Inlägg publicerade under kategorin Energitjuvar

Av Jenny-Blue - 15 augusti 2023 21:42


Det är tisdagen den 15 augusti 2023.. och jag mår bättre..


För snart åtta månader sedan, tog min dåvarande man TV:n och sin X-box och flyttade ut ur huset som vi köpte tillsammans 2017. Det var mitt beslut att bryta livet vi levde, men jag föll ändå. Livet vi levde höll på att ta död på mig och även om han var mitt allt, var jag tvungen att bryta, för att överleva.


Att stå på botten, inse fakta och sedan agera.. var svårt, svårare, svårast.. Men som sagt.. Jag hade gått under helt om jag fortsatt leva i förnekelsen som härjade i min kropp. Mina inre demoner har nämnts i mina blogginlägg sedan bloggens begynnelse.. och det tog alldeles för många år innan jag insåg att demonerna som jag så länge fightats mot, egentligen var min egen inre röst som sa att jag gjorde mig själv orätt..


Idag finns det två versioner av Jenny: Jenny-innan.. och Jenny-efter.. Fortfarande med samma kärna, men känslomässigt är vi två.. Svårt att förklara, men "Jenny-innan" har fortfarande lätt för att bli sårad..Tappar lätt fotfästet och vågar sällan stå upp för sig själv.. "Jenny-efter" förstår bättre..


Den jag är idag.. alltså Jenny-efter.. vet vad hon vill. Vet var hon ska. Vet vad hon behöver göra.. Hon vet att hon kan.. Redan galet klok trots att hon inte funnits mer än typ åtta månader..


Mannen som jag valde att lämna, är och förblir alltid en del av min kärna.. Han är och förblir alltid "Jenny-innan's" livs största kärlek.. oavsett vad "Jenny-efter" tycker och tänker.. Han gav mig det finaste jag har.. tre helt fantastiska barn som jag älskar mer än livet självt.. 


- - - -


Jag vill minnas att jag så många gånger under tidigare inlägg, genom åren, lovat mig själv att inte be om ursäkt för att jag inte bloggat på ett tag.. Att detta är min blogg och att jag skriver när jag känner för det.. Men historien berättar inte att jag så många gånger raderat det jag skrivit för att jag varit rädd för att berätta min sanning. Då den med svart på vitt såg beskyllande ut.. anklagande, smutskastande och galet orättvis ut.. Jag kunde inte skriva hela min sanning, eftersom det handlade om människor jag älskade. Och jag ville aldrig såra någon. Och i ärlighetens namn vågade jag inte säga som det var för min egen skull.. Jag känner egentligen samma idag, men behöver påminna mig själv om att detta är min blogg.. Med min historia. Fullt medveten om att alla har sin egen. 




Kärlek & Ärtor! /Jenny Blue

Av Jenny-Blue - 30 mars 2023 17:46


Jag håller på att skriva ett inlägg om stress.. men har svårt att skriva färdigt, då det är ganska så tungt ämne för mig att skriva om.. Jag har varit på botten flera gånger.. och varje gång har jag trott att det skulle vara den sista..


Nu när jag sitter där igen.. är läget ändå annorlunda än tidigare.. och fortfarande tror jag att detta är sista gången jag ligger och kravlar på botten.. Det tog mig många år innan jag insåg grunden till varför jag hela tiden trillar tillbaka ner i gropen av hopplöshet.. men nu har jag äntligen knäckt nöten! Och jag har vänt upp och ned på livet jag levt.


Efter alla år, har jag insett att det var livet jag levde som fick mig att må dåligt. Inte pga. sträckan jag sprang.. Och nu har jag brutit det mitt itu. Livet jag kände finns inte mer och det är en process i sig att komma över alla känslor som det faktiskt innebär. Ilska, sorg, saknad, som bearbetats genom sina olika faser..


Jag har haft dåligt samvete för att ha lyssnat på mig själv. För att jag har gjort det jag har behövt för att JAG ska kunna må bra. Vilket kanske låter konstigt i dagens "jag, jag jag samhälle"..?! Jag gav allt jag hade för allt och alla i min omgivning, men alldeles för sällan fick jag tillbaka samma mynt.. Detta fick mig att känna mig överkörd, utnyttjad, ohörd, tagen förgivet.. och framför allt väldigt, väldigt ensam..


