Det är kvällar som denna, som för mina tankar tillbaka i tiden för att minnas de ändlösa antal timmar av min vardag som jag spenderade på balkongen.

Från det att jag fyllde 20 och jag lämnade mitt blomstrande barndomshem för att flytta till lägenhet, har jag alltid drömt om en egen trädgård. På den tiden dock, spenderade jag inte så mycket tid på min balkong. Mammas stora trädgård låg i närheten och jag var där ganska ofta.. Och eftersom man fortfarande rökte inomhus på den tiden.. (hur galet det än låter) ..och utsikten bestod av en gata och en husvägg blev det aldrig så mycket balkonghäng under åren i min lägenhet.

Under tiden jag bodde tillsammans med Tomas i hans gamla lägenhet, blev det ingen balkongtid alls, eftersom vi helt enkelt inte hade någon balkong.

Så det var egentligen inte förrän 2004, när jag och Tomas flyttade till vår första gemensamma lägenhet, som balkongen tog och fick en betydelsefull plats i mitt liv.

Balkongen blev mitt rum. Min plats för avkoppling på något vis och jag kunde sitta där i såväl gassande solsken som i ur och skur.. och långt in på småtimmarna.

Detta följde med även till lägenheten jag flyttade in i, efter jag och Tomas separerade 2011. Där hade jag den bästa utsikten ever, då jag bodde på sjunde våningen med utsikt över stadens alla lampor. *ett minne fyllt av kärlek och värme*

Det tog drygt tretton år, från det att balkongen blev min avkopplingsplats 2004.. tills det att jag äntligen kunde gå ut genom dörren och mötas av min trädgård. Tretton år, av till en början hoppfull längtan. Men som med tiden blev mer som en förtvivlad saknad, som jag nu i efterhand önskar att jag inte hade stått ut med. (Jag borde ha lyssnat bättre, på vad mitt inre försökte säga mig behöva. Kanske hade jag funnit min inre frid tidigare..?!)

Jag älskade mina balkonger.. Men jag ÄLSKAR min trädgård!!

Trädgårdsarbetet läker mig och jag fullständigt njuter av att kunna lulla runt och plocka lite här och fixa lite där. Plantera, dra upp. Klippa, rensa, bygga, ändra runt.. osv, osv.

Jag älskar när dagar som denna lyser upp det som komma skall. Att hitta dolda krokus under en lövhög, se nyckelpigor som vaknat tidigt och att få bländas av solens strålar, som efter en lång tids mörker och kyla äntligen värmer.

Obeskrivligt för den som inte begriper, men helt fantastiskt för den som ser, känner och förstår.. *smile*
- Bilden ovan visar mina rabarber. Inte så mycket för världen just nu kanske, men för mig är det ett av alla de tecken som visar på den kommande grönskan. Den som får mig att må som bäst.. i min trädgård!!

Kärlek & Ärtor!!

Igår var resten av familjen på 50-års hallaballo, medan jag fick stanna hemma..

Inte för att jag inte fick följa med.. *hihihi* utan för att jag helt enkelt mådde pyton! Så beslutet var ganska enkelt, även om det inte var det allra minsta kul..

Med andra ord blev det en MYCKET stillsam lördag. Ensam i huset, med bara hunden som sällskap i tv-soffan. Film och den sista glassen från frysen, fick förgylla min kväll, samt en liten uppdatering av bloggen..

Kärlek & Ärtor!

Igår var resten av familjen på 50-års hallaballo, medan jag fick stanna hemma..

Inte för att jag inte fick följa med.. *hihihi* utan för att jag helt enkelt mådde pyton! Så beslutet var ganska enkelt, även om det inte var det allra minsta kul..

Med andra ord blev det en MYCKET stillsam lördag. Ensam i huset, med bara hunden som sällskap i tv-soffan. Film och den sista glassen från frysen, fick förgylla min kväll, samt en liten uppdatering av bloggen..

Kärlek & Ärtor!

[Bild]

.

.

..

.

.

.

.

- B a r a   f ö r   a t t    j a g   k a n ! !

.

.

.

.

.

.

K ä r l e k   &   Ä r t o r !

Under våra typ nitton år tillsammans, är det vår allra första alla-hjärtans-dag-date vi någonsin gör ihop.. År 2019!

Som kvinna kan man se bilden av romantik..
- Alla hjärtans dag: En dag fylld av hjärtan!
Vi snackar rosor, skumpa och choklad. Barnfri solsemester eller spa med minst sju olika sorters massage... Eller fotboll..?! *What?!*

Alla som känner mig vet att jag inte är speciellt sportintresserad.. Och som landets sämsta fotbollsmamma, skulle jag inte vilja påstå att jag är ett dugg, ens av en gnutta, intresserad av fotboll..

Men hör och häpna!
Plötsligt så händer det..?!

Min och Tomas.. absolut första.. alla-hjärtans-dags-date.. Genom tiderna.. Var till en fotbollsmatch..?!
- Malmö-Chelsea, på Malmö stadion, för att vara exakt.. men hej.. vem räknar..?! *smile*

Höll nästan på att svimma, när jag i pausen insåg att jag:
1.. Var på fotboll.
2.. Med Tomas.. Utan barnen..
3.. Hade druckit öl istället för vin eller skumpa innan matchen.
4.. Stod och tryckte i mig kokt korv..?! (Jag som avskyr korv..?!)

En fantastisk date..! (Trots att allt egentligen stred mot både mina normer och principer..?!) Matchen i sig var ok. Säger jag som egentligen inte har någon aning. Men jag gillade ljuset. Havet av människor, med massor av positiv energi. Och naturligtvis att få vara tillsammans med älskling!

