En impulsiv, spontan känsla kan vara svår att hantera. Är den dessutom kopplad till ett obehagligt och sårande minne, är den näst intill omöjlig att kontrollera. Det goda i detta är dock när andra känslor dyker upp samtidigt och kan ta överhand, som i sin tur genom erfarenhet kan hanteras lättare.

Distraherad med saker att göra, kan man få ett avstånd till den okontrollerbara känslan. Det blir lättare att stänga av känslorna som är hanterbara och tiden som hinner gå, hjälper förståndet till att inse de olika valen av vägar att gå..

Samvetet, kraven på sig själv och ångesten som uppstår är av ett annat mynt, inte lika lätta att bortse från. Men fakta kvarstår att valet är ändå mitt att göra. Jag vet att det inte handlar om vad andra ser.. Jag vet att det handlar om vad jag väljer att göra. Likväl som andras val inte kan läggas på mina axlar.

Jag har erfarenheter.. De är alla en del av mig, då de format mig till den jag är.. Det är utifrån saker som hänt, ord som har sagts, känslor som jag känt och lärt mig att känna igen, som utgör mig.. och så är det 365 dagar om året. Allt det som varit i kombination med nya händelser, andra ord och ännu fler känslor, vinner jag dagligen nya erfarenheter. Igår valde jag en väg, imorgon kan jag välja en annan.. Allt inom ramen av det som kallas mitt liv.

Idag blev det galet.. Mina känslor tog över. Det ena gav det andra och allt slutade nästan i det som jag så gärna ville just då - Kaos. Att släppa kontrollen, gråta hejdlöst och tilllåta kroppen få skaka krampaktigt av obehag.

Men så dök tanken upp, likt en rubrik till ett inlägg: "Vill fly från mitt gamla jag" ..och den malde i mitt huvud, om och om igen.. "Vill fly från mitt gamla jag".. "vill fly från mitt gamla jag".. Jag var väldigt nära kanten till att trilla ner i gropen där jag så gärna ville gömma mig förr när allting kändes hopplöst, men tanken som malde i mitt huvud fick omedvetet gehör och av någon oförklarlig anledning, valde jag att gå en annan väg..?!Jag känner mig förvisso fortfarande nere, men samtidigt värmer styrkan till mig själv inifrån och jag är fast besluten av att inte fastna i något som får mig att tappa fotfästet.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta inlägg.. och vad spelar det egentligen för roll..?! Jag vet bara att jag mår lite bättre nu och jag förmodar att jag egentligen bara ville berätta varför.. Oavsett vad vi råkar ut för, hur stort eller litet det än är.. Hur gott eller ont det än gör oss, så är valet alltid ditt eget att ta.

Tacksam för att jag tror på mig själv, då det verkligen behövs i krisande stunder och stolt för att jag faktiskt kan..

Ta hand om varandra. Var rädd om dig själv och gör varje val till ditt eget..

Kärlek & Ärtor!

Runt om i vårt avlånga land, firar vi idag våra mammor.. med frukost på sängen, blommor, trisslotter, chokladaskar, presentkort, osv, osv.. Ja det finns många sätt att visa sin uppskattning på.. Själv skickade jag "bara" ett kort, tio mil med snigelpost, till min mamma.. Men hon blev glad och det är ju det som är huvudsaken!

Eftersom vi enligt tradition, denna dag, alltid äter frukost hemma hos svärmor, blev det ingen frukost på sängen, för min del.. Men bortskämd med en nybryggd och serverad kopp kaffe ute på balkongen, hann jag med innan det var dags att åka.. Och det är inte illa! Sen fick jag en trisslott, som jag skrapad på vägen hem till svärmor också.. Ingen vinst, men ändå..!

Lyckligt överraskad blev jag senare, när vi kommit igenom kassorna och jag stod och packade ner våra varor i påsarna.. Då jag hittade denna:

Nutella - BARA MIN!
Helt klart bättre än alla chokladaskar i världen.. enligt mig.. (vilket Tomas har full koll på. *smile*)

Och som pricken över i:et, blir det lyxmiddag a' la Tomas, med stekta morötter.. som också är en favorit! Må hända att det inte blev någon frukost på sängen, (i år heller) ..men det kan ärligt kvitta, då bara ljudet av att Tomas står i köket och fixar och donar, får mig att känna mig bortskämd..

Mina barn har dock lite att lära, då det ännu bara är en av de tre, som uppmärksammat denna dag..?! Otippat nog var det Charlie som kramade om mig tidigare och som sa "grattis".. och "jag älskar dig mamma".. (Älskade troll!) Nåväl.. Vi får jobba på detta tills nästa år..?!

Kärlek & Ärtor!
- Och ett stort GRATTIS till alla fantastiska mammor, där ute!

