Jag har fått den stora glädjen att få lov att måla om på jobb..

Allt började med att ett nytt hyllsystem köptes in, för en snyggare och mer organiserad ateljé där det är tänkt att barnen ska få möjlighet till att leva ut sin kreativitet..

- Men man kan ju inte montera en hel vägg med nya hyllor utan att fräscha upp väggen bakom, tyckte jag och fick ett ryck.

Den ena väggen ledde till den andra.. som senare ledde till den tredje. Började i onsdags och blev klar idag.. (Tack vare mina fina arbetskamrater, som gav mig tiden..)

Under tiden som jag gav mig på vägg nummer tre, avslutades monteringen av hyllsystemet på vägg nummer två. (Underbart tacksamma för hjälpen, till den förälder som hjälpte oss att få allting på plats! Det hade tagit säkert en vecka för oss att sätta upp allting samtidigt som att ta hand om barnen..)

- Är sjukt taggad inför att få lov att organisera in allt material nu.. Kan knappt berga mig!! Men nu är det långhelg, så jobbet får helt enkelt vänta.. Men herre gusse-ness vad det kliar i fingrarna!

Och det är egentligen därför jag skriver nu.. För visst är det underligt..?! Att så fort jag får lov att vara lite kreativ.. och får lov att göra det jag tycker allra bäst om.. att måla.. får jag så galet mycket energi, att jag inte märker att klockan har passerat 01.. Trots att jag varit uppe och studsat sedan 07:15 imorse.

Inte så svårt att inse vad jag behöver göra oftare, för att jag ska må bättre i själen..?! Jag säger bara färg, färg, färg.. *smile*

Att få snygga till en sönderhäftad vägg, med spår av häftmassa (barnomsorgens förbannelse, enligt mig) är för mig en egoboost utan dess like! Jag älskar det jag gör. Jag älskar det som blir! Jag älskar att få ordning och reda. Jag älskar att få bort allt det där som vi kallar för visuellt buller och att istället fylla rummet med lugn. Att få förvandla ett stökigt rum, som suger musten ur en, till ett harmoniskt rum som istället fyller en med energi, är för mig en välsignelse. Och jag är så tacksam!!

- Ja.. Jag är bara så galet tacksam!! *smile*

Kärlek & Ärtor!

Av min erfarenhet, inbiten i benmärgen är morsdag en dag då man uppmärksammar sin mamma och kanske firar henne lite extra för allt som hon gör.. För tiden hon tar sig, för engagemanget hon ger.. För omtanken, samtalen, idéerna, hjälpen vid kris.. Kärleken, respekten och allt det där andra, som skulle ta timmar att skriva om..

I mitt huvud kan dock morsdag även innebära precis det motsatta.. Så som saknad, förtvivlan, bitterhet och säkert en himla massa mer i negativ klang, då jag är fullt medveten om att det är långt ifrån alla som har en sådan fantastisk relation med sin mamma som jag har..

Mammor som har svikit, sårat, eller kanske begått oförlåtliga misstag, mm som fått tragiska följder.. eller bestående men.. Måste kännas oerhört frustrerande att en dag för mor skulle vara så speciell då, tänker jag..?! Men de finns ju också i vår värld..

Och jag kan inte ens föreställa mig den oerhörda saknad efter alla de där underbara mammorna, som faktiskt var bäst, men som lämnat jordelivet och därav inte kan firas.. hur mycket man än skulle vilja.. Sorgen kan bara tänkas obeskrivlig..

I mitt tycke skulle jag dock vilja se firandet/ uppmärksammandet vara riktat till alla mammor..?! Inte med fokus bara på sin egen mamma, utan kanske även från den som borde stå mamman i fråga som närmast, alltså från pappan till mammans barn.. (Kladdigt, men jag tror ni förstår..)

Jag tar mig själv som exempel, då jag känner mig något underskattad, eller mer tagen för givet i skrivande stund. Barnens presenter, teckningar, mm.. (vad det än må vara) är ALLTID lika underbara och uppskattade.. men herre gusse-ness vad uppskattad jag hade känt mig om mannen i huset hade rest sig upp, engagerat barnen och faktiskt gett mig en timmes bekymmerfritt städande.. (hade till och med nöjt mig med en enklare undanplockning..)

Som mamma får, eller ska jag säga bör.. man naturligtvis inte beklaga sig. En mamma ska ju kunna hålla ut, ihop, tillsammans allting i en ständigt regnbågsfärgad harmoni.. Och som i mitt fall.. något som jag har fått höra några gånger, faktiskt inse att barnen är något man har valt att göra själv och därigenom också sagt upp allt som har med egenvärde att göra.. (En åsikt som får regnbågen att krackelera och förvandlas till ett rött hav av eld..)

För ska jag beskriva mig själv som mamma, så är jag en grymt bra sådan! Naturligtvis har jag fel och brister som alla andra levande varelser som vandrar på vår jord..
- Men jag är f*n en bra morsa ändå!

