Ja. Så kom då äntligen dagen, som alla barn längtat efter.. och som jag ser som slutet på en maxad period..
- Julafton!

Jag hoppas att din julafton blir lugn och harmonisk.. fylld av värme och välbehag!
(Och att du inte ingår i de 40% som riskerar att få hjärtsnörp på julafton..)

Kärlek & Ärtor!!

Vi ska ha kalas för släkten och gästerna kommer klockan 14.. om tre timmar.. och ingen i familjen verkar bry sig..?! Ingenting är handlat. Ingenting är städat..?!

Tv-spel är tydligen viktigare än sin förstföddes kalas..?!

Jag gick från sängen.. ordagrant rakt in i tvättstugan för att hjälpa dottern med sina kläder från tumlaren.. Uppe från källaren hittar jag Tomas och Charlie i soffan, spelandes..

Jag hoppar morgonkaffet och börjar röja på matbordet.. Diskbänken får vänta..
Nu tar jag ett bloss sittandes ute i uterummet i hopp om att stilla min frustration, samla mig och åka iväg och handla..

Dumt av mig att inte ha handlat eller städat tidigare..?! NEJ!! Jag är så förbannat trött på att allting alltid hänger på mig. Att jag alltid ska bära ansvaret för det som så puttinuttigt kallas för vårt. Jag har helt enkelt backat, för att se var mannens intresse för det hela ligger..
Och det gick ju som jag trodde.. (Hatar när jag har rätt gällande mina förutfattade meningar..)

Nåväl..
För sonens skull gör jag mig nu redo och sätter fart. Jag vet att jag kommer att fixa det. Läget är under kontroll.. Synd bara för de som sitter vid tv:n, som kommer bli störda av mitt fart och fläng..

Svårt att skriva idag, men
Kärlek & Ärtor!

Jag börjar dagen med en något förtidig morgonpromenad med hunden.. Hemma igen strax efter klockan 05:30.. Det är den 20 december och på dagen, så när som på timmen, är det 16 år sedan jag blev mamma för första gången..

Jag känner mig kluven i mina känslor.. 

Minns dagen som igår. Osäkerhethen innan, kampen som var över på 2,5 timmar och den otroliga energin som fyllde min kropp sekunden efter Jonathan var född.. Jag minns och jag njuter av välsignelsen över lyckan att kunna få barn. 

Andra sidan av myntet är det otroliga jobb som krävs när man är mamma.. Eller ska jag säga, det som jag som mamma kräver av mig själv..?! Det behöver inte vara svårt.. Men alla vet, eller borde veta, att barn kräver både tid, pengar och galet mycket ork..

- Små barn, små bekymmer.. Stora barn, stora bekymmer.. brukar man säga och jag vill delvis hålla med. Inte för att jag tycker att själva bekymmerna blir större som i storlek.. Nej jag skulle hellre vilja beskriva de som att de ökar i svårighetsgrad.. För en treåring kan hela världen rasa för att en av strumporna sitter snett.. Något som man som förälder kan lösa med så enkla medel som att bara vrida lite på stumpan..

Det är då liiiite svårare att hantera sånt som ångest.. skolk från skolan.. dåligt umgänge.. ätstörningar.. sprit.. knark.. självmordstankar.. mm.. Saker som ännu inte finns i ett litet barns liv..

OBSERVERA nu att ovanstående punkter, lyckligtvis inte slår hårt just i vår familj.. men det är sådana bekymmer som finns runtomkring de äldre barnen oavsett..

Jag är inte någon speciellt orolig mamma.. Jag har jobbat hårt för att lägga en så bra grund som möjligt.. och jag litar på mina barn.. (inte korkat litar på, utan litar på med insikt och förståelse. Mina barn är precis lika mänskliga barn, som alla andra barn..) 

Nåväl..

Jag tittar på klockan och ser att tiden för mitt skrivande börjar rinna ut.. och det är hög tid att väcka resten av familjen, för att tillsammans gå och sjunga för vår idag nyblivna 16-åring!

Kärlek & Ärtor!

Såhär dagarna innan jul går tiden fortare än vanligt och jag håller hårt i trådarna som styr mig..

Jag är stolt över mig själv för att inte ha krackelerat mer än vad jag gör, då läget inombords är ganska pressat sedan några veckor tillbaka..

Det är mycket på jobb, med allt som ska fixas.. Pepparkaksbak.. Pynta.. Klä julgranen.. Luciafilmer som ska filmas, redigeras, visas upp.. Julpyssel.. Julfest.. Sjukdomar.. Vikarier.. Julbord.. Samlingar.. Trötta barn.. Trötta pedagoger.. Mörka dagar.. Kalla dagar.. Långa dagar.. osv.. osv..

Och hemma.. *suck*
Pepparkaksbak.. Pynta.. Klä julgranen.. (en i varje rum, känns det som) Julpyssel.. Julbasar på skolan.. Julfest.. Sjukdomar.. Vab.. Julbord.. Trötta barn.. Trötta föräldrar.. Mörka dagar.. Kalla dagar.. Långa dagar.. Julklappar.. osv.. osv.. Allt jämsides med disk, tvätt och mat..

