Inlägg publicerade under kategorin Hittat på Nätet

Av Jenny-Blue - Söndag 17 feb 21:23


Pulsen var på topp inför mitt tredje möte. Skönt att ha möjlighet till kvällstider, men trafiken inne i stan kan få vem som helst att bli tokig..?! Men det löste sig. Jag hittade en parkering precis runt hörnan och för första gången tog jag hissen fem våningar upp istället för trapporna. (Annars är det att rekommendera, men har insett att det inte är helt ultimat inför dessa möten.)

Nåväl. Isen har lossnat och jag känner mig trygg i relationen mellan mig och min psykolog (A.) som i stilla mak växer fram.

I torsdags kändes det som sagt bra när jag landade i stolen.. och ja, det kändes bra hela tiden.. men det är något A. gör, som sätter igång något inom mig..?! Jag vet inte riktigt vad det är, men på vägen ner till bilen, efter vårt möte, kände jag hur kroppen började skaka som i frossa. Och jag är säker på att det var en kroppslig reaktion på det jag inte kan sätta ord på..

Samtalen vi har är stillsamma. De börjar oftast med några meningar om hur veckan har varit, för att sedan rulla vidare in på ett eller annat sidospår.. Där tar jag mig tillbaka till det som har format mitt liv och samtalet är igång.

Hela tiden snurrar tankarna runt, utefter det som nämns i mitt berättande. Men jag upplever de mer som behagligt roterande, än som annars stressande i spinn..

Hur som helst så upplever jag dessa stunder som förlösande på något sätt.. Även om jag inte kan sätta fingret på riktigt vad det är som händer.. Men jag mår bättre och jag har till och med fått höra, från andra, att de sett glimten av mitt forna glada jag.. Vilket är bevis nog för mig, för att kunna tro på att jag är på rätt väg..!

Kärlek & Ärtor!
Och en värmande kram till dig som behöver..

Ps. Tips på att stanna upp/stressa ner:
Ta en sten, inte för stor eller för liten. (Själv har jag köpt en slipad, blå agat.) Ha den alltid med dig i fickan. När situationen kommer då du känner att stressen tar över, tankarna spinner iväg, eller något annat uppjagande inträffar, ta fram din sten och låt fingrarna gnida den en stund.
- Kanske låter knas, men jag upplever det rofyllt..

Agat är en lugnande och vårdande sten.
Den sägs underlättar kommunikation och dämpar oro, nervositet och ilska.

Den sägs också vara bra mot insomningsbesvär, halsont, spänningstillstånd, huvudvärk och högt blodtryck..

- Källa: olika sökningar via Google

ANNONS
Av Jenny-Blue - 16 juli 2018 01:52


Idag (alternativ igår, beroende på hur man vill se det..?) Gjorde jag, för första gången, Lavendelolja.. Eller ja, jag började processen, med att stoppa mina redan torkade Lavendelblommor i glasburkar, för att sedan gälla i oljan.

Eftersom jag aldrig själv har gjort det tidigare.. och eftersom jag har läst flera olika recept, med olika typer av basoljor.. gjorde jag idag två olika typer.

I den ena (lite mindre burken) hällde jag olivolja, medan jag hällde rapsolja i den andra. Jag har ingen aning om vilken jag kommer anse vara bäst, men det lär jag ju få reda på när det väl är dags.. (om det nu fungerar som det ska..) om jag lyckas, menar jag..?!

Tipset säger i samtliga recept som jag läst, att blommorna måste täckas, alltså INTE ligga över ytan, då det kan bildas mögel och allt då går förlorat.. så det har jag varit extra noga med..

Men som sagt.. Vi får se hur det går..?!
Nu ska båda burkarna stå och dra i solljus, i minst två veckor.. (också väldigt varierande beroende på recept..)

Sen.. om jag lyckas utan att bli drabbad av mögel, ska blommorna silas bort.. och de olika oljorna ska hällas över i ännu mindre burkar.. för att slutligen provas och utvärderas..

