Vi ska ha kalas för släkten och gästerna kommer klockan 14.. om tre timmar.. och ingen i familjen verkar bry sig..?! Ingenting är handlat. Ingenting är städat..?!

Tv-spel är tydligen viktigare än sin förstföddes kalas..?!

Jag gick från sängen.. ordagrant rakt in i tvättstugan för att hjälpa dottern med sina kläder från tumlaren.. Uppe från källaren hittar jag Tomas och Charlie i soffan, spelandes..

Jag hoppar morgonkaffet och börjar röja på matbordet.. Diskbänken får vänta..
Nu tar jag ett bloss sittandes ute i uterummet i hopp om att stilla min frustration, samla mig och åka iväg och handla..

Dumt av mig att inte ha handlat eller städat tidigare..?! NEJ!! Jag är så förbannat trött på att allting alltid hänger på mig. Att jag alltid ska bära ansvaret för det som så puttinuttigt kallas för vårt. Jag har helt enkelt backat, för att se var mannens intresse för det hela ligger..
Och det gick ju som jag trodde.. (Hatar när jag har rätt gällande mina förutfattade meningar..)

Nåväl..
För sonens skull gör jag mig nu redo och sätter fart. Jag vet att jag kommer att fixa det. Läget är under kontroll.. Synd bara för de som sitter vid tv:n, som kommer bli störda av mitt fart och fläng..

Svårt att skriva idag, men
Kärlek & Ärtor!