Jag borde kanske inte skriva just nu, eftersom jag är så fruktansvärt frustrerad i detta nu, att det finns risk för att jag skriver något dumt.. Men samtidigt skiter jag i det.. och fortsätter..!

Finns det något som retar gallfeber på mig, så är det oordning.. Eller nej.. Det faktum att någon ANNAN skapar oordning, medansvar jag går efter och plockar.. och plockar.. och plockar.. *GAah!* Ännu värre är det när någon har sönder mina saker! Får fullständig PANIK när jag fixar något och det tar två sekunder innan det är dags igen.. eller när jag "gjort fint" eller "piffat" något.. och det tar två sekunder innan det är nedrivet, sönderslaget, eller omplacerat..

Det kryper i hela kroppen och jag blir fullständigt vansinnig..!!
Vet att det är ett problem, för fler än mig.. och att människorna jag lever med inte har det så lätt alla gånger.. Men sen å andra sidan, har f*n inte jag det heller!!

Kärlek och Ärtor.. trots allt..

Jag gick ut på balkongen för att sätta mig, som jag gärna gör. Med mig ut hade jag, bortsett från kaffekoppen, med mig papper och en penna.. Jag tände en cigg, tog av korken på pennan.. och började klottra något som två cigaretter senare, skulle bli en fågel..

Tanken slog mig att jag skulle kunna utveckla den till en tavla och påbörjade därför att förstora upp den till något större.. Slutresultatet blev att en A4-bild förvandlats till 3x4 stycken A4-papper.. (Med andra ord, ganska mycket större.?!)

Tiden gick och jag hade sparat den enorma skissen, i väntan på att jag skulle få tid till att köpa en tavelduk.. Ännu mer tid gick.. och så en dag hade jag även duken.. Nu behövde jag bara carbonpapper för att på enklaste sätt överföra skissen till duken.. Ytterligare två veckor gick, innan jag äntligen hade allt jag behövde för att komma vidare..

Men så kom äntligen dagen, eller ja, kvällen.. då jag tog tag i mitt projekt. Det tog två kvällar innan hela skissen visade sig helt på duken.. (Lätt frustrerande att vara tvungen att sova innan man måste tillbaka till sitt dagliga arbete, då det är just det som gör att jag måste bryta mitt skapande hela tiden..?!)

Nåväl.. När allt förarbete äntligen var klart.. och jag, dagen efter, äntligen var klar med alla dagens måsten, dukade jag fram alla tänkbara färger och penslar, som projektet skulle kunna dra nytta av och satte mig i vardagsummet.. Och så var jag igång..

Detta var i onsdagskväll.. och innan jag bröt för den påtvingade sömnen, hade jag kommit såhär långt..

Under tordagskvällen.. hann jag såhär långt, innan det var dags för att bryta..

Och så kom äntligen fredagen.. Dagen som inte kräver att man går och lägger sig för att man ska upp och jobba dagen därpå.. Vilket resulterade i..

Klockan 06 imorse, var jag dock tvungen att bryta igen, för att hinna sova några timmar innan Tomas skulle komma med barnen.. (Inte världens bästa bildkvalitet, men ni ser framstegen..?!)

Jag är sjukt taggad för att få fortsätta, men eftersom jag har barnen från och med idag.. så blir det troligen inget målande igen, förrän vecka 48 då barnen är hos Tomas igen..?! Kanske trotsar jag alla krav och gör det jag brinner för redan ikväll, när de två minsta kommit isäng.. (om Tomas kan överleva utan min totala fokus..*smile)

Ja, ja.. Vi får väl se..?!

Jag och tiden är ju inga direkta kompisar..?! Men oavsett.. 

- Det kommer en fortsättning, även om jag inte kan svara på när.. *smile*

Kärlek och Ärtor!!