.. en dag som jag helst hade varit utan.. 

För att inte gå in på negativa detaljer, om bland annat tårarna på jobb och ensamheten där hemma, så har dagens enda ljuspunkt varit stunden tillsammans med min svägerska, kaffe och hemmaköpta kakor.. En välbehövd paus från allt som rasar omkring mig just nu.. 

Det är svårt att hålla näsan över vattenytan och det känns som om jag har kämpat alldeles för länge.. Som att jag vet att jag måste fortsätta paddla med fötter och armar för att överleva, men att kroppen helt enkelt inte orkar mer.. Som om jag nått punkten där jag börjat acceptera mitt misslyckande. Min kamp börjar kännas omöjligt och med utmattad kropp och sinne, hade det varit rätt skönt att bara sluta. 

Jag är och har alltid varit galet envis.. något som varit min styrka större delen av mitt liv.. Men tänk om jag bara skulle våga bryta det jag tror är det enda sättet att kunna överleva på.. Våga erkänna mig besegrad och släppa taget om det jag har gett mig fanken på.. "att fortsätta paddla.."

För tänk om jag bara skulle låta min kropp få vila en lite stund..? Sluta streta emot med de få krafter jag har kvar, låta kroppen få slappna av.. och bara låta den få sjunka mot botten..?!

Jag tänker.. i min verklighet innebär den tanken slutet. Man ger inte upp helt enkelt! Men kanske är det så.. att om jag sjunker.. hinner jag kanske inte en få huvudet helt under ytan förrän någon eller något, kommer och dar upp mig.. Någon, eller något, som kanske har väntat i evigheter på att jag ska våga släppa taget för att få lov att komma och rädda mig..?! Något som skulle innebära att jag har kämpat alldeles för mycket, alldeles för länge, egentligen helt i onödan..?! 

Inte för att det skulle göra mig bitter på något vis.. (i alla fall inte mer bitter än vad livets vissa omständigheter redan har gjort mig.) 

Alltså.. Förstå att jag anser mig vara DEN som måste ha läget under kontroll.. Det är alltid upp till mig. Allt hänger alltid på mig. Och med känslan av att vara den som bär det yttersta ansvaret.. för allt som sker runt omkring mig, är det näst intill omöjligt att slappna av.. Och så har jag levt i många, många, många år.. Barnen, hunden, dagens middag, läxläsning, födelsedagspresenter, bädda rent, semesterlappar, sopsortering, nya gardiner, tandläkarbesök, snöskottning, bilbesiktning, vattna blommor, osv, osv, osv... 

Detta har genom året fått mig att alltid ha minst två backup-planer.. Jag ser framtida situationer i minst tre olika skalor.. alltid redo för försvar.. och alltid med utgångspunkt i det värsta tänkbara senariet. 

Jag ger vad jag har.. och sen ger jag lite till.. Jag kanske inte alltid vill, men jag gör det för att det är mitt ansvar.. Mitt ansvar som förälder, partner, hundägare, arbetstagare, husägare, inredningsintresserad, pedagog, nattmänniska, kvinna.. OMG! Det hade varit så befriande om jag hade fått lov att vara bara Jenny en stund. Jag är så förbannat, innerligt, riktigt, jä*la TRÖTT!

Egentligen är jag inte trött för allt jag gör, men för att jag är så inbiten i mitt göra, att jag inte kan se någon göra något för mig, utan att ana oråd. Det finns liksom inte, att någon skulle sätt mig i första rummet, för min skull.. I min verklighet handlar det om att ge mig, för egen vinning skull.. inte för min skull..

Och ja.. Jag vet att jag låter paranoid.. Men grejen är.. att de få gånger som jag faktiskt sätter stopp för mina misstankar och låter tron och hoppet få regera, så blir jag bränd.. Vilket får mig att bli arg på mig själv för att ha trott på något som jag egentligen visste redan från början, skulle sluta i personlig misär..?! 

- And there you have it! Återvändsgränden, med vatten upp till näsan..

-------------------

Jag tittar på klockan och ser att natten har slagit över till min dag.. (även om min födelse denna datum inte var förrän typ sju på morgonen..) Med andra ord.. Livet som 42-åring är slut.. och kanske är det även dags för min eviga kamp att få ta slut..?! 

Så. Jag hoppas på att jag kan vakna upp imorgon, efter att jag faktiskt har fyllt 43.. med en känsla av ro i mitt inre.. Jag saknar tillit till andra, men vet att jag kan lita på mig själv.. Jag ska bara våga släppa taget om allt det som finns runt omkring.. och låta vattnet skölja över mig..

Ta hand om varandra och var rädd om dig själv

Kärlek & Ärtor!

Enligt mina planer för dagen, som jag skrev i tidigare inlägg imorse.. har vi nu kommit lite mer än halvvägs ungefär..