Så ja, håll utkik efter resultat om två, tre veckor, då jag lovar att återkomma med hur mitt lilla experiment gick.

Kärlek & Ärtor!

ANNONS
Av Jenny-Blue - 29 januari 2018 10:59


Trodde klockan var 04:34, vilket är en ok tid att gå upp när man öppnar på jobb.. Men när jag var halvvägs upp för trappan upptäckte jag att klockan bara var 03:42..?!

Oh my God! Tänkte jag, men höll mig ändå uppe! Passade på att mysa med hunden i soffan en stund, samtidigt som jag lyssnade på min första pod.. (har hört sådana förr, men aldrig själv gjort ett aktivt val..)

Det handlade om ilska.. och det var så givande att jag var tvungen att spara den i listan. "Psykologi" tror jag poden hette, men jag är inte helt säker..?! (Skyller helt och hållet på tidens timma..)

Jag och hunden i soffan, innan jag drar till jobb.
- En skön stund och förmodligen den bästa starten på en ny vecka..!!

Kärlek & Ärtor!

Av Jenny-Blue - 9 augusti 2017 23:33


Det har gått drygt en vecka sedan jag skrev sist och mycket har hänt.. Har inga större planer på att berätta allt här och nu dock.. men det kan ju hända att ett och annat dyker upp längst vägen..?!


Under mina tre veckor semester, helt utan några planerade aktiviteter.. mer än de som spontant dök upp.. kom jag till insikt med en galet skön grej.. och det gjorde semestern till en av mina bästa semestrar sedan barnsben. Nämligen att jag fyller fyrtio om bara lite mer än ett halvår.. Och någonstans känner jag ett galet lugn över det hela..?! Kanske har det att göra med att jag sakta börjar hitta tillbaka till mig själv, som får mig att känna mig så lugn? (Jag har ju alltid i grund och botten varit trygg i och med mig själv.) Eller så är det det faktum att jag faktiskt anser mig vara så pass gammal nu, som gör att jag inte behöver oroa mig över de små petitesserna här i livet? Jag vet att "mindfulnessen" hjälpt mig i massor och att det är tack vare den som jag kan "andas" igen, men jag vill ändå tro mig känna en sorts trygghet i all min erfarenhet som åren gett mig genom livet..?! 


Jag är fortfarande jag.. Jenny med ett jädra humör.. snabb i vändningarna.. och stor i känslorna.. men jag vågar ändå påstå att jag tagit mig till en annan nivå av mig själv.. Och jag kan inte säga annat, än att det behagar mig!


Sen är jag ju fortfarande ung! Vet faktiskt inte om jag någonsin kommer att bli äldre än 25 i sinnet..?! Men erfarenheten.. kunskaperna.. Det känns liksom som om jag faktiskt har någonting att komma med..?! (För den som är intresserad av det jag kan, naturligtvis..)


Utan att snöa in på några detaljer har jag ju faktiskt hunnit uppleva en hel del som ett liv har att erbjuda.. inte bara för mig, utan för de flesta.. Sen är det så klart, olika upplevt och hanterat av oss alla.


- Det förgyller mitt liv, när jag får dela med mig av min erfarenhet.. När jag kan skapa en strimma ljus för den som lider av att ha gått in i väggen och jag får ge lite av mig själv för att visa att man faktiskt kan komma ur sina mörkaste tankar.. Jag känner att jag växer som människa, när jag kan ge någon andra tankar än bitterhet, efter tillexempel en separation, eller en otrogen partner.. Jag fullkomligt njuter av att öppna upp andras tankesätt, gällande "våra barn" där vi behöver "bygga starka människor" hellre än att dalta sönder de små livet innan de ens har hunnit fylla femton.. 


Jag vet hur det känns, när man inte vill leva mer.. Jag vet hur man tänker, vad man känner, vad man tycker.. Att lida av mental ohälsa är bland det värsta som finns här i livet och mitt hjärta blöder för alla de barn och undomar som inte vet hur de ska hantera sina inre demoner och begår självmord.. 


