Alla inlägg under juli 2018

Av Jenny-Blue - 30 juli 2018 22:13


Eftersom det var första arbetsdagen idag, efter att ha varit ledig i tre veckor, gick jag och lade mig strax efter klockan 00.. Sen att det tog lite mer än drygt en timme, för mig att komma till ro och somna, behöver vi ju inte prata högt om.. Att jag sen dessutom vaknade en gång i timmen fram till det att jag skulle gå upp klockan 07, behöver vi inte heller diskutera.. Det räcker med att vi är överens om att det var en tuff natt, jobbig morgon och aningen seg start på arbetsdagen..
- Men jag hann att dricka mitt kaffe.. ta en uppfriskande morgondusch.. OCH att gå en runda med hunden, innan det var dags att sätta sig i bilen och åka till jobb..?!!

Arbetskamraterna är oroliga för mitt välbefinnande.. och jag tänker inte klandra de för det.. Jag känner ju själv hur loj och ointresserad jag är och kontrasten till den annars så entusiastiska Jenny är ganska så drastisk, om jag får sätta orden själv..?!

Nåväl.. Dagen började lite avigt, men jag kände nog ändå hur det mojnade upp framåt eftermiddagen.. Och efter min stängning, när jag satt och drack vaniljlatte i min ensamhet, kändes det nästan riktigt bra..

Nu är dagen slut.. i stort sätt.. Klickan har passerat 22 och eftersom jag öppnar klockan 06 imorgon, vill det till att jag släpper alla mina viljor och går och trynar istället..

Tveksamt att jag kommer att sova bättre inatt, även om det borde vara lättare efter en energikrävande dag som denna.. Men jag hoppas innerligt, borstar tänderna och går och knyter mig.

Kärlek & Ärtor!

ANNONS
Av Jenny-Blue - 30 juli 2018 00:02


Jag är färdig till att gå och lägga mig (3-5 timmar tidigare, än vad jag gjort under de senaste tre veckorna..)

Jag har koll på vilka kläder jag ska ha imorgon. (Kommer att dö, eftersom jag inte burit annat än bekini de senaste tre veckorna, men så får det bli, för så måste det vara..)

Kaffe finns till imorgonbitti, har jag kollat upp.. (om jag ens hinner dricka det innan jag måste iväg..?!)

Nu återstår bara att sätta larmet och så ber jag till gudarna att det kommer gå vägen..
(Jag börjar jobba två timmar innan jag vanligtvis har gått upp, under de tre senaste veckorna.. och då har jag stängningen..?!)

Värre blir det på tisdag då jag ska infinna mig på jobb klockan 06.. (oh my god) men som sagt, så kanske jag redan har dött då..?!

Kärlek & Ärtor

ANNONS
Av Jenny-Blue - 27 juli 2018 12:39


I tisdags var jag på mitt första besök (den här rundan) hos psykolog.. och även om jag är relativt van i hur det går till, kände jag mig förvånandsvärt orolig inför hela grejen. Nervös över att behöva leta parkering, som sedan skulle visa sig att jag hittade direkt.. Nervös över att inte hitta i lokalerna, då jag bara varit där ett fåtal gånger tidigare.. Men mest nervös över det faktiska möte, med mannen som jag fått tid hos.
Min erfarenhet säger att jag har svårt för att visa mig sårbar inför män och kombinationen med att upprätthålla min kontroll, samtidigt som att behöva vara ärlig och medge att jag tappat kontrollen, är en knasig grej att uppleva och att få rätt på..

Hur som helst.. Mötet gick bra. Kändes som vanligt lite tafatt, som det alltid gör första gången.. men det gick bra. Det är alltid lite svårt, tycker jag, när man som helt kraschad träffar en ny läkare/psykolog eller dylikt, då man inte riktigt vet var man ska börja.. Som tur var ställde killen jag kom till, hela tiden ledande frågor, vilket gjorde att samtalet kom igång och när det blev tyst ställde han en ny fråga.. Lugnt och harmonisk, hela timmen igenom, vilket gav känslan av att han hade kontroll..

Jag erkände innan jag skulle gå, att jag varit nervös inför vårt möte, med att han var man och så, och sättet han tog det på skapade en stämning som kändes gemytlig och avslappnad.. En bra grej, i ett första möte.

Förr kunde jag känna mig positivt laddad inför en ny behandling, men det kan jag inte påstå att jag gör den här gången. Inte för att jag inte vill, men det tar emot så mycket mer.. Kraven känns större på något vis och det skrämmer mig lite..

