Under lunchrasten tidigare idag, slog det mig: vilket tempo jag håller.. tätt följt av: och det har jag gjort ganska länge nu..?!

Men det är ju inte riktigt hela sanningen..
Mitt höga tempo finns det inga skuggor över, men stunderna där jag faktiskt sitter ner och njuter, är inte lika högt talade om..?!
Ibland får jag två minuter.. Ibland 25.. Men det kan också hända att jag får en hel dag att bara ägna mig åt mitt.

Jag har alltså blivit bättre på att ge mig själv en välförtjänt paus. Jag klappar mig på axeln för dagens insatser. Jag kanske bjuder mig själv på go? kaffe och bara njuter av att sitta rakt upp och ner. Ibland sitter jag med telefonen och spelar något ordspel, eller annat.. Ibland lyfter jag blicken och tittar på förbipasserande, eller på landskapet, beroende på var jag befinner mig.

Stunden för mig själv, hjälper mig att varva ner.. Att reflektera över dagens händelser.. (innan de blir för många i antal och trasslar ihop sig och blir stressklumpar..) innan det är dags för nästa rond i ringen..

- Svårt att förklara för den som inte förstår.. Men jag är min allra bästa vän och vi fungerar bäst ihop när vi får vara ensamma en stund lite då och då.. (Ja, jag skrev precis om mig själv i tredje person.. eller vad man säger..?! Men så är det med oss: Jag och alla mina personligheter.. *smile*

Ok..
Pausen slut.. Dags att dra vidare för att snart åka hem till familjen.

- Imorgon är det fredag!

Kärlek & Ärtor!!

Jag tänkte och ville verkligen ge er en bild redan igår, men faktum är att jag inte kan ge er någon bild ens idag..?!

Ni förstår, jag är född i generationen som inte ännu känner mig helt bekväm med att ta selfies i offentlighet och eftersom jag är bland folk långt in på mörkrets timmar, har jag inte lyckats ta någon rättfärdig bild ännu..

Men för att det inte ska bli hängande i luften och glömmas bort, ger jag er en bild i ord istället:

Jag har samma färg, på längderna som tidigare.. (sparade alltså de ljusa slingorna i varierad blå) och tog beslutet att bara färga botten. Och färgen blev, inte helt överraskande, mörkblå..

Så skillnaden från innan är egentligen bara mörkblå botten, istället för grå..

- Kändes naturligt (om man nu kan säga så när man har blått hår) att gå mot det mörka hållet, nu när det är så mörkt och dystert ute..?! Och allt annat än grått känns bra!

- Inte för att jag har något emot grått hår.. inte alls! Jag gillar mina silverhår.. och kan tycka att det är skitsnyggt på andra, men kontrasten mellan mitt själsliga blå.. och mitt jag-stressar-för-mycket- alternativ jag-är-trebarns-mamma-och-inte-sexton-längre- hår i grått, känns som mer än vad jag kan stå ut med..

- Så med andra ord är jag nöjd.
Kanske kommer där en bild så småningom.. men jag lovar inget.. *smile*

Kärlek & Ärtor!