Tomas och Jonathan kom hem till oss andra och vi åt frukost tillsammans.. Sen var vi och träffade barnens farfar och fick en hel dröse päron med oss hem.. Huset vi var och tittade på efteråt, var galet underbart, men tyvärr lika galet mycket i renoveringsbehov. Vår oplanerade aktivitet gick till att åka till svågertorp för att köpa skruv, mm som Tomas var i behov av.. (Själv hittade jag målardukar och svart färg, som jag inte kunde låta bli att köpa.. inte helt otippat kanske?! *smile*)

Kvar på planeringen återstår nu "bara" middagen med kusinen och hans familj.. vilket det är alldeles strax dags för att göra sig iordning till..

Ja.. Lite kaffe på det och sen var saken biff..
Ha det gott, vi ses!

Kärlek & Ärtor

Septemberkylan påminner om att hösten är på ingång..
Dessa vackra dagar.. med regn och sol varvat med vind.. får längtan efter tjocketröja, värmeljus och mys i soffan att växa sig större.. Höstens alla färger är inte långt bort nu!

Det har varit en händelserik sommar 2016.. som började med att vår älskade hund gick bort.. Sorgen och saknaden har satt sina spår, men vi har försökt att njuta ändå.. Midsommar i Värmland.. Äventyr på Skånes djurpark.. En resa till Stockholm, med utflykter till glashytta, akvariemuseet, gamal stan, och Gnesta city bland annat.. Sena kvällar, husvisningar, bröllop, grillade måltider, kalas, bingo och allt med en fantastisk gemenskap i grunden.. Barnen har sålt leksaker på loppis, ridit, lekt med kompisar, silat stenar, sovit länge och vuxit..

Med hösten börjar nya utmaningar.. Nya projekt och visioner på jobb.. Nya planer inför framtiden.. Lite som en nystart, på fortsättningen..?! Kärleken finns och hoppet är stort.. (Tro det eller ej *smile*)

Min medvetenhet om att mörkret är på väg och hur mina inre demoner brukar reagerar såhär års, får jag att ana oro inom mig.. men jag väljer att inte mata känslan.. Accepterar att den finns där, men ignorerar den för att den inte ska kunna ta fäste och växa sig större.. Och även här finns det hopp om att allting ska bli bra.. Att allting kommer att bli ännu lite bättre än tidigare.. Jag är ett år äldre, ett år klokare och har i år ett ess gömt i rockärmen.. *smile* (Mer om det i ett senare inlägg..)

Nåväl..
Det är den tredje september.. Det är lördag och utsikterna inför dagen ser lovande ut..
Jag, Charlie och Jasmine har redan hunnit måla lite.. (Jasmine skapar fortfarande) Snart blir det frukost och vi hoppas att Tomas och Jonathan kommer och gör oss sällskap.. Sen ska vi träffa barnens farfar och plocka päron.. Åka och titta på ännu ett hus.. Göra något oplanerat.. Och senare ikväll ska vi hem till en av mina kusiner och äta middag tillsammans med hans familj..

Ha en underbar dag!

Kärlek & Ärtor!

Jag har nu gjort tre stycken bilder, på och med olika datum, för en tänkt uppdatering, att placera uppe i hörnet av sidomenyn..

Tre stycken (?!!) och har fortfarande inte kommit loss till att faktiskt göra någon uppdatering..!!?

- Känner mig något frustrerad nu, kan jag berätta..

Galet vad allt rullar på efter semestern.. och galet att jag inte finner tiden som jag vill ha!

När det gäller tid, vet jag att det är en prioriteringssak och att jag bara har mig själv att skylla.. Samtidigt känner jag igen signalerna (stress och dåligt samvete i den onda cirkeln) och försöker någonstans intala mig själv att det är okej..?! Att inte ta åt mig och att göra ett nytt försök..

Så.. Jag gör en fjärde bild, med dagens datum.. och hoppas att hinna med en uppdatering ikväll!

(Det är för min skull jag bloggar och ingen annans.. En tanke som jag försöker hålla fast vid.. även om viljan är stor..)

Kärlek & Ärtor!!

Idag är det första tisdagen på länge som jag inte ska hålla bingo på Almåsa, vilket innebär att jag tekniskt sett skulle kunna uppdatera bloggen istället.. om det nu vill sig smidigt med barnen, vill säga..

Hur som helst vill jag önska en god dag till er alla!

Kärlek & Ärtor!

Jag hade stora visioner igår, om att uppdatera bloggen. Var hem om och hämtade datorn under förmiddagen så att jag skulle kunna logga in hemma hos Tomas.. Men så på eftermiddagen var vi och hämtade Jasmine's kompis på förskolan och hamnade efter önskemål, hemma hos mig..?! (Mitt liv i ett nötskal, läs väska..)