Oron i kroppen började redan i slutet på förra veckan och har sedan dess, trots mitt motstånd, eskalerat hela veckan igenom.. Idag är det redan fredag och på måndag är semestern slut och jag ska återgå till det "normala" vilket aldrig har känts så svårt som nu.. Jag försöker att inte tänka på det.. att innerligt försöka tro på att det kommer att gå bra.. men det är riktigt jobbigt nu.. Innerst inne vet jag att det är en trygg plats att vara på. Människorna omkring mig värnar om mitt välmående, troligen mer än vad jag själv gör.. Men jag fightas mot vibrationerna i min kropp som tycks göra allt som står i dess makt, för att jag ska ge efter och bryta ihop.. (Det här med att ha haft semester, låter ju bra, men det har varit mer sjukskrivning än semester enligt mig själv.. och jag har svårt att tro på min egen förmåga, då Tomas dagligen har fått fånga upp mig i det mesta som har kommit i min väg.. På jobb på måndag, kommer Tomas inte att vara där och dagen kommer att vara full av saker och situationer som jag måste klara av på egen hand och jag är livrädd för att misslyckas..)


Jag har bokat en läkartid för att få utskrivet antideppresiva, något som jag har haft tidigare.. Och jag har fått en ny tid för ett andra möte med samma kille som jag träffade i tisdags. Då ska vi komma fram till vilken behandlingsmetod jag ska gå. Har gått Kognitiv beteendebehandling (KBT) tre gånger tidigare, så det lutar åt att jag får gå en annan typ av behandling den här gången.. KBT brukar byggas utefter ett mer specifikt "problem" som jag i dagsläget inte hittar.. Under tisdagens möte pratade vi ytligt om att kanske Psykodynamisk behandling (PDT) skulle vara mer aktuell för mig. Behandlingen bygger på en mer djupgående terapi, som i det stora hela ska ge mer kännedom om sig själv, om varför man reagerar som man gör i olika situationer och med insikten kunna hantera dessa situationer lättare i framtiden. 


Läs mer om KBT

(direktlänk till Vårdguiden 1177)

    

Läs mer om PDT

(direktlänk till Vårdguiden 1177)

   


Kärlek & Ärtor

 

Av Jenny-Blue - 27 juli 2018 01:21


När vattningsförbudet kom, utsänt via sms, var jag en av de som tog uppmaningen på fullast allvar.. Jag återanvände allt vatten, bland annat från hundens vattenskål som jag vattnade blommorna med. Använde en skål i diskhon att skölja disk i, istället för under rinnande vatten och uppmanade barnen att ta av det redan kalla vattnet från kylen, istället för att sätta på kranen och vänta på att det skulle bli kallt, mm. Men bortsett från alla de där små sakerna, som helt plötsligt blev jätteviktiga för mig, skippade jag naturligtvis bevattning av trädgården och att fylla poolen till ungarna..

Det råder inte vattningsförbud längre, i området där jag bor, men väljer att i den mån jag kan fortsätta att spara in på vatten. Dock har jag faktiskt börjat att vattna en del av min trädgård. Sen vet jag inte om det är för blommornas skull, eller om det är för insekterna och framför allt fåglarna..?! Det hänger ju liksom ihop allt det där..

Jag har en hel del olika vattenfat, både till insekter och fåglar och det känns bra när jag ser att de drar nytta av de dagligen. Vi har bland annat ett skat-par som brukar dricka och svalka sig i hundens vattenskål som står intill uterummet. Småfåglarna är inte riktigt lika tuffa, men låter behovet övervinna rädslan och de använder sig främst av den större skålen i rabatten bara ett par meter ifrån där vi brukar sitta när vi är ute i trädgården. Många av insekterna använder samma skål, men jag har två stycken till på olika ställen intill omtyckta blommor där de rör sig..

Sen har vi ett par rödstjärtar (fåglar) som fick ungar i en av holkarna i våras, som har återvänt och de har fått en skål strax utanför holken, gömd bakom samma buskar.

Efter att ha sett ett x antal döda fågelungar ligga uttorkade i parken, har det blivit en grej liksom att se till så att jag har vatten till de som hittar hit.. och om insekterna får vatten och överlever torkan, kanske de kan gynna fåglarna även de..?!

Nåväl.. Jag vet inte varför jag valde att blogga om detta just idag, men så blev det i alla fall. Kanske för att jag precis har vattnat i trädgården och fyllt på vattenskålarna..?!

Jag tänker.. och vill påpeka att jag vattnar främst för djuren.. (kom jag på nu när jag läste det svart på vitt..) Visst är det vackert med en krispig trädgård som står i full blom, men med tanke på att gräsmattan varit obefintlig sedan flera veckor tillbaka, känns det viktigare med djurens välmående, än vad jag (och/eller andra) anser vara vackert för ögat..

