Det sägs att man får vad man ger.. Att man är som en magnet.. Men enligt mig känns det inte riktigt så.. Jag försöker dagligen att hitta de positiva i vad folk runt omkring mig gör och säger och uppmärksamma detta högt så att de hör.. men när man bara möts av aviga vibbar hela tiden är det allt annat än lätt. Och helt ärligt.. Jag är så trött på allting negativt runt omkring mig att jag lätt hade kunnat skita i allt och bara dra.

I mitt tycke verkar ingen varken se eller höra mina desperata ord och handlingar och hopplösheten inom mig skriker att jag bara borde skita i allt och alla och bara försöka tänka på mig själv istället.. Dilemmat här är när jag gör detta, bara ser till mig själv, DÅ ser omvärlden mitt sätt att agera och kontentan blir att JAG är avig, ointresserad och allt annat än positiv..

Demonen är tillbaka och den äter på det lilla som finns kvar.

Och det stör mig så in i he*vete att folk inte fattar var det kommer ifrån. Bara för att det har gått ett tag sedan min sjukdom var synlig och bara för att jag har haft en bra period, innebär inte detta att allting är borta. Såren finns fortfarande kvar och just nu blöder de floder igen.

Jag vill förklara.. få människor att förstå.. men jag är så TRÖTT på det!
- Varför är det alltid JAG som ska ha förståelse? Varför är det alltid JAG som ska anpassa mig?! Varför är det alltid JAG som ska vara den mogna, kloka, givande, medlaren mellan mig och de?

- När fan ska folk visa lite intresse i att ge mig istället för att bara vilja ha en massa hela tiden?!

Det är fan inte lätt att stå upp för sig själv i den egocentriska värld vi lever i idag och helt ärligt orkar jag inte mer! Alla verkar bara se sig själva, helt oförstådda i hur saker och ring hänger ihop..?!

Jag har sagt det tusen och åter tusen gånger förr, men klandrar ändå bara mig själv i slutändan för att inte ha gjort något åt det. Panikslagen i jakten på en fungerande lösning, skulle jag kunna sätta mig i bilen och bara dra.. Jag vet inte var. Jag vet inte varför. Jag vet bara att jag vill ut och att hela mitt väsen skriker efter att få lov att lägga benen på ryggen och fly. Fly från faran som dagligen skadar mig. Fly från allt som får mig att vilja ge upp. Fly till något annat som kan få mig att känna mig hel, få vara den jag egentligen är. Få känna mig delaktig i något större och uppskattad för det jag kan ge, istället för att tas förgivet.

Tankarna är många och känslorna svämmar över.. men jag biter ihop.. IGEN.. och fortsätter min vardag en minut i taget..

Kärlek och Ärtor!

Jag har varit på väg att skriva flera gånger under veckan som gick.. Men av någon anledning har jag haft fullt upp med annat..?! Allt ifrån tråkiga "städ-saker" som har tagit min tid, till barn och hund som har behövt min närvaro.. Med andra ord så har bloggen inte prioriterats, helt enkelt.. då något annat krävt min uppmärksamhet.

Men nu är jag här och det känns bra.

Idag vill jag bara berätta, om ni inte redan har förstått av alla de nya bilderna att tyda, att jag är så otroligt tacksam för att jag har världens finaste hund. Ja, jag vet att hon har ett väldigt speciellt utseende och att man antingen tycker att hon är helt bedårande, eller ful som stryk.. men för mig är det inte bara hennes utseende som får mig att känna mig förälskad.. För mig är det även hennes personlighet, som för mig som känner henne, lyser igenom allt annat..

Så fantastiskt mild och snäll, samtidigt som hon är allert och nyfiken. Trygg i sig själv för att ta eget initiativ och att hitta på både det ena och det andra.. och så imponerande smart imellanåt att det hon hittar på imponerar mer än vad de irriterar.. (Detta gäller dock inte alla i familjen.. utan beror helt och hållet på vilket typ av hyss hon hittar på och framför allt beroende på vem som blir den drabbade.. vems saker som blir hämtade och smakade på, bland annat..) 

Samtidigt är hon fantastiskt tydlig i sina signaler, om man förstår sig på sånt.. Hon älskar att springa och hennes glädje smittar av sig varje gång hon får ett av sina glädjeryck, där hon lägger in en extra växel och kutar som besatt med ett kroppsspråk som är omöjligt att misstolka.. Hon älskar att kela, något som hon inte visste vad det var när hon kom till Sverige för lite mer än två år sedan. Att bli klappad (läs struken med händerna över pälsen) och att få massage över skulderbladen är hennes favorit. Kliar man henne vid svansen sätter eller lägger hon sig ner bredvid eller på en, och om man skulle sitta i soffan och råka missa att hon är kelsugen visar hon klart och tydligt sin önskan genom att lägga ena framtassen på ens axel.. 