En sak som livet missat att ge mig erfarenhet i, är mobbing.. men jag vet hur utanförskap känns. Att bli bortstött och "släppt" är fasiken inget roligt det heller.. Jag kommer aldrig att glömma känslan, när min dåvarande sk. chef, gjort det klart för chefen över att han inte ville ha mer med mig att göra, då han ansåg mig vara för "komplicerad".. och "svår att hantera".. (Hade han vågat säga det till mig personligen, hade jag kunnat berätta för honom anledningen till varför jag gjorde som jag gjorde.. Men eftersom han inte vågade fråga mig en enda gång, ens om hur jag mådde strax innan jag gick in i väggen, tog han den lättast utvägen och bad om att få slippa ansvaret över mig..)

- Men det är historia nu. Jag är inte bitter längre. Men jag kommer alltid anse honom som pest.. och så var det bra med det.




.



Ja tänk va' lite oplanerad semester kan ge.. Att få stanna upp. Se nuet. Känna känslan av lugn..


Nu är vi snart tillbaka i vardagen på riktigt, då höstterminen 2017 kan börja efter alla kommit tillbaka till jobb.. Ett nytt läsår för framtidens barn.. Nya visioner, nya mål och allt med ännu mer kärlek, känsla och erfarenhet.



Och med detta säger jag

- Kärek & Ärtor!


.

.

.


      

Av Jenny-Blue - 12 september 2016 22:37


Började förvisso dagen med att gråta en skvätt i bilen på väg till jobb..

Satt i tankar om hur man skulle kunna beskriva det "jobbiga inuti".. och kom åter igen (?!) fram till att jag är fruktansvärt arg på insidan. Frustrationen över att inse fakta, fick tårarna och rinna över, men jag återhämtade mig snabbt.. och sen var dagen igång!

Är lyckligt lottad över att ha världens bästa jobb!

Gällande en beskrivning av mitt inre kunde jag inte sluta tänka på det som sagts i jämförelse med "vattenglaset". Du har kanske redan sett eller hört det..?! Själv snubblade jag över beskrivningen via facebook.

"Tänk dig att du håller ett glas och att du fyller det med vatten. Det väger inte speciellt mycket och det går per automatik att hålla det upplyft en liten stund. Du skulle till och med kunna hålla det uppe i några minuter innan det började bli jobbigt. Tänk dig nu att du skulle hålla samma glas i en timme.. en dag, en månad, ett år.. utan att spilla ut något vatten..
- Inte lika självklart enkelt längre.."

(Jag har tolkat fritt och kortat ner historien en aning, men kontentan är den samma..)

Jag vill tro, utan att överdriva nu.. Att jag har gått och burit på detta jä*la vattenglas.. i sexton år..?!

- Kanske inte så konstigt att man är "lite" påverkad, vill jag tänka..?!

Nåväl.. #aldrig_ensam.. som det heter..

Och jag är alldeles för jä*la envis för att ge upp.. (Ursäkta min franska, som förekommer lite här och där.)

- Imorgon är en ny dag.. och jag, med den, börjar om igen..

Kärlek & Ärtor - alla vackra människor som finns där ute! Tack för att ni finns och för att ni hjälper mig med mitt vattenglas!





Av Jenny-Blue - 28 maj 2016 23:05


Jag är ingen tävlingsmänniska.. Har aldrig varit.. Och kommer aldrig att bli..



Det grundar sig i erfarenheter från idrotten under skoltiden, då jag vid en innebandymatch upptäckte att jag faktiskt gillade gympa.. Men något med engagemanget inom mig slog slint och blev plötsligt alldeles för stort.. Jag blev galet aggressiv och högljudd när det inte gick som jag ville och jag nästan skrämde mina lagkamrater..?! Efteråt var jag totalt dränerad på energi och jag bestämde mig, där och då, för att aldrig bli så engagerad gällande tävling inom sport igen.. 


