Jag skulle egentligen bara iväg och köpa cigg.. men med mina inre demoner i fulländat krig inombords, passade jag på att fly. I alla fall för en stund.. Jag förstår förvirringen i hemmet, som jag lämnar bakom mig.. Frågan jag fick, om jag skulle träffa någon var klart befogad.. (Även om jag vill tro att jag hade berättat om en sådan sak tidigare än ståendes i dörren..?!)

Så var tog jag då vägen?

Rent kroppsligt var jag först och tankade bilen. Följt av inköp av cigg. Tio minuter senare hämtade jag ut mitt förbeställda kaffe och landade i en av sofforna på Esspresso House, Burlöv Center..

Nej.. Jag ska inte träffa någon..

Jag ska bara sitta här.. Utan krav. Inga utifrån. Inga inifrån..

(Nöjd med mig själv över att ha fixat med tvätten innan jag åkte.)

Jag ska bara sitta här.. Synligt fast osynlig. Och titta på andra.

Jag lyssnar på barnen som leker intill och glädjas åt skratten. Myser i åsynen av kärleksparet som nästan sitter i knät på varandra.. Ser gammal vänskap i två äldre herrar som sitter och pratar och skrattar omvartannat.. 

Mitt kaffe är slut och de har ropat ut i högtalaren om att stängningen är nära. Känns som om det var alldeles nyss jag kom hit.. Men i realtid har det faktiskt redan hunnit gå en timme.. *suck* Jag tar ett djupt andetag och inser att det är dags.. På med skölden, tagga upp. Måste köpa Cola på vägen.

Okej.. Nu måste jag gå. Det går bra. 

Kärlek & Ärtor!