Lika energisk som hon kan vara.. kan hon också sova som ett litet barn.. (Hon är galet trött under våra tidiga morgnar och får oftast lockas på mer en en gång för att lämna den varma sägen för att gå ut..) Det skönaste, när hon ligger på golvet och sover är att man kan trampa över henne utan att hon blir nervös och reser sig upp.. Något som alla i familjen tar på största allvar och omsorgsfullt respekterar, väl införstådda i hur viktigt det är att inte trampa fel eller exempelvis tappa något som kan bryta förtroendet!

- Ja du förstår kanske hur förälskad jag är i min hund..?! (Om inte, bör du nog aldrig själv skaffa en själv.. ursäkta min ärliga mening..)

Eftersom jag blivit något av en hundnörd.. och engagerat mig i välgörande hjälporganisationer, och där igenom blivit mer insatt i hur grym mänskligheten kan vara mot denna art, kan jag inte för mitt liv låta bli att se saker och ting ur hundperspektiv.. Här eller där, spelar ingen större roll.. Djurmisshandel är djurmisshandel oavsett vilket land det sker i.. Svenska hundar, såväl som spanska, rumänska, irländska, eller var de nu kommer ifrån..?! Spelar ingen roll.. ALLA har de rätt till ett om inte helt fantastiskt och underbart liv, byggt på kärlek, trygghet och tillit.. så i alla fall ett drägligt liv, med tak över huvudet, mat och rent vatten dagligen och närhet som jag vill tro alla levande varelser är i behov av. En ren och säker miljö, utan kedjor runt halsen.. 

Men nu var det inte det dagens fokus skulle ligga på.

- Förlåt för att jag gick igång på verklighetsbilden som gömmer sig bakom min upplysta näthinna.. Har en tendens till att bli upprörd gälland ämnet, då tyranneri pågår hela tiden.. Bara för att vi inte alltid ser det, innebär det inte att det inte finns.. men som sagt, var det inte riktigt dit vi skulle komma idag..

Idag skulle jag ju sprida stjärnregn över min fantastiska hund, som tack och lov hittades redan som valp. Räddad av eldsjälar från ett liv på gatan.. Omhändertagen och vårdad.. Förmedlad till Sverige, adopterad av mig. Min fina Spira hade tur och fick ett liv som många hundar inte ens kan drömma om.. Och jag vill tro mig själv ha världens finaste galenpanna till hund..

Och med det sagt..

- Kärlek och Ärtor! från mig..

.

#hund #hundliv #hundnörd #människansbästavän #hunden

Hundträffen igår blev precis så trevlig som jag hade hoppats på! Det spelade ingen roll att solen hade gått i moln och att det blev lite kallt om tårna.. Hundarnas glädje räckte för att värma hjärtat, även om det medhavda kaffet nog också hade en del i det hela..?!

Det fantastiska i dessa träffar är gemenskapen! Möjligheten att få träffas mer än bara genom bilder på nätet, att få dela erfarenheter med varandra och att se alla våra hundars glädje när de springer tillsammans, är guld värt.. oavsett väder.

- Jag värdesätter dessa tillfällen och längtar tills vi ses igen! Nästa gång hoppas vi dock på strålande solsken och några grader varmare.. och har vi tur kanske till och med fler Amigosar kan komma..?!

#adoptdontshop

Går du förresten och funderar på att skaffa hund? Se www.amigosmios.se (finns direktlänk att följa i sidomenyn) Där kan du se bilder och läsa mer om en rad olika Amigos-hundar som behöver ett hem, stora som små.

Kärlek & Ärtor!

Egentligen har jag haft en hel del att skriva om, men varje gång jag har satt mig ner för att skriva har något eller någon avbrutit mitt fokus och texterna har gått förlorade i tiden.

Som tillexempel utekvällen i fredags för en vecka sedan.. Med trevligt sällskap och med ett nytt och väldigt inspirerande möte med en vilt främmande man under gasolvärmaren på Lilla torg.

Eller som när jag i måndags blev glatt överraskad med lite vardagslyx i form av ostbricka, rödvin och filmen om Ted Gärdestad.. (En film som jag förövrigt bölade till mer än halva tiden..?!)

I onsdags slog det mig att veckans sämsta dag.. tisdagen.. redan hade passerat och att det faktiskt redan blivit lillördag.

Torsdagen började med ett möte med lärarna på skolan, gällande min mellersta grabb.. där jag insåg hur mycket jag läser av de så kallade tysta signalerna, som i form av kroppsspråk, mm.. när det gäller människor i min omgivning.

Och så var det fredag igen.. som igår då.. med en givande dag på jobb, där jag fick känna hur duktig jag faktiskt är på mitt jobb (och på att bekräfta och stärka barnen..)