Jag sitter på balkongen hemma hos Tomas.. Har precis publicerat ett inlägg om min stora vinst i en skrivtävling.. (ett inlägg som tog mig runt en timme att skriva, distraherad av musik i lurarna..)

Det börjar bli aningen kallt om fingrar och tår, men jag kan inte riktigt slita mig från harmonin som råder.. Musiken i öronen får världen att gunga och rödvinet i blodet smeker själen.. Jag är skitig i håret, men naglarna är fixade - slipade och målade, så jag känner mig ändå nöjd, här i nattens mörker i egen vald ensamhet, där jag sitter..

Skulle vilja berätta om veckorna som gått, då jag bott hemma hos Tomas sedan den 13/5.. men vet med mig själv att jag kanske inte borde..?! Kommer i tankar på jobb.. tänker utvärdering.. Ni vet, där man objektivt tittar på för OCH nackdelar..? Allt för att ha ett så ärligt material som möjligt, att se tillbaka på, för att kunna förbättra och växa..?!

Vi har inte gjort någon gemensam "utvärdering" av veckorna som gått ännu, men jag kan säga "svårt".. Man brukar ju säga att "det är svårt att lära en gammal hund att sitta".. och lite så är det nog..?! Inte för att Tomas har gjort något fel!! Absolut INTE! För är det någon som har vuxit under de senaste åren, så är det min älskade Tomas..! Problemet i frågan är väl mer den, att jag också har vuxit en hel del.. Det går fort att vänja sig vid att bo ensam, i alla fall har det varit så för mig som är trygg ensamvarg.. Och det är inte helt lätt att lämna sitt eget, för att dela någon annans..

Men jag älskar min Tomas. Oavsett allt som varit.. Han är en av de finaste människor jag känner, med ett hjärta av guld.. Tacksamt nog är jag i harmoni med mig själv. Jag har accepterat det som varit.. Har nästan förlåtit.. men absolut gått vidare..

Framför allt har jag dock mina drömmar kvar..
Lösningen är luddig, men hoppet finns..
Med min erfarenhet håller jag huvudet högt.
Jag tror på mig själv och jag kämpar vidare..

Demonerna i mitt huvud ligger vilande och jag har inga planer på att väcka de till liv genom att tappa fokus. Jag är koncentrerad på det goda och uttalar min tacksamhet dagligen. Med min enorma empati och fantastiska förmåga till att anpassa mig, låter jag månen vägled mig. Jag går på magkänsla och det ska mycket till för att jag ska brytas ned mentalt just nu.. (Bortsett från min ärligt, dock sällan förekommande, negativa magkänsla, som kan få mig att tänka om och agera annorlunda.)

Jag känner mig trygg.
Jag har nog aldrig varit så säker på vem jag är, som jag är just nu.. Det går liksom inte att rubba på det jag känner. Jag har bojkottat mig själv från att vela i osäkerhet om att mitt svar måste "passa" den som frågar..?! Jag jobbar fortfarande på att säga nej, utan följande anledning eller ursäkt.. men i mitt medvetande har jag redan kommit långt..

Mina känslor är fortfarande stora och mina tankar rusar
fortfarande som på Autobahn.. Men jag har läget under kontroll.

- Jag är inte ett dugg orolig inför framtiden och det känns oerhört befriande att våga tillåta alla känslor att få flöda fritt igen. Att få vara jag, utan ursäkter för att inte stöta kanterna på de som står i min närhet. Jag vet vad besvikelse innebär.. Lika hjärtskärande som det kan vara att bli sårad av de som man trodde man kunde lita på, är det stärkande att veta att man kan överleva om det skulle visa sig att människan i fråga inte vill ingå i min värld. Det låter kanske kallt, men jag har lärt mig att släppa taget om det, eller de, som inte längre visar sig vara värdiga mitt förtroende eller min respekt. Jag vet att det finns fler (andra) som faktiskt vill ha mig som jag är. Människor som uppskattar ALLA mina sidor och som inte är rädda för att säga ifrån, både i gott och ont..

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen.. För det gäller fortfarande, som något av det starkaste och mest naturliga inom mig: "Ärlighet varar längst." !!

Ja.. Och med det sagt har jag kanske tappat den röda tråden, som vanligt (?!) Eller, jag vet inte..?! Spelar det någon roll? Jag tycker inte det. Jag har ju fått sitta här en stund till och med sweet musik i lurarna har jag fått mysa i harmoni ännu en timme, eller två..?! (Tiden flyger iväg, när man har roligt..)

Nu ska jag gå in i värmen, börjar bli riktigt kallt om fingrarna nu..
Och när jag har tinat en stund och lederna fungerar som de ska igen, ska jag borsta tänderna, pussa Tomas godnatt, titta till barnen och gå och nanna kudden!

