Jag började blogga 2008, när jag var mammaledig med Charlie. Och allt bara för att jag inte hade någon som helst aning om vad en "blogg" var, eller hur det ens fungerade.. Jag bestämde mig för att skaffa en, helt och hållet för att lära mig.

Då kunde jag se, enligt statistiken, att jag kunde ha haft hela sju stycken "unika" läsare, på min blogg, på en dag.. Vilket var lite kul, tyckte jag. Jag menar sju personer är ändå sju personer..?!

Eftersom jag redan från början har bloggat för min egen skull, mycket i mitt behov av att skriva men också för att lära mig om hur det fungerar.. har jag helt utan några krav med fokus på vad statistiken säger om antalet läsare, varit glad för de sju personerna som läste min blogg.. Ibland var det till och med nio stycken, ibland var det "bara" fem..

Oavsett så var det i alla fall roligt!!

Åren gick och antalet läsare kunde vara så många som upp emot en 24 stycken, vilket var många enligt mig själv.. När jag sedan separerade och började blogga lite mer på allvar, 2013 hamnade läsar-snittet på 40-50 stycken per dag.. ibland fler, ibland färre..
- Jättekul, så klart, men fortfarande inte något jag kände mig manad över..

Igår hände det dock något helt galet, totalt jädra sjukt (i min värld) faktiskt..

Jag satt i flera timmar och bearbetade min älskade hunds bortgång.. Skrev, letade bilder, tittade på filmer, skrev lite till och blev äntligen färdig med ett inlägg, som jag sedan publicerade.. En liten del av inlägget var menat som en förklaring till vad som hade hänt, till de som redan var involverade i oro med vetskapen om att jag behövde åka in till Djursjukhuset med min älskade hund.. Men framför allt var det ett sätt för mig att faktiskt fatta vad som helt overkligt, faktiskt hade hänt knappt två dyng tidigare..

För skoj skull gick jag in på bloggen, stax innan jag skulle gå och lägga mig, för att se om det varit någon som hade "sett"/ läst mitt inlägg.. Och jag fick väl en chock, kan jag milt säga, när jag till min stora förvåning kunde se att hela 211 stycken läsare hade besökt sidan..
- TVÅHUNDRAELVA stycken?!!

Min första spontana reaktion, var att ropa på Bella för att berätta detta "crazy" som jag just sett.. "Bella! Vi har haft 211 besökare idag.." men så kom jag ju på att hon inte var där.. Och att inlägget handlade om just det, att hon inte finns längre..

Fullt medveten om att detta förmodligen är en en-gångs-händelse.. och att mitt så kallade läsarantal kommer att sjunka igen, tycker jag ändå att det känns fantastiskt hedrande på något vis.. Inte bara för min skull, men även för min lilla ""Tuss" som tydligt gjort ett (tass-)avtryck på fler än bara mig.. Så än, om det handlar om en delad sorg eller "bara" en igenkänd känsla.. allt ifrån nära vänner, som kände Bella väl, till okända människor som aldrig träffat Bella i verkligheten, men som kanske själva förlorat sin "bästa vän"..?!

Så.. Än en gång vill jag tacka alla för att ni finns! Innerligt tacksam för alla kommentarer och för ert visade stöd och medmänsklighet! Ni är alla guld värda och jag är övertygad om att Bella hade gillat er allihop!!

Kärlek och Ärtor!!