Inte helt övertygad om att det skulle bli en bra vecka, men med öppet sinne, kom vi till Värmland.. (tisdagen innan midsommar) Jag får i ärlighetens namn, erkänna att jag var aningen syrlig, med en del vassa kommentarer till en början, men vill ändå påpeka att jag verkligen gjorde mitt yttersta för att behålla lugnet och inte smitta min omgivning med mina mörka tankar..

- Och tro det eller ej, men det gick..?!

Redan i bilen, på vägen upp, kom jag till insikt med att detta skulle bli en personlig inre resa och det kändes lite som om att jag var tvungen att behålla lugnet, för egen del, för att kunna jobba på "allt det där inre" som jag fick för mig att jag skulle hålla fokus på, för att inte haverera..?!

Det hände några gånger, att jag föll tillbaka till mina mörka tankar (säg bitterhet om så vill) men med hjälp av papper och penna.. och en liten stund för mig själv, lyckades jag bortse från det som har varit och kunde återigen blicka framåt.. Några morgnar tog jag motion till hjälp, då jag startade dagen med att gå/springa en runda längst sjön.. vilket var mer än bara befriande.

Midsommarafton, som är den dagen som är mest förknippad med ångest under veckan, blev en upplevelse som heter duga, då jag mer elle mindre blev överöst av bekräftelse från olika håll.. Bäst av allt var när min äldsta kusin ruskade om mina tankar och fick mig att inse att min saknad efter honom, egentligen var lika stark från hans sida, gentemot mig.. Vi talade om vårt arv och vårt löfte som vi kom överrens om redan som barn, då vi insåg att mormor och morfar inte skulle leva för evigt och därför inte heller alltid kunna hålla ihop familjen.. Vi var bara barn då, men vi lovade varandra att vi, tillsammans, skulle ta över mormors roll och se till att familjen alltid höll ihop.. något som har varit svårt för oss båda, med små barn i omgångar, separationer, husköp, mm..

Det var så otroligt skönt, som om ett kvävande grepp släppte taget och allt föll på plats.. Jag insåg att jag inte alls varit bitter för gammalt trams.. Jag har helt enkelt saknat samhörigheten, med de människor som jag älskar allra mest..

Jag tänker tillbaka på min mormor och tårarna kommer smygande, när jag inser att jag fortfarande saknar henne sjukt mycket.. Som barn var hon "bara" mormor, som fixade och donade.. Men när jag tänker tillbaka, minns jag att traditionerna dog med henne.. Inte för att min moster, med flera inte har gjort allt för att hålla allting vid liv.. för visst har vi firat jul och midsommar.. Men jag minns så väl första julen efter det att mormor gått bort och hur jag kände att "nu var det slut"..

När min kusin tog upp allting till ytan igen, efter alla dessa år, var det som om jag hittade hem på något vis..?! Känslan av att inte vara ensam längre och att känna vetskapen och engagemanget från min kusin förändrade allt.. Vi växte upp som syskon, men har under väldigt många år haft fullt upp med våra egna liv.. och någonstans på vägen har vi tappat det där som vi hittade igen, nere på logen, på Hagvallen, i Värmlands gröna skogar, nu på midsommarafton..

Allt efter det är harmoni..
Sköna dagar på backen..
Långa samtal nere på logen..
Allt precis så, som det SKA vara..

Jag tänker: Att se fram emot, att drömma och fantisera om något, kan förgylla livet.. Men kan göra väldigt ont när verkligheten senare visar något annat..?! Att däremot ha ångest och inte riktigt våga tro, inför något som komma skall, kan vara fantastiskt inspirerande när verkligheten får en att inse att allt faktiskt är bra.. (Bara en tanke, som legat i bakhuvudet under veckans gång och som påmint mig om hur viktigt det är att våga trotsa sitt eget obehag..)

Det tog inte många minuter för mig att inse, efter det att vi kommit fram, att det i alla fall inte är platsen, som har gett mig ångest.. Tvärtom har jag nog saknat den mer än vad jag trodde..?! Jordnära. Med barfota fötter mot urskogens mark och dess djupa rötter, krävs det väldigt lite energi för att hitta den inre harmoni, som jag tror finns inom oss alla..?!

Från den minsta insekt, till den vackraste blomma.. Doften.. Fågelsången.. Ljudet från den porlande bäcken.. Kliet från knott och myggor.. Allt hör ihop och historien bakom får oss att vilja fortsätta framåt.. Det kommer aldrig att bli som då.. För det som har varit, ligger bakom oss.. Vi kan bara göra "NU".. och gör det egentligen utan att se, att även vi kommer att bli historia..

Det har varit en omtumlande vecka.. med mer gott än ont.. och nu är den slut..
Imorgon är det tillbaka till jobb, vilket faktiskt ska bli riktigt roligt, tro det eller ej.. *smile*

Kärlek & Ärtor!

Vi är hemma hos Tomas syster, för att äta tillsammans med familjen och Tomas pappa med fru..

Må hända att korv inte tillhör mina favoriter, men jag gillar "tillbehören" desto mer så det jämnar väl ut sig.. *smile*

Och med detta önskar jag er en trevlig fortsatt kväll..!

