Det fanns en tid då jag hade typ tvåhundra besökare / dag.. Inget att skryta om.. men jag ser följderna (med nuvarande 7-10 besökare / dag) efter att inte vara aktiv med mitt bloggande.. Ingenting spelar egentligen någon roll.. men det var en tanke som slog mig..

Kanske ska jag börja blogga igen..?! 

Jag älskar ju min blogg.. och nu har jag mer gott än ont att skriva om, vilket faktiskt gör det hela så mycket roligare..?! Vi får väl se vad framtiden säger..?!

Tills dess önskar jag alla mina tio läsare en riktigt god natt!

Kärlek & Ärtor! / Jenny Blue

Det är tisdagen den 15 augusti 2023.. och jag mår bättre..

För snart åtta månader sedan, tog min dåvarande man TV:n och sin X-box och flyttade ut ur huset som vi köpte tillsammans 2017. Det var mitt beslut att bryta livet vi levde, men jag föll ändå. Livet vi levde höll på att ta död på mig och även om han var mitt allt, var jag tvungen att bryta, för att överleva.

Att stå på botten, inse fakta och sedan agera.. var svårt, svårare, svårast.. Men som sagt.. Jag hade gått under helt om jag fortsatt leva i förnekelsen som härjade i min kropp. Mina inre demoner har nämnts i mina blogginlägg sedan bloggens begynnelse.. och det tog alldeles för många år innan jag insåg att demonerna som jag så länge fightats mot, egentligen var min egen inre röst som sa att jag gjorde mig själv orätt..

Idag finns det två versioner av Jenny: Jenny-innan.. och Jenny-efter.. Fortfarande med samma kärna, men känslomässigt är vi två.. Svårt att förklara, men "Jenny-innan" har fortfarande lätt för att bli sårad..Tappar lätt fotfästet och vågar sällan stå upp för sig själv.. "Jenny-efter" förstår bättre..

Den jag är idag.. alltså Jenny-efter.. vet vad hon vill. Vet var hon ska. Vet vad hon behöver göra.. Hon vet att hon kan.. Redan galet klok trots att hon inte funnits mer än typ åtta månader..

Mannen som jag valde att lämna, är och förblir alltid en del av min kärna.. Han är och förblir alltid "Jenny-innan's" livs största kärlek.. oavsett vad "Jenny-efter" tycker och tänker.. Han gav mig det finaste jag har.. tre helt fantastiska barn som jag älskar mer än livet självt.. 

- - - -

Jag vill minnas att jag så många gånger under tidigare inlägg, genom åren, lovat mig själv att inte be om ursäkt för att jag inte bloggat på ett tag.. Att detta är min blogg och att jag skriver när jag känner för det.. Men historien berättar inte att jag så många gånger raderat det jag skrivit för att jag varit rädd för att berätta min sanning. Då den med svart på vitt såg beskyllande ut.. anklagande, smutskastande och galet orättvis ut.. Jag kunde inte skriva hela min sanning, eftersom det handlade om människor jag älskade. Och jag ville aldrig såra någon. Och i ärlighetens namn vågade jag inte säga som det var för min egen skull.. Jag känner egentligen samma idag, men behöver påminna mig själv om att detta är min blogg.. Med min historia. Fullt medveten om att alla har sin egen. 

Kärlek & Ärtor! /Jenny Blue

Den 8 maj skrev jag ett inlägg om min oro inför möte med läkare..

Nu, drygt tre månader senare, gör jag en återkoppling och kan berätta att jag för andra gången i mitt liv mött en läkare som inte bara hör mig, men som också tar min psykiska ohälsa på största allvar.. (Den första var en kvinlig läkare som fightades för mig 2018)

Känslan det ger mig är obeskrivlig.. och jag har sagt det till honom vid flera av mina besök.. 

- Jag är så otroligt tacksam!

Går jag in i mig själv, så blir jag rörd till tårar.. Att han som egentligen inte känner mig mer än till mina bekymmer fightas för min sak.. är för mig allt annat än självklart.. Han menar det motsatta..

Nåväl.. Det var bara det jag ville säga i detta inlägg..

Kärlek & Ärtor!