Kärlek & Ärtor!!
Må Kraften vara med Er!
(Vilket innebär så mycket mer än det gamla uttryck, vi minns från starwars-filmerna)

Sitter i solen, utanför jobb och njuter av värmen..
Lite lustigt att det räckte med att gå in i en ny månad, för att värmen skulle våga sig fram på riktigt..?! I alla fall än så länge..?! Sen att det kanske blir regn och svinkallt imorgon, det får tiden utvisa..?! *smile*

Helgen har varit super.. i dubbel bemärkelse..?! I lördags blev det en heldag i Köpenhamn, tillsammans med T. och ett par goda vänner till oss. Barnen var i spridda skurar, två hos mormor och en hos kusinerna.. vilket gjorde dagen till en välbehövlig "vuxendag".. (Bilder från dagen kommer senare, när jag har mer tid än en rast..)

Ikväll blir det gymmet.. Ett extrapass, som förhoppningsvis kommer att göra nytta..?!

Nu är min rast slut.. så jag säger, som jag brukar..
- Kärlek och Ärtor!!

Solen lyser, även om det är kallt i vinden..
Halva dagen på jobb, har redan passerat.. och snart nog är det dags att lämna för att hålla helg. Ser fram mot att få hämta barnen och att få komma hem till hunden.. Vi var i leksaksaffären igår och sedan vi kom hem, har vi "månsand" på köksbordet.. En ytterst beroendeframkallande massa, som man kan sitta och pilla med hur länge som helst.. (Blir nog till att köpa mer, trots att det är dyrt..?!)

Hur som helst.. Det blir inte förrän senare..
Nu är min rast snart slut och jag avslutar här, med att önska alla en trevlig helg!

- Trevlig helg!!

Kärlek & Ärtor

Passet i tisdags, gick precis så bra som jag hade hoppats på.. (Jag hade helt rätt i att övningarna var "lättare"..)
- Övning ger färdighet, som man säger.. Och nu såhär.. nästan en månad sedan starten, kan jag känna en klar förbättring av styrkan i både mage och rygg..

Imorgon är det redan fredag och jag har svårt för att se vart tiden tog vägen..?! Vet att jag spenderat den tillsammans med mina barn och att jag för övrigt har varit på jobb.. men sedan får jag nog anstränga tänket en aning, för att minnas vad vi faktiskt har gjort..?!

Ikväll hade vi i alla fall film- och popcorn-mys, eftersom vi inte hinner ha fredagsmys tillsammans imorgon, innan Charlie och Jasmine blir hämtade av sin mormor. Jag och T. ska iväg och är borta hela lördagen, så för de "små" blir det en helg, hemma hos mormor och morfar. Den stora lunsen, mammas "stora lilla älskling" Jonathan, åker hem till kusinerna, då det är fotbollsmatch på lördag.

Veckan på jobb, har varit inspirerande.. som vanligt..(?!) med många givande stunder tillsammans med barnen. De är så duktiga och jag blir så stolt över dem, när de visar utveckling!
- Älskar mitt jobb!

Men nu är klockan mycket.. och jag känner att det är dags att börja tänka på refrängen.. Barnen sover sedan länge, men hunden vill ut så jag avslutar här och nu.

Kärlek & Ärtor!
Och ja.. Ha nu en toppenskön fredag, för snart är det måndag igen..*smile*

Jag vill inte låta som en träningsfreak (?!) men oj vad jag ser fram mot kvällen.. Tomas tar ungarna och jag får åka till gymmet och "plåga" mig själv! Extra roligt, kommer det att bli, då min arbetskamrat (efter en tids sjukdom) också kommer att vara med ikväll..

Passet, som börjar kl 18:55, heter cxworx och inriktar sig på mage och rygg, med inslag av rumpa och axlar..
- Ska bli spännande att se hur det går, då övningarna med tiden har blivit lättare och lättare.. Kanske klarar jag det ännu lite bättre idag..?! *smile*

Hur som helst, ser jag fram mot ikväll!

En bra tisdag till er.
Kärlek & Ärtor!

Det har varit en tuff vecka, då min dåliga tand har gjort sig påmind hela tiden. Och på grund av detta har energiförbrukningen varit maxad.. Och detta i sin tur, tog ut sin rätt igårkväll, när jag däckade som en klubbad säl i soffan. *Ooops*

Sen att jag dessutom var och tränade igår och sedan tog ett långt, varmt bad i sällskap av ett glas rött, gjorde väl inte saken lättare för kroppen att hålla sig vaken..?!

Mysigt var det i alla fall, i morse, när jag vaknade av att dotera kröp upp och lade sig bredvid mig i soffan och myste in sig under filten..

Idag är det lördag. Grönskan sprakar, fåglarna kvittrar, kaffet smakar och planer skall smidas!

Hoppas att ni gör en bra lördag!
(Det blir ju vad vi gör det till!)

Kärlek & Ärtor!