- Herre Gusseness!! Inte undra på att man kraschar emellanåt..?! Det är ju helt bisarrt egentligen.. hur man far och flänger som en jagad kaninjäver, från tidig morgon tills långt in på kvällarna..?!

Men! Jag gör mitt bästa! Jag tar en dag i taget och blir det fel, kan jag bara försöka göra det bättre imorgon.. (Jag hoppas bara folket i min omgivning orkar rida ut stormen som kan bli i min väg..?! Att de har mer tålamod än jag och att de någonstans har förståelse för den jag är..?!)

Kärlek & Ärtor!
.. bara sex dagar kvar till julafton..
(Nedräkningen har börjat inför slutet av pärsen där bara plats för kärlek, tacksamhet och värme finns kvar..)

Ja, jag skulle ju återkomma.. (som jag skrev i förra inlägget, skrivandes i en taxi in till stan..

- Så det gör jag nu.. 

Det blev en härlig andra advent och avslutning på helgen..

Första anhalt, middag på Carnivore.. Hela familjen tilsammans, plus äldsta grabbens flickvän. Hur mysigt som helst!   

(Maten - tre av fem i betyg pga. felstekt, aningen torrt kött till barnen.

Men en stark fyra för bra service, fräsch salladsbuffe och mysig inredning..)

Efter middagen gick vi vidare, en bit ner på gatan till Big Bowl.. för att där uppleva en timmes bowling tillsammans.. Och vilken upplevelse sen..?!

- Jag fullständigt älskar att umgås med min knasiga och roliga familj!

Långt ifrån världsbäst på bowling må hända.. Men vad gör det om hundra år..?! *smile*

Huvudsaken är ju att vi hade kul tillsammans och det hade vi.

- En underbar eftermiddag och kväll, som jag sent ska glömma..

Kärlek & Ärtor!

Sitter i skrivande stund i en taxi, på väg in till stan.. Mannen har spontanbokat bord för trevligt (och förhoppningvis också gott) söndagskäk..?!

Vi får väl se..?!
- Återkommer med var, hur och säkert något annat också..

Kärlek & Ärtor!

Under lunchrasten tidigare idag, slog det mig: vilket tempo jag håller.. tätt följt av: och det har jag gjort ganska länge nu..?!

Men det är ju inte riktigt hela sanningen..
Mitt höga tempo finns det inga skuggor över, men stunderna där jag faktiskt sitter ner och njuter, är inte lika högt talade om..?!
Ibland får jag två minuter.. Ibland 25.. Men det kan också hända att jag får en hel dag att bara ägna mig åt mitt.

Jag har alltså blivit bättre på att ge mig själv en välförtjänt paus. Jag klappar mig på axeln för dagens insatser. Jag kanske bjuder mig själv på go? kaffe och bara njuter av att sitta rakt upp och ner. Ibland sitter jag med telefonen och spelar något ordspel, eller annat.. Ibland lyfter jag blicken och tittar på förbipasserande, eller på landskapet, beroende på var jag befinner mig.

Stunden för mig själv, hjälper mig att varva ner.. Att reflektera över dagens händelser.. (innan de blir för många i antal och trasslar ihop sig och blir stressklumpar..) innan det är dags för nästa rond i ringen..

- Svårt att förklara för den som inte förstår.. Men jag är min allra bästa vän och vi fungerar bäst ihop när vi får vara ensamma en stund lite då och då.. (Ja, jag skrev precis om mig själv i tredje person.. eller vad man säger..?! Men så är det med oss: Jag och alla mina personligheter.. *smile*

Ok..
Pausen slut.. Dags att dra vidare för att snart åka hem till familjen.

- Imorgon är det fredag!

Kärlek & Ärtor!!

Jag tänkte och ville verkligen ge er en bild redan igår, men faktum är att jag inte kan ge er någon bild ens idag..?!

Ni förstår, jag är född i generationen som inte ännu känner mig helt bekväm med att ta selfies i offentlighet och eftersom jag är bland folk långt in på mörkrets timmar, har jag inte lyckats ta någon rättfärdig bild ännu..

Men för att det inte ska bli hängande i luften och glömmas bort, ger jag er en bild i ord istället:

Jag har samma färg, på längderna som tidigare.. (sparade alltså de ljusa slingorna i varierad blå) och tog beslutet att bara färga botten. Och färgen blev, inte helt överraskande, mörkblå..

Så skillnaden från innan är egentligen bara mörkblå botten, istället för grå..

- Kändes naturligt (om man nu kan säga så när man har blått hår) att gå mot det mörka hållet, nu när det är så mörkt och dystert ute..?! Och allt annat än grått känns bra!

- Inte för att jag har något emot grått hår.. inte alls! Jag gillar mina silverhår.. och kan tycka att det är skitsnyggt på andra, men kontrasten mellan mitt själsliga blå.. och mitt jag-stressar-för-mycket- alternativ jag-är-trebarns-mamma-och-inte-sexton-längre- hår i grått, känns som mer än vad jag kan stå ut med..

- Så med andra ord är jag nöjd.
Kanske kommer där en bild så småningom.. men jag lovar inget.. *smile*

Kärlek & Ärtor!