..den här veckan har varit jobbig.

Trött. Hårda krav på mig själv. Stressad inombords. Irriterad på allt..

Så när helgen kommer.. om tre timmar och fem minuter.. är den mer än välkommen!!

Kärlek & Ärtor!

Efter en galen, men rolig och mycket glädjerik förmiddag på jobb, sitter jag nu på min rast och minns lugnet ifrån gårkvällen.

Då satt jag ensam i vår lilla myshörna utomhus, med en kopp kaffe i handen och en nyinköpt bok i knät. Tyst och stilla..

Nu såhär i efterhand, när jag reflekterar, inser jag att kontrasten mellan gårdagens lugna lässtund och förmiddagens hinderbana med elva stycken barn, över stolar, bord, soffor och bänkar är gigantisk.

Tacksam över att få uppleva båda delarna.. Tystheten som får kroppen att slappna av och framför allt då huvudet.. Och sen de höga glädjetjuten, skratten och den intensiva energin som fyller rummet med ett gäng lyckliga barn som får klättra på möblerna.

Det må hända att jag fick några gråa hår till efter förmiddagens planerade rörelsepass, men det var det helt klart värt. Jag tänker.. min bok väntar ju på mig där hemma och kvällen kommer fortare än vad jag tror..

Kärlek & Ärtor!

Det har varit en något snårig väg, som jag har traskat på den senaste månaden.. men det känns som om det var en väg jag helt enkelt var tvungen att gå. Och nu känns det som om jag är tillbaka på rätt spår igen.

Lustigt det där hur livet har sina små twister ibland..?! Och ännu lustigare hur saker och ting kan gå från riktigt-jädra-jobbigt till balans och inre lugn..?!

Förlåt, jag skriver i gåtor.. (blivande politiker kanske..?! *smile) men jag gör det med anledning av respekt och värnande om integritet.. och för att inte trampa fel.. igen..?! Jag mår rätt bra av att slippa snåriga omvägar för en stund och som sagt, så känns det skönt att vara på rätt spår igen.

Ljuset är tillbaka.. våren är på intåg. Fåglarna kvittrar. Solen lyser. Och även om jag är galet trött i huvudet, ligger det ett välbefinnande i att vara jag igen.

Kärlek & Ärtor!

Såg att mitt senaste inlägg, även det, handlade om solen. Men hur ointressant det än må vara, med ytligt snack som vädret, så känns det just nu som om det är det mest väsentliga för att hålla mig igång..

Jag känner mig slutkörd, trött och ointresserad.. Nästan så att jag skulle vilja göra slut med mig själv.. Skulle vilja slå bakut. Kasta något. Resa ut allt svart jag har omkring mig..

Men så lyser solen.
Jag kräket på att vara positiv. Jag kräker på att vara duktig. Jag kräker på att vara den som håller huvudet högt.. ler.. och säger:
- Kämpa på. Upp igen. Du kan. Du är bra. Jag tror på dig..

Kom till insikten igår att jag är olycklig.. vilket smärtar mig på så många sätt. För många sätt för att nämna här.

- När skrattade jag hjärtligt, senast?

Nätterna är värst.. men så kommer dagen och solen skiner i mitt ansikte.. och ännu en dag kan passera..

Må väl.
Kärlek & Ärtor!