen och igen och igen.. Som en återkommande bekräftelse.. Precis som att vi behöver höra "Jag älskar dig" lite då och då, behöver man säga "Jag mår inte så bra just nu"..

Somliga har tydliga signaler.. andra inte.. Somliga kan tydligt känna/läsa av andra människors energier, medans somliga inte skulle uppfatta energierna ens om de så skulle explodera i huvudet på dem.. Vi är alla så olika..! Därför ska man inte ta någonting förgivet..! Varken den som är deprimerad, eller den som står bredvid..

För att skapa den bästa tänkbara grunden för att över huvudtaget kunna förstå varandra, gäller kommunikation! Våra hjärnor spinner gärna vidare på galna tankar, som uppstår lite då och då.. Allt ifrån det där man trodde att arbetskamraten tyckte, till att ingen älskar mig..?! Vilket händer oss alla, mer  eller mindre.. Men sen är vi olika i hur vi låter det påverka oss..

För att återgå till hur man som närstående ska agera i deprimerades närhet, vill jag lite luddigt säga "gå på känsla".. (?!) Förhoppningsvis känner du personen i fråga så pass väl, att du vet när du ska backa alternativ kramas..?! Om man dock inte känner personen så väl, skadar det inte att ställa frågan "Hur är det?" Och vill man innerligt, så kan man höra, om man verkligen lyssnar.. förstå svaret, oavsett vilka ord svaret ger..

- Det är min uppfattning i alla fall..

Som deprimerad uppskattar man de allra minsta tankar som fås i form av sms, meddelanden på facebook, handskrivna lappar i handväskan eller i jackfickan.. och via samtal per telefon..

Egentligen är det relativt lite som krävs.. men om man som närstående inte vet, kan det kännas väldigt krävande..

Kärlek och Ärtor!

Jag är inne i en sådan period, just nu, då jag känner mig så in i *censur* effektiv..?!

Det tar förvisso mycket av min "fria tid", men det känns så gött att faktiskt få någonting klart! Kom inte ifrån jobb igår förrän klockan 18:30.. (slutade kl 17) men WOW! Blev nästan klar, har bara lite sortering kvar, inne på kontoret, med min ommöblering och organisering..

Förra veckan, när jag inte hade barnen, alltså för två veckor sedan, var det personalrummet som fick sig en omgång.. Hörnsoffan fick en ny hörna att "hänga i".. Tavlor sattes upp på väggen.. Bord, vilstol, hylla och mattan fick också nya platser och som pricken över i:et blev belysningen mysigare med bättre fördelning/placering..

Jag vet att man kanske lätt glömmer bort sig själv i vår verksamhet, då det är barnen som står i fokus.. Men som pedagog är det minst lika viktigt att trivas själv, för att man ska kunna prestera bra!

Kärlek & Ärtor

Ja det är ju inte tisdag för ingenting..?!

Lite av panik på jobb, precis mellan ute och inne, när det var åtta av nio små, som grät i kör av olika anledningar..?!

Men nu är det vila och därmed lugnt och stilla.. Och jag är på välbehövlig rast..!!

Kärlek och Ärtor

Kan inte låta bli att njuta av hur vackert det är ute idag.. även om det är kallt.. Tackar solen för att den lyser!

Kärlek & Ärtor!