Det är tisdagen den 15 augusti 2023.. och jag mår bättre..

För snart åtta månader sedan, tog min dåvarande man TV:n och sin X-box och flyttade ut ur huset som vi köpte tillsammans 2017. Det var mitt beslut att bryta livet vi levde, men jag föll ändå. Livet vi levde höll på att ta död på mig och även om han var mitt allt, var jag tvungen att bryta, för att överleva.

Att stå på botten, inse fakta och sedan agera.. var svårt, svårare, svårast.. Men som sagt.. Jag hade gått under helt om jag fortsatt leva i förnekelsen som härjade i min kropp. Mina inre demoner har nämnts i mina blogginlägg sedan bloggens begynnelse.. och det tog alldeles för många år innan jag insåg att demonerna som jag så länge fightats mot, egentligen var min egen inre röst som sa att jag gjorde mig själv orätt..

Idag finns det två versioner av Jenny: Jenny-innan.. och Jenny-efter.. Fortfarande med samma kärna, men känslomässigt är vi två.. Svårt att förklara, men "Jenny-innan" har fortfarande lätt för att bli sårad..Tappar lätt fotfästet och vågar sällan stå upp för sig själv.. "Jenny-efter" förstår bättre..

Den jag är idag.. alltså Jenny-efter.. vet vad hon vill. Vet var hon ska. Vet vad hon behöver göra.. Hon vet att hon kan.. Redan galet klok trots att hon inte funnits mer än typ åtta månader..

Mannen som jag valde att lämna, är och förblir alltid en del av min kärna.. Han är och förblir alltid "Jenny-innan's" livs största kärlek.. oavsett vad "Jenny-efter" tycker och tänker.. Han gav mig det finaste jag har.. tre helt fantastiska barn som jag älskar mer än livet självt.. 

- - - -

Jag vill minnas att jag så många gånger under tidigare inlägg, genom åren, lovat mig själv att inte be om ursäkt för att jag inte bloggat på ett tag.. Att detta är min blogg och att jag skriver när jag känner för det.. Men historien berättar inte att jag så många gånger raderat det jag skrivit för att jag varit rädd för att berätta min sanning. Då den med svart på vitt såg beskyllande ut.. anklagande, smutskastande och galet orättvis ut.. Jag kunde inte skriva hela min sanning, eftersom det handlade om människor jag älskade. Och jag ville aldrig såra någon. Och i ärlighetens namn vågade jag inte säga som det var för min egen skull.. Jag känner egentligen samma idag, men behöver påminna mig själv om att detta är min blogg.. Med min historia. Fullt medveten om att alla har sin egen. 

Kärlek & Ärtor! /Jenny Blue

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag har tagit bort mitt förra inlägg. Ber om ursäkt och yrkar på sinnesförvirring..  - Kärlek & Ärtor till alla!      ...

  Idag har jag haft en hel rad av tänkbara rubriker att blogga om.. fram tills nu..?! Så jag skriver bara några rader om hur tacksam jag är för att jag har så fina barn. Jag är så stolt över alla tre, att jag skulle kunna spricka emellanåt.. Känner...

  Igår var jag i Åkarp med uppdrag aniktsmålning för barn. En givande uppgift en solig lördag, för mig som pedagog och konstnär..    Man skulle kunna säga att det är den perfekta kombon..?! Även om ansiktsmålning är något helt annat än akryl ...

  För ett halvår sedan kunde jag knappt hantera frågan. "Vad ska vi äta idag mamma?"   Idag kör jag och handlar efter jobb.. åker hem och packar in matvarorna i kylen, för att sätta mig i bilen igen och köra bort till fotbollsträningen som jag ...

  Jag har ändrat runt lite i menyn och uppdaterat några texter.. Och jag firar att jag varit driftig som attan under dagen..    Först jobb, med start 7:30.. som jag överlevde.. ?! (Bara det är en bedrift..) Sedan lyckades jag hitta ett spec...