I över tjugo år trodde jag att det var mig det var "fel" på.. Jag var för mycket. Jag tyckte för mycket.. Jag kände för mycket.. Jag krävde för mycket.. osv.. Och det var det som slog ut mig gång på gång, på gång..


Men nu har jag som sagt gjort slut med mitt gamla liv. Och när jag väl kommit ifatt alla känslor och destruktiva tankar och fått sorterat allting är jag säker på att allting kommer bli till det bättre. 


Sorgen är fortfarande stor.. En del av människorna från mitt tidigare liv, som jag tyckte väldigt mycket om, har valt att inte hålla mig kvar i sina liv.. Många av naturliga skäl, men det gör det inte mindre känslosamt. Och sorgen är insikten av att jag inte betydde mer än den skugga jag levde som.. 


Saken med mig är att jag har full förståelse. Och jag kommer fortsätta med det. Jag är inte arg på någon. Jag förstår. Men jag kan helt enkelt inte anpassa mig efter alla andra längre.. De gör sina val och jag måste göra mina..




  

Av Jenny-Blue - 16 mars 2023 11:33


Jag har skrivit om energitjuvar under många års tid.. Energitjuvar som under senaste åren har fått ett annat namn i form av narcisister.. Jag vet att många redan är trötta på begreppet, men fasiken vad jag är övertygad om att jag hade klarat mig bättre om jag kommit i kontakt med vetskapen tidigare. Inte för att kunna anklaga fler, men för att kunna skydda mig själv..

Av Jenny-Blue - 14 mars 2023 14:20


Tänkt dig att du blir förminskad som individ.. Du bli anklagad för att tänka för mycket. Drömma för stort. Känna för dramatiskt. Du är alltid sur. Du är aldrig nöjd. Du gnäller över bagateller och är ett helt projekt att ha och göra med.. 


Tänk dig samtidigt, att du gång, på gång ber om hjälp till att bli en bättre människa.. Desperat blottar du ditt inre, som ett skrik efter förståelse, men faller alltid tillbaka ner i gropen som hela tiden blir djupare. Känslorna du ger används emot dig och istället för hjälp till att må bättre, mår du ännu sämre..


Du gör allt för att förändra ditt beteende. För du vet att du inte kan förändra andra.. bara dig själv.. Och ju mer du gräver desto mer övertygad blir du om att det måste vara ett seriöst fel på dig.. Och hjulet snurrar bara runt, runt, runt..


Du ger ditt allt.. och lite till.. Tills dagen kommer då du inte mäktar med att ens ta på dig skorna.. 

-Du har misslyckats och hopplöshet fyller din kropp som ett tomrum med giftig gas, som bara väntar på att explodera..

Av Jenny-Blue - 12 mars 2023 10:16


Det har gått en mindre evighet sedan jag bloggade sist.. Skönt för den som inte bryr sig.. Frustrerande för den som "behövt" informationen.. Ledsamt för den som bryr sig.. 


Anledningen till att jag inte har skrivit på ett tag är egentligen många, men främst för att jag inte har vetat var jag ska börja.. När jag slutade skriva hade jag nästan precis tagit klivet ut i det okända.. Papperna för skilsmässan var påskrivna och jag led av ångest för hur jag genom mitt beslut påverkat andra..


Det känns ganska ruttet att stå upp för sig själv, när man har en själ som jag och tänker mer på andra än sig själv.. 


Många pusselbitar har fallit på plats under tiden som jag varit borta och bilden som tagit form är allt annat än vacker.. Det ena ledde till det andra och till slut kunde jag helt enkelt inte hålla ihop längre.. Jenny ni kände dog. 


Skönt för den som inte bryr sig. Frustrerande för den som "behövde" henne.. Ledsamt för de som älskade henne på riktigt. 



   

Dänerad 

Kärlek &

uppätna Ärtor

Av Jenny-Blue - 19 november 2022 13:49


Ena stunden starkast på jorden, nästa sekund som sönderslagen.. Känslan jag känner är sorg.

Det är inte min situation.. även om det kanske är just den som lockar känslorna till ytan.. Jag tänker.. hade det BARA varit min situation hade jag fixat det relativt lätt..?!