Med andra ord, blev det ingen uppdatering igår.. Nu idag, är jag OCH datorn på samma plats, men idag orkar jag helt enkelt inte..?!

Så jag sparar det till en annan vacker.. (blåsig, kall och jä*lig) ..dag istället.

Kärlek & Ärtor.

Tänkte att jag skulle uppdatera bloggen (på riktigt) idag.. med nytt, även i sidomenyn och inte bara med ett inlägg.. Har saknat mitt bloggande och känner mig nu redo för en omstart. Var inom där hemma tidigare idag, strax efter att jag varit och lämnat Charlie på skolan.. Tänk att min "lille" påg redan börjar i andra klass..?! Sen att min stora grabb har börjat i högstadiet idag, ska vi inte snacka om..?! Omg, säger jag bra..

Men nu var det inte skolan jag skulle prata om.. Jag skulle ju berätta att jag varit hemma och hämtat datorn, så att jag kan uppdatera bloggen.. på riktigt.. Dock har jag inte riktigt tid med någon uppdatering än, då jag och dotera snart ska iväg och hämta en kompis till Jasmine.. Äntligen är dagen här, som Jasmine har tjatat om, i stort sätt varje dag under de senaste tre veckorna..?! Äntligen ska hon få lov att ta hem och leka med sin bästa kompis ifrån förskolan.. (Inte så lätt alla gånger, att vara liten och förstå varför man inte kan, eller får lov, att åka till förskolan och träffa kompisarna "bara för att det är semester?" som hon själv uttryckte sig en dag, vilt gestikulerande med armar och händer.. *smile*

Nåväl.. Förhoppningarna är i alla fall stora.. Jag har min dator på plats, vilket innebär.. att det är tekniskt möjligt, i alla fall, för min efterlängtade uppdatering.. Sen om jag får tiden att räcka till är en helt annan femma..?!

Kärlek & Ärtor..

Gudarna vet att jag har behövt det länge, men det var först idag som det blev "befogat", efter gårdsfesten igår kväll..

Planerna för vår lördag, med middag hos ett par vänner till Tomas, blev inställda på grund av sjukdom hos värdparet, men tur i oturen blev det grillat till middag ändå, då det visade sig att det skulle hållas fest nere på gården hemma hos Tomas.. Vilken vi spontant hakade på!

Förr i tiden, när vi var nyinflyttade, var vi med på dessa årliga fester, men sen så blev det att vi hade annat för oss och sen har det aldrig blivit av igen.. Nu bor det dock personer i vår ålder, med barn som leker med våra barn, så när våra planer gick i stöpet, kändes det inte mer än rätt att haka på.

Det blev en trevlig kväll (och natt) med många skratt, jättegod mat och en hel del dricka.. (därav min befogade heldag i sängen..) Barnen lekte tillsammans på gräsmattan, medan vi vuxna satt och snackade intill.. När våra barn tröttnade på att vara ute, tog de med sig grannpojken och gick upp till Tomas lägenhet för att spela kort, titta på tv, mm.. medan jag, Tomas och grannpojkens pappa, med sambo, satt kvar på gården en bra stund till.. De andra som var med på festen hade lämnat, allt efterhand som kvällen gick, men vi kunde inte riktigt slita oss från det trevliga..

Nåväl, det var lördagen.. och söndagen blev som sagt en riktig vilodag! Imorgon är det måndag.. (eller ja, tekniskt sett är det redan måndag, med tanke på vad klockan är, men för mig är det inte måndag förrän jag har sovit några timmar till..)

I alla fall.. Måndag.. och jag har semester!! Känner mig aningen splittrad, då jag har varit hemma hos Tomas den senaste tiden, men imorgon ska jag hem och förhoppningsvis kunna få ordning på alla mina tankar gällande planering av semestern.. Det stör mig lite grann att jag inte har möjlighet till att göra en del saker, som jag så gärna skulle vilja göra, men det går kanske över när jag får lite struktur över dagarna som kommer.. och jag kan planera in annat skoj som faktiskt är möjligt att genomföra..?! Livet som särbo är inte alltid lätt och det krävs en hel del för att få ihop något, när man har mycket att ta hänsyn till..

Men nu ska jag inte gnälla..
Jag vet att det är såhär varje gång när jag ska ha semester och jag inte har några speciella planer.. De inre kraven på att semestern måste bli bra, brukar ge mig ångest, så det är egentligen ingenting konstigt med att jag har lite panik just nu..?! Försöker se möjligheten till förändring och fortsätter att jobba på att ignorera kraven som jag så fantastiskt bygger upp inom mig själv..?!

Ja ja.. Nu är klockan 02:24 och jag ska gå och lägga mig. Imorgon ska det handlas och vi ska installera oss hemma hos mig.. så imorgon har jag inte tid att sova hela dagen!

Och med det säger jag "god natt" och
- Kärlek & Ärtor