Jag är till och med en så bra mamma, till ALLA i vårt hem, att jag borde bli uppskattad mer än bara en dag om året.. (och då inte bara allmänt firad genom att se random lyckönskningar på instagram eller Facebook..)

- En jä*la blomma hade varit trevligt, om man nu tror att kärlek går att köpa..?!

Nåväl.. Missförstå mig rätt..
Jag är inte bitter. Jag är inte arg.. och jag är inte ledsen.. i alla fall inte som mamma.. En roll som jag anser mig vara välsignad med att ha.
- Jag är skitstolt över mina ungar!
De är tre fantastiska individer, som alla har sin egen underbara personlighet. De hjälper de svaga, står upp för sig själv. Streetsmarta medmänniskor som värnar om människor, djur och natur. Stora hjärtan, lagom busiga, fantastiskt roliga och helt enkelt precis så underbara som bara mammas ungar kan vara!!

- Jag tror att jag har grubblat färdigt nu..

Morsdag - Min dag!
En dag som är min, tack vare mina barn..

Kärlek & Ärtor!

Min absoluta favoritbild på barnen, tagen 2012.

Öppnade på jobb idag.. Första gången på ett halvår. Och jag måste säga att det gick förvånansvärt bra faktiskt.

Magiskt att se moder jord vakna! Det var länge sedan sist..

Oron i kroppen, som jag så länge har fightats med, har börjat att avta.. och även om det var lite nervöst inför den tidiga timmen idag, kunde jag somna igår kväll och sova gott.

- Upptäckte just att jag gått med gylfen öppen.. *hahahaha* Men det är sånt som min omgivning får leva med, helt enkelt.. Jag skyller på för lite kaffe i förhållande till antalet vakna timmar.. knäpper gylfen och fortsätter min dag.

Har i skrivande stund förmiddagsrast och sitter och njuter till fullo av solens varma strålar, fågelkvitter och barnrop i bakgrunden.

Önskar dig en fantastisk fredag!
På återseende.

Kärlek & Ärtor!

Åter igen.. har jag vid ett flertal tillfällen loggat in och börjat skriva inlägg under veckan som har gått. Men i varje sådan situation har tiden sprungit ifrån mig och jag har raderat istället för att publicera, då jag inte har hunnit skriva färdigt mina tankar. 

Men så idag kunde jag inte hålla mig längre!

Klockan är mycket.. jag vet.

Jag ska öppna på jobb i morgon.. och jag behöver gå och lägga mig nu egentligen.. jag vet. 

Men jag helt enkelt bara måste få skriva något nu! 

Egentligen har jag ingenting att skriva om, vilket försvårar det hela en aning.. Men jag är så sjukt inspirerad pga. en bok som jag håller på att läsa just nu, att jag håller på att spricka. (Skulle kunna slå mig själv, för att inte ha läst denna boken tidigare..?!) ALLA borde läsa den.. eller ja.. i alla fall de som har den minsta gnuttan kreativitet inom sig..

Den heter "STOR MAGI Leva kreativt utan rädsla" original titel "Big Magic" och är skriven av Elizabeth Gilbert, 2015 (översatt av Carla Wiberg) Och den är helt fantastisk!

Så här står det på baksidan:

Läsare i alla åldrar har i åratal inspirerats och tagit lärdom av Elizabeth Gillberts livsvisdomar. Stor magi är boken som inspirerar dig att hitta nya sätt att ta itu med utmaningar i arbetet, ta tag i en längre uppskjuten dröm eller helt enkelt fylla din vardag med mer passion. Magiskt och praktiskt tänkande kan förenas för att du ska kunna leva ett mer kreativt liv, här får du alla tips!

Och ja, jag kan inget annat än att fullständigt hålla med!! 

Jag älskar hennes sätt att skriva på.. med skämtsamma paranteser som någon sorts förklaring på hennes egna tankar, allt eftersom hon skriver. (Lite som jag ser mig själv göra..?!) Jag älskar hennes ärlighet, hennes ödmjukhet och hennes sätt att se livet på.

Ja, jag är inspirerad helt enkelt!! Så har du ingenting annat att göra.. LÄS DEN!!

Eller nej.. Läs den oavsett! Ge den tid! Boken är galet lättläst.. (Ta det från någon som brukar ha svårt för att hålla ögonen öppna under mer än tre sidor av en bok..) Kanske är det pga. dess korta kapitel? Kanske är det för Elizabeths sätt att skriva den på? Eller så är det helt enkelt för den enkla anledningen att innehållet är så otroligt givande för själen, att man bara måste läsa lite till..?! Oavsett så rekommenderar jag den varmt.. Varmt som f*n! 

Nåväl.. 

Nu har jag fått lov att skriva några rader.. trots tiden.. och jag lyckades att bli klar och publicera.. Tjohoo, vilken glädje.. och lättnad framför allt! Tack!

Kärlek & Ärtor!