Det som är jobbigast är sorgen jag känner för allt och alla.. Från det närmaste: min man som kommer att bli lämnad, till främmande barn som far illa, till djur på andra sidan jorden som blir plågade och skogar som skövlas..?!

Det är som om jag är en magnet som tar åt mig av hela världens all ondska..?!

Jag är inte arg.. inte irriterad.. Jag är inte rädd eller
ångestfylld.. Jag sörjer.. Jag är innerligt ledsen och jag gråter.. För det lilla barnet som inte har något val.. För ramen som håller oss fast i det som anses vara rätt.. För djuret som följer sin ledare oavsett hur många slag det får.. För moder jord som i en ändlös kamp försöker att återhämta sig från människans vansinne..

Jag står fast i min sak, men tvivlar på mitt förstånd.. Jag tror jag håller på att bli galen..?! Känner mig större än många runt omkring mig, samtidigt som jag vet hur liten jag är på jorden..


Kärlek & Ärtor..

Av Jenny-Blue - 9 november 2022 11:00


Blir så otroligt sårad av människor jag vill tro stå mig nära, men som (oavsett anledning) slänger ur sig kommentarer som bryter ner mig.

Jag hade kunnat köpa det fullt ut om jag inte berättat någonting om mig själv.. men när jag lägger alla korten på bordet.. och till och med ber om förståelse.. men ändå får bajs kastat i huvudet..?!

Jag liksom dör lite inombords..

Jag bryter ihop. Bölar som om jag var tre år gammal. Reser mig upp och tar avstånd.

Vet att jag får skit för mitt beteende senare. Jag väljer ju själv att distansera mig.. Mina känslor är ju något jag får jobba på själv. Och de andra stackarna, som inte vet hur de ska vara i min omgivning kräver så klart att jag ska ta hand om detta också.

Nåväl. Jag har krackelerat. Rest mig upp igen. Tagit ytterligare ett steg bak.. och räcker fulingen åt de allihop.

Kärlek & Ärtor.. eller nått.

Av Jenny-Blue - 4 november 2022 16:28


Så sitter jag här, på Burlöv Center, i soffan på Espresso House och äter saffransbulle och dricker laktosfri vaniljlatte.

Det har gått lite mer än två månader, sedan min senaste uppdateringen.. och jag har sedan dess lyckats vända upp och ner på livet omkring mig. Eller är det kanske tvärt om..?! Att jag helt enkelt har lyckats vända det rätt igen..?!

Egentligen spelar det ingen roll vilket som är vad.. Jag vet bara att det jag hade inte skulle hålla i längden.. och därför har jag rört runt ordentligt i grytan.

Det är långt ifrån smärtfritt, men jag tror det blir bäst såhär..

?

Vet inte varför jag känner en viss skam inför att berätta vad jag gjort.. och det i sin tur gör mig nästan lite förbannad.

- Jag har inget att skämmas för! Jag vet att jag har gjort precis allt som stått i min makt.. Mitt allra yttersta, alldeles för många gånger egentligen..?! Är det något jag borde skämmas över, skulle det i så fall vara det.. Min enorma envishet för att inte ge upp, trots insikten av att redan ha förlorat.

Papperna är påskrivna och inskickade. Avgiften är betald och prövotiden har börjat..
- Jag har ansökt om skilsmässa.


LITE MER OM MIG...

KALENDER

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2023
>>>

   

 

      Privat konto: 

     jenny78blue 

 

    Konst konto:

     jenny78blue_art

 

      MaryKay konto:

     jennyblue_mk

 

 

LETAR DU EFTER NÅGOT SPECIELLT? SÖK HÄR:

SIDOMENYN UPPDATERAD

    16 augusti 2023

 

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    15 augusti 2023 

 

MIN KONST - HEMSIDA

www.jennyblueart.com

 

Följer du länken ovan, hittar du info om bokade utställningar, mig och mina verk, presenttips, mm..     

 

      

     

     

         

            - Välkommen!

 

 

LÄNKAR TILL ANNAT VIKTIGT

     

         

     

        

     

 

     

 

     

 

 

KATEGORiER

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

ARKiV

   

 

 

 

       

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       

 

 

 

      

 

 

 

       


Skapa flashcards