Erkänner att jag vattnar mina vindruvor och mina två gurkplantor för egen vinnings skull, men vet med erfarenhet att det även gynnar insekterna, som i sin tur gynnar fåglarna.. så nja.. Egentligen är det kanske inte så egoistiskt som jag försöker få det att framstå som..?!

Ett tips till er som vill göra er till för de små insekterna, bortsett från livsnödvändigt vatten, är att slå i ett par droppar honung eller sirap i mindre skålar.. (jag använder burklock) så får de lite sött i sig också.. Har ingen aning egentligen om det gör någon skillnad, men jag vill inbilla mig att det hjälper, eftersom blommor med pollen blivit en bristvara..?!

Och med det sagt.. (skrivet) ..vill jag önska er alla en fortsatt skön värmebölja..

Kärlek & Ärtor!!

Av Jenny-Blue - 16 juli 2018 01:52


Idag (alternativ igår, beroende på hur man vill se det..?) Gjorde jag, för första gången, Lavendelolja.. Eller ja, jag började processen, med att stoppa mina redan torkade Lavendelblommor i glasburkar, för att sedan gälla i oljan.

Eftersom jag aldrig själv har gjort det tidigare.. och eftersom jag har läst flera olika recept, med olika typer av basoljor.. gjorde jag idag två olika typer.

I den ena (lite mindre burken) hällde jag olivolja, medan jag hällde rapsolja i den andra. Jag har ingen aning om vilken jag kommer anse vara bäst, men det lär jag ju få reda på när det väl är dags.. (om det nu fungerar som det ska..) om jag lyckas, menar jag..?!

Tipset säger i samtliga recept som jag läst, att blommorna måste täckas, alltså INTE ligga över ytan, då det kan bildas mögel och allt då går förlorat.. så det har jag varit extra noga med..

Men som sagt.. Vi får se hur det går..?!
Nu ska båda burkarna stå och dra i solljus, i minst två veckor.. (också väldigt varierande beroende på recept..)

Sen.. om jag lyckas utan att bli drabbad av mögel, ska blommorna silas bort.. och de olika oljorna ska hällas över i ännu mindre burkar.. för att slutligen provas och utvärderas..

Så ja, håll utkik efter resultat om två, tre veckor, då jag lovar att återkomma med hur mitt lilla experiment gick.

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 13 juli 2018 11:09


För två jular sedan, var jag och dotera på en julkonsert, med körsång i en kyrka, strax utanför Vellinge. Jag hade sett evenemanget via facebook och tänkte att det kunde vara värt att prova.. och det blev en av de vackraste och mysigaste stunder jag varit med om.. 


Sommaren därpå läste jag någonstans, att det skulle vara sommarmusik i kyrkan inte så långt ifrån oss och jag tog ännu en chans.. Den här gången tog jag med mig både Jasmine och Charlie. Helt ovetande i vilken typ av musik som skulle spelas, satte vi oss ner i bänken för att få en ny upplevelse.. vilket det verkligen blev.. Dock kanske inte den allra bästa, då det skulle visa sig vara musik från barocken, vilket jag vill beskriva som stökig jazz med pipiga instrument.. Kanske hade det varit bättre om mannen som spelade hade valt några kända musikstycken..? Jag vill tro att det finns många vackra musikstycken också, från den tiden, men som sagt.. Den här gången var det mer jobbigt än behagligt.. 


Hur som helst..

igår var det dags igen för ännu en musikalisk upplevelse i kyrkan. Charlie och Jonathan ville inte följa med, men till min stora förvåning gjorde Tomas oss sällskap. Jag och dotera hade bestämt oss redan tidigare. Det enda vi visste var att det skulle vara "meditativ musik" helt utan prat under en timmes tid.. (ingen risk för stökig musik den här gången, tänkte jag..) Väl värt att chansa..


Och JA.. Det var värt varenda minut! En kvartett med stråkar som spelade vackra, många kända stycken och tystnaden emellan var magisk.. (Bortsett från när Jasmine fick hicka, då jag fick kämpa för mitt liv att inte skratta rakt ut.. *smile*)


När de spelade "Ack Värmland du sköna" tog känslorna över och samtidigt som de vackra tonerna fick mig att gråta, kändes det tryggt i känsla av att både min mormor och morfar var närvarande i tankarna.. då detta var "deras låt" i mitt minne..


För att försöka fånga en stund av timmen som vi satt, spelade jag in en video.. Inga underhållande bilder, men kanske en liten beskrivning på kontrasten mellan musiken och tysnaden..?!