- Kärlek & Ärtor

Jag skriver i massor, men det är med penna på papper, då nätverket i urskogen är mer "avkopplat", än uppkopplat.. Fantastiskt rogivande !!

Passar på att önska alla en glad midsommar! Bloggen kommer inte uppdateras förrän helgen är slut..

- En favorit i repris!

Kärlek & Ärtor!!

Under dagen, allt efter hand som vi kommer närmare vårt mål, har jag kommit till insikt att jag blir mer och mer känslomässigt påverkad.. och tanken slår mig att det kanske är den egentliga anledningen till att jag tycker denna traditionella resa är så jobbig..?!

Känslostormar från hjärtlig lycka med härliga skratt, till tysta tårar av innerlig sorg.. Fantastisk frihetskänsla, i öppna vyer, till nära klaustrofobi mellan bergsväggar som passerar..

Jag inser att jag måste möta min rädsla och börjar här och nu.. Denna vecka ska jag tillägna mig själv och mina inre väsen.. Och jag hoppas på att hitta (om än bara) en liten del, av min inre ro..?!

Kärlek Ärtor!

Att vakna upp, med total panik.. är ingenting jag rekommenderar..

Som jag skrev i natt, så var jag (mer eller mindre) superwoman igår..
Men även om jag faktiskt har sovit i tre timmar, känns det inte riktigt som om jag har gått in i "semestermood" ännu..?! Har så mycket jag skulle vilja göra, men som jag inte hinner pga. andra "måsten".. Så jag får allt vackert spotta i nävarna och komma igång..

Vet inte varför jag vaknade i panik, men inte var det något skönt sätt att starta semestern på i alla fall.. Sitter på balkongen och försöker "sansa" min kropp, som fortfarande känns orolig.. och inser att det nu har gått en vecka sedan min älskade hund lämnade min sida.. Sminket hänger på trekvart och jag vet inte om jag ska börja med att "rätta till" mitt utseende, eller om jag ska kasta mig in i leken igen och packa färdigt..?!

Nej.. Det ända rätta nu, är en stor kopp kaffe.. Sen kanske vi kan börja snacka..?! Hur som helst är tiden, för att sitta här och blogga, slut.. Mina måsten fortsätter.. Har nog inte riktigt vaknat ännu och får därför ursäkta mitt, kanske aningen konstiga inlägg.. Totalt osammanhängande..?!

Nåväl. Jag önskar er alla en härlig dag.

Kärlek & Ärtor

Gick upp strax efter 05 imorse, då jag hade öppning på jobb..
Efter mitt arbetspass var slut, blev det som planerat några viktiga ärenden, innan det var möte klockan 15:00 med centrumledningen på Burlöv Center, där jag skulle få hämta vinsten som jag vann (i en av deras tävlingar, i våras) samt intervju och fotografering.. Strax innan 16, var jag på förskolan för att hämta Jasmine.. Stod och snackade med en av pedagogerna en stund innan jag och Jasmine körde vidare till skolan, för att hämta Charlie på fritids.. Hem. Plockade lite, packade en väska, tog ungarna med mig ner i bilen och drog till Almåsa för säsongens andra bingo.. Barnen blev hämtade av Tomas strax innan spelet körde igång, sedan var det "full fokus bingo" tills alla spel var slut och allt var städat, stängt och låst.. Var hemma i runda slängor klockan 23.. och kastade mig in i all den tvätt som gjordes igår..

Jag har sorterat upp en del och bäddat rent i barnens sängar.. men sedan tog orken slut.. Gick ut på balkongen för att ta ett bloss.. och nu sitte jag här..?! Klockan är kvart över 01 och jag börjar känna mig ganska så mör..?!

Det har varit en inspirerande dag och det hade känts helt ok att avsluta den här.. Men eftersom jag är så himla envis, tänker jag göra klart det som jag planerat först.. och sen kan jag avsluta dagen.

Kärlek & Ärtor!

Det är fasiken inte roligt att kånka på så mycket tvätt, som jag har lyckats att samla på mig.. Men WOW så härligt det känns, när man nästan är färdig..!! Anledningen till att det är så mycket tvätt idag är mitt starka behov av att tvätta alla filtar, sängkläder, kuddfodral, dukar och gardiner.. (Plus alla kläder..?!)

Känner att det kommer att bli mycket att hantera efter allt är klart i tvättstugan.. men attans vad gött med att ha ALLTING rent!!

Det blir några rundor till ner till tvättstugan, innan det är dags för att bädda rent sängar, mm.. Men det kan jag ta! Är speedad till tusen, trots att jag bara druckit en kopp kaffe sedan jag kom hem..

Nåväl.. Pausen slut. Dags att återgå!

Kärlek & Ärtor!

Jag sitter på min balkong och njuter av solen, efter en bra dag på jobb.. Barnen är hämtade på fritids och förskola och medans de håller på att varva ner i soffan, sitter jag här och laddar upp inför storstädning och tvättsortering..

Jag känner mig i ärlighetens namn inte jätteinspirerad, men tänker på den tillfredställande känslan när allting väl är klart och gör mig redo för ett ryck..

Önskar därför er alla en fortsatt trevlig måndag!
Kärlek & Ärtor!