Åkte till Rusta.
Skulle köpa WC-Anka.
Slut?!
Blev bordstabletter istället.

Hoppas ni haft en fin tisdag.
Kärlek & Ärtor!

Fick finbesök i trädgården idag..

De tre änderna som kommer förbi lite då och då, kom för att i vanlig ordning vagga runt lite på gräsmattan och dricka vatten ur hundarnas vattenskål..?! Den där skålen är nog mer fåglarnas än hundarnas, när jag tänker efter..?!

Den är inköpt till mina hundar, men används nog oftare av fåglarna, om jag ska vara ärlig..

Kråkan använder den till exempel till att blötlägga torr mat som den hittat.. Vilket man ser direkt eftersom vattnet blir superläskigt efteråt, med resterna som blir kvar av det som lösts upp i vattnet.

Skatan har setts dricka ur den ett flertal gånger.. och en och annan småfågel har setts bada i den under varma sommardagar..

Ett tag satte jag in vattenskålen i uterummet, för att inte riskera att missa byta vatten innan hundarna drack ur den.. men då hittade jag spår efter mössen i vattnet istället.. så det blev inget bra det heller..

Börjar förstå innebörden av uttrycket: .."att samlas runt pumpen".. även om det är en skål just i detta fallet..

-Där det finns vatten finns det liv.. som man säger.. Ett riktigt fågelliv om inget annat..?! *smile*

Hur som helst.. Tog en bild på de tre änderna och fortsatte sedan att fotografera lite runt om i trädgården..

Kom på att det var länge sedan jag gjorde det sist.. 

Det blev en skön stund.. som alltid i min älskade trädgård.. även om bilderna kanske inte blev i fotografkvalitet..?! Men vad gör det om hundra år..?! Att uppleva stunden i nuet, med alla sina sinnen, är viktigare..

Kärlek & Ärtor! 

.

.

.

#bilder #trädgård #maj

Hur som helst.. Tog en bild på de tre änderna och fortsatte sedan att fotografera lite runt om i trädgården.. Kom på att det var länge sedan jag gjorde det sist.. och det blev en skönt avkopplande stund.

Något jag fått erfara genom livet, är att jag MÅSTE FIGHTAS för min rätt. Där finns ingenting som säger att någon annan kommer fightas för mig.. Mitt liv. Mina problem. Som kräver MIN lösning..

Så förstå min oro när jag ställs inför avgörande bemötande. Kommer personen jag möter förstå, eller kommer jag att behöva slåss för min sak..?! Kommer jag orka slåss för min sak..?! Och HUR..?! När det kommer till en enskild person i förhållande till systemet i samhället, är jag egentligen inget annant än en liten lort.. och jag faller i gropen där jag blir helt och hållet beroende av personen jag möter.. Får jag, eller blir jag nekad, stegen som hjälper mig upp..?!

Jag borde vara starkare..
Jag har kämpat så länge, att jag borde kunna fightas bättre.. men likväl blir jag fortfarande lika orolig inför dessa avgörande möten. Ont i magen, svårt att fokusera och en oroväckande brist på tålamod. Och tårarna ställer sig i beredskap för att storma vid minsta lilla känsla.

Jag rustar mig inför den påtvingade situationen jag snart befinner mig i, genom att intala mig själv att jag ska försvara en kompis. Min bästa vän behöver hjälp och jag ska göra allt som står i min makt..

Oro blandat med försvar. Liten som ett försvarslöst litet barn, blandat med den starkaste hjälten som fullständigt krossar för mänsklighetens överlevnad. Fullt medveten om att beslutet om min nästkommande framtid, trots allt, ändå ligger i händerna på personen jag möter..

Jag vet inte om mötet blir bättre, med min beredskap på eventuellt krig, eller om det hade gått lika bra utan..?! Jag har inte kommit till den punkten ännu, där jag kan känna fullt förtroende för att personer låsta till systemet ska agera i min favör..

Erkänner dock att tilliten ökat under den senaste omgången, då jag upplever att psykisk ohälsa blir mer taget på allvar nu än för femton år sedan.

Dagens läkarmöte gick bra. Eller ja.. Bra om man bortser från tårarna som rockade loss och alla orden som försvann..

Personen jag mötte idag, för första gången, lyssnade. Han hörde mig. Han förstod. Och han räckte mig stegen, noga med att jag hade tag om den.