Ja.. precis så är det.. och jag är så in i helvete trött på det!!!

Förlåt, men så är det. Vet inte.. jag vill se mig själv som en öppen och rak person.. (tror inte någon, som känner mig, sätter mot det) Jag säger vad jag tycker, berättar vad jag vill och strävar hela tiden efter att komma framåt, att bli bättre.. både som människa och i det praktiska..

Det där med att vara smidig, har jag betydligt lättare för vad gäller utomstående.. Jag har tillexempel lättare för att på ett smidigt sätt ta mig ur ett klagomål, från någon gnällig tant på bingon, än kunna förklara mig hemma. (Jag jobbar ideellt som uppropare på Almåsa-Bingokvällar.)

Hemma är jag bara värdelös! En negativ person, som älskar att må dåligt. Mår bra av att gnälla och skälla och ställer ALDRIG upp. Jag är egoistisk. Tänker BARA på mig själv.. Har ALDRIG tid för min sambo. Pratar inte, försöker inte.. En bitch som bara ska ha och ha och HA! Ett monster utan stora pattar som ALDRIG är nöjd.. *suck*

(Detta var en beskrivning av mig, ur min sambos ögon.. bortsett från det där med de stora pattarna.. det var bara lite krydda från mig själv.)

Igår var jag jättelycklig! Idag.. nu.. mår jag piss.

- Och jag är så trött på det!

Jag försöker dagligen att prata med min sambo. Förr kunde jag ställa samma fråga tio gånger, för att vara säker på att han hört vad jag sagt. Idag säger jag det jag vill ha sagt en gång och hoppas att han hört.. Detta brukar dock ALLTID sluta med att jag får skit för att jag inte sagt något.. för det har han aldrig hört.. ?!

AAAAAAAaaaaaaah!! Jag vill ju bara ha en puss. Ett erkännande. Hur fasiken ska jag kunna kommunisera med någon som inte säger något?! Jag har inte den blekaste aning om hur han känner, vad han vill, vad han tycker. Vi har varit ihop i 11 år och jag vet fortfarande inte vad han drömmer om.. vad han vill med livet.. om han ens har några drömmar? Det ända jag vet är vad han inte vill.. (Tänk då på att det är jag som är den negativa..?!)

- Usch, så mycket jag skrivit idag.. En redig spya, som man kan säga om man är skåning.. och det är ju jag, så vassego´

Innan jag slutar, måste jag bara berätta..

Jag föddes med ett ego som vet att jag är bra, en självkänsla som alltid sagt det samma.. och det höll i sig genom tonåren.. och även som ung kvinna.. * ?Kan man verkligen skriva så? Låter som om jag var 60 bast, eller nått? * 

Hur som helst.. Under de senaste 5-6 åren kanske, har varken min självkänsla eller mitt självförtroende varit speciellt nära toppen.. Väldigt nära botten, låter mer riktigt.. men så fick jag en uppenbarelse..

- Inget religöst nu.. men nära nog:

Det var ståendes i kön i mataffären, som jag såg den.. "Ego Woman"

En bok om delar ur Carolina Gynnings liv.

Ja, jag vet vad många av er tänker nu.. och det är helt okej, för jag har haft samma negativa tankar.. Bimbo.. typ..

Men oj oj oj, så fel jag haft om denna fantastiska kvinna!

Okej att hon kanske inte började sin karriär på bästa möjliga vis, men helt ärligt, har ni någon aning om vad hon kan?

Nu är jag ju en hopplös konstnär, drömmare, som förmodligen aldrig kommer att bli erkänd.. och min mening kanske inte har någon betydelse, men jag har sett Carolinas tavlor! I påskas såg jag de live, äntligen, och döm om min förvåning.. Carolinas "figurer" har varken händer eller fötter.. Målade precis som mina figurer, som inte heller har detaljerade händer eller fötter, helst "gömda" bakom något annat, eller "utanför" bild.. *smile* Detta fick mig att le..

Yadda yadda yadda.. Mmh.. och så tillbaka till boken: Ego Woman.

Jag läste ut den på fem kvällar och jag tyckte att den var SÅ BRA! Kanske för att den är ärlig, rätt fram och utan en massa BS.. Kanske för att jag kände igen mig i väldigt mångt och mycket! Delar av boken hade kunnat vara tagna ur mitt liv.. mest gällande hennes känslor, tankar och sättet hon förklarar sitt skapande på.

Yadda yadda yadda.. Mmh.. Det jag skulle säga så kort.. för en halv roman sedan.. var att efter att ha läst Carolinas bok, kände jag mig som en vinnare, för första gången på väldigt länge! Och jag har gett mig f*n på att jag inte ska tyna bort och dö, bara för att jag råkar vara osedd och inte blir bekräftad hemma. Jag gör väl så gott jag kan! HELA TIDEN!

Jag ska f*n visa att jag kan! Trots ALLT!!

- Ha ha, se där.. När jag började att skriva, här ikväll, var jag måttligt pisst off och mådde som den pannkakan jag är.. Men nu.. NU mår jag mycket bättre! 

- Heja Bloggen! Heja Carolina Gynning! och..

HEJA JENNY!!

Ta hand om varandra.

Livet är för kort för att vänta tills imorgon, så

gör vad du drömmer om.. Det är aldrig försent..

(helst innan man dör då förstås, då jag tror att där går max-gränsen..)

  / Kram

Igår blev jag stolt ägare till en alldeles egen dator!!

Köpte den vid 15-tiden, "pluggade in" den vid 20 tiden och nu (kl 02:35) stängde jag av den.. MIN Lilla Svarta..

.. MIN MIN MIIIIIN!!!!

- Ja ni kan inte förstå vilken lycka detta är för lilla mig..

Har drömt om denna dagen sedan.. ? .. ja, jag vet inte när.. !!

(Fakta finns dock att hitta här i bloggen, då jag skrivit om

att jag planerat att köpa en egen dator, men jag vet som sagt

inte hur långt bak i tiden man måste gå för att hitta bevis, svart på vitt.)

- Oj vilken lång parantes.. (.. bara en parantes..)

- Sa jag att jag har fått en egen dator?   

Härom morgonen vaknade jag klockan 04 och var så totalt lycklig i hela kroppen.. Sist jag kände samma lyckorus var när Charlie föddes i november 2008. Och gången innan det, var när Jonathan föddes i december 2003. (Snabbt räknat.. Totalt lyckorus tre gånger på 8 år.. Bara en parantes..)

Anledning till mitt senaste lyckorus, var en dröm jag haft..

Jag hade köp hus.. med förmodligen världens fulaste badrum.. som gick i brunt, grönt och oranget. Det var inte jättestort, men det fanns dusch, badkar, handfat och toalett och trots de hemska 70-talsfärgerna, var jag i totalt lyckorus!!

En annan sak, som fick mig att känna lite hopp..

(Har inte känt det på lääääänge..)

Var det faktum att jag kom ihåg min dröm!

(Har inte heller hänt på väldigt lääääääänge..)

Jag har varit rätt vilsen, den senaste tiden..

Utan hopp och utan alla mina drömmar och visioner..

Trött och bara på ren rutin.. dag in och dag ut..

.. MEN så hade jag en dröm.. om MITT hus..

Och en liiiiiten gnutta hopp kändes!