Doften av varma popcorn, kaffe och testosteron, tillsammans med ljudet av trumman från hejarklacken mittemot..
- Jo.. Det var häftigt.

Kom på mig själv ett par gånger, med att tappa fokus på bollen dock..?! Intresset ropade mer efter alla människor och alla känslor som fyllde luftrummet med vibrationer.
- Mycket mer lockande än själva spelet, enligt mig.. Men vad gör väl det om hundra år..?!

Jag hade en fantastisk kväll, tillsammans med den bästa människan i mitt liv. Och det är väl ändå det som räknas..?!!

Kärlek & Ärtor!

Pulsen var på topp inför mitt tredje möte. Skönt att ha möjlighet till kvällstider, men trafiken inne i stan kan få vem som helst att bli tokig..?! Men det löste sig. Jag hittade en parkering precis runt hörnan och för första gången tog jag hissen fem våningar upp istället för trapporna. (Annars är det att rekommendera, men har insett att det inte är helt ultimat inför dessa möten.)

Nåväl. Isen har lossnat och jag känner mig trygg i relationen mellan mig och min psykolog (A.) som i stilla mak växer fram.

I torsdags kändes det som sagt bra när jag landade i stolen.. och ja, det kändes bra hela tiden.. men det är något A. gör, som sätter igång något inom mig..?! Jag vet inte riktigt vad det är, men på vägen ner till bilen, efter vårt möte, kände jag hur kroppen började skaka som i frossa. Och jag är säker på att det var en kroppslig reaktion på det jag inte kan sätta ord på..

Samtalen vi har är stillsamma. De börjar oftast med några meningar om hur veckan har varit, för att sedan rulla vidare in på ett eller annat sidospår.. Där tar jag mig tillbaka till det som har format mitt liv och samtalet är igång.

Hela tiden snurrar tankarna runt, utefter det som nämns i mitt berättande. Men jag upplever de mer som behagligt roterande, än som annars stressande i spinn..

Hur som helst så upplever jag dessa stunder som förlösande på något sätt.. Även om jag inte kan sätta fingret på riktigt vad det är som händer.. Men jag mår bättre och jag har till och med fått höra, från andra, att de sett glimten av mitt forna glada jag.. Vilket är bevis nog för mig, för att kunna tro på att jag är på rätt väg..!

Kärlek & Ärtor!
Och en värmande kram till dig som behöver..

Ps. Tips på att stanna upp/stressa ner:
Ta en sten, inte för stor eller för liten. (Själv har jag köpt en slipad, blå agat.) Ha den alltid med dig i fickan. När situationen kommer då du känner att stressen tar över, tankarna spinner iväg, eller något annat uppjagande inträffar, ta fram din sten och låt fingrarna gnida den en stund.
- Kanske låter knas, men jag upplever det rofyllt..

Agat är en lugnande och vårdande sten.
Den sägs underlättar kommunikation och dämpar oro, nervositet och ilska.

Den sägs också vara bra mot insomningsbesvär, halsont, spänningstillstånd, huvudvärk och högt blodtryck..

- Källa: olika sökningar via Google

Tanken var att jag skulle äta en glass (eller två..) när jag kom hem efter 10,5 timmar på jobb och efter att ha varit duktig och handlat på vägen hem.. Trött som ett as, både i huvud och kropp.. MEN.. Det blev två glas rött istället..?! (Kallas vardagslyx, alternativ alkoholism.. take your pick.. men så är det!)

Nu har jag musik i öronen och målarfärgerna är på väg att plockas fram..??!!
- Shit!! Jag skulle ju gå och lägga mig?!!
(Skulle kunna skylla på mycket, men håller mig till ursäkten att: jag är jag..)
Jag vet att det är HELT fel enligt ramen, alla normer och regler.. men va fan..?! (Ursäkta min franska..) men jag älskar att vara jag..!!
- Aldrig vanlig! Aldrig som de andra! Bara som jag!!

Kärlek & Ärtor!!

Det är alltid lika pirrigt att träffa en ny psykolog.. Det känns liksom konstigt, i tanken på hur man ska presentera sig..
Samtidigt som man vill göra ett gott intryck, som man brukar i nya möten, ska man prata om hur djävligt allt kan vara..

Jag är säker på att de flesta psykologer är vana vid de olika typer av förstagångsmöten som finns och att de säkert har en mall att utgå ifrån beroende på personligheten de möter.. men för en utåt sett stark personlighet som min egen, känns det alltid jobbigt att blotta sina inre demoner.

Jag är positiv, men jag måste gnälla. Jag är lycklig och tacksam, men samtidigt söndrig och vill ha mer.. Striderna mellan mitt inre och yttre är vardagsmat och bilden som jag ständigt kämpar med att inte visa utåt är vid sådana här möten den bild som ska ha företräde..

Men mötet gick bra. Jag gillade min blivande psykolog (A.) och hennes målinriktade sätt att handskas med min stundtals tystnad. (Jag har träffat några stycken, psykologer alltså, genom livets gång.. somliga bättre än andra.. så jag vet att de finns i många olika styrka.) Den senaste jag hade var mer som en avlastningplats där jag fick kräka av mig, upplevd som lite rädd för min starka personlighet, mer än en uppbyggare som kunde ta tag i mitt inre och banka vett i mina demoner.. något som jag vill tro (och hoppas på) att A. kommer att lyckas med..?!

Hur som helst.. Min psykodynamiska behandling är äntligen igång och jag upplever redan mig själv se livet lite annorlunda för stunden..

Må kraften vara med er!
Kärlek & Ärtor!!