Jag har inget behov av att vinna, då jag förknippar det med stress, eller prestationsångest.. Men så ibland rasslar det till och jag är med och tävlar med ord.. (Nog det enda jag tävlat inom, bortsett från tävlingen "amatörkonstnärer" som jag anmälde mig till i våras och som jag fortfarande inte fått något svar på..?!)


Men som sagt.. Att "tävla" med ord gillar jag och det har hänt att jag har skickat in ett och annat bidrag under årens lopp. Egentligen vill jag inte kalla det för att tävla, (jag ser ju det som något annat) men eftersom det heter så och för att vi alla ska fatta vad jag pratar om så kallar vi det för "tävla"..


För några år sedan skrev och skickade jag in ett bidrag som handlade om "Världens bästa Mamma" Där man skulle, med ett fåtal ord, beskriva varför man ansåg sin mamma, vara den bästa mamman.. 

Jag skrev några verser med rim och vann (?!) ett presentkort med 500 kronor..


- Och nu har jag gjort det igen..?!





Jag skrev, utan rim denna gången, några rader om mitt "nya" jobb på förskolan och om hur underbart livet känns när man dagligen möts av en barnaskara som hejar mitt namn och spontat säger "Du är bäst Jenny".. Och härom dagen när jag öppnade min mail, fann jag detta fantastiskt roliga mail:



- Det gjorde min dag, kan jag ju säga.. *smile*

Och ännu en kick blev det när det slog mig att jag var ensam vinnare..?!

Inte en av tio.. Inte en av fem.. Utan en av en..

Det fanns bara en som vann - och det var jag..?! HUR GALET ÄR DET ?! 


Och som om det inte var nog med ett presentkort värt 2500 kronor och en intressant bok..?! De vill intervjua mig också.. OCH publicera mitt bidrag på både hemsida och facebook. 

- Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga..?! Mer än att jag fortsätter att vara tacksam!!


(Känner att jag vill tillägga att jag sedan början på året, då jag fördjupade mig i "drömmen om det goda" och den största "kraften" har varit medvetet tacksam över saker och ting, varje kväll, varje dag i veckan även över saker som "gått snett".. Och likt mitt mantra över tacksamhet uttalat varje kväll, har jag varje morgon peppat mig själv med goda ord inför dagen.. Svårt kanske att inte se som hokus-pokus-flum för den som inte förstår bättre, men en självklarhet för de lite äldre själarna.. Bara en parentes jag kände för att klämma in..)


Nåväl.. Jag är ingen tävlingsmänniska.. men fasiken vad roligt det är att vinna! *smile*


Kärlek & Ärtor 


Av Jenny-Blue - 1 december 2015 12:43


Första december är här och lyckan var total imorse, när barnen äntligen fick lov att öppna den första luckan!

Min bloggkalenders första bild blir den här:

.. som är hämtad via Google.

Dagens egobild blir den här:

- Jag iklädd mössa på jobb!
Tänkte köra en "egobild" varje dag fram till jul.. bara för att jag kan! *smile* (Hade ingen kalender förra året, så vi slår på med stort i år! *hahaha*)

Kärlek & Ärtor!

Lite mer om mig..

Ni vet väl att..

.. ni alltid är välkomna med egna tankar, reflektioner och livserfarenheter..?!

 

-Skriv en kommentar, som jag publicerar efter godkännande.

 

    

SIDOMENYN UPPDATERAD

   

BLOGGFÄRG UPPDATERAD

    

Spira - Min älskade hund

   

Min vardag i bilder..

jenny78blue 

   

 

 

 

 

 

 

 

 

KATEGORiER

Direktlänkar:

 

 

 

 

ARKiV

Tänkvärt

 

 

 

 

 

 

 

 

BELLA i mitt minne

   7 sep 2005 - 15 jun 2016

PitaPata Dog tickers

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se