Men som sagt.. nu är det lördag. Solens strålar värmer.. fåglarna kvittrar och hoppet om våren känns inom greppbart avstånd.

Idag ska jag träffa en massa hundmänniskor, tillsammans med Spira och alla deras hundar, vilket jag hoppas blir lika trevligt som alltid.

Nu dock, ska jag gå in och hälla upp dagens tredje kopp kaffe.. så jag kan njuta en liten stund till av lugnet, ljuset och ljuden från fåglarna i min stilla ensamhet i uterummet.

Kärlek och Ärtor!

Eftersom jag tror på gubben i månen, vill jag också tro på att det är han som ibland sätter snurr på min vardag.. allt för att livet inte ska bli tjatigt..?!

Vaknade 05:53 imorse, med känslan av att vara totalt utvilad.. till skillnad från igår när jag vaknade 08:23 med en känsla av att jag knappt sovit något alls..

Och för att inte låta min redan fantastiska morgon gå till spillo, tog jag en lite längre morgonrunda med hunden, väckte barnen i sin stillhet, kokade kaffe till tonerna av lugn musik och nu bloggar jag några rader..

Snart är det dags för mig att gå och göra mig i ordning inför jobb och sen kör vi*!!
(*Jag och alla mina personligheter..)

Jag hoppas att din dag blir lika underbar som du och att den vill dig väl!

Kärlek & Ärtor!

(Bilden är inte från idag.. Men jo, den är på min högt älskade kaffekokare! *smile*)

.. för såhär i efterhand.. tre dagar senare.. kan erfarenheten berätta att det har varit allt annat än just ordning och reda?!

Svårast har varit på morgnarna.. så klart.
- Att få upp barnen är fortfarande omänskligt stressande. Att sedan springa 190 på jobb för att man yrar, känns inte heller så bra..
- MEN.. jag klappar mig på axeln för mina kunskaper i att andas. För även om jag fortfarande har lätt för att gå från 0-100 på bara några sekunder, kan jag idag stanna upp när behovet av tempo är över och andas mig till ett inre lugn igen. Förr kunde stressen hålla i sig hela dagen och allt jag rörde vid blev nattsvart inombords. Idag är det som sagt mycket bättre.. trots allt. Därav mår jag därför bättre än tidigare..

Jag vet inte hur långt jag kom i min berättelse i somras/höstas, gällande min deppresion, men i dagsläget är jag tillbaka på jobb 100% och väntar på tid hos psykolog den 1/2-19.
Känns sådär att behöva gå tillbaka till depressionen när jag väl kommer till psykologen, men även om jag mår bättre idag, vet jag att problemet fortfarande finns kvar inom mig. (Det som låg uppe vid ytan i somras, har sjunkit till botten och det kommer att krävas en hel massa mer för att hitta.. men jag har hopp om det och jag förmodar att det är just hoppet som är en del av att jag faktiskt mår bättre idag..?!

Kärlek & Ärtor!

Jaha, så var man tillbaka i vardagen igen.. och jag måste erkänna att det kändes rätt skönt att komma tillbaka på jobb. (Även om vi bara hade planeringsdag utan barn, idag.)

Det enda som känns trist med vardagen är omprioritering gällande dygnets antal timmar, vilket tack vare jobb resulterar i tiden för hunden hamnar (än så länge) under de mörkare timmarna..
- Hade varit nice med en lampa i hundrastgården, men det är väl bara till att gilla läget..?!

Så här vackert kan det vara dagtid..

Och såhär mystiskt kan det vara kvällstid.. (här med dimma som enda sällskap, bortsett från hundens närvaro då naturligtvis..

Nåväl.. Det är som sagt bara till att gilla läget.. Hunden springer oavsett ljus eller mörker.

Jag hoppas att alla ni som, liksom jag, haft er första arbetsdag idag efter långledigt över jul och nyår.. har haft en givande och kanske till och med inspirerande dag och att ni fått en riktigt bra start på det nya året!

Kärlek & Ärtor!

Har precis kommit hem ifrån tredje dagen och rundan gjord på Emporia. Idag var det den äldsta sonens tur och eftersom jag är så smart, tog vi en snabb (tro det eller ej) runda inom Ikea också. Skulle ha förvaringslådor och igen.. tro det eller ej.. så var det BARA just det jag köpte.

Som tack för att jag skötte mig *smile* och inte stannade överallt, bjöd sonen på glass när vi kom ut ifrån kassorna! *smile*

Först glass, sen bärhjälp.. Alltså, vi snackar genidrag av mamma.. alltså mig!!

Kärlek & Ärtor

Ps. Om ni har planer på Ikea idag, ha tålamodet med er.. Där är rätt mycket folk..

Ds.

(Man skulle kunna tro att jag har galet mycket julsaker att packa ner, men så är det faktiskt inte.. Lådorna ska räcka till annat också.. *smile*)