Det har varit ett, minst sagt, händelsefullt år.. 2013..
Lika galet, som förra årets "botten".. har detta årets "toppen" varit en omtumlande upplevelse.. In good and in bad..

Det jag vill minnas mest från 2013, är vår fantastiska sommar! Där jag och barnen.. tillsammans med Tomas.. fick njuta av en massa små äventyr och utflykter till olika ställen.. Kanske inte så stort, sett i andras ögon.. men för mig var det något helt nytt, att få så mycket tid tillsammans med HELA min familj.. Vilket jag alltid kommer att minnas med stor glädje!

2013.. ett glädjens år, med andra ord..
- Visst har jag gråtit, varit arg, till och med ursinnig i mellanåt.. Jag har grubblat, snubblat och till och med trillat några gånger, men jag vill ändå känna att det har varit till det bättre..?! Det finns ingenting som säger att 2014 kommer att bli lättare, men heller ingenting som säger att det kommer att bli svårare..?! Jag vill tro att varje år har sin charm.. Att varje år ger nya möjligheter.. Allt handlar om hur vi vill se saker och ting.. Att vi själv väljer hur vi vill ha det..

Jag har i alla fall (redan) valt.. att 2014 kommer att bli ett fantastiskt år, med ännu mer glädje.. Kanske till och med, med en eller annan dröm som kan gå i uppfyllelse..?! Inga garantier, så klart, men jag måste ju ändå få tro.. hoppas.. önska.. drömma..?! Det var många år sedan jag slutade att avge nyårslöften, men jag tänkte faktiskt att jag skulle våga mig på ett löfte inför det nya året.. Ett löfte som egentligen bara gäller mig, men som förmodligen kommer att "drabba" min omgivning också.. men då på ett positivt sätt, vill jag hoppas..?! Mitt löfte kommer att vara: att vara ärlig mot mig själv! Jag är ganska så säker på att jag kommer att må absolut bäst av detta och att det i sin tur kommer att vara bäst för min omgivning..?! Jag är en fantastisk människa! Med så fruktansvärt mycket att ge.. allt ifrån kärlek, till idéer.. med omtanke och värme.. med eller utan pensel i handen.. Jag kan, men det förutsätter att jag vill.. Och om jag bara är ärlig mot mig själv, så tror jag att möjligheterna är oräkneliga.. Jag är som bäst, när jag mår bra.. Och därför ska jag se till så att jag mår bra.. hela tiden.. Eller ja, realistiskt sett, mestadels av tiden.. *smile*

GOTT SLUT MINA VÄNNER! OCH ETT RIKTIGT GOTT NYTT!!

Var rädd om dig själv.. Ta hand om varandra.. Så ses vi igen 2014!
- Puss och Kram!

Ps. Älska alla. Lita på få. Skada ingen..

Julen är över.. och vilken härlig sådan det har varit..! Trots brist på snö och uteblivet möte med farbror Jultomten, har det varit en riktigt god jul.. för maten och drickan har flödat.. Godis, kakor.. och en massa annat gott, har hela tiden funnits till vårt förfogande och det sköna sällskapet har förgyllt varje minut!

Så var dagen här som vi alla väntat på, sett fram mot, längtat efter.. flertalet av oss i alla fall.. vill jag ändå tro..?! Tillsammans med nära och kära.. Stora som små.. Mat i massor, dricka så det räcker och blir över.. Förväntansfulla barn.. Pyntade granar - riktiga, eller i plast.. Gröna eller som i mitt fall rosa..?! *smile*

Jag önskar er alla en Riktigt God Jul! Kramar till er alla!!

Såhär dagen innan julafton tyckte jag mig skymta Tomten.. Hann dock bara fånga skuggan av honom på bild..

Det börjar dra ihop sig.. och såhär dags är man antingen färdig.. eller så har man jättemycket kvar.. att fixa inför julen..?!

Jag tillhör skaran som fortfarande har flertalet pusselbitar, att få på plats, innan julfirandet är ett faktum..
- MEN.. Jag har lovat mig själv att inte stressa upp mig.. mer än nödvändigt! Fokus ligger ju trots allt på att kunna spendera julhelgen tillsammans med nära och kära.. INTE på huruvida städat jag har det i kylen..?! *smile*

Så med dagens bild, vill jag bara säga.. Skynda långsamt..

(Bilden är hittad på Google..)

Oh oj oj..?!
Idag tog det nästan precis hela dagen, innan jag fick upp dagens bild..?!
- Bättre sent än aldrig.. dock.. "Smile"

Dagen till ära.. dagens bild:

Idag är det tio år sedan jag blev mamma för första gången.. då vår älskade Jonathan föddes! Minns fortfarande hur lycklig jag var och att jag redan då såg honom som min "anledning".. Det var pga. Jonathan, som jag gjorde mycket då.. och då menar jag inte alla sysslorna som rör ett barn.. Jonathan var min anledning till att fortsätta mitt kämpande med mina inre demoner.. för tro det eller ej, men de har funnits inom mig väldigt länge..

- Men nu ska vi inte tänka på mina inre demoner! För inte ska vi behöva 

deppa ihop idag..?! Det är ju, min älskade Jonathans födelsedag.. och han fyller TIO?!

Shit var tog åren vägen..?! Känns ju som om det var igår, som jag fick honom i mina armar för första gången.. Jag minns att jag var aningen orolig över "Den öbeskrivliga kärleken" som ett barn ger.. då jag i ärlighetens namn inte kunde känna den, så som alla hade beskrivit.. Men ganska så snart kom jag på att det var för att jag inte kände honom.. Låter kanske konstigt.. men allt eftersom dagarna gick, blev jag mer och mer kär i honom.. och snart var jag inte orolig längre.. då jag snart visste, i mitt hjärta, att han var mitt allt!! MIN ANLEDNING!

På första fotot är Jonathan 8 månader gammal och vi hade nästan precis

flyttat in i min och Tomas första, gemensamt ägda lägenhet..

Sista fotot.. togs i augusti, nu i år, när jag och Jonathan fick en dag

tillsammans på tu man hand, inne i stan för att besöka Malmöfestivalen..

Alla foto där i mellan - ligger tidsmässigt, huller om buller.