 

Jag tippar på att vi var ett trettiotal personer i kyrkan, mer äldre än yngre, men den totala tysnaden som rådde mellan musikstyckena kändes imponerande ändå.. (Knäppandet i slutet av filmen är när ljusknapparna ändras för att påvisa att timmen är slut och det är dag att gå hem..)


Lite lustigt att jag skrev om bristen på engagemang gällande mina påhitt till upplevelser igår.. när vi sedan några timmar senare upplever detta tillsammans.. Kanske föll det inte Tomas i smaken.. alls faktiskt.. men jag lovade mig själv, redan under de två första minuterna, att inte känna någon ånger av att ha bjudit in honom.. Valet var ju faktiskt fritt.. För mig var det i alla fall en positiv upplevelse! En hel timme med stråkar som med sina mjukaste, till sina kraftigaste toner sköljde över och igenom min kropp.. Fantastiskt. 


Sen att solen kom fram och fick hela kyrkan till att lysa upp i varmgula färger bara några minuter innan vi skulle lämna, gjorde ju inte upplevelsen värre.. Och när dessutom en helt fantastisk regnbåge gjorde sig synlig på himlen, när vi körde ut ifrån parkeringen, satte sig som pricken över i:et och gjorde den perfekta avslutningen. 


Kärlek & Ärtor 

 

Av Jenny-Blue - 12 juli 2018 14:19


Jag köpte en tidning igår.. "Andas".. som jag förvisso bara har bläddrat igenom än så länge, men som ändå verkade intressant.. Halleluja! Jag har hittat något som verkar intressant..?!


Nåväl..

Det lilla jag sett i tidningen styrker det som mitt inre skriker om, men samtidigt som det känns behagligt bekräftande, kan det irritera mig.. eftersom det är något jag redan känner till, men som jag misslyckas med att verkställa.. 


För att ta ett exempel: Välj ut en plats och städa upp.. Prestationen kommer att få dig att må bra och resultatet kommer att få dig lugnare, med färre intryck av skräp och smuts omkring dig.

- Jag vet detta. Jag försöker detta. Men i verkligheten blir resultatet mer irriterande än lugnande, då det i slutändan känns som om jag blir motarbetad av resten av familjen som ger mig ungefär tre sekunder av ett städat hem innan det fylls på med skit igen.. Och att hela tiden gå att plocka upp efter alla andra, som om jag var en inhyrd städare utan betalt, även kallat slav.. får mig att se rött.


Skaffa dig en hobby: Din kreativitet kommer fokusera tankarna på resultatet och harmonin i att få sitta i ensamhet och pyssla kommer att lugna ditt inre.. 

- Jo, jag hade en atelje.. som nu är så fullpackad med skit som bara precis har tryckts in, då ingen orkat städa sakerna till rätt plats. Så för att kunna skapa.. måste jag (som vanligt) städa upp, vilket jag numera vägrar att göra. Kontentan av det hela.. ingen plats.. ingen hobbyverksamhet. 


Gör saker tillsammans: Er gemensamma upplevelse kommer att stärka banden mellan er och samtalen om den kommer att ge er inblick i varandras tycke och tänk..

- *Stort GARV* De gånger mina tillsynes tråkiga och totalt ointressanta påhitt till upplevelser får gehör framför soffa, tv, eller annan skärm.. slutar det oftas med gnäll och skapar mer känsla av obekvämhet än glädje.. ("Att göra saker med mig är alltid ett 'projekt'.." som jag har fått höra och med de i vetskap känner jag ingen direkt drift efter att blanda in några oskyldiga offer i mitt..) 

För mig hade en gemensam upplevelse kunnat vara en sådan enkel sak som en promenad med hunden, men det är alltid för tröttsamt och väldigt sällan av intresse.. 


Ja ja.. Mitt liv i ett nötskal..?!

Men jag tänker ändå läsa min tidning.. och jag lovar att jag ska försöka lista ut ett sätt som gör min så kallade läkning möjlig..?! Men tills dess får ni stå ut med mitt gnällande.. om ni nu orkar det..?!


Kärlek & Ärtor

 

Lite mer om mig..

Ni vet väl att..

.. ni alltid är välkomna med egna tankar, reflektioner och livserfarenheter..?!

 

-Skriv en kommentar, som jag publicerar efter godkännande.

 

    

SIDOMENYN UPPDATERAD

   

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    

Spira - Min älskade hund

   

Min vardag i bilder..

jenny78blue 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

KATEGORiER

Direktlänkar:

 

 

 

 

ARKiV

Tänkvärt

 

 

 

